Charles Burns

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
Självporträtt av Charles Burns. © upphovsmannen.

Charles Burns (född 27 september 1955), amerikansk serieskapare och illustratör, främst i den alternativa fåran. Har gjort sig känd med serier som "Black Hole", "Big Baby" och "El Borbah". Född i Washington DC. Bor idag i Philadelphia, men har även levt och verkat i Rom.


Historik

Charles Burns började teckna serier och illustrationer under sent 1970-tal i universitetstidningen Cooper Point Journal (en tidning som även härbärgerade Lynda Barry och Matt Groening). I början av 1980-talet fortsatte publiceringen i fanzin som Sub Pop och serietidningar som Heavy Metal, innan serietecknaren Art Spiegelman upptäckte honom och beslöt sig för att publicera hans verk i sitt seriemagasin RAW. Burns första bidrag till RAW publicerades i nr. 3 (1981), och etablerade ett samarbete som skulle fortsätta i tio år.

I RAW trycktes åtskilliga av Burns udda och makabra historier, bland dem de återkommande serierna "Dog Boy" och "Big Baby" samt engångshistorier som "The Voice of Walking Flesh" och "A Marriage Made in Hell". Burns publicerades i RAW fram till 1991.

Parallellt dök hans serier upp i tidningar som Rocket, El Vibora och Heavy Metal. I den sistnämnda publikationen gjorde han "El Borbah" en bisarr, hårdkokt deckare vars huvudperson är iklädd wrestlingkostym och lädermask.

Mellan 1989 och 1991 förekom "Big Baby" som syndikerad dagsstripp och publicerades i ett tjugotal amerikanska dagstidningar.

1993 påbörjade Burns det projekt som än så länge får betecknas som hans "magnum opus", den skräckfyllda och surrealistiska relationsberättelsen "Black Hole", utgiven i egen tidning á 12 nummer av Fantagraphics. Sista numret färdigställdes år 2004 och hela serien tog alltså tio år att färdigställa. "Black Hole" har hyllats av en närmast enig kritikerkår över stora delar av världen.

I oktober 2010 kom den första delen i en ny albumserie betitlad "X'ed Out".

Form och stil

"Black Hole" av Charles Burns. © upphovsmannen.

Redan från början experimenterade Burns med den stil som han med åren har utvecklat och gjort till sitt signum. De rena grafiska teckningarna med skarpa svart-vita kontraster. Historierna som blandar det vardagliga med det bisarra, det roliga med det makabra, det monstruösa med det oskuldsfulla, det realistiska med det surrealistiska. Åratal innan filmskapare som David Lynch och Todd Solondz skildrade den amerikanska medelklassens ångestfyllda idyller, gjorde Burns detsamma i serier som "Big Baby" och "Teen Plague".

Många teman återkommer som röda trådar i Burns' alla serier. Ångestfylld medelklassidyll, kinky-sex och degenererade vetenskapsmän är bara några exempel. Hans fascination för könssjukdomar, hudsjukdomar, kroppsliga defekter och deformeringar återkommer säkert i 90 % av hans verk.

Inspirationen kommer i hög grad från populärkulturella fenomen som skräckfilmer och romantikserier.

"X'ed Out" är starkt inspirerad av Hergé och "Tintin", men är i övrigt ett tydligt exempel på Burns' omisskännliga surrealistiska stil.

Samlingsvolymer

De flesta av Burns kortare serier har samlats i tre tjocka volymer från Fantagraphics med titeln Charles Burns' Library: "El Borbah" (1999), "Big Baby" (2000) och "Skin Deep" (2001). En fjärde och sista volym med titeln "Bad Vibes" har aviserats men ännu inte kommit ut.

"Black Hole" kom ut i en efterlängtad (och lätt bearbetad) samlingsutgåva i slutet av 2005, utgiven av Pantheon Books.

Mini sverige.gif Burns på svenska

Charles Burns' serier har publicerats i Crack (1/84), Pox (1/84, 4/85, 6/85, 9/85, 1/86, 6–8/86, 1/87, 3/87, 7–8/87, 11–12/87, 1/89, 3/89, 6/90 samt 3–4/92), "Bild & Bubblas andra seriebok" (1992), samt Galago (1/06).

Hösten 2007 gav svenska Schibsted ut "Black Hole" i bokform.

Övrig illustration

  • Burns har gjort en del reklamillustrationer, bland annat för Coca-Cola Company och kampanjen för deras (misslyckade) produkt OK Soda.
  • Han är huvudsaklig omslagstecknare för den litterära tidskriften The Believer.

Skivomslag

Burns har designat skivomslag till flera prominenta artister, däribland Iggy Pop ("Brick by Brick"), och, kanske lite förvånande, svenska Orup ("Teddy").

I andra medier

Television

  • "Dog Boy" adapterades till en TV-version av MTV i början av 1990-talet som en del av deras Liquid Television, dock utan Burns' egen direkta inblandning.

Balett

  • Koreografen Mark Morris anlitade 1991 Burns att skapa illustrationer som användes som grund för scenografin i Morris' uppsättning av Tjajkovskis "Nötknäpparsviten", kallad "The Hard Nut".

Animation

  • Burns har även sysslat med animerad film. 2007 bidrog han till den franska animerade skräckfilmen "Peur(s) Du Noir", ett samverk skapat av åtskilliga tecknare och animatörer.

Mer om Charles Burns

Recensioner

Externa länkar