Tintin
- Uppslagsordet Tintin leder hit till serien. För seriefiguren, se Tintin (seriefigur). För serietidningen med samma namn, se Tintin (serietidning).
"Tintin" är en av världens mest kända serier, skapad 1929 av belgaren Georges Remi, som är mer känd under sin serieskaparsignatur Hergé. Den har sålt över 200 miljoner album världen över och översatts till mer än 50 språk.
Serien handlar om den unge journalisten Tintin, som mellan 1929 och 1983 fick vara med om en mängd fantastiska äventyr av de mest skiftande slag. Seriens originalspråk är franska och dess framgång kan ses som inledningen till den fransk-belgiska seriemarknadens internationella genomslag.
Bakgrund och historia
De tidiga åren
"Tintin" började som en följetong i den belgiska katolska och konservativa dagstidningen Le XXe Siècles ungdomsbilaga, Petit Vingtième, med start den 10 januari 1929 (men redan den 4 januari hade Tintin synts på en reklambild i tidningen). Petit Vingtième startade 1928 med Hergé som redaktör. Efter en kortvarig sejour med scoutserien "Totor" 1926–1929 ville Hergé satsa på en humoristisk äventyrsserie för en större publik. Resultatet blev äventyret "Tintin i Sovjet", där journalisten Tintin och hans trogna hund Milou infiltrerar Sovjetunionen för att som journalist skildra det kommunistiska samhället.
Serien blev snabbt enormt populär, detta trots att de tidigaste äventyren i efterhand kan tyckas dåligt tecknade och fördomsfullt skildrade jämfört med det som komma skulle (en del äventyr har exempelvis anklagats för att vara rasistiska). Med efterföljande "Tintin i Kongo", "Tintin i Amerika" och "Faraos cigarrer" ökade populariteten ytterligare, inte minst eftersom äventyren efter sin publicering i tidningen började samlas i seriealbum. År 1930 började "Tintin" publiceras i Frankrike, varefter den internationella marknaden bara fortsatte att växa. Snart kunde Hergé börja leva på inkomsterna från sitt serieskapande.
Mer realism
Med femte albumet "Blå Lotus", började Hergé med den noggranna research och medvetenhet om detaljer som han skulle bli känd för. Då det hade påannonserats att Tintin i sitt nästa äventyr skulle besöka Kina hade en ung kines vid namn Tchang Tchong-Yen kontaktat Hergé och bett honom att överväga hur han skildrade folket och landet. Detta blev ett uppvaknande för Hergé, som blev medveten dels om hur fördomsfullt han skildrat andra kulturer i de tidiga albumen, dels om vilken fantastisk kulturskatt Kina kunde bjuda på. Som tack för "väckarklockan" skapade han en figur vid namn Tchang i äventyret (en vän till Tintin som även dök upp i det långt senare albumet "Tintin i Tibet").
En högre grad av realism och noggrannare research medförde att "Tintin" blev alltmer av en renodlad äventyrsserie och de rena slapstickinslagen bantades ner (även om de aldrig försvann helt). Hergé började också att återanvända bifigurer från tidigare äventyr och hålla en viss kontinuitet genom serien, inledningsvis genom att "Blå Lotus" skrevs som något av en fristående fortsättning på "Faros cigrarrer" och genom att Dupondtarna, som hade gjort sin egentliga debut i "Faraos cigrarrer", också medverkade i "Blå Lotus" och de kom därefter att medverka i stort sett i samtliga av seriens episoder. Tintins äventyr avlöste sedan varandra i en regelbunden takt, ett nytt startades ungefär var femtonde månad. "Det sönderslagna örat" kom 1937, "Den svarta ön" 1938 och "Kung Ottokars spira" 1939.
