Fabeldjursserier

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Fabeldjur: Hacke Hackspett, Andy Panda och Kalle Kanin från omslaget till Gold Keys Woody Woodpecker nr 97 (1962).
© Walter Lantz Studios.

Fabeldjur kallas djur i berättelser som har mänskliga egenskaper, t.ex. talar, tänker och handlar som människor. Ett annat uttryck som betyder samma sak (eller nästan) är antropomorfa djur. Ibland talar man förenklande om "talande djur".

Fabeldjursserier eller antropomorf(isk)a serier brukar man kalla serier där alla (eller nästan alla) figurer är fabeldjur. Exempel på fabeldjursserier är "Kalle Anka", "Musse Pigg", "Bamse", "Tom Puss", "Teenage Mutant Ninja Turtles" och "Cerebus".

Fabeldjursserier

I vissa fabeldjursserier lever figurerna ett fullt mänskligt liv, med t.ex. mänskliga kläder, yrken och bostäder. Antropomorfin är ett optiskt gestaltningselement snarare än en del av berättelsens innehåll. Serier som är utformade på detta sätt kan finnas inom alla typer och genrer. Mycket allvarliga teman har behandlats i fabeldjursform ("Maus", "Cat Shit One"), även om serier med lättare ton utgör den största delen. Antropomorfa djur i dessa serier kan själv ha husdjur (t.ex. Pluto) eller möta andra "riktiga" djur; dessa brukar i regel inte vara antropomorfa (fast undantag finns: Grimmy).

I andra fabeldjursserier har figurerna helt eller delvis kvar sina djuriska egenskaper, till exempel rovdjur som verkligen äter andra djur, djur som bor i träd eller fåglar som faktiskt flyger. Dessa serier är ofta (men inte alltid) humorserier eller komiska äventyrsserier, och blandningen av mänskliga och djuriska egenskaper ofta en viktig ingrediens i handlingen (t.ex. "Sigges Lagun", "Kevin and Kell").

Människor och djur

Det finns även ett stort antal serier där människor uppträder tillsammans med mer eller mindre antropomorfa djur. Ofta, men långt ifrån alltid (se nedan !), är dessa husdjur — allra mest hundar och katter — och människorna deras hussar och mattar.

Inom denna grupp kan man indela i serier där människor och djur talar ett gemensamt språk och förstår varandra ("Dilbert", "Get Fuzzy", "Opus", "Hälge", m.m.), och serier där människor inte förstår djurens språk ("Snobben", "Gustaf", "Morrgan och Klös", m.m.). Ibland är det bara vissa människor som kan tala med djuren, t.ex. barn ("Plutten"). I vissa serier kan människor, tvärt emot vad man skulle kunna tro, tala med vilda djur, men inte med tama; i "Peo" talar huvudpersonen med vilda djur, men som regel inte med sin tama ponny Po, och jägaren Edvin i "Hälge" kan tala med den vilde älgen, men som regel inte med sin tama jakthund Blixten - i båda fallen förekommer dock undantag ! (Möjligen skulle detta kunna förklaras med att människorna upplever de vilda djuren som mer "jämlika" än tamdjuren...?)

I serierna med gemensamt språk djur och människor emellan är det oftast naturligt för människorna att djuren kan tala. Undantag finns dock, såsom "Howard the Duck" där huvudpersonen, en antropomorf anka, ständigt förvånar sin omgivning genom sin talförmåga.

Serier om intelligenta (hus)djur i mänskliga miljöer brukar i regel inte kallas fabeldjursserier. Däremot är flera av dem i viss mån antropomorfa (förmänskligade) på olika sätt.

Papegojor kan - av förståeliga skäl - ibland tala med människor utan att framstå som "antropomorfa", t.ex. Max i "Peter och Alexander".

Inte bara djur

Se huvudartikel: Antropomorf

Det är inte endast djur som kan antropomorfiseras i serier. I princip allting i bild som man kan sätta ett par ögon och en mun på kan väckas till liv i serier.

Vissa antropomorfa djur är i själva verket ursprungligen leksaksdjur ("Kalle och Hobbe", "Nalle Puh").

Kända fabeldjursserier

Se även