Skillnad mellan versioner av "Fantomen (seriefigur)"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 37: Rad 37:
Förutom Dödskallegottan har Fantomen också ett antal gömställen utspridda på andra platser i världen. Däribland kan nämnas ett dolt rum i Notre Dame-katadralen i Paris, ett lönnrum i Roms katakomber, en slottsruin i [[Carpatia]] (seriens motsvarighet till Transsylvanien) samt den fiktiva [[Walkers klippa]] i gränslandet mellan USA och Mexiko.
Förutom Dödskallegottan har Fantomen också ett antal gömställen utspridda på andra platser i världen. Däribland kan nämnas ett dolt rum i Notre Dame-katadralen i Paris, ett lönnrum i Roms katakomber, en slottsruin i [[Carpatia]] (seriens motsvarighet till Transsylvanien) samt den fiktiva [[Walkers klippa]] i gränslandet mellan USA och Mexiko.


==Figurgaller==
==Figurgalleri==
===Fantomen och hans förfäder===
===Fantomen och hans förfäder===
* Fantomen 1: 1516 – 1566
* Fantomen 1: 1516 – 1566

Versionen från 24 november 2006 kl. 00.03

En klassisk fajtscen ur "Fantomen" av Sy Barry. © King Features Syndicate.

"Fantomen", eller "The Phantom" som den heter i original, skapades 1936 av Lee Falk och är idag en av världens mest populära äventyrsserier. Svenskar vurmar särskilt starkt för Fantomen eftersom vi här haft en egen livaktig licensproduktion av serien sedan 1960-talet. Denna licensproduktion har även gått på export till bl.a. de nordiska grannländerna, Australien, Brasilien, Spanien och Indien. Sedan Lee Falks frånfälle har även den amerikanska dagspresserien styrs från Skandinavien.

I dagspressen har serien även gått under namnet "Dragos" i Sverige.

Fantomenlegenden

Legenden om Fantomen började år 1536 då ett skepp på väg till Indien överfölls av pirater utanför Afrikas kust. Som ende överlevande flöt Kit Walker, sonen till fartygets kapten, iland och togs om hand av bandarerna, en vänligt sinnad afrikansk pygméstam. Vid sin faders mördares skalle svor han att bekämpa sjöröveri, ondska och orättvisor, och vidare att hans söner skulle följa honom. Inspirerad av en gammal djungellegend skapade han Fantomendräkten, och började den eviga kampen mot ondskan. När han dog så tog hans son efter honom, vars son tog efter denne och så vidare. Med tiden kom omgivningen att tro att det var samme man, en hämnare och vandrande vålnad, en man som inte kan dö.

Han slog sig ner i en grotta vid bandarernas by i de djupa skogarna, en av de mest svåråtkomliga områden på den afrikanska kontinenten. Vidare förbättrade han grottans utseende så att den kom att likna en dödskalle, och sedan dess har Dödskallegrottan varit Fantomens hem.

Utseende

Fantomen bär mask, tajta lila (eller blå) trikåer och två Colt-pistoler, kaliber.45. Dessutom har han två ringar. På vänster hand - närmast hjärtat - finns ringen med "det goda märket"; en symbol som den vandrande vålnaden lämnar på platser eller hos personer som står under Fantomens beskydd. På högerhanden finns Dödskalleringen som bl.a. lämnar ett outplånligt märke på de brottslingar som blir märkta med dem.

När Fantomen lämnar sitt hem i djungeln och reser som en vanlig man bär han vanligtvis en fedora-hatt, solglasögon och trenchcoat, och kallar sig Mr. Walker (från engelskans Ghost Who Walks - Den Vandrande Vålanden). Då det sägs att "den som ser Fantomens ansikte dör en fasansfull död" döljs i serien allt som oftast hans ögon av skuggor eller bakom andra figurer, även när han uppträder som Mr. Walker.