Krigsåren och efterkrigsåren
Då andra världskriget nådde Belgien avbröts produktionen. Hergé fortsatte visserligen att teckna det nya äventyret "Det svarta guldet" samtidigt som han var inkallad som reservofficer, men serien avbröts då krigssituationen tvingade Le XXe Sièclé i konkurs. Efter ockupationen av Belgien fortsatte Hergé med "Tintin" för Brysseltidningen Le Soir (något han starkt kritiserats för eftersom tidningen granskades av den tyska ockupationsmakten och många såg detta som ett utslag för nazivänlighet). Under dessa betingelser, då Hergé tvingades undvika alla brännbara ämnen och dessutom fick ett mycket mindre format till sitt förfogande, blev äventyren "Krabban med guldklorna", "Den mystiska stjärnan", "Enhörningens hemlighet", "Rackham den Rödes skatt" och "De sju kristallkulorna" till. Medan tidigare äventyr till viss del hade haft en politisk tendens, kom dessa äventyr mer att handla om vad som kan beskrivas som skattjakter och ha inslag av magisk realism och science fiction. Denna period introducerade viktiga återkommande bifigurer som kapten Haddock, professor Kalkyl och betjänten Nestor.
Publiceringen av "De sju kristallkulorna" avbröts i och med Bryssels befrielse år 1944. Omedelbart efter befrielsen anklagades Hergé till en början för samröre med ockupationsmakten för att han hade jobbat på Le Soir; han kunde så småningom börja jobba igen och något egentligt samröre kunde aldrig bevisas. Inte förrän år 1946 slutfördes "De sju kristallkulorna" och fortsättningen "Solens tempel" började i den nystartade veckoserietidningen Tintin[1], som härefter alltid kom att vara platsen där "Tintin" originalpublicerades. Albumproduktionen återupptogs också och Hergé tog tillfället i akt att teckna om flera av sina tidigare album i mer komprimerat format på färre sidor, modernare teckningsstil och i färg. (Det är dessa omtecknade versioner som vi framför allt känner till i Sverige). Nya äventyr fortsatte att komma ungefär vartannat år. Hergé gjorde en ny (den här gången avslutad) version av "Det svarta guldet" år 1950, "Månen tur och retur (del 1)" 1953, "del 2" 1954, "Det hemliga vapnet" 1956 och "Koks i lasten" 1958. Både under "Det svarta guldet" och "Månen tur och retur" var Hergé tvungen att tillfälligt avbryta arbetet på grund av hälsoskäl, något som 1950 ledde till att han grundade en tecknarstudio med folk som kunde assistera honom, Studios Hergé.
Den sena produktionen
Därefter tacklade Hergés produktionstakt av. Delvis kan detta förklaras med en livskris som han gick igenom under den här tiden, något som han påstår ha "tecknat av sig" i och med "Tintin i Tibet" 1960. Under 1970-talet påverkade en blodbristsjukdom hans arbetstempo. Idéerna kom inte lika snabbt som i hans ungdom och inte heller behövde han längre spotta ur sig alster för att försörja sig. "Castafiores juveler" (1963), "Plan 714 till Sydney" (1968), och "Tintin hos gerillan" (1976) var alla väl genomarbetade skapelser som fick ta den tid de tog beroende på Hergés ork och arbetslust ("Plan 714" gjordes dock till stor del av assistenten Bob de Moor, något som många anser bidragit negativt till resultatet).
I mars 1983 dog Georges Remi vid 75 års ålder. Men "Tintins" saga var inte slut för det. Skisserna till det ofullbordade albumet "Tintin och alfakonsten" kom ut i bokform 1986, och serien fortsätter att sälja i höga upplagor i stora delar av världen. Även serietidningen Tintin fortsatte att leva i några år efter Hergés död (dock med andra serier än "Tintin" som huvudinnehåll).
Hergé hade bestämt att ingen annan skulle få fortsätta att teckna "Tintin" efter hans död, något man som man än så länge har respekterat, även om det då och då höjs röster för att återuppliva serien och det också har utkommit en del icke-auktoriserade alster, till exempel avslutade versioner av "Tintin och alfakonsten".
