Smurferna

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
"Smurferna". © Peyo.

"Smurferna" eller "Smurfarna" ("Les Schtroumpfs" i original) är en berömd belgisk barnserie skapad av Peyo om en grupp små, blå varelser, "smurfer", som bor tillsammans i "smurfbyn". Figurerna skapades 1958, förekom i en första egen serie 1959, och utkom med det första albumet 1963.

Peyo kom att skapa 16 album i serien innan sin död 1992, varefter serien fortsatt att produceras av dennes son Thierry Culliford. 2017 utkom det 35:e albumet.

Serien har även producerats i ensidesavsnitt och strippar, som i Sverige huvudsakligen publicerats i egenbetitlade serietidningar.

Historik

Smurferna dök upp för första gången 23 oktober 1958 i serietidningen Le Journal de Spirou, då som bifigurer i Peyos serie "Johan och Pellevin" och äventyret om "Den förtrollade flöjten". Deras första framträdande som egen serie var 1959, i en s.k. mini-récit, en sorts bonusserietidning i mindre format till nämnda Spirou som läsarna själva fick sätta ihop. De små figurerna blev snabbt väldigt populära och efter sex "mini-récit"-serier, utkom 1963 det första albumet av serien.

Peyo skapade sammanlagt 16 album innan sin död 1992. Därefter har serien fortsatt att skrivas av sonen Thierry Culliford (ofta i sällskap med andra), och tecknas av bland andra Alain Maury, Pascal Garray, och Jeroen De Coninck.

Serien rönte stor popularitet i Europa under 1970-talet och det tidiga 1980-talet, mycket tack vare flitig merchandising och framför allt de små samlingsbara plastfigurerna. I USA slog serien aldrig väl ut, däremot blev den tecknade tv-serien som gjordes av Hanna-Barbera en succé under 1980-talet, och en serietidning med titeln Smurfs kom ut 1982 från Marvel i storformat, men floppade och det blev bara tre nummer. Förlaget NBM har gjort en ny satsning med att ge ut originalalbumen med start 2010.

Handling

"Smurferna" handlar om ett hundratal små blåa tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga". Eftersom de ibland träffar Johan och Pellevin som lever i det medeltida Europa bör väl även smurferna höra hemma där och då (vilket inte hindrade skaparna av den amerikanska TV-serien - se nedan! - att låta dem träffa typiskt amerikanska djur som piggsvin och skunkar...). De lever i en by av svamphus i det fjärran Glömda landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad intonation eller grammatik som endast Smurferna själva förstår. De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro, alternativt en damm som aldrig blir färdigställd. Den enda människan som bor i det Glömda landet är trollkarlen Gargamel. Denne och hans katt Azrael är Smurfernas värsta fiender.

Smurfbyn och Det glömda landet

Huvudartikel: Det glömda landet

Då Smurferna först framträdde i "Johan och Pellevin"-äventyret "Den förtrollade flöjten" 1958, berättades det att de bodde i en otillgänglig del av världen kallad "Det glömda landet" (Le pays maudit i original). Johan och Pellevin nådde landet med magisk transport tack vare sin vän, trollkarlen Homnibus. I det senare äventyret "Det glömda landet" var de tvungna att färdas dit till fots, och forcerade då snårskogar, träsk, en stekande öken och ett alpliknande berg för att komma dit. Smurferna själva flyger med storkar för att färdas längre sträckor.

Smurfbyn består av ett antal svampliknande hus. I "Johan och Pellevin" ligger byn mitt i ett kargt och öde klipplandskap, medan det i "Smurf"-serien är tydligt att den omges av en stor skog, bördiga områden och floder. Den onda trollkarlen Gargamel bor i ett hus i skogen i närheten av byn, men eftersom det är närmast omöjligt att hitta dit utan hjälp av en smurf, lever smurferna relativt skyddade där de bor.

Etymologi

Smurfarna (nr 2/2002. © Egmont/Peyo

Ordet "smurf" kommer ursprungligen från flamländska, då de första avsnitten gavs ut samtidigt på franska och flamländska i Belgien, riktade till olika marknader.

Ordet för "smurf" är i nästan alla översättningar ett rent nonsensord, som vanligtvis antingen härletts från franska "schtroumpf" eller flam-/nederländska "smurf" (ofta via engelskan), och annars ofta börjar med ett s- eller sch-ljud.

Peyo har berättat att han under en middag med Franquin skulle be om saltet, och då han tillfälligt glömde ordet, hävde ur sig "passe-moi le schtroumpf" ("skicka mig smurfen"). De två vännerna kom sedan att prata smurf under resten av måltiden, och därmed var smurfernas språk fött.[1]

Smurfer eller smurfar?

Det officiella svenska namnet på serien var ursprungligen "Smurferna", med publiceringar från Semic Press, Coeckelberghs, Carlsen Comics, Skandinavisk Press och Atlantic. Dock blev böjningen "Smurfarna" tidigt spridd i folkmun och användes även för lansering av filmer och merchandise. Sedan 1999 har även seriens namn vanligen skrivits "Smurfarna", med publiceringar från Atlantic, Egmont Serieförlaget och Bokförlaget Semic. 2015 inledde dock Cobolt sin utgivning, med en återgång till namnet "Smurfernas äventyr".

