Manga

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
Det japanska ordet manga betyder serie och kan skrivas på olika sätt på japanska.
"Astro Boy" ("Tetsuwan-Atom") av Osamu Tezuka. © Tezuka Productions.

Manga (漫画 eller まんが, ibland マンガ) är det japanska ordet för tecknade serier (alltså även västerländska), men kan i Japan även användas för till exempel skämtteckningar, tidigare användes även uttrycket "manga eiga" (manga-film) för animerad film, men det är numera huvudsakligen ersatt av lånordet anime. Beroende på hur det används, kan manga stå för flera olika saker:

  1. serier i största allmänhet (ursprungsbetydelsen)
  2. serier från Japan
  3. serier berättade i en japanskinspirerad tradition

I västvärlden har "manga" ofta lanserats som ett begrepp för serier producerade i Japan. Alltmer har termen dock i folkmun kommit att beteckna serier som är berättade i en japansk serie- och kulturtradition, oavsett härkomst.

Vissa vill även se manga som en genre eller en teckningsstil, vilket inte är korrekt. Termen "manga" innefattar alla tänkbara genrer och stilar.

Ofta förknippad med mangatraditionen är anime, japansk tecknad film.

Historia

Bildrullen Chōjū Giga (鳥獣戯画) från 1100-talet i animerad Ghibli-tappning i en reklamfilm för ett japanskt kraftbolag 2016. © Ghibli/Marubeni.

Sekvenskonst har en lång historia i Japan, som från och med år 500 importerade systemet med emaki-mono från Kina. Dessa bildrullar berättade en fortlöpande historia medan de rullades upp, och blev väldigt populära runt 1000-1100-talet. Bland dessa emaki-mono kan nämnas en adaption av Mirasaku Shibiki's berömda roman "Berättelsen om Genji" samt Chōjū Giga, en serie på fyra bildrullar i o-toko-e-stil med antropomorfa djur som roar sig och med satir över prästerskapet. Den äldsta rullen är från första halvan av 1100-talet och författarskapet tillskrivs en viss biskop Toba.

I början av 1700-talet uppstod i Osaka en slags publiceringsindustri runt tekniken med träsnitt. Karikatyrer och skämtteckningar blev en populär genre, och dessa typer av teckningar kom att kallas toba-e, efter biskopen Toba från 700 år tidigare. Så småningom blev tekniken även populär i Edo, gamla Tokyo, och andra delar av Japan.

Sedan länge hade det i Japan funnits barnböcker med illustrationer, typiskt med röda eller svarta omslag. Under 1700-talets senare hälft utvecklades kibyōshi, böcker med gult omslag, innehållande mer vuxen satir och humor. Böckerna var ungefär dubbelt så omfångsrika som de tidigare barnhäftena, och var på cirka 20 sidor. Illustrationerna fick här mer karaktären av sekvensberättande och med text inne i bilderna. En av de mer framgångsrika i genren var Santō Kyōden, som 1785 utgav en kibyōshi "Edo umare uwaki no kabayaki" om ett kärlekspar som ingått en självmordspakt med förhinder. Tillsammans med de tidigare toba-e humorteckningarna, utgör kibyōshi föregångarna till 1800-talets mer moderna japanska skämtteckningar och manga.

Exempel på kibyōshi från 1785, där ett par på väg att begå självmord möter banditer. Bild av Santō Kyōden. © University of Hawaii.

Begreppet "manga" myntades av Katsushika Hokusai, som i sin bokserie "Hokusai Manga" fr.o.m. 1814 tecknade allt som intresserade honom i japanskt vardagsliv och folklore. Bokserien publicerades postumt efter att Hokusai gått bort 1849, där den 15:e och sista volymen inte anses autentisk av konsthistoriker. Dessa böcker innehöll dock huvudsakligen illustrationer, och inte serier i egentlig mening.

Den mer direkta föregångaren till manga däremot, bestod av västerländsk skämttecknings- och serietradition, vilka importerades tillsammans med västerländska konstnärliga tekniker snart efter att den amerikanska marinofficeren Matthew Perry tvångsöppnade landet 1854 och Japan inledde Meijirestaurationen 1868. I samband med detta skapades två inflytelserika skämtteckningstidningar av inflyttade europeer; The Japan Punch av Charles Wirgman inspirerad av den brittiska förlagan Punch, och Tôbaé av fransmannen Georges Ferdinand Bigot. Wirgman lärde även upp japanska tecknare som Kyochika Kobayashi.

Återtryck av 1800-talets "Hokusai manga" från 1958. Bild av Hokusai. © Tuttle Publishing.