Även om Tintins karriär nu är slut vad gäller nya äventyr, så var den onekligen lång och framgångsrik så länge den varade. Det är inte för intet som han av Frankrikes president Charles de Gaulle blev kallad "min ende internationelle rival".
Form och innehåll
Något som bidragit till seriens popularitet är Hergés rena och uttrycksfulla teckningsstil, kallad "klara linjen" (ligne claire), som har bildat skola på den europeiska seriemarknaden. Den har visat sig inte minst vara betydelsefull när det gäller läsarens identifikation med huvudpersonen (åtminstone är det en vitt spridd teori). Även när det gällde bildkomposition, rörelse och bildberättande är Hergé ansedd som en av de stora mästarna inom seriekonsten.
När det gäller själva historierna så har den balanserade mixen av äventyr och komik (samt inte minst engagemanget i karaktärerna) spelat en viktig roll för serien. Äventyren har varit varierade och fantasifulla – Tintin med vänner har besökt hela världen (och en bit utanför den), bekämpat öststatskommunism, organiserad brottslighet, spionkarteller, slavringar och narkotikasmugglare. De har varit inblandade i skattjakter, övernaturliga mumiehistorier, månfärder, snömansexpeditioner och sydamerikanska revolutioner.
De tidiga albumen har kritiserats starkt för sina rasistiska och stereotypa inslag. Hergé tog senare avstånd från dessa och förklarade att det berodde på den felaktiga stereotypbild av världen utanför Europa han själv hade blivit matad med som barn (vilket i och för sig inte ursäktar de kritiserade porträtten av afrikaner i den senare "Koks i lasten").
Figuren Tintin
För att vara en huvudfigur i en serie ger Tintin ett relativt blekt intryck. Han är världens mest kända journalist, men syns aldrig (förutom i de första albumen) bedriva något journalistiskt arbete. Han utmärker sig inte på något särskilt sätt och överskuggas allt som oftast av sina bifigurer. Själva namnet betyder något i still med "inget alls" eller "inte alls" på franska. Hans ålder är obestämbar, han har inga egna drifter, och hans utseende är minst utpräglat av alla i hela serien. Tintins mest särskiljande utseendedetalj, hans upprättstående hårtofs, lade Hergé till för att läsaren skulle känna igen seriens huvudfigur. (Tofsen uppstod från början då Tintin körde en bil fort i "Tintin i Sovjet", men stannade kvar även efter att bilen kraschat.)
Kanske är det det som gör honom till en utmärkt huvudkaraktär. Vem som helst kan identifiera sig med Tintin. Det är möjligen också en bidragande orsak till att serien kunde utvecklas i så många år utan att fastna. Tintin passar in lika väl i en sydamerikansk armé som i en månraket.
I övrigt uppfyller Tintin hjälterollen enligt alla arketypiska värden. Han är modig, listig, godhjärtad och omöjlig att besegra. Han är lojal mot sina vänner och redo att offra livet för en annan människa.
Hergé brukade säga "Tintin, c'est moi".
Övrigt figurgalleri i serien
Om Tintin är något intensägande så är hans bifigurer desto färgstarkare. I början var hans enda förtrogne foxterriern Milou som i de tidigaste äventyr var mer talför och hade mer personlighet än i de senare. Men undan för undan utvidgades persongalleriet med de inkompetenta detektiverna Dupont och Dupond, den skönsjungande (?) operadivan Bianca Castafiore (den enda kvinna som någonsin fick en framträdande roll i serien), den koleriske och lätt alkoholiserade, men godhjärtade kapten Haddock (som efterhand trängde undan Milou som huvudfigurens sidekick och till slut nästan stal rampljuset från Tintin), den lomhörde men geniale professor Kalkyl med flera. Dessa får anses utgöra kärnan i "familjen Tintin".