Den 21:e Fantomen

Den nuvarande Fantomen (som varit huvudperson i serien ända sedan starten) är den tjugoförste i ordningen. Han är sedan 1977 gift med FN-diplomaten Diana Palmer, som han träffade redan i det första äventyret från 1936. Sina trognaste följeslagare har han i bergsvargen Devil och den vita hingsten Hero, och hans äldsta och bästa vän är Guran, bandarernas nuvarande hövding.

Vem som blir nästa Fantomen är inte helt klart, eftersom Diana några år efter vigseln födde tvillingar - pojken Kit och flickan Heloise, som idag är i tolvårsåldern. De går just nu på privatskolan Durham House i Shymouth i östra USA, under Dianas vakande öga.

Fantomen är också hemlig överbefälhavare för Djungelpatrullen, en modern och topputbildad elitpolisstyrka, med verksamhetsområde i Bengalis och dess grannländers djungelområde. Hans närmaste man i patrullen är den sympatiske Överste Worubu, som dock inte heller han känner till befälhavarens identitet..

Förutom Dödskallegottan har Fantomen också ett antal gömställen utspridda på andra platser i världen. Däribland kan nämnas ett dolt rum i Notre Dame-katadralen i Paris, ett lönnrum i Roms katakomber, en slottsruin i Carpatia (seriens motsvarighet till Transsylvanien) samt den fiktiva Walkers klippa i gränslandet mellan USA och Mexiko.

Figurgalleri

Fantomen och hans förfäder

  • Fantomen 1: 1516 – 1566
  • Fantomen 2: 1548 – 1604
  • Fantomen 3: 1586 – 1625
  • Fantomen 4: 1604 – 1646
  • Fantomen 5: 1626 – 1662
  • Fantomen 6: 1646 – 1682
  • Fantomen 7: 1664 – 1700
  • Fantomen 8: 1682 – 1717
  • Fantomen 9: 1700 – 1735
  • Fantomen 10: 1717 – 1758
  • Fantomen 11: 1738 – 1775
  • Fantomen 12: 1757 – 1793
  • Fantomen 13: 1775 – 1811
  • Fantomen 14: 1793 – 1831
  • Fantomen 15: 1811 – 1848
  • Fantomen 16: 1831 – 1869
  • Fantomen 17: 1852 – 1889
  • Fantomen 18: 1871 – 1908
  • Fantomen 19: 1890 - 1935
  • Fantomen 20: 1912 - 1959
  • Fantomen 21: född 1939 - och är än idag i sina bästa år

Fantomens fruar

Beträffande fruarna är det speciellt kring den 9:e, 13:e och 16:e Fantomen som frågetecknen finns.

  • Fantomen 1: Donna Marabella Columbus (hade även innan giftermålet en förbindelse med Gabrielle de Montmorency), från Spanien. Christofer Columbus dotterdotter.
  • Fantomen 2: Ann eller Anne, bondflicka från England.
  • Fantomen 3: Rosamunda Shakespeare, William Shakespeares brorsdotter. Efter hennes död omgift med den indiska prinsessan Pura.
  • Fantomen 4: Engelska härstammande från Nottingham, dog i barnsäng.
  • Fantomen 5: Föräldralös operasångerska från Rom.
  • Fantomen 6: Drottning Natala av Navarra.
  • Fantomen 7: Drottning Heloise av Koquania (eller av Hanta), Hantahäxan kallad.
  • Fantomen 8: Ingrid av Holstein, svenska adelskvinna.
  • Fantomen 9: Flame Stanbury, engelska.
  • Fantomen 10: Marianne (även kallad Mary), från Frankrike.
  • Fantomen 11: Renata (eller Renate) di Mascarelli, från Venedig.
  • Fantomen 12: Marion Trelawney, från Cornwall i England.
  • Fantomen 13: Jeanette Lafitte (syster till Jean Lafitte) från USA eller mongoliskan Vhatta Khan.
  • Fantomen 14: Marie Claire, fransyska.
  • Fantomen 15: Juliet Adams, USA.
  • Fantomen 16: Asta Jensen, Danmark och/eller Annie Morgan, USA.
  • Fantomen 17: Mary Stillwell, USA (hade innan giftermålet även en kort förbindelse med Lady Kate Sommerset).
  • Fantomen 18: Lara Collins, England.
  • Fantomen 19: Jane Cary, USA.
  • Fantomen 20: Maude Thorne McPatrick, USA.
  • Fantomen 21: Diana Palmer, USA.

