Parodiserier

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
En Disney-parodi av Al Jaffee för Mad. © Al Jaffee

Parodiserier är en typ av humorserier där man – kärleksfullt eller elakt – driver med de givna ramarna för t.ex. en enskild serie, en seriegenre eller något annat fenomen.

Många parodiserier skrivs av fans, med många referenser och internhumor som går sporadiska läsare förbi. Exempel på detta finns t.ex. för fenomen som "Star Trek" och manga.

Parodiserier är ingen ny företeelse. Redan i seriernas barndom (som i Charles William Kahles' serie "Hairbreadth Harry" från 1906) parodieras t.ex. de filmiska melodramerna från den tiden, och i 1920-talets Tijuana Bibles parodieras kända seriefigurer och dåtidens celebriteter i explicita sexhäften. I tidiga amerikanska MAD på 1950-talet var de flesta serierna parodier på populära amerikanska serier, och bland de mest populära inslagen under åren återfinns parodierna på aktuella biofilmer.

Ibland kan en parodiserie utvecklas och få ett eget liv. Ett av de mest kända exemplen är "Cerebus", som först var en parodi på Conan barbaren och superhjälteserierna, men som med tiden utvecklades till ett längre sammanhållet verk där Dave Sim förde ut sin personliga filosofi och åsikt.

En serieparodi är en parodi en serie. Den kan göras i serieform eller annan form.

Närstående begrepp

En pastisch är ett verk som görs för att efterlikna ett äldre verks stil utan att driva med det.

Inom japansk seriefanzinkultur, där man ger ut så kallade dōjinshi, används ordet parodii i en bredare betydelse än på svenska och avser inte bara komiska användningar av andras figurer.1

Kända parodiserier

Kända parodiserietidningar

Fotnoter

1.Svenska akademiens ordlista (SAOL.se) ger betydelsen "förlöjligande efterbildning av dikt; vrångbild" till ordet parodi, som är ett låneord från engelskans "parody" från sent 1500-tal. Ursprungligen från grekiskans "paroidia", där para- betyder parallell och -oide sång. Först på 1830-talet fick "parody" i engelskan betydelsen "poor or feeble imitation". I dagens postmoderna värld där texter ses som intertextuella och lån är vanliga mellan olika verk på ett sätt som ifrågasätter begrepp om ägandeskap och original, ses betydelsen mer som "alternativ text", trots att ordet "is still tainted with eighteenth-century notions of wit and ridicule" (enligt Linda Hutcheon i The Politics of Postmodernism).