Var och en av dessa har individuella artiklar:
- Milou, har alltid varit med Tintin, den enda figuren utom Tintin som medverkar i alla äventyr
- Kapten Haddock, debuterade i "Krabban med guldklorna" (äventyr nr 9) och blir Tintins bäste vän som medverkar i samtliga följande äventyr
- Dupondtarna, debuterade i "Faraos cigarrer" (nr 4) och medverkar i de flesta äventyr därefter, har i efterhand även ritats in i bakgrunden i en ruta i "Tintin i Kongo" (nr 2)
- Professor Kalkyl, debuterade i "Rackham den rödes skatt" (nr 12) och medverkar i de flesta äventyr därefter
- Bianca Castafiore, debuterade i "Kung Ottokars spira" (nr 8) och medverkar i flera äventyr därefter
- Andra återkommande figurer:
Övriga återkommande figurer inkluderar Tintins ärkefiender Rastapopoulos, Doktor Müller och Allan Thompson, goda vänner som kinespojken Tchang, handelsmannen Senhor Oliveira da Figueira och den sydamerikanske diktatorn/rebelledaren General Alcazar, den alltid behjälplige betjänten Nestor, den påträngande försäkringsagenten Serafim Svensson och många fler. Se länkarna nedan.
- Abdallah
- Allan Thompson
- Bröderna Fogel
- Dawson
- Doktor Müller
- Emir Muhammed Ben Kalish Ezab
- General Alcazar
- General Tapioca
- Herr Wagner
- Irma
- Ivan Sackarin
- Kapten Chester
- Maharadjan av Gopal
- Nestor
- Pablo
- Piotr Szut
- Professor Cantonneau
- Roberto Rastapopoulos
- Ridgewell
- Senhor Oliveira da Figueira
- Serafim Svensson
- Slaktaren Sanzot
- Tchang
- Överste Jorgen
- Överste Sponsz
| TIS | TIK | TIA | FCI | BLO | SSÖ | SVÖ | KOS | KMG | DMS | ENH | RRS | D7K | STE | DSG | MÅ1 | MÅ2 | DHV | KIL | TIT | CAJ | PTS | THG | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Tintin | |||||||||||||||||||||||
| Milou | |||||||||||||||||||||||
| Dupond och Dupont | |||||||||||||||||||||||
| Kapten Haddock | |||||||||||||||||||||||
| Nestor | |||||||||||||||||||||||
| Professor Kalkyl | |||||||||||||||||||||||
| Bianca Castafiore | |||||||||||||||||||||||
| Roberto Rastapopoulos | |||||||||||||||||||||||
| Allan Thompson | |||||||||||||||||||||||
| Oliveira da Figueira | |||||||||||||||||||||||
| General Alcazar | |||||||||||||||||||||||
| Doktor Müller | |||||||||||||||||||||||
| Abdallah | |||||||||||||||||||||||
| Serafim Svensson | |||||||||||||||||||||||
| Överste Sponsz | |||||||||||||||||||||||
Fiktiva företeelser i serierna
Tintins geografi
För serien "Tintin" skapade Hergé ett flertal fiktiva länder, folk och språk. På så sätt kunde han skildra exotiska platser utan att peka ut exakt var de var belägna eller behöva göra närmare efterforskningar kring hur de såg ut på riktigt. Bland dessa länder finns:
- Syldavien, kungarike i Sydösteuropa, huvudstad Klow, språk syldaviska
- Bordurien, diktatur i Sydösteuropa, Syldaviens fientligt inställda grannland, språk borduriska
- San Theodoros, republik i Latinamerika präglat av återkommande statskupper mellan två rivaliserande generaler, huvudstad Las Dopicos; med ursprungsbefolkning: arumbayafolket med eget språk, och bibarofolket
- Nuevo Rico, Latinamerika, grannland till San Theodoros, huvudstad Sanfacion
- Gopal, maharadjadöme på indiska halvön
- Sao Rico, skildras aldrig i bild, men det rivaliserande fartyget i "Den mystiska stjärnan" för det landets flagga.
