Snobben

Från Seriewikin
Hoppa till: navigering, sök
Tidigt figurgalleri i "Snobben" av Charles M. Schulz. © Peanuts Worldwide.
Uppslagsordet Snobben leder hit till serien. För seriefiguren, se Snobben (seriefigur). För andra betydelser, se Snobben (gaffelsida)

"Snobben", i original "Peanuts", är en amerikansk dagsstrippserie skapad av Charles M. Schulz och publicerad för första gången den 2 oktober 1950. På svenska har serien fått sitt namn från hunden Snobben, på engelska Snoopy, som spelar en central roll i serien.

Historik

Ursprung och tidiga år

Seriens ursprung kan spåras tillbaka till Schulz' skämtteckningar om barn som regelbundet publicerades i dagstidningen St. Paul Pioneer Press 1947–49 under namnet "Li'l Folks", men när Schulz fick kontrakt med syndikatet United Feature Syndicate omarbetades den till en dagsstrippserie samtidigt som titeln på syndikatets begäran ändrades till "Peanuts" (efter det populära barnprogrammet "Howdy Doody Show", där sektionen med barnpublik kallades "the peanut gallery").

Serien blev inte alls någon omedelbar succé och riskerade i början till och med att läggas ner. Kanske var det ett problem att den inte hade någon egentlig huvudperson (ett arv från dess tid som skämtteckning), och många av de tidiga skämten byggde mest på att figurerna var skrattretande små i en värld i vuxenstorlek. Trots sin blygsamma början var "Peanuts" en av de första dagspresserierna att ges ut i bokform: det sägs att en förläggare på förlaget Holt, Rhinehart & Winston var så förtjust i serien att man där publicerade en första samlingsvolym redan 1952. Under hela 1950-talet utkom bara ytterligare två Peanuts-titlar, men idén att regelbundet ge ut dagspresserier också i bokform kom ju därefter att få många efterföljare.

Med tiden utvecklade Schulz sin serie så att huvudfigurerna fick levande och väl avrundade personligheter, samtidigt som den lilla beaglen Snobben fick en alltmer central position. Han fick tidigt tankeförmåga; 1958 reste han sig för första gången på bakbenen, och i samband med detta började han snart utveckla det rika fantasiliv som bidrog till seriens enorma genomslag på 1960-talet. I och med att Snobben tilläts iklä sig olika "roller" som flygaräss, författare, snabbköpskassör eller hockeyproffs fanns nu en obegränsad möjlighet till situationer och miljöer för nya skämt.

Genombrott och senare år

Flygarässet från första världskriget över fiendens linjer, av Charles M. Schulz. © Peanuts Worldwide.

Serien blev under 1960- och 1970-talen enormt stor i kommersiella mått mätt – den såldes till så många dagstidningar att den konkurrerade om titeln som "världens mest lästa serie", och avsatte dessutom en mängd licensprodukter. De första tecknade filmerna med "Peanuts" producerades redan 1957, i samband med en reklamkampanj för bilen Ford Falcon. Ansvarig för dessa filmer var animatören Bill Melendez, som sedan också kom att leda arbetet när tecknade TV-filmer med "Peanuts" började produceras några år senare. "A Charlie Brown Christmas", den första TV-filmen från 1965, är än idag en jultradition på amerikansk TV, och närmare 80 halvtimmeslånga filmer och fem animerade långfilmer har sedan dess producerats i samma stil.

Samtidigt kom serien att också stå sig ovanligt väl i "finkulturella" och intellektuella sammanhang. Umberto Eco skrev ett beundrande förord till den första samlingsvolymen i Italien (1963) och argumenterade för att Schulz var en "poet" så god som någon. I Sverige skrev Åke Runnqvist om serien i Bonniers Litterära Magasin 1964 och tog med Schulz i sin presentation av "Moderna utländska författare" 1965 (där Schulz och Jules Feiffer är de enda serietecknarna). Teologen Robert Short lanserade samma år sin första, mycket uppmärksammade kristna uttolkning av serien, i boken "The Gospel According to Peanuts" (publicerad på svenska som "Snobben eller Ett sätt att möta livets bedrövelse").

Efter Schulz' död

Schulz drog sig av hälsoskäl tillbaka från serietecknandet i november 1999 och avled den 12 februari 2000, bara några timmar innan den allra sista söndagssidan med Peanuts publicerades i dagstidningarna. Redan 1979 hade syndikatet kommit överens med Schulz om att serien skulle betraktas som upphovsmannens skapelse och egendom, och alltså inte kunna fortsättas av någon annan tecknare efter Schulz' död. Ett stort antal tidningar har dock valt att fortsätta med repriser av serien, antingen från ca 1995 och framåt eller från 1975 och framåt.

Under åren med "Snobben" tecknade Schulz 15 391 dagsstrippar och 2 506 södagssidor, totalt alltså 17 897 avsnitt av serien.[1]

Serietidningsversionerna

1957-1963 publicerade Dell Comics en serietidningsversion av serien som biserie i Nancy and Sluggo. 1958-1962 utkom serien dessutom i en egenbetitlad serietidning omfattande 13 nummer, varav de tre första utgavs inom ramen för Four Color.

1963-1964 följde Gold Key Comics upp med en ny Peanuts-tidning som dock enbart bestod av repriserat Dell-material.

Upphovsman till flertalet serietidningsavsnitt är Dale Hale, men även Jim Sasseville bidrog, och Charles M. Schulz skapade själv enstaka avsnitt.

Sedan 2012 har Boom! Studios producerat nya "Peanuts"-serier för serietidningsmarknaden. [2]

Figurer

I original har många (men inte alla) av figurerna efternamn. På svenska har några efternamn aldrig etablerats för någon av figurerna.

  • Snobben (Snoopy) – vit beagle med många idéer och dessutom en bra basebollspelare.
  • Karl (Charles "Charlie" Brown) – neurotisk pojke med runt, kalt huvud. Misslyckad drakflygare och besatt av tanken på att ingen tycker om honom. Husse till Snobben.
  • Linus (Linus van Pelt) – filosofisk pojke, alltid med sin älskade snuttefilt vid sin sida. Väntar förgäves varje år på att Pumpagubben ska komma vid Halloween. Dök upp 1952.
  • Gullan (Lucille "Lucy" van Pelt) – svarthårig, auktoritär flicka. Obesvarat kär i Leonard. Storasyster till Linus och Reprisen. Dök upp 1952.
  • Leonard (Schroeder) – ljushårig pojke som dyrkar Beethoven och ständigt spelar hans och andra klassiska kompositörers musik på sitt leksakspiano. Dök upp 1951.
  • Sally (Sally Brown) – Karls enerverande lillasyster. Obesvarat kär i Linus. Dök upp 1959.
  • Woodstock – gul liten fågel som ofta är tillsammans med Snobben och som har oräkneliga släktingar. Flyger ofta upp-och-ner. Dök upp 1967, namngavs först 1970.
  • Lortis (Pig-Pen) – en ständigt smutsig pojke som alltid har smuts och damm efter sig vart han än går. Lortis/Pig-Pen är smeknamn, det avslöjas aldrig i serien vad han heter egentligen. Dök upp 1954. Hans kärlek till lerpölen är lika stor som ändernas kärlek till dammen. När någon klagade på att han var lortig svarade han att hans tanke var ren.
  • Reprisen ("Rerun" van Pelt) – lillebror till Gullan och Linus. Ser nästan likadan ut som Linus, bortsett från sina karaktäristiska hängselbyxor. Reprisens största skräck är att sitta bakom sin mamma på cykeln, något han ändå ofta blir tvungen att göra. Dök upp i serien 1972.
  • Franklin – kom med i serien 1968 som upphittaren av Karls badboll på en semesterort. Flyttade sedan in i närheten.
  • Herman (Shermy) – vän till Karl i de tidiga avsnitten. Försvann 1969[3].
  • Lila – Snobbens matte innan han övergick i Karls ägo. Förekom en enda gång i serien, men är känd från ett par Snobben-filmer. Har också kallats Lily på svenska.
  • Peppiga Pia (Patricia "Peppermint Patty" Reichardt) – pojkflicka; en relativt bra basebollspelare men får alltid dåligt betyg i skolan. Kallar alltid Karl för Kalleponken (på eng: Chuck). Bästa kompis med Maja. Dök upp 1966. Det dröjde länge innan Peppiga Pia förstod att Snobben var en hund; hon envisades med att kalla honom för den där konstige killen med den stora näsan.
  • Maja (Marcie, ibland Maria eller Marie på svenska) – Glasögonprydd tjej som alltid hänger runt med Peppiga Pia och kallar henne Magistern (på eng. Sir). Dök upp 1968.
  • Belle – Snobbens syster. Har en röd rosett på huvudet. Dök upp 1976.
  • Spike (ibland också Robban eller Ludde på svenska) – Snobbens bror. Bär mustasch och hatt och är betydligt magrare än Snobben. Bor ensam i öknen där hans närmaste umgänge är en kaktus. Dök upp 1977.
  • Bettan (Patty) – Var med från första början och då den enda flickan i serien. Nära vän med Viola. Försvann ur serien 1997.
  • Viola (Violet Grey) – Nära vän med Bettan och sedan Gullan. Något märkvärdig av sig. Har hästsvans. Dök upp 1951, försvann ur serien 1997.
  • Frida (Frieda) – Flicka med självlockigt hår, vilket hon är mycket stolt över. Äger katten Måns / Fjalar (eng. Faron), som hon ibland kan ses bära omkring på. Dök upp 1961, försvann ur serien 1985.
  • Den lilla rödhåriga – En flicka som Karl är kär i och som han inte vågar tilltala. Omtalades första gången 1961. Syns aldrig i serien, men har medverkat i bild i ett par Snobben-filmer.
  • Roy – Nära vän med Peppiga Pia. Dök upp 1965 då han blev kompis med Karl på ett sommarkollo. Försvann ur serien 1984.
  • Serva Surf (Molly Volley) – En argsint, något rundnätt flicka som var Snobbens tennispartner i mixed double-matcher - men som inte tålde att förlora. Medverkade i serien 1977-1990.
  • Eudora – En ibland ganska så flummig flicka som Sally träffade på ett sommarläger och sedan flyttade in i samma kvarter. Medverkade i serien 1978-1987. Bär oftast mössa och jeans.
  • Lydia (eller vad hon nu behagar kalla sig för ögonblicket) – en flicka i Linus' klass, som ursprungligen hade för vana att byta namn en gång om dagen. Linus har blandade känslor för henne; han fascineras av henne, samtidigt som hennes nycker kan driva honom till vansinne. Dök upp 1986 och kom tillbaka lite då och då under ett tiotal år.
  • Lisa (Peggy Jean, ibland så även i Sverige) – Karls flickvän under seriens sista tid. Dök upp 1990.
  • 555 "5" 95472 – Spelare i Karls baseball-lag. Dök upp 1963 och försvann ur serien 1981. Har tvillingsystrar som heter "3" och "4".
  • Olaf – Snobbens bror. Är tjock och bär en keps. Dök upp 1989.
  • Andy – Snobbens bror. Ser ut som Snobben men är lurvig. Bor tillsammans med Olaf. Dök upp 1994.
  • Karla (Charlotte Braun) – Karls kvinnliga motpart i tio strippar 19541955. Talade alltid för högt.

Föräldrar, lärare och andra vuxna syns aldrig i bild, men vid mycket sällsynta tillfällen kan det visa sig att en replik i en pratbubbla från någon som inte syns i bild kommer från en vuxen. Annars förstår läsaren normalt något av vad de vuxna säger genom vad figuren säger till den vuxne som är utanför bilden. (I de tecknade filmerna motsvaras denna typ av utlämnad dialog normalt av att de vuxnas repliker aldrig är uttalade utan skildras genom instrumentala trombonljud.) De första åren då serien publicerades, kunde vuxnas ben ibland synas i bild, men aldrig deras ansikten.

Återkommande skämt och andra teman

Karl, Gullan och fotbollen

Karl är det av barnen som förmodligen har sämst självförtroende, men han ger sig ändå aldrig. Gullan har en tendens att reta sina kompisar, och då särskilt Karl eftersom han så lätt tar åt sig. Ett återkommande skämt är att Gullan brukar uppmana Karl att sparka iväg en amerikansk fotboll som hon håller i åt honom. Varje gång går Karl på en nit, eftersom Gullan alltid rycker undan bollen i sista stund. Normalt ramlar Karl omkull, eftersom sparken inte får det motstånd han hade tänkt sig. Karl har svårt att förstå hur Gullan varje gång lyckas övertala honom att hon i alla fall den här gången faktiskt skall låta honom sparka till bollen.

I den amerikanska TV-serien "Vita huset" hänvisar president Jeb Bartlet (Martin Sheen) vid ett tillfälle till detta, han drar en parallell med militärledningens återkommande önskan att presidenten skall komma och bevittna ständigt nya försök att få ett missilförsvar att fungera.

Linus och pumpagubben

I samband med Halloween brukar Linus alltid vilja sitta uppe och vänta på att pumpagubben skall komma förbi.

Snobbens alter egon

Snobben har en livlig fantasi och många av skämten utgår från hans olika påhittade alter egon som han iklär sig. Han är ett flygaräss i första världskriget, han är slackern i universitetsmiljö Joe Cool, han är en advokat eller en världsberömd livsmedelskassör och så vidare, och så vidare. Woodstock fungerar ibland som hans sidekick i dessa sammanhang.

Skolan, vardagslivet, kärleken

Barnen i serien är i skolåldern. Det klarläggs aldrig exakt hur gamla de är (i strippen från den 11/7 1979 säger dock Karl att han är åtta och ett halvt år gammal), men man kan tänka sig att de är i den ålder att de i svensk skola skulle ha gått i lågstadiet - de uppgifter och hemläxor de får tycks dock ofta vara anpassade för betydligt äldre elever... Det förekommer därför ofta skämt om skolan och skolarbetet.

Många gånger diskuterar barnen också livsfrågor, ibland riktigt invecklade filosofiska frågor. Kärleken återkommer också i funderingarna. Karl är kär i "den lilla rödhåriga" men vågar aldrig säga det till henne (hon syns aldrig i bild) och han brukar vänta förgäves på att få kort från någon på alla hjärtans dag. Sally är kär i Linus men han vill inte veta av det. Gullan är svag för Leonard men han hyser bara kärlek till musiken.

Sport

Många skämt grundar sig på sport och den kamp om segern som en tävling kan erbjuda. Barnen spelar till exempel regelbundet baseboll och Karl är lagledare och pitcher. Även om Karl ofta blir retad av de andra barnen, visar det att han ändå åtnjuter en viss respekt hos dem genom att de erkänner honom som lagledare. I Karls lag ingår bland andra Gullan, Linus, Sally, Leonard och Snobben. Peppiga Pia är lagledare för ett annat basebollag som Karls lag brukar spela emot, i hennes lag ingår bland andra Maja och Franklin.

Snobben på Veterans Day

Snobben brukade på Veterans Day (den 11 november – stilleståndsdagen som avslutade striderna i första världskriget) gå hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget eller som sitt alter ego världskrigsflygarässet, för att berätta gamla krigshistorier och dricka "root beer". Schulz skickade även handritade original till Mauldin som present. Mauldin själv förstod inte varför han förtjänade den här äran förrän han till slut träffade Schulz. Anledningen var att Schulz kände en samhörighet med Mauldin, eftersom båda var andra världskrigs-veteraner och hade upplevt krigets fasor.[4]

Mini sverige.gif Sverige

Till Sverige kom serien så tidigt som 1954, då söndagssidan dök upp som utfyllnadsserie i tidningen Blondie under titeln "Vårat gäng", där Snobben kallades för "Beppo". Dagsstrippen dök upp i Fickjournalen under titeln "Pelle och Lisa". Det var dock Vecko-Revyns redaktör Mikael Katz som gav serien och dess figurer de svenska namn som skulle bli de "riktiga" – Snobben, Karl, Gullan, Leonard etc. Dagsstrippen började i kvällstidningen Expressen den 6 juli 1959; översättaren Olle Petrini övertog då figurernas svenska namn från Vecko-Revyn, men själva serien kom av någon anledning att under mer än sex år bära namnet "Jätten".

Utöver de redan nämnda, har serien publicerats i serietidningarna Gustaf, Hälge, Serie-Nytt, Serie-Paraden, Uti vår hage och med fokus på Snobbens fantasi-alter ego Världskrigsflygarässet i flygserietidningen Pilot. Serien har också förekommit i veckotidningen Allers och i samlingsseriealbumen "Comics – den nya stora serieboken" och "Serieboken". Bland dagstidningar som har publicerat serien finns Gotlands Allehanda.

På 1960-talet hade serien en egen fan club i Sverige. Som 18-åring satt den blivande författaren och artisten Ulf Lundell i styrelsen som festansvarig.[5]

Serien "Snobben" på andra språk

  • Mini brasilien.gif Brasilien: "Minduim"
  • Mini danmark.gif Danska: "Radiserne"
  • Mini finland.gif Finska: "Tenavat"
  • Mini frankrike.gif Franska: "Snoopy et les Peanuts"
  • Mini israel.gif Hebreiska: "פינאטס"
  • Mini japan.gif Japanska: "ピーナッツ" ("Piinattsu")
  • Mini norge.gif Norska: "Knøttene"
  • Mini ryssland.gif Ryska: "Пийнътс" ("Pijnats")
  • Mini tyskland.gif Tyska: "Die Peanuts"

"Snobben" i andra medier

Povel Ramel och Beppe Wolgers som Karl och Linus i "Snobben", tecknade av Povel Ramel i programbladet till musikalen "Milda Makter!" 1967. ©  Ramel.

Tecknad film

Flera filmer, både för bio och för TV, har skapats med figurerna från "Snobben". I filmerna förekommer ibland ytterligare figurer som inte finns med i serierna, men de brukar inte anses vara kanoniska.

Musikal

Snobben har satts upp som musikal på scen.

Böcker

Utöver serierna, har Schulz även skrivit ett antal bilderböcker med "Snobben".

Det finns också antologier där olika personer exempelvis har satt samman livsvisdomar hämtade från serien.

Merchandise

Leksaker, till exempel kramdjur och plastfigurer.

Datorspel

StubAvsnitt.png Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Hyllningar och parodier

  • Serien har parodierats flitigt i Mad genom åren.
  • "Snoppen" i Pyton nr 8/1992.

Kuriosa

Anropssignalerna för kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden var Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben).[8]

Mer om Snobben

Recensioner

Externa länkar

Officiella sidor

Inofficiella sidor med mycket och trovärdigt innehåll

Fotnoter

  1. Charles M. Schulz Museum: Frequently Asked Questions
  2. Peanuts comic book preview på Aaugh.com (fanblogg, engelska)
  3. Peanuts Faq (Derrick Bang, engelska)
  4. Van E. Harl: Snoopy In Combat och Veterans Breakfast Club: Snoopy and Bill Mauldin
  5. Nöjesbloggen: Snobben och Lundell
  6. Kalle Ankas Pocket n:r 448: Trubbel i rymdenInducks
  7. "A Marvellous Mutt"Inducks
  8. The Search for 'Snoopy': Astronomers & Students Hunt for NASA's Lost Apollo 10 Module USA Engelska
    Apollo 10 (NASA officiell hemsida) USA Engelska