Varianten "Smurfarna" har inte tilltalat alla, och har till och med kallats "vulgär".[2]

Figurer

Smurferna

Diktarsmurfen/Emil Skaldasmurf komponerar ett ode till solen ur "(O)vädersmaskinen" av Peyo. © Egmont
Starksmurfen/Starke Smurfvid förbereder sig för ett kraftprov ur "(O)vädersmaskinen" av Peyo. © Egmont

I början av serien var smurferna nittionio till antalet, alla av manligt kön (antas det). Alla smurfer heter enbart "Smurf", men många av dem har fått smeknamn efter egenskaper, såsom Gammelsmurf, Latsmurf, Starksmurf med flera. Andra smurfer har fått tillfälliga namn efter enstaka äventyr de har varit med om. Till exempel kallades en smurf för Astrosmurf endast så länge som han var intresserad av rymdfärder.[3]

Nedan listas några av de mer välkända smurferna. På svenska har översättningarna som synes varierat kraftigt. Kursivt inom parentes franska originalnamn samt engelska namn.

  • Gammelsmurf – byäldsten och smurfernas ledare. Ägnar sig åt arbetsledning och att studera alkemi/trolldom. Var 512 år redan under medeltiden.[4] Har till skillnad från de andra smurferna vitt skägg och röda kläder. (På engelska heter Gammelsmurf "Papa Smurf", men på originalspråket franska heter han "Grand Schtroumpf" = "Storsmurf", och de yngre smurferna niar honom ofta...)
  • Glasögonsmurf (Brillsmurf) – (pseudo)intellektuell smurf som fjäskar för Gammelsmurf och rabblar moralkakor till de övriga smurfernas förtret. (Glasögonsmurf är ett typiskt exempel på hur pojkar med glasögon stereotypt och fördomsfullt framställs som skvallerbyttor och tråkmånsar.)
  • Latsmurf – arbetsskygg smurf som kan sova var och när som helst. Efter att ha blivit stungen av Bzzbzz-flugan blev han gnällig till kynnet och kallades därefter för Gnällsmurf.[källa behövs] (Men i senare avsnitt förekommer Latsmurf och Gnällsmurf sida vid sida.)
  • Gnällsmurf (Buttersmurf/Tråksmurf/Tvärsmurf) – ursprungligen tänkt att vara identisk med Latsmurf, som blev gnällig efter att ha blivit biten av Bzzbzz-flugan.[källa behövs] (I senare avsnitt förekommer dock Latsmurf och Gnällsmurf sida vid sida.) Avskyr allting utom Lilla Smurfan och blommor (men han gillar inte att någon vet att han gillar blommor).
  • Starksmurf (Starke Smurfvid/Muskelsmurf/Stål-Smurf) – byns starkaste smurf.
  • Lustigsmurf (Skämtsmurf/Sprattsmurf) – spelar alltid de andra smurferna ovälkomna spratt. Favoritskämtet är det exploderande paketet.
  • Läckersmurf (Matvrakssmurfen/Glufs-smurfen/Hungersmurfen) – matglad smurf.
  • Kokettsmurf (Snobbsmurf/"Beau"-smurf) – utseendefixerad smurf.
  • Diktarsmurf (Emil Skaldasmurf) – poetisk smurf.
  • Musiksmurf – älskar musik och framför allt sin trumpet, men kan inte spela rent. Vilket instrument han än trakterar så låter det bara "puuitt" (alt. "trööt"). Är även den som läser upp bymeddelanden på torget, påannonserade med en (falsk) trumvirvel.
  • Dumsmurf (Trögsmurf) – korkad smurf som man inte vill skicka på ärenden.
  • Bondsmurf (Odlarsmurf/Åkersmurf) – smurf som ägnar sig åt odling i byns utkanter.
  • Hantverkssmurf (Fixarsmurf) – byns allt-i-allo-hantverkare
  • Uppfinnarsmurf (Påhittarsmurf) – uppfinnare som uppfann en kaotisk vädermaskin.
  • Kocksmurf – kulinarisk smurf som dök upp i albumet "Smurfsoppan".
  • Sportsmurf – idrottsintresserad smurf som anordnade Smurfernas Olympiska Spel.[5]
  • Klensmurf (Lillsmurf) – fysiskt underlägsen smurf som dock vann de Olympiska Smurfspelen på ren viljestyrka.
  • Flygarsmurf – en smurf som ville lära sig flyga och som lyckades alltför väl. Han fick äta tegelsten för att hålla sig kvar på jorden.
  • Astrosmurf (Kosmosmurf[6]) – rymdfärdsintresserad smurf som trodde att han flög till en främmande planet.[3]
  • Supersmurfen (Smurfrik den Store) – en hygglig smurf som blev en envåldshärskare och tyrann då han ledde smurferna i Gammelsmurfs frånvaro.[7]
  • Trollkonst-smurfen – smurf som ville lära sig att trolla, men som med en magisk brygd råkade förvandla sig till en ödleliknande varelse. Återställdes med ett av Gargamels elixir.[8]
  • Klantsmurf (Schtroumpf Maladroit) – en särdeles klumpig smurf
  • Lärlingssmurf – lärling hos Gammelsmurf (eventuellt identisk med Trollkonst-smurfen)
  • Skogshuggarsmurf – smurfen som skaffar trä och ved till byn.
  • Skräddarsmurf – smurfen som syr upp alla kläder och uniformer.
  • Huttersmurf (Huttersmurfen, franska: Schtroumpf Frileux) – en ovanligt frusen smurf
  • Tjuvsmurf – en tjuvaktig smurf
  • Byggsmurf (Schtroumpf Tailleur, Architect Smurf) – en smurf bra på att bygga (hus och annat)
  • Statysmurf (Schtroumpf Sculpteur) – bra på att skulptera (blandas ibland samman med föregående)
  • Smurflingarna – Tre vuxna smurfar som föryngrades genom den magiska "baklängesklockan" och blev barn. Dök först upp i tv-serien, och upptogs av Peyo i albumet "Baklängesklockan".