- Khemed, emirat i Mellanöstern
- Sondonesien, Oceanien
Fiktiva språk
Hergé skapade även en rad fiktiva språk för serien, syldaviska (i Syldavien), borduriska (i Bordurien) och arumbaya (bland arumbaya-indianerna i San Theodoros). Språken kanske inte är så genomarbetade, lingvistiskt sett, men har ändå fått en del uppmärksamhet. De här språken är till stor del baserade på marols, en flamländsk dialekt som talades i Bryssel och som Hergé växte upp med. Syldaviska är det största och mest utforskade av de här språken.
Tintins äventyr
Kronologisk listning av Tintins äventyr. Alla äventyr publicerades först i tidningsföljetong innan de samlades i album.
Svensk utgivning och översättning
Tintins första framträdande i Sverige var 1948 i veckotidningen 25:an, där den fortsatte att publiceras in på 1950-talet. Andra tidningar serien har publicerats i under årets lopp inkluderar Året Runt, Dagens Nyheter, Kamratposten, Banggg, Pelle Svanslös, Allers och Svenska Dagbladet. Översättarna har varierat och namngivningen är allt annat än konsekvent.
Albumdebuten i Sverige skedde 1960-1962 då fyra album i hårdpärm gavs ut av Bonniers. Antingen var satsningen före sin tid eller också var marknadsföringen misslyckad, för utgivningen blev ingen större succé och lades ned efter dessa fyra böcker. Översättare var Per Kellberg som gått till historien genom att skapa Professor Karl Kalkyls svenska namn (på franska heter han Tryphon Tournesol), och även introducerade Kapten Haddocks berömda svordom "Bomber och granater!" En lustig översättningsdetalj är att Haddocks whisky kallas "kalasmust" i två av albumen.
1968 började Illustrationsförlaget att ge ut "Tintin", som då äntligen slog i Sverige, och även banade väg för hela boomen av fransk-belgiska albumserier i Sverige på 70- och 80-talen. Hela sviten på 23 album gavs ut 1968–1978, även om utgivningsförlaget i olika omgångar bytte namn till Carlsen/if och Carlsen Comics. De klassiska översättarna till dessa album är Karin och Allan B. Janzon, som bland annat uppfann Haddocks andra kända svordom, "Anfäkta och anamma!".
Den svenska numreringen för de här albumen är helt okronologisk, och stämmer inte heller med utgivningen i Sverige, "nr. 7" kom t.ex. ut för första gången 2 år före "nr. 6". Numreringen tros vara baserad på den brittiska ordningen.
Lagom till "Tintins" 75-årsjubileum 2004 initierade förlaget Bonnier Carlsen en nyöversättning av albumen. Översättaren Björn Wahlberg har tagit sin uppgift på fullaste allvar och arbetat hårt för att översättningen ska ligga så nära det franskspråkiga originalet som möjligt, så att tvetydigheter, ordvitsar m.m. inte ska gå förlorade. De sista albumen i nyöversättning kom ut i slutet av september 2005.
Den här utgivningen följer det franska originalets följd, det vill säga albumen ges ut och numreras i den ordning de kom ut i Belgien.
2015 börjar Kartago ge ut Tintinalbumen med hårda pärmar. 2020 övertogs utgivningen av Cobolt, efter att Kartago bliviten underetikett till detta förlag.
Tintin i andra medier
"Tintin" har också överförts till andra medier, inklusive spelfilm, tecknade filmer och TV-serier, talskivor, teaterpjäser, böcker, utställningar m.m.
Animerade TV-serier
- Under 1960- och 70-talen producerades det sju animerade TV-serier med "Tintin" i Frankrike. Varje TV-serie var baserad på ett albumäventyr uppdelat på 4-8 avsnitt vardera. Man höll sig här ganska fritt till originalbumen, t.ex. hade Kalkyl här perfekt hörsel. Äventyren ifråga var: "Den Svarta Ön", "Månen Tur och Retur" del 1 och 2, "Enhörningens Hemlighet", "Rackham den Rödes Skatt", "Den Mystiska Stjärnan", "Krabban med Guldklorna" och "Det Hemliga Vapnet". De flesta av dessa äventyr har sänts på svensk tv och/eller getts ut på video.