Andra återkommande bifigurer

Den amerikanska serien

Den första söndagssidan från 1939. © King Features.

Efter att ha rönt stora framgångar med sin serie "Mandrake" gavs Lee Falk möjlighet att utveckla ännu en serie för King Features Syndicate. Han hade en idé om en riddarserie som skulle utspela sig på kung Arthurs tid, men denna refuserades (en liknande idé utvecklades istället av Hal Foster när han skapade "Prins Valiant"). Falk fick fundera vidare, och presenterade slutligen sin nya idé "The Phantom", om en maskerad hämnare med dödskallen som symbol som sprider skräck bland bovar.

Mystiska, maskerade hämnare hade förekommit i populärkultur tidigare, men Fantomen blev den första serien i sitt slag när den debuterade i amerikanska dagstidningar den 17:e februari 1936. Serien tecknades av Ray Moore som tidigare jobbat som assistent på "Mandrake". Under den första tiden gjorde Falk layoutskisser för varje strip, men han lämnade snart över det artistiska helt och hållet till Moore.

Den första episoden, betitlad "The Singh Brotherhood", löpte under drygt 10 månader, och det märks tydligt att Falk vidareutvecklade sitt koncept under arbetets gång. Tidigt möter vi en playboyaktig typ vid namn Jimmy Wells som förgäves försöker vinna Diana Palmers hjärta. Från början var det tänkt att Wells skulle vara Fantomens hemliga identitet (ungefär som det senare blev i "Batman"), men Falk ändrade sig plötsligt. Han bestämde sig istället för att Fantomen skulle vara den senaste i en lång rad av maskerade brottsbekämpare, som härstammade från en ensam överlevande efter ett piratöverfall. Även Fantomens hem Dödskallegrottan i De Djupa Skogarna introducerades i den första episoden.

Fantomen från 1942, tecknad av Ray Moore. © King Features.

Detaljer såsom Fantomenättens ursprungliga namn, tidpunkten för överfallet, placeringen av de djupa skogarna på världskartan med mera bearbetades och ändrades konstant av Falk. I det allra första äventyret är det ett piratöverfall 1525 utanför ön Luntok där endast kapten Christopher Standish överlever som blir starten på Fantomenmyten. I civila sammanhang använder sig senare fantomer av aliaset Mr Walker, men i Falks äventyr antyds det att detta namn är taget från epitetet The Ghost Who Walks (på svenska Den vandrande vålnaden) och inte ättens ursprungliga namn. Årtalet för överfallet fastställdes senare av Falk till 1536 (exakt 400 år innan serien började), och placeringen av Fantomens hemland Bengali i en fiktiv del av Afrika med tydliga asiatiska influenser.

Den version som vi svenskar betraktar som "rätt" är hårt präglad av hur Falks äventyr redigerades och bearbetades för publicering i den svenska Fantomen-tidningen. Här är Fantomens civila namn Christopher "Kit" Walker. Av allt att döma använde Falk aldrig namnet Christopher Walker utan endast Kit Walker. Bengalis placering är fast rotad till Afrikas östkust, och kallas för övrigt fortfarande Bengali i den svenska Fantomentidningen trots ett namnbyte till Bangalla i den amerikanska versionen.