Från och med sena 1800-talet tecknade Yasushi "Rakuten" Kitazawa serier och skämtteckningar, inspirerad av amerikanska tecknare, och populariserade tillsammans med sin kollega Ippyō Imaizumi på dagstidningen Jiji Shimpō begreppet "manga", som han lånat från Hokusai. Tillsammans skapade de söndagsbilagan Jiji Manga.

Under Taishō-eran 1912-1926 och fram till krigsrustningen innan andra världskriget importerades flera amerikanska dagspresserier till Japan, såsom Gyllenbom, Adamson etc.

1947, efter andra världskriget inledde Osamu Tezuka, tecknaren som mer än någon annan satt sin prägel på den japanska marknaden, sitt segertåg. Tezuka hade en gullig teckningsstil inspirerad av Walt Disney och Bröderna Fleischer, men manusmässigt längre och komplexare historier än tidigare, som han producerade i en takt som närmast kan beskrivas som besatt. Desssa billiga serier slog ner som en bomb i ett krigstrött och urarmat Japan. 1952 flyttade han in i den billig lägenheten Tokiwa-sō, där han byggde upp en studio för att kunna hålla uppe en produktion som matchade efterfrågan. Tokiwa-sō fick snabbt ett legendariskt rykte dit övriga tecknare som Shotaro Ishinomori, Fujio Akatsuka, Fujiko Fujio och Yoshiharu Tsuge vallfärdade för att jobba.

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Mini japan.gif Manga i Japan

"Fellows!" antologiserietidning riktad till ungdomar och vuxna. Omslag med anknytning till japansk mytologi. Utges i A4-format med 900 sidor per nummer. © Enterbrain

Manga i Japan är en stor och viktig del av tidningsutgivningen. År 2000 utgjordes enligt författaren Helen McCarthy all tidningsutgivning i Japan till en fjärdedel av manga.[1] Upplagemässigt har man ett tiotal serietidningar med en upplaga på över en miljon, vilken kanske bara en eller två andra tidningar har, undantagit dagstidningar. Manga publiceras främst i form av följetonger i tjocka, telefonkatalogliknande serietidningar, vilka utkommer vecko-, varannan vecka eller månadsvis. Sedan kan kompletta historier för enskilda serier ges ut i bokform, s.k. Tankōbon, samlingsvolymer. Omsättningen för manga uppgick år 2004 till uppskattningsvis 100 miljarder yen (6,5 miljarder kr).[2]

Till den vanliga mangautgivningen av etablerade förlag tillkommer en livaktig fansubkultur med utgivning av amatöralster. Manga är en masskultur med många fans, i Tokyo anordnas två gånger per år den stora Comiket-mässan, med över 2 miljoner besökare, helt säkert världens största i sitt slag. Många av de serier som visas upp på denna mässa är egenproducerade, s.k. doujinshi, av olika mer eller mindre obskyra amatörer eller cirklar. Japans professionella serieskapare, s.k. mangaka, beräknas vara cirka 3000 till antalet, varav endast 10% är så pass framgångsrika att de kan leva gott på sitt yrke. De mest framgångsrika kan dock tjäna stora summor, exempelvis Rumiko Takahashi, som räknas till en av Japans rikaste personer. Upplagorna för manga i Japan har dock gått ned under 2000-talet. Omsättningen beräknades för 2007 till 400 miljarder yen, mot 580 miljarder yen ett decennium tidigare. [3]

Manga i västvärlden

I Europa blev manga populärt tidigt i Italien, Frankrike och Spanien. Dessa länder har haft en marknad för översatt manga i drygt 40 år. Möjligen kan detta beror på att man där av hävd har en stark serietradition rent allmänt. Trögare har det gått i de engelskspråkiga länderna. Det är först under de senaste 10-15 åren som en marknad har utvecklats i USA för importerad manga. Enligt manga- och animekritikern Helen McCarthy, så tredubblades försäljningen av manga i USA under åren 2000–02, och har nu en omsättning på ca 40–50 miljoner dollar per år. Det innebär att ungefär var tredje såld serieutgåva i USA är en manga.[4] Detta beror inte på att manga ges ut med flera titlar, utan att upplagan är större. År 1995 så hade en genomsnittlig amerikansk svartvit serietidning en upplaga på 3000 ex, medan en manga sålde 13000 ex.[5] USA har en befolkning nära tre gånger så stor som Japan, men marknaden för manga är bara 1/25 av Japans. Trots detta så beräknades omsättningen år 2011 för översatt manga i USA till 300 miljoner dollar. Pokémon är den enskilt mest framgångsrika mangan i USA och Viz Media den största utgivaren. Samtidigt slog den ekonomiska krisen 2008 hårt mot branschen, inte minst då bokhandelskedjan Borders lade ned 600 affärer över USA. Mellan 2007 och 2009 föll försäljningen av manga i USA med 30%, och antalet titlar sjönk från 1500 år 2007 till 695 2011. [6] Kanske kan detta ses som en naturlig återgång, med tanke på det tidigare stora uppsvinget från en omsättning på 60 miljoner dollar år 2002 till 210 miljoner dollar år 2007. [7]

Att manga och även anime numera ses som ett naturligt inslag i även den amerikanska kulturen framgick tydligt vid presidents Obamas välkomsttal till japans premiärminister Shinzo Abe den 28 april 2015, då han uttryckte ett "thank you for all the things we love from Japan, like karate and karaoke ... Manga and anime." [8]

Den tidiga importen

En av de tidigaste publiceringarna i väst var antagligen den franska antologiserietidningen Le Cri Qui Tue som innehöll serier av bland annat Yoshihiro Tatsumi och Osamu Tezuka, första numret kom 1978.[9] 1978 publicerades även antikrigsrörelsen War Resisters League "Gen, pojken från Hiroshima" i USA.[10] 1980 publicerades Gen igen i USA, denna gång som serietidning, av förlaget Educomics. Det blev dock bara två nummer, det sista kom 1981. Gen var även den första eller en av de tidigaste översatta mangaserierna i flera västländer, genom gräsrotprojektet Project Gen, som aktivt arbetade för att sprida serien.

1983 publicerades i Frankrike "Hiroshima" av Yoshihiro Tatsumi på Artefact. 1984 publicerade det spanska förlaget Ediciones La Cúpula en samling med Yoshihiro Tatsumi, "Que triste es la vida y otras historias", som från spanskan sedan översattes till engelska och gavs ut under titeln "Good-bye and other stories" 1987 på Catalan Communications.

Genombrottet

Det skulle dröja några år innan manga fick ordentligt fäste i västvärlden, och en viktig vågbrytare var "Akira", både serien och den anime som byggde på densamma. I USA publicerades "Akira" av Epic Comics, en etikett under Marvel, från 1988. Den version som publicerades var färglagd. I Frankrike publicerades "Akira" från 1990 både i den färglagda versionen och originalet i svartvitt, båda på Glénat.

Strax innan Epic började att publicera "Akira" hade förlaget Eclipse kommit igång med sin mangautgivning tillsammans med Viz 1987 med "Mai the Psychic Girl". Dark Horse började sin mangautgivning ungefär samtidigt.

1989 publicerade det amerikanska förlaget Blast Books Hideshi Hinos "Panorama of Hell" icke spegelvänt, då serieskaparen själv önskade det. Det var antagligen första gången en manga publicerades med samma läsordning som i Japan i väst. Många japanska serieskapare krävde att deras verk skulle publiceras på samma sätt som det var tänkt, fansen började allt starkare att kräva det, och i dag är det många förlag som publicerar dem som de gjordes från början, med en läsordning från höger till vänster.[11]

"Dragon Ball" började att publiceras 1993 i Frankrike, och nu valde man att för första gången i väst att publicera manga i pocketböcker, precis som man gjorde i Japan då serierna samlades ihop.[12] Det var mycket framgångsrikt. En av anledningarna till varför mangan kom så tidigt till Frankrike jämfört med den övriga västvärlden är förutom det stora serieintresset, att även anime har en mycket stark ställning i Frankrike.[13].

Mini sverige.gif Manga i Sverige

Samurai nr 11–12/1991 © Epix

Den första mangatiteln som publicerades i Sverige var "Gen, pojken från Hiroshima", av vilken första delen gavs ut i albumform av Alvglans förlag 1985.

I Pox publicerades Yoshihiro Tatsumi sporadiskt på svenska mellan 1986 och 1989.

I tidningen Samurai publicerades "Ensamvargen" från 1988 till 1992, från och med nr 9–10/1991 i sällskap med "Kamui" av Sanpei Shirato. I tidningen Cobra publicerades "Cobra", "Pineapple Army" och "Crying Freeman" mellan 1991 och 1992.

Semic påbörjade 1996 utgivning av en Sailor Moon-titel som fotoserie, troligen för att haka på en anime som rullade på tv. Den lades ned 1997. År 2000 skakade Egmont nytt liv i titeln. 2001 lades den ned igen.

Den egentliga mangavågen kom långt senare till Sverige, då Carlsen Comics började ge ut "Dragon Ball" fr.o.m. 2000. Utgivningen gick med förlust i två år, men blev efter det en braksuccé.[14]

Det ledde fram till senare utgivningar med pocketserier som "Ranma 1/2", "One Piece" och "Mästerdetektiven Conan" samt serietidningarna Manga Mania (2003-2007), Shonen Jump (2004-2007) och Shojo Stars (2007-2009).

Den ekonomiska krisen 2008 medförde svårigheter även för förlagsverksamheten i de nordiska länderna, och publiceringen av manga på svenska har i stort sett upphört efter 2010. Ordbilder ger fortfarande ut en mindre mängd manga (2015).

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Genrer inom manga

Exempel på populära samuraiserier i historisk miljö. Instruktionsbok av Toru Sugita, © Raichosha

De japanska serierna omfattar som sagt en mängd genrer, vissa av dem analoga med de seriegenrer som finns i väst, medan andra är mer specifika för den japanska marknaden. Bland de populära manga-genrerna och begreppen kan nämnas:

Se även

  • Hentai, västerländsk beteckning på manga och anime av pornografisk natur

Kända manga

"Sailor Moon" av Naoko Takeuchi i redigerad amerikansk utgåva från 2001. Serien rönte stora internationella framgångar på 90-talet.
© Tokyopop
Dagspresserien "OL Shinkaron" av Risu Akizuki. © Kodansha.

Manga- eller animeinspirerade serier

Huvudartiklar: Pseudomanga och Svensk manga

Även om manga egentligen inte är en teckningsstil eller genre så finns det vissa stildrag som är typiska för vissa japanska serier. På senare år har serieskapare i väst börjat anamma denna stil, och ofta lanseras dessa tecknare som "manga-tecknare" vilket väl inte är helt adekvat, men ändå beskriver vad det rör sig om. Begrepp som "pseudomanga", "världsmanga" och "svensk manga"/"mänga" förekommer också.

Dessutom har såväl manhwa (koreanska serier) som manhua (kinesiska serier) starka mangainfluenser.

Manga som utgivningsformat

Huvudartikel: Mangaformat

I USA har mangaformat kommit att beteckna de serietidningar och album som likt många importerade japanska serier ges ut i pocketformat. Uttrycket kan tyckas felanvänt, men är idag ganska etablerat. Den tidiga mangautgivningen i USA redigerade sidformatet, så att läsningen skedde från höger till vänster. Sedan 90-talet är det vanligaste dock att utgivningen är i oredigerat skick, dvs. man börjar läsa bakifrån boken, för en västerlänning sett.

Förlag som ger ut manga

Monthly Shōnen Ace, nr 5 (maj) 2015. På omslaget syns bl.a. Keroro Gunsou (Sgt. Frog). Format är A4 med 720 sid. © Kadokawa Shoten

I dagsläget finns över 30 000 manga i tryck. Hundratals förlag ger ut de olika titlarna. Några av de större japanska förlagen på mangamarknaden är:

Några av de mer kända förlagen som ger ut manga på engelska i USA är:

Mer om manga

Här listas inte artiklar om enskilda serier, utan endast allmänna artiklar om manga och dess estetik.

Ett urval böcker om manga:

Recensioner

Relationshistorien "One Pound Gospel" av Rumiko Takahashi. © Shogakukan.

Här listas inte recensioner av enskilda serier, utan endast allmänna böcker om manga och dess estetik.


Se även

Fotnoter

  1. 500 Manga Heroes and Villains, Helen McCarthy, sidan 15
  2. Jakob Nobuoka, Geographies of the Japanese Cultural Economy: Innovation and Creative Consumption, doktorsavhandling i kulturgeografi, Uppsala universitet, 2010. sidan 76.
  3. http://www.theguardian.com/world/2009/apr/10/japan-manga-anime-recession
  4. 500 Manga Heroes and Villains, Helen McCarthy, sidan 15
  5. Dreamland Japan, Writings on Modern Manga, Frederik L. Schodt, sidan 320.
  6. http://www.wipo.int/wipo_magazine/en/2011/05/article_0003.html
  7. http://www.publishersweekly.com/pw/by-topic/booknews/comics/article/56693-manga-2013-a-smaller-more-sustainable-market.html
  8. http://www.usatoday.com/story/news/nation/2015/04/28/obama-japan-shinzo-abe-state-visit/26499247/
  9. Omslag till Le Cri Qui Tue
  10. Biblioteksinformation
  11. Manga: Sixty years of Japanese comics, Paul Gravett, sidan 156
  12. Dragon Ball: Publications (franska)
  13. Wikipedia - Manga outside Japan
  14. http://www.mangakai.se/manga_i_sverige.html