- På 1990-talet kom en fransk-kanadensisk tecknad TV-serie i 39 avsnitt, som också har givits ut på DVD. Här var man mer trogen originalalbumen.
Animerade långfilmer
- Den tecknade långfilmen "Solens Tempel" kom 1969 och baserades på dubbeläventyret "De Sju Kristallkulorna"/"Solens Tempel". Nu utgiven på DVD i Sverige.
- "Tintin och Hajsjön" kom 1972. Den baserades inte på något äventyr av Hergé, utan hade ett originalmanus av Greg. Finns tillgänglig på DVD i Sverige
- Den 22 oktober 2011 hade den datoranimerade långfilmen "Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet" världspremiär. Filmen, i regi av Steven Spielberg, gick upp på svenska biografer den 28 oktober. Spielberg sägs, tillsammans med Peter Jackson, förberea ytterligare två stycken datoranimerade långfilmer med Tintin, men hittills (2017) har ingen ytterligare film fått premiär.
Talskivor och kassetter
- 1971-1989 kom en serie skivor och kassetter på svenska där serieäventyren hade överförts till en form av radioteater. Bearbetningen gjordes av Lasse Swärd och Bert-Åke Varg. Tintins röst gestaltades oftast av Tomas Bolme. Alla äventyr utom "Tintin i Sovjet" och "Tintin och Alfakonsten" adapterades på detta sätt. Idag finns de på CD.
Teater
- 1941 sattes "Le Mystère du diamant bleu" ("Mysteriet med den blå diamanten") upp på teater i Bryssel, till manus av Hergé och Jacques Van Melkebeke. Året efter sattes ytterligare en pjäs upp, "Monsieur Boullock a disparu" ("Herr Boullock är försvunnen").
Spelfilmer
Två spelfilmer gjordes i Frankrike/Belgien i början av 1960-talet. Ingen av dem hade serieäventyr som förlaga.
- "Tintin i Piraternas Våld" (även känd som "Tintin och det Gyllene Skinnet") kom 1961 och regisserades av Jean-Jacques Vierne. Rollen som Tintin spelades av Jean-Pierre Talbot och Georges Wilson gestaltade Kapten Haddock.
- "Tintin och de Blå Apelsinerna" ("Tintin et les Oranges Bleues") kom 1964 och regisserades av Philippe Condroyer. Jean-Pierre Talbot spelade återigen Tintin medan rollen som Haddock tagits över av Jean Bouise.
De här två filmerna har släppts på VHS och DVD i Sverige.
Böcker
- Böcker, bilderböcker, pysselböcker m.m. har producerats av Hergés studio och på licens nästan från allra första början. Men mest känd är nog en annorlunda nytolkning av figuren: i Frederic Tutens roman "Tintin i Nya Världen" växer Tintin upp till man och får bland annat till det med den sköna Clavdia (känd från Thomas Manns "Bergtagen"). Boken kom 1993 och blev en smärre succé, detta trots att romanfiguren inte har mycket gemensamt med Hergés Tintin. Den publicerades med tillstånd av Hergés efterlevande.
Spel
- 1987 gav Ravensburger ut ett detektivspel med Tintin, där det går ut på att ta reda på vem som har kidnappat Professor Kalkyl och var han befinner sig.
Hyllningar och parodier
Serier
- "Tintin i Schweiz" och "Tintin i Paris", två album i Parodi-serien
- "Tintin i Thailand", parodialbum
- "Tintin i Libanon" var en kort serie som publicerades i satirtidningen Etikett
- "Tintin i Nya Världen", roman av Frederic Tuten
- Tintin gör flera cameos i Jan Lööfs serie "Felix". Lööf gör även en skildring av en åldrad Tintin i albumet "Serier om den första kärleken".