Serien blev en stor framgång, och en söndagsversion påbörjades 28:e maj 1939. Till skillnad från många andra äventyrsserier löpte separata äventyr i dags- respektive söndagsversionen av Fantomen. Det var när den första söndagssidan skulle publiceras som Fantomens dräkt skulle färgläggas för första gången. Falk hade från början tänkt sig en gråaktig färg (han hade till och med övervägt att döpa serien till The Gray Ghost). En grön ton skulle också ha varit logisk, med tanke på seriens djungelmiljöer. Men det blev istället lila – av allt att döma utfört av en anonym färgläggare på King Features som ansåg att lila stack ut bra på seriesidorna. Falk fortsatte att referera till Fantomen som "gråklädd" i dialogen ända till 50-talet, men insåg sedan att den lila färgen blivit inarbetad bland läsarna (åtminstone i USA, se mer nedan).

I ett äventyr på 1970-talet gav Falk en förklaring till det ovanliga valet av färg i ett serieavsnitt om den förste Fantomen. Här baseras dräktens utseende på en staty av en djungelgud, och färgas lila av bär.

Dräktens färg är dock något som skiljer sig betydligt mellan olika länder. I Italien hade Fantomen redan publicerats i färg innan den amerikanska söndagsversionen debuterade, och man fick därför gissa sig till lämplig färg. Valet föll här på rött, vilket är Fantomendräktens färg i många länder kring medelhavet och i Sydamerika. I Sverige lär det ha varit svårt att få fram rätt lila ton vid tryckning, vilket gjorde att dräkten blev i det närmaste flaggblå till slut. Detta spreds även till de övriga nordiska länderna.

Fantomen och Devil av Wilson McCoy. © KFS/Bulls

Under 40-talet kom Moores assistent Wilson McCoy att ta över serien mer och mer. När Moore ryckte in var det McCoy som själv stod för allt teckningsarbete. Moore återvände sporadiskt till serien, men sedan 1948 var McCoy ensam ansvarig tecknare.

Under kriget tog även Lee Falk värvning. Det finns uppgifter om att serien helt eller delvis skrevs av Alfred Bester under denna tid.

Wilson McCoy dog på sin post 1961, och tecknandet togs över tillfälligt av Carmine Infantino och främst Bill Lignante. En fast ersättare hittades sedan i Sy Barry som kom att vara serien trogen ända till 1994.

Under Barrys tid som huvudtecknare passade Falk på att modernisera serien på ett sätt som inte skulle ha passat till McCoys naivare stil. Landet Bengali blev självständigt och fler starka afrikanska bifigurer introducerades (t.ex. president Luaga och Djungelpatrullens överste Worubu). Barrys stil blev kännetecknet för den moderna Fantomen. Som brukligt är omgav sig Barry av en mängd assistenter som hjälpte till att producera serien varje dag i över 30 år. Bland dessa kan nämnas Bob Forgione, Joe Giella, Don Heck, Andre LeBlanc och George Olesen.

När Barry pensionerade sig fortsatte Olesen att skissa serien, som han gjort från och till sedan 60-talet. På dagsversionen tog Keith Williams över som tuschare. Söndagsversionen tuschades under knappt ett år av Eric Doescher, som dock inte fick fortsatt förtroende, och 1995 tog veteranen Fred Fredericks över tuschpenseln.

I och med Lee Falks död 1999 kom den svenska Fantomenredaktionen att bli inbladad i produktionen av dagspressäventyren. Team Fantomens författare Tony De Paul och Claes Reimerthi började då skriva manus till dags- respektive söndagsversionen. I dagsläget är De Paul ensam författare för den amerikanska dagstidningsversionen och har – efter många år – fått sitt namn inkluderat i seriens byline.

År 2000 ville George Olesen trappa ner och lämnade då söndagsserien. Ny tecknare blev Fantomenfantasten Graham Nolan som hade gjort en del Fantomenrelaterade saker tidigare, bl.a. omslag för den svenska Fantomentidningen. När Olesen även slutade på dagsserien 2005 blev ersättaren även här en Team Fantomen-medlem: Paul Ryan, rutinerad superhjältetecknare som började teckna för Fantomen 2001 och varit väldigt populär bland de svenska läsarna.