Variantsmurfer

Utöver seriens ursprungliga 99 smurfer har Smurfbyn fått flera senare tillökningar, både i Peyos serier och genom den animerade tv-serien.

  • Lilla Smurfan (Lill-Smurfan/Smurfelina/Smurfina/Smurfette) – kvinnlig smurf som skapades av Gargamel för att infiltrera smurfbyn i albumet "Den lilla smurfan". Bytte sida och blev god, men lämnade byn. Återkom dock i senare album, och är en fast karaktär i tv-serien.
  • Spegelsmurfen – skapades då Kokettsmurfens spegel träffades av blixten i äventyret "Den hundrade smurfen" i albumet "Ägget och smurferna". Gjorde till en början allting spegelvänt innan han tog en vända till genom spegeln och förvandlades till en normal smurf (den hundrade i byn, oräknat Smurfan).[9]
  • Babysmurfen – "ny" smurf som i albumet "Smurferna får babybesvär" lämnades i Smurfbyn av en stork.
  • Sasette – flicksmurf som i albumet "Baklängesklockan" skapades av smurflingarna för som en "syster" till Smurfan. Är (mentalt) jämnårig med smurflingarna.
  • Robotsmurfen – mekanisk smurf som skapades av Hantverkssmurf i äventyret "Robotsmurfen" i albumet "Baklängesklockan".
  • Vildsmurfen – en Tarzan-liknande smurf som tappades av storken som liten och växte upp utanför Smurfbyn. Skapades för tv-serien, men har efter Peyos död även dykt upp i albumserierna, med debut i det nittonde albumet, "Le Schtroumpf Sauvage".
  • Farfarsmurfen (Gammelgammelsmurf) – smurf som är äldre än Gammelsmurf, och lämnade byn när han ännu var ung. Skapades för den amerikanska tv-serien, och dök aldrig upp i Peyos serier, men har förekommit i de kortare serier som gjorts efter Peyos bortgång.
  • Farmorsmurfen - äldre kvinnlig smurf, skapad för tv-serien, och upptogs i de kortare serieavsnitt som tecknats efter Peyos död.

Slutligen finns det en mängd smurfer som endast finns i form av samlarfigurer. Exempel på några av de mer ovanliga varianterna är Workaholicsmurfen och Halloweensmurfen.

Övriga figurer

  • Johan och Pellevin – hjältar som reste till det Glömda Landet i några av sina egna äventyr.
  • Gargamel (även Gnagelram, Winchell) – ond trollkarl vars mål är att utplåna smurferna.
  • Azrael (även Morr-Bert, Messick) – Gargamels smurfätande katt.
  • Kroxelikrax – fågel som muterades av ett av Gammelsmurfs elixir och blev en elak jättefågel.
  • Bzzbzz-flugan – smittsam fluga som förvandlade hela smurfbyn till de otäcka och ondskefulla svartsmurferna.
  • Klosso – jätte som ville äta sig mätt på soppa med smurfer, ur albumet "Smurfsoppan".
  • Morulf – skurk som förslavade smurferna i Johan och Pellevin-äventyret "Det glömda landet".

Utgivning

"Johan och Pellevins äventyr" av Peyo

"Den förtrollade hunden" © Carlsen Comics

Smurfernas debut skedde som bifigurer i Peyos serie "Johan och Pellevin", i vilken gjorde premiär i Le Journal de Spirou 1958. Äventyret samlades så småningom i ett album utgivet 1960, och smurferna kom totalt att medverka i fyra av Peyos "Johan och Pellevin"-album, samtliga utgivna på svenska av Carlsen Comics.

Nr Originaltitel Utgivningsår Svensk publicering
9 "La Flûte à 6 schtroumpfs" 1960 4. "Den förtrollade flöjten" (1974)
10 "La Guerre des sept fontaines" 1961 6. "Slottet vid de sju källorna" (1976)
12 "Le Pays maudit" 1964 7. "Det glömda landet" (1977)
13 "Le Sortilège de Maltrochu" 1970 5. "Den förtrollade hunden" (1975)

"Mini-récits"

Den första Mini-récit med smurferna, ursprunglig versionen av "De svarta smurferna".
© Peyo/Dupuis.

Innan "Smurferna" började publiceras i egna album skapade Peyo sex så kallade "mini-récit"-avsnitt med serien. Samtliga dessa sex avsnitt kom sedermera att tecknas om för publicering i albumen. Till skillnad från albumversionen, är ingen av dessa tidigaste smurfserier översatta till svenska.

  1. "Les Schtroumpfs noirs" (ursprungspublicerad i Spirou #1107, 1959) - Omarbetades till "De svarta smurferna" i album 1.
  2. "Le Voleur de Schtroumpfs" (Spirou #1130, 1959) - Omarbetades till "Den flygande smurfen" i album 1.
  3. "L’Œuf et les Schtroumpfs" (Spirou #1147, 1960) - Omarbetades till "Ägget och smurferna" i album 4.
  4. "Le Faux Schtroumpf" (Spirou #1211, 1961) - Omarbetades till "Den falske smurfen" i album 4.
  5. "La Faim des Schtroumpfs" (Spirou #1235, 1961) - Omarbetades till "Smurferna svälter" i album 3.
  6. "Le Centième Schtroumpf" (Spirou #1244, 1962) - Omarbetades till "Den hundrade smurfen" i album 4.

"Smurfernas äventyr" av Peyo

Smurfernas äventyr nr 9, "Smurfsoppan". © Carlsen Comics

Peyo producerade 16 Smurfalbum under sin levnad, och den huvudsakliga svenska utgivningen, "Smurfernas äventyr", har i tur och ordning getts ut av Coeckelberghs (1975), Carlsen Comics (1976-1992), och Cobolt (2015). Totalt omfattar denna utgivning samtliga Peyos seriealbum, men inga av de efterföljande albumen. För översättningen av de första 15 volymerna svarar Ingrid Emond, medan Björn Wahlberg har översatt Cobolt-albumet.

Bland Peyos medarbetare på serien märks Yvan Delporte (manusassistans på album 1-4, 6, och 8-10), Gos (manusassistans på album 5-6 och bildassistans på album 6), Thierry Culliford (manusassistans på album 16) och Alain Maury (bildassistens på album 16)

Utöver albumavsnitten skapade Peyo även många ensidesserier med Smurferna.

I USA gav 1977 Random House ut "The Smurfs and the Howlibird" ("Smurferna och Kroxelikrax") samt "Johan och Pellevin"-albumet "The Smurf and the Magic Flute" ("Den förtrollade flöjten"). 2010 började NBM Publishing, på etiketten Papercutz, ge ut "Smurfernas äventyr" i kronologisk ordning; 2014 hade man översatt samtliga Peyos album och fortsatte därefter med de senare serierna. 2010 utkom även engångspublikationerna The Smurfs och The Smurfs Halloween, serietidningar med ensidesserier och strippar.

Flertalet av de franska orginalalbumen innehåller utöver titelhistorien även extrahistorier. Med ett par undantag (se nedan) följer den svenska utgivningen originalets uppdelning. Mest noterbart är att albumet "De olympiska smurferna" utkom tre år före dess franskspråkiga motsvarighet "Les Schtroumpfs Olympiques", och därför saknar två extrahistorier. Detta kompletterades i och med 2012 års Semicutgåva.

Såväl de franska och de svenska albumen fyller dessutom ut en del album med ensidesserier, och ett album, "Smurfhistorier", innehåller enbart ensidesserier.

Nr Originaltitel Utgivningsår Svensk publicering Extrahistorier
1 "Les Schtroumpfs Noirs" 1963 6. "De svarta smurferna" (1978) "Den flygande smurfen"
"Smurftjuven"
2 "Le Schtroumpfissime" 1965 4. "Supersmurfen" (1977) "Smurfoni i C-dur"
3 "La Schtroumpfette" 1967 5. "Den lilla smurfan" (1978) "Smurferna svälter"
4 "L’Œuf et les Schtroumpfs" 1968 7. "Ägget och smurferna" (1979) "Den falske smurfen"
"Den hundrade smurfen"
5 "Les Schtroumpfs et le Cracoucass" 1969 1. "Smurferna och Kroxelikrax" (1975) "En annorlunda smurf"FR
6 "Le Cosmoschtroumpf" 1970 2. "Astrosmurfen" (1976) "Regnsmurfaren"FR
"En annorlunda smurf"SV
7 "L'Apprenti Schtroumpf" 1971 3. "Trollkonst-smurfen" (1977) "Smurf-fällor"
"Regnsmurfaren"SV
8 "Histoires de Schtroumpfs" 1972 10. "Smurfhistorier" (1980)
9 "Schtroumpf vert et vert Schtroumpf" 1972 8. "Smurfbråk och bråksmurfar" (1979) "Olympiska smurfspelen"
10 "La Soupe Aux Schtroumpfs" 1976 9. "Smurfsoppan" (1979) "Smurferier"
11 "Les Schtroumpfs Olympiques" 1983 11. "De olympiska smurferna" (1980) "Smurfarnas påsk"FR
"Smurfarnas trädgård"FR
12 "Le Bèbè Schtroumpf" 1984 13. "Smurferna får babybesvär" (1990) "Fixarsmurfen"
"Den försmurfade färgen"
"Smurfernas fest"
13 "Les P'tits Schtroumpfs" 1988 12. "Baklängesklockan" (1989) "Robotsmurfen"
14 "L'Aéroschtroumpf" 1990 14. "Den flygande smurfen" (1991) "Smurfernas frosseri"
"Den maskerade smurfen"
"Puppy och smurferna"
"Sprattsmurfens påhitt"
15 "L'ètrange rèveil du Schtroumpf Paresseux" 1991 15. "Latsmurfens törnrosasömn" (1992) "En puss för Lillsmurfan"
"Smurfernas lilla tåg"
"Smurferna som brandsoldater"
"En mullvad bland smurferna"
16 "Le Schtroumpf Financier" 1992 "Pengasmurfen" (2015)

FR Bara i den franska utgåvan.
SV Bara i den svenska utgåvan.