- I Svenska Mad nr 7/1977 finns en ensidig parodi, kallad "Tönten och ännu en liga".
- Dupondtarna dyker upp som belgare i "Asterix"-albumet "Asterix i Belgien".
- Teen Titans Spotlight nr 11 (1987) av Jean-Marc Lofficier, Randy Lofficier och Joe Orlando, utgiven av DC Comics (En bekant hjälte vid namn Tin dyker upp.)
- "Tintin och de fyrtio tecknarna" är ett hyllningsalbum till Hergé av ett flertal olika tecknare, utgivet i Sverige av Medusa 1989. Förlagan var ett specialnummer av franska (Á Suivre) utgivet kort efter Hergés död 1983. Den svenska versionen är förkortad, men har även inkluderat ett antal bidrag från svenska serieskapare.
- "Tintin på Lister", parodi av Daniel Ahlgren i "Allt för konsten 3"
- "Breaking free", pastisch med temat den anarkistiska kampen
- "Den befriade konstnären" i Kalle Ankas Pocket 300 av Corrado Mastantuono där några inte helt obekanta figurer dyker upp under namnen Tantan (Tintin), Moulin (Milou), Kapten Klopstock (Kapten Haddock) och Dupant och Dupand (Dupondtarna).
- "Eva & Adam"-albumet "Den andra killen" (nr 4) avslutas med en serie kallad "Födelsedagskalaset", där Måns Gahrton berättar om sitt Tintinläsande under barndomen.
- Tintin och Kapten Haddock gör båda cameos i den amerikanska serien "Top 10", Tintin i Top 10: Beyond the Farthest Precinct nr 3, och Haddock samma nummer samt i "Top 10: The Forty-Niners".
- I den femte delen av Joann Sfars "Rabbinens katt" ("Jérusalem d'Afrique", i album nummer två av den amerikanska utgåvan) möter huvudpersonerna Tintin i Kongo cirka 1930. Porträttet av Tintin är här inte särskilt smickrande utan visar en självgod kolonialist som ser på alla icke-européer som mindre vetande och skjuter varje vilt djur som kommer i hans väg.
- En referens till en Haddock-scen i "Koks i lasten" görs i serieromanen "Svalornas lek" av Zeina Abirached (sidorna 118–120 i den svenska utgåvan).
- Den svenske författaren Pär Thörns dikt "Forwotzen zona" är skriven helt och hållet på det Tintin-exklusiva språket syldaviska. Dikten finns publicerad i boken "Land ska med lag byggas" (2010).
- "Timtim" i Pyton nr 3/1992 och "Timtim's comeback" i Pyton nr 8/1992.
Övrigt
- Belgiens fotbollslandslag har ibland använt bortaställ med ljusblå tröja och bruna byxor, som en direkt hänvisning till hur Tintin brukar vara klädd i serien.[3]
Tintin på andra språk
| Språk | Namn |
|---|---|
 Afrikaans |
Kuifie |
 Arabiska |
تان تان (Tantan) |
 Bern-dialekt |
Täntän |
 Esperanto |
Tinĉjo |
 Farsi |
تن تن (Tainetaine) |
 Franska |
Tintin |
 Finska |
Tintti |
 Flamländska |
Kuifje |
 Frisiska |
Túfke |
 Färöiska |
Tintin |
 Grekiska |
Τεντέν (Tenten) |
 Hebreiska |
טינטין (Tintin) |
 Isländska |
Tinni |
 Italienska |
Tintin |
 Japanska |
タンタン (Tantan) |
 Kinesiska |
丁丁 |
 Koreanska |
탱탱 (Ttangttang) |
 Latin |
Titinus |
 Nederländska |
Kuifje |
 Norska |
Tintin, Peik (tidigare) |
 Polska |
Tintin |
 Portugisiska |
Tintim |
 Ryska |
Тантан (Tantan) |