Den svenska tidningen

1950-talet

Omslaget till det första numret av serietidningen Fantomen i Sverige, tecknat av George Camitz.

1950 hade Lukas Bonnier varit på besök i New York, och besökte då King Features Syndicate med förhoppningen om att kunna köpa serietidningsrättigheterna för serien "Dragos", som han hade läst i Svenska Dagbladet'. Bonnier fick här veta att serien hette "The Phantom" på engelska och att de skandinaviska rättigheterna ägdes av Bulls Presstjänst. Väl hemma i Sverige besökte Bonnier Bjarne Steinsvik på Bulls i samma ärende. På Bulls hade man vid detta tillfälle ingen erfarenhet av serietidningsrättigheter eftersom deras serier aldrig publicerats i ett sådant format tidigare.

När så detta hade avklarats kvarstod problemet med att övertyga Tor Bonnier (styrelseordförande i Åhlén & Åkerlund och tillika Lukas Bonniers far). Under ett styrelsesammanträde togs saken upp och i en ofta återberättad anekdot svarade Tor Bonnier: "Käre son, vår familj har gett det svenska folket en Strindberg, en Heidenstam, en Lagerlöf... och du vill ge dom Fantomen!" De yngre styrelseledamöterna var dock mer positiva och Lukas Bonnier fick klartecken till att starta serietidningen Fantomen.

För att distansera sig från serieutgivningen var det dock inte Åhlén & Åkerlund som stod som utgivare, utan det nyskapade Serieförlaget. Den förste som Lukas Bonnier anställde var Rolf Janson, som kom att bli Fantomens första redaktör. Efter mycket klippande och klistrande i en kontorslokal på Sveavägen fanns det första numret av tidningen ute i butikerna den 7:e oktober 1950. Det första numret bestod av 36 sidor i färg, och utöver "Fantomen" innehöll det även "Hopalong Cassidy", "Knock-Out Charlie", "Lisa och Sluggo" och "Ludvig". Anledningen till blandningen var Postens regler för distribution av tidsskrifter, som angav att minst 50 % av tidningens innehåll måste vara avslutat material. Eftersom Fantomenserien var i följetongsform fick resten fyllas ut med andra serier. Denna "nödlösning" slog dock väl ut bland läsarna och formeln används än idag, även om Postens regler sedan några årtionden har ändrats.

Fantomen var en succé från starten och var den första tidning utgiven av ett Bonnierförlag som gick med vinst från första numret. Den berömda logotypen som prytt omslaget ända sedan starten (i olika varianter) formgavs av Rolf Janson själv, och omslaget till nr 1 tecknades av George Camitz. De sju nummer som kom ut 1950 hade en snittupplaga på 72 000 exemplar.

1955 gick tidningen över till svartvitt av besparingsskäl från och med nr 22. Serietidningsboomen hade kommit av sig och försäljningssiffrorna dalade. 1958 gick man över till veckoutgivning, vilket dock bara accelererade upplageraset. Redan nästa år var man därför tillbaka till varannanveckorsutgivning. Detta år började man även publicera kompletta Fantomenäventyr i varje nummer, och Fantomen förekom nu också alltid på omslaget – tidigare hade han haft konkurrens av biseriefigurer och dåtida sportstjärnor. Tidningen började få den profil och inriktning den har än idag.

1960-talet

Devil och Fantomen i klassisk scen av Sy Barry. © King Features.

Försäljningen var fortfarande i gungning, så därför gavs Fantomen ut som månadstidning från och med 1960. I takt med att försäljningen ökade man stegvis utgivningstakten till 26 nr per år igen från och med 1968.