Övrig svensk utgivning

Album från Semic

Även Semic har gett ut Smurfalbum på svenska, i två omgångar: 1972-1973 ("Smurf-album") och 2011-2012 ("Smurfarna"). Den första omgången utkom innan Coeckelberghs och Carlsen tog över utgivningen, och innefattar serier som Carlsen sedermera skulle återtrycka, men i en tidigare översättning, och vanligen utan extrahistorier. De två första av dessa album utgavs även i en samlingsvolym: "Smurf-Extra".

Den andra Semic-omgången använder sig av Carlsen-översättningen (med "smurfer" ändrat till "smurfar"), men med ett annat urval av extrahistorier och flera ensidesserier. Denna utgivning innefattar dessutom två pysselböcker med enstaka seriestrippar: "Smurfarna: Pyssel- och skrattbok" (2011) och "Smurfarna: Bästa pyssel- och skrattboken" (2012).

Smurf-album

År Nr Albumtitel Motsvarar
1972 1 "Hotet från Svartsmurferna" "De svarta smurferna" (inklusive "Den flygande smurfen" (minus en sida), men utan "Smurftjuven)
1972 2 "Smurfrik den store" "Supersmurfen" (utan "Smurfoni i C-dur")
1973 3 "Trolleriägget"
"(O)vädersmaskinen"
"Ägget och smurferna" (utan "Den falske smurfen" och "Den hundrade smurfen")
"Regnsmurfaren" (från "Trollkonst-smurfen")
1973 4 "Smurfina" Den lilla smurfan" (utan "Smurferna svälter")

Smurfarna

År Nr Albumtitel Innehåller även
2011 1 "Astrosmurfen"
2011 2 "Ägget och smurfarna" "Den falske smurfen"
2012 3 "De olympiska smurfarna" "Smurfarnas påsk" och "Smurfarnas trädgård"
2012 4 "Smurfarna och Kroxelikrax" "Den lille brödsmurfen" (producerad efter Peyos död)
2012 5 "Trollkonstsmurfen" "Smurffällor"
2012 6 "Supersmurfen"
Julalbum från Atlantic

Atlantics julalbum innehåller framför allt serier från "Latsmurfens törnrosasömn" i alternativ översättning.

År Albumtitel
1999 "Smurfig jul"
Svenska serietidningar
Smurferna nr 1/1992 © Atlantic Förlag

Kortare avsnitt av serien (seriestrippar och ensidesavsnitt) har också figurerat som biserie i Fix & Foxi från Skandinavisk Press under 1979-1981, samt i egna tidningar utgivna av Atlantic Förlag och Egmont.

Serietidningen Smurferna gavs ut av Atlantic Förlag 1992–93. Förutom huvudserien innehöll tidningen även "Pussi" av Peyo, "Bullen & Billy" av Roba, och "Abrakadabra" av Corteggiani och Tranchand. Utkom med 8 nummer 1992 och 6 nummer 1993

Serietidningen Smurfarna har getts ut av Egmont i två omgångar, 2002 (4 nummer) till 2003 (4 nummer), samt 2011 (3 nummer), 2012 (5 nummer) och 2013 (3 nummer).

Album efter Peyos död

Efter Peyos död har sonen Thierry Culliford fortsatt hans serier, inklusiver "Smurferna", och även "Johan och Pellevin", där Smurferna gjort ytterligare framträdanden. Inga av dessa album har dock nått den svenskspråkiga marknaden.

Johan & Pellevin

År Titel
1994 "La horde du corbeau"
1998 "La nuit des sorciers"

Smurferna

"Les Schtroumpfs joueurs" © Nine Culliford
År Titel
1995 "Le Schtroumpfeur de Bijoux"
1996 "Docteur Schtroumpf"
1998 "Le Schtroumpf Sauvage"
2000 "La Menace Schtroumpf"
2002 "On ne schtroumpfe pas le progrès"
2003 "Le Schtroumpf reporter"
2005 "Les Schtroumpfs joueurs"
2006 "Salade de Schtroumpfs"
2007 "Un Enfant chez les Schtroumpfs"
2008 "Les Schtroumpfs et le livre qui dit tout"
2009 "Schtroumpf les Bains"
2010 "La Grande Schtroumpfette"
2011 "Les Schtroumpfs et l'Arbre d'Or"
2012 "Les Schtroumpfs de l'ordre"
2013 "Les Schtroumpfs à Pilulit"
2014 "Les Schtroumpfs et l'Amour Sorcier"
2015 "Schtroumpf le héros"
2016 "Les Schtroumpfs et le demi-génie"
2017 "Les Schtroumpfs et les haricots mauves"

Specialutgåvor

År Titel Kommentar
1995 "Les Schtroumpfs Éclopés" Information om "Association des paralyses de France"
1996 "Het Rode Kruis en de Smurfen" Information om nederländska Röda Korset
2008 "Les Schtroumpfeurs de flûte" Jubileumsserie som utspelar sig innan "Den förtrollade flöjten"

Marvel Comics licensproduktion

Marvels serietidning Smurfs gavs ut i tre nummer 1982, och innehöll licensproducerade serier. Innehållet i samtliga tre nummer åtetrycktes också i albumet "Smurfs Treasury" 1983.

Smurferna på olika språk

Språk Namn
Mini sydafrika.gif Afrikaans Die Smurfies
Mini saudi arabien.gif Arabiska سنافر (sanafer)
Mini baskien.gif Baskiska Pottokiak, tidiga utgåvor: Pitufoak
Mini bulgarien.gif Bulgariska Смърфовете (Smurfovete)
Mini brasilien.gif Brasiliansk portugisiska Os Smurfes, från början (i sagoböcker): Strunfs
Mini danmark.gif Danska Smølferne, från början: Snøvserne
Mini storbritannien.gif/Mini usa.gif Engelska The Smurfs
Mini esperanto.gif Esperanto Smurfoj
Mini estland.gif Estniska Smurfid
Mini finland.gif Finska Smurffit, på 1970-talet: Strumffit
Mini belgien.gif/Mini frankrike.gif Franska Schtroumpfs
Mini grekland.gif Grekiska Στρουμφάκια (Stroumfakia)
Mini israel.gif Hebreiska דרדסים (Sardasim)
Mini island.gif Isländska Strumparnir / Skríplarnir
Mini italien.gif Italienska Puffi
Mini japan.gif Japanska スマーフ (Sumaafu)
Mini katalonien.gif Katalanska Barrufets
Mini republiken kina.gif Kinesiska 藍精靈 (lán jing líng)
Mini sydkorea.gif Koreanska 스머프 (Seumeopeu)
Mini kroatien.gif Kroatiska Štrumpfovi
Mini litauen.gif Litauiska Smurfai
Mini nederlanderna.gif Nederländska Smurfen
Mini norge.gif Norska Smurfene
Mini polen.gif Polska Smerfy
Mini portugal.gif Portugisiska Estrumpfes
Mini rumanien.gif Rumänska Ştrumfi
Mini serbien.gif Serbiska Штрумпфови (Štrumpfovi)
Mini slovakien.gif Slovakiska Šmolkovia
Mini slovenien.gif Slovenska Smrkci
Mini spanien.gif Spanska Pitufos, i tidningspublicering: Tebeítos, Bolites
Mini sverige.gif Svenska Smurferna, Smurfarna
Mini tjeckien.gif Tjeckiska Šmoulové
Mini turkiet.gif Turkiska Şirinler
Mini tyskland.gif Tyska Schlümpfe
Mini ungern.gif Ungerska A törpök
Mini pakistan.gif Urdu اسمرف (Ismarf)
Mini wales.gif Walesiska Y Smyrffs
Mini vietnam.gif Vietnamesiska Xì Trum

Smurferna i andra medier

Film och TV

1965 kom en svart/vit 90-minuters animerad film ut i Belgien, betitlad "Les Aventures des Schtroumpfs". Den bestod av fem kortare äventyr och producerades ursprungligen för televisionen, men visades på bio.

1976 gjordes en animerad filmatisering av "Johan och Pellevin"-äventyret "Den förtrollade flöjten", där Smurferna debuterade. Filmen "La Flûte à six schtroumpfs" blev en succé. I många länder marknadsfördes den som en smurffilm och i Sverige visades den under titeln "Smurferna och den förtrollade flöjten".

Fred Silverman, direktör på amerikanska NBC television, inspirerades av en smurfdocka (se nedan) som hans dotter hade i sin ägo för att skapa en animerad tv-serie baserad på "Smurferna". En serie med s.k. "Saturday morning cartoons" producerades av Hanna-Barbera och hade amerikansk tv-premiär 1981. TV-versionen blev en stor kommersiell succé och fortsatte fram till 1989, då den lades ner på grund av vikande tittarsiffror. TV-serien nominerades flera gånger till Emmypriser och fick flera spinoffer i form av längre tv-filmer (av vilka ett par även gått på bio). Dock tog Hanna-Barbera sig vissa friheter med konceptet, och introducerade figurer som ej funnits med i originalversionen, såsom "Grandpa Smurf", "Baby Smurf" och "the Smurflings" (vilka snart även införlivades i seriealbumen). I tv-seriens kölvatten försökte sig Marvel Comics på att licensproducera smurfserierna i USA, men utan någon större framgång. Därav känner många amerikaner inte till figurerna från andra sammanhang än den amerikanska tv-versionen.

En trilogi biofilmer med Smurferna, med en blandning av levande skådespelare och datoranimation, aviserades redan 2003. Den första planerades att släppas under sommaren 2008, i samband med Smurfernas 50-årsjublieum, men det dröjde till 2011 innan den hade premiär. Vid en tidpunkt var Paramount Pictures inblandade, men 2008 gick Columbia Pictures och Sony Pictures Animation ut med beskedet att de hade förskaffat sig rätten till filmen. Jordan Kerner producerar, och manusförfattare är J. David Stem och David N. Weiss som tidigare gjort manus till några av "Shrek"-filmerna. Röstskådespelarna inkluderar Jonathan Winters som Gammelsmurf, Katy Perry som Lilla Smurfan, George Lopez som Gnällsmurf, Jon Oliver som Kokettsmurf m.fl. Filmen hade världspremiär 29 juli 2011.

Smurfer på skiva

Den första Smurf-inspelningen släpptes 1977 i Nederländerna av musikern Pierre Kartner alias "Vader Abraham". Han singel "'t Smurfenlied" låg etta på den nederländska försäljningslistan i sju veckor, och den engelska inspelningen "The Smurf Song" blev listetta i sexton länder. "Smurferna" (skådespelare med hög-pitchade röster) interagerade med Fader Abraham på ytterligare ett antal skivor under 70-, 80- och 90-taken. Vader Abrahams sånger har också sjungits in av andra artister i ett antal länder.

Smurfskivor har även släppts i bl.a. Tyskland, Storbritannien, USA, Ungern, Italien, Japan, Norge och Finland.

Ett soundtrack släpptes i samband med långfilmen 2011.

Mini sverige.gif Svenska skivor

I början av 1980-talet gavs ett flertal svenska barnskivor ut enligt det nederländska receptet, där "Smurferna" interagerade med vuxna skådespelare och artister, bl.a. Klasse Möllberg, Stefan Rüdén och Bert-Åke Varg. Små korta episoder berättades och avslutades med en sång (vanligtvis en känd melodi med ny text).

Dessa barnskivor fick en uppföljare på 1990-talet då första generationen svenska smurfläsare vuxit upp. "Smurfhits" var en serie svenska cd-skivor där kända poplåtars texter skrevs om så de handlade om Smurferna och sjöngs med "smurfröst". 1996 toppade Smurfhits de svenska albumförsäljningslistorna.

Scenshower

"Smurfs on Ice" var en del av "the Ice Capades travelling ice show" under många år.

Dator- och TV-spel

Det första elektroniska spelet baserat på "Smurferna" var "Smurf: Rescue in Gargamel's Castle" från 1982. Samma år kom även "Smurf Play & Learn". I skrivande stund (2011) har över ett dussin elektroniska spel släppts.

Merchandise

En av de välkända plastsmurferna från slutet av 1970-talet. Denna i en specialversion som kom som prenumerationspresent från svenska serietidningen Fix & Foxi. Bild: Ola Hellsten

Leksaker

Dupuis släppte de första plastfigurerna med smurfmotiv redan 1959. Först kom en utgåva med tre plastsmurfer (Gammelsmurf, arg Smurf och "normal" Smurf), fem centimeter höga. I början av 1960-talet släpptes ytterligare ett antal plastsmurfer i något större storlek, som bara såldes i fransk- och flamländsktalande länder. 1965 släppte tyska leksaksföretaget Schleich tre samlarfigurer i plast av den typ vi känner igen idag – de första tre var Gammelsmurf, en guldsmurf (troligen Supersmurfen) och en Smurf i fångklädsel (troligen den fängslade Sprattsmurfen från albumet "Supersmurfen"). 1966 släpptes ytterligare tre smurfer, och 1969 ytterligare fem. På 1970-talet fick även tyska rivalföretaget Bully licens att göra plastsmurfer (de första tre som promotion för Kellogg's frukostflingor), och därmed var massproduktionen igång. Schleich producerar vanligtvis åtta nya plastfigurer varje år och har sålt över 300 miljoner av dem sedan starten.

Amerikanska medieentreprenören Stuart R. Ross blev intresserad av Smurferna under ett besök i Belgien 1976. En uppgörelse med Editions Dupuis och Peyo ledde till att Ross lanserade Smurferna som ett merchandise-projekt tillsammans med leksaksfabrikanten Wallace Berrie and Co. Små plastfigurer och andra leksaker blev en kommersiell succé världen över, även i länder där serien inte publicerats.

Plastsmurfer har även använts som reklamgåvor för företag som Renault, National Benzol och BP i Storbritannien, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland.

Andra leksaker har förekommit, inklusive kramdjur, julsmurfer och smurfhus.

Mat och konfektyr

I matväg har Smurferna synts på kartongerna till frukostflingorna Smurf Berries cereal och Smurfs Magic Stars på 1980-talet, liksom för Smurf Pasta.[källa behövs] I Sverige har Smurferna figurerat på tablettaskar under 80-talet. Det fanns tre sorter; fruktpastiller, gelésmurfer och salta svartsmurfer.

Reklam

Smurferna har bland annat använts i reklam för den nederländska drycken Benco Instant Choco Drink och bensinbolaget BP.

Nöjesparker

  • På 1980-talet förekom det Smurfattraktioner på flera amerikanska nöjesfält ägda av Kings Entertainment Corporation.
  • 1989 öppnade den helt och hållet smurfbaserade nöjesparken "Big Bang Schtroumpf" i Lorraine, Frankrike. Ett ägarbyte ledde till att den bytte namn till "Walibi Schtroumpf" 1991. Ytterligare ett ägarbyte 2003 ledde till att den bytte namn till "Walibi Lorraine" och i samband med det togs alla smurfattraktioner bort.
  • Nöjesparken Wonderland i Kanada har byggt upp en hel Smurfby som går att vandra igenom, inklusive Gargamels hus.
  • Paramounts nöjesfält Carowinds har en konstgjord ö som, under 1980- och 90-talen, kallades Smurf Island och där en hel Smurfby var belägen.

Hyllningar och parodier

  • Rolf Kauka skapade 1972 en serie; "Die 7 Schnuckel", om sju mycket smurfliknande små tomtar, som bor i hemlighet på ett familjepensionat. De har ett flertal kontroverser med familjens hund och katt – men den enda människan som känner till de små tomtarna är familjefadern, Franz Frölich, som betraktar dem som sina kompisar. Serien upphörde 1983.
  • Det ska också nämnas att Smurferna tydligt har inspirerat till Lars Mortimers svenska motsvarighet "Gnuttarna", särskilt under den senare perioden då de utvecklade olika personligheter såsom "Hungergnutten" och "Tröttgnutten". Under en tidigare period använde de också ett smurfliknande språk ("Gnuttigt att se dig") etc.).
  • I Horst Schröders och Lars Andreassons album "Tant utan tand" (1984) besöker huvudfiguren Råttan en burlesk parodi på Smurfbyn. Här bor smurfer som Kuksmurfen, Proggsmurfen, Satansmurfen, Surkålssmurfen, Rödvinssmurfen, Negersmurfen, Nekrofilsmurfen och Asätarsmurfen.
  • På omslaget till svenska satirserietidningen Elixir 1/1987 förekommer en Smurfliknande figur i militärkläder som uppenbarligen ska vara en soldat i Vietnam. Den hatiska, svettiga, kamouflagemålade figuren biter ihop sina tänder och snörvlar till i ett aggressivt "snûrf". Omslagsteckningen är gjord av Mikael Grahn.
  • I en Stålmannenserie av John Byrne och Jerry Ordway (Adventures of Superman nr 441, 1988) levandegör skurken Mxyzptlk en mängd små "Dorfar" från en tecknad filmaffisch.

Kuriosa

Det Glömda Landet som politisk utopi?

"Smurferna" har många gånger – mer eller mindre skämtsamt – anklagats för att förmedla bilden av ett sovjetkommunistiskt samhälle, där ett antal exakt likadana individer leds i synbar diktatur av en rödklädd, skäggig ledare och arbetar utan lön på ett gemensamt projekt (vanligtvis med byggandet av en bro som aldrig blir färdig). Det har även föreslagits skämtsamma efterhandsförkortningar som t.ex. Socialist Men Under Red Father (eller Red Flag) för ordet "Smurf". [10]

Antoine Bueno vid Institutet för politiska studier i Paris, har beskrivit Det glömda landet som arketypen av en totalitär utopi med inslag av såväl kommunism som nazism och har jämfört Gammelsmurf med Josef Stalin. Han har fått mycket kritik från folk som gillar smurferna, men menar att hans analys inte skall tas så allvarligt.[11]

Peyo har dock själv aldrig erkänt något politiskt syfte med serien och enligt hans barn skall han ha varit så politiskt ointresserad att han brukade fråga sin fru vad han skulle rösta på när det var val.[2]

Mer om Smurferna

Recensioner

  • Caj Byqvist: "Smurferna nr 3: Trollkonstsmurfen" (Bild & Bubbla 3/1977)
  • Erling Frick: "Smurferna nr 4: Supersmurfen och Smurfoni i C-dur" (B&B 1/1978)
  • Erling Frick: "Smurferna nr 5: "Den lilla Smurfan och Smurferna svälter" (B&B 3/1978)
  • N.N. (Erling Frick?): "Smurferna nr 6: De svarta smurferna" (B&B 4/1978)
  • Peter Nilsson: "Smurferna nr 14: Den flygande smurfen" (B&B 2/1992)
  • Erling Frick: "Smurferna nr 15: Latsmurfens törnrosasömn" (B&B 5/1992)

Externa länkar

Fotnoter

  1. Dayez, Hugues (2003). "Peyo" (Första upplagan) s. 60. Editions Niffle. ISBN 2-87393-049-7
  2. 2,0 2,1 Stefan Spjut: "Smurfar surfar på smurfernas framgångsvåg", Svenska Dagbladet under strecket, den 13 september 2011
  3. 3,0 3,1 På svenska i "Smurfernas äventyr" nr 2, "Astrosmurfen".
  4. Enligt albumet "Den förtrollade flöjten" som utspelar sig på medeltiden är Gammelsmurfen "512 kantarellår".
  5. På svenska i "Smurfernas äventyr" nr 11, "De olympiska smurferna"
  6. "Smurfhistorier", sid. 15
  7. På svenska bl.a. i "Smurfernas äventyr" nr 4, "Supersmurfen".
  8. På svenska i "Smurfernas äventyr" nr 3, "Trollkonst-smurfen".
  9. I äventyret "Den hundrade smurfen", på svenska i "Smurfernas äventyr" nr 7, "Ägget och smurferna".
  10. Google-sökning: "Socialist Men Under Red Flag"
  11. Myriam Chaplain-Riou (AFP) 2011-06-05: Smurf this! Scholar sees Stalin in comic-book realm