 Sardiska |
Tintin |
 Serbiska |
Тинтин (Tintin) |
 Spanska |
Tintín |
 Turkiska |
Tenten |
 Tyska |
Tim |
 Walesiska |
Tintin |
Mer läsning och andra fakta
Tintinologerna framför andra är Benoît Peeters och Philippe Goddin. Här listas diverse Tintinania av dem och andra:
Böcker om Tintin
- Jean-Marie Apostolidès: "Les Métarmophoses de Tintin" (Seghérs 1984)
- Jan Baetens: "Hergé Ecrivain" (Labor 1990)
- Michael Farr: "Tintin: The Complete Companion" (John Murray 2001) (Svensk översättning: "Tintin: den kompletta guiden, Bonnier Carlsen 2005)
- Hergé: "Cinquante ans de Travaux Fort Gais" (Casterman 1978)
- Philippe Goddin: "Hergé et Tintin" (Lombard 1986)
- Philippe Goddin: "Les Débuts d'Hergé" (Éditions Moulinsart 1999)
- Benoît Peeters: "Le Monde D'Hergé" (Casterman 1983) (Svensk översättning: "Hergé, boken om Tintin och hans skapare", Carlsen Comics 1983)
- Benoît Peeters: "Les Bijoux Ravis" (Magic Strip 1984)
- Benoît Peeters: "Hergé, Les Débuts d'un Illustrateur 1922-1932" (Casterman 1987)
- Numa Sadoul (intervjuar Hergé): "Tintin et Moi" (Casterman 1975)
- Frédéric Soumois: "Dossier Tintin" (Jacques Antoine 1987)
Filmer om Tintin
- "Tintin och jag" (dokumentär regisserad av Anders Østergaard, 2003)
Källor
- ↑ "Serien Tintin, blogg av Roger Schaeder på [[1]] (2020-08-28)
- ↑ listan hämtad från Cyrille Mozgovine: "De Abdallah à Zorrino", 1992, s. 270
- ↑ https://www.footyheadlines.com/2023/11/belgium-euro-2024-away-kit.html
Mer om Tintin
- Fredrik Strömberg: "Att förbjuda eller inte förbjuda ...Tintin" (Bild & Bubbla nr 2/2008, s. 8–9)
- Dick Harrison: "På spaning efter Plekszy-Gladz mustascher" (Bild & Bubbla nr 3/2008, s. 33–38)
- Fredrik Strömberg: "Generation Tintin" (Bild & Bubbla nr 3/2008, s. 8–9)
- Björn Wahlberg: "Tintin – en tidlös 80-åring" (Bild & Bubbla nr 1/2009, s. 8–12)
- Olof Gustafsson: "Falska Tintinalbum - säljs på nätet" (Serieblaskan nr 1/2009, s. 15–18)
- Tobias Eriksson: "Anfäkta och anamma – Tintin fyller 80 år!" (Svenska Dagbladet 2009-02-09)
- Daniel Atterbom: "Tintins äventyr – på film igen" (Bild & Bubbla nr 4/2011, s. 22–27)
- Björn Wahlberg: "Enhörningens hemlighet – jakten på den försvunna Tintinfilmen" (Bild & Bubbla nr 1/2012, s. 28–35)
- Lotten Peterson: "Tintinmålets oöverskådliga konsekvenser" (Bild & Bubbla nr 2/2012, s. 28–29)
Se även
Externa länkar
- Tintin.com (officiell webbplats på åtskilliga språk)
- Tintin – en hjälte med hjärta och hjärna (fansajt) Svensk Tintinsida av översättaren Björn Wahlberg
- Tintinologist (fansajt)
- Tintin i svenska tidningar (fansajt)
- The different languages of Tintin "a site for tintin fanatics and collectors"; detaljer om Tintinutgåvor (särskilt "Krabban med guldklorna") i över 50 språk
- "Intertintin" inofficiell webbplats av en samlare, med data och titelbilder på Tintinutgåvor i över 50 länder
- Generation T – Den svenska Tintinföreningen officiell webbplats för den svenska Tintinföreningen