Bristen på nytt material var påtaglig under denna tid. De gamla Falk/McCoy-avsnitt man hade tillgång till i bra kvalitet hade repriserats både en och två gånger. I USA hade Sy Barry tagit över dagsserien och man var orolig över hur hans stil skulle tas emot av läsarna. Därför fick man tillstånd från King Features att starta en egen licensproduktion. Dessa äventyr var tänkta att fungera som "buffert" medan man väntade in fler äventyr av Barry så man skulle kunna övergå till den modernare stilen i full skala senare. Det historiska första svenska Fantomenäventyret publicerades i nr 8/1963 under titeln "Skatten i Dödskallegrottan" och tecknades av den rutinerade Bertil Wilhelmsson. Vem författaren var är ännu okänt. Det kan ha varit Wilhelmsson själv, Ebbe Zetterstad eller någon helt annan. Under de följande åren levererade Wilhelmsson ett dussintal äventyr som publicerades parallellt med repriser av McCoy och nya äventyr av Barry.

1968 slutade man dock med egenproduktionen för att istället importera avsnitt från det italienska förlaget Fratelli Spada. Man ansåg sig dock inte kunna publicera dessa i originalskick, på grund av såväl formatskillnad (i Italien publicerades de i pocketformat) som bristande kvalitet. Äventyren fick därför i de flesta fall bearbetas hårt textmässigt samt delvis tecknas om eller utökas med nya sekvenser. Janne Lundström och Magnus Knutsson var inblandade i textredigeringen medan Wilhelmsson, Özcan Eralp och Anders Thorell stod för omteckningar och nya sekvenser.

1970-talet

I början av 70-talet började man åter producera egna äventyr, men huvuddelen av äventyren hämtades fortfarande från Italien och USA. Detta ändrades när Ulf Granberg blev ny redaktör 1973. De italienska äventyren lämnades och kreatörerna (som kom att kollektivt kallas Team Fantomen) började producera en större mängd äventyr. Jaime Vallvé hade redan 1972 anslutit sig till skaran som tidigare bearbetat italienska äventyr. Hans version kom att definera den "svenska" stilen under 70-talet. De "svenska" äventyren var populära och tidningen ökade åter i upplaga. Teamet utökades även med fler personer, bl.a. Norman Worker, Donne Avenell, Heiner Bade och Kari Leppänen. Under denna tid introducerades även klassiska biserier i tidningen, såsom Blixt Gordon och Mandrake.

I slutet av decenniet gifte sig Diana och Fantomen i den amerikanska dagsserien. Detta fick stort genomslag även i Sverige och uppmärksammades i media. Bröllopsnumret (nr 6/1978) är den bäst säljande Fantomentidningen någonsin, tätt följd av numret där deras barn Kit och Heloise föds (nr 20/1979). Båda dessa nummer sålde över 200 000 exemplar.

1980-talet

Fantomen och Jacob Grimm av Hans Lindahl. © KFS/Bulls

Under 80-talet sattes en påtaglig skandinavisk prägel på Team FantomenKnut Westad, Idi Kharelli, Hans Lindahl, Dai Darell och Michael Tierres stod för en stor andel äventyr. Framför allt Lindahl och Tierres (Claes Reimerthi) har varit stöttepelare i Fantomenproduktionen ända sedan dess.

1987 gick Ulf Granberg över till att vara ansvarig utgivare och redaktör för Fantomenproduktionen, medan de övriga redaktörssysslorna på tidningen togs över av Mats Jönsson.

1990-talet

1990 firade tidningen 40-årsjubileum, bl.a. med en satsning på flera egenproducerade biserier (Achilles Wiggen, Herman Storm, Albatross och Tybalt. Ny redaktör för tidningen var då Björn Ihrstedt. Jubileumsnumret (nr 20/1990) var i färg och innehöll ett nytryck av nr 1/1950. En inbunden jubileumsbok ("Krönika över en vandrande vålnad") gavs ut och Lee Falk gjorde ett Sverigebesök.

1991 återgick tidningen till färg, efter mer än 35 år i svartvitt. Detta var ett omdiskuterat beslut som onekligen fick en del äldre läsare att rynka på näsan, men samtidigt var svartvita tidningar på väg bort från marknaden. Försäