Hatsune Miku

Omslag till Pixiv Quarterly med den syntetiska sångerskan Hatsune Miku. © EnterBrain.

Hatsune Miku, bild av Kei. © Kei, Crypton Future Media, Piapro.

Hatsune Miku (初音 ミク), anges, även i väst, som namn på traditionellt japanskt vis med familjenamnet först och förnamnet sist. Hon är den mest kända av de figurer som Yamaha använder för att marknadsföra sin röstsyntetiserare Vocaloid™¹. Hon har blivit omåttligt populär sedan starten 31 augusti (hennes "födelsedag") 2007 och lever sitt eget liv via musik², manga, anime, hologramframträdanden³, dockor, samlarkort, dataspel osv.

Mangatecknaren Kei var den som ursprungligen designade Hatsune Miku utifrån enbart hennes gröna färg (från Yamahas ursprungliga färgschema) och idéen om en sjungande android. Hon var den första vocaloiden, och har därför siffran 01 på sin vänstra axel. På hennes vida ärmar återfinns färgglada tangenter, som avspeglar gränssnittet till hennes mjukvara. Ett återkommande attribut till henne är en purjolök, då hon brukar framställas som vegetarian. Den formella upphovsrätten till Hatsune Miku hålls av Crypton Future Media.

Några manga med Hatsune Miku

• "Hatsune Mix" (2007)
• "Miku-yon" (2007)
• "Hatsune Miku Anthology Comic" (2008)
• "Chibi Miku-san" (2008)
• "Hachune Miku no Nichijo Roipara!" (2009)
• "Miku Color" (2010)
• "Mukashi Mukashi no Kyou no Boku" (2011)
• "Cantarella: Ao no Dokuyaku" (2011)
• "Mikubon" (2012)
• "Venomania Kou no Kyouki" (2012)
• "Koi-iro Hospital" (2013)
• "Aku Musu" (2013)
• "Hatsune Miku: Rin-chan Now!" (2013)
• "Hatsune Miku: Future Delivery" (2013)
• "Hatsune Miku: Acute" (2013)
• "Koiiro Hospital" (2013)
• "Trick and Treat" (2013)
• "Dorobou Night Trick" (2013)
• "Noushou Bakuretsu Girl" (2013)
• "Once upon a time, today's me ~Weekly First Hatsune Miku~" (2013)
• "Dancing Samurai" (2014)
• "Hatsune Miku: Project Diva" (2014)
• "Senbonzakura" (2014)
• "1925" (2014)
• "Yumekui Shirokuro Baku" (2014)
• "Aku no Quartet" (2014)
• "Kitsune no Yomeiri" (2014)
• "Aku no Musume" (2014)
• "Kochira Kofuku Anshin Iinkai Desu" (2014)
• "Bad End Night - Insane Party" (2015)
• "Senbonzakura Comic Anthology" (2016)
• "Karakuri Clown" (2017)
• "Senbonzakura: Taisho Centennial Emperor Sakura Kyo" (2017)
• "Vocalo P de Ikiteiku" (2018)
• "Project Sekai Colorful Stage!" (2021)
• "MANNEQUIN feat. Hatsune Miku, Comic Anthology" (2022)

samt tidningen Miku-Pack Music & Artworks Contact från Kadokawa med blandat innehåll utgiven kvartalsvis 2013-18.

Av intresse kan också vara boken "Mikupedia – Hatsune Miku Official Guide Book" (ISBN 9784838788170).

Externa länkar

• Hatsune Miku hos David Letterman, okt 2014

• Miku uppträder (fan-event) i Sverige 2016

• Miku sjunger svenska nationalsången

Fotnot

1. Bland övriga "vocaloider" märks Megurine Luka och tvillingarna Len och Rin. En hel rad av deriverade figurer existerar, och de förefaller bli allt fler med tiden.

2. Musikvideo-genombrottet för Miku kom 2007 med covern "Ievan Polkka" av Otomania efter en finsk sång från 1930-talet [1]. På de 10 år som följt har tekniken med animerade MMD-videos utvecklats enormt[2].

3. Exempel på konsertmusik i hologramform (YouTube): "The World Is Mine" från Hatsune Miku Live Party at Kansai 2013. Det lär finnas över 100 000 originalsånger med Hatsune Miku, exempel är trancesången "Fly With Me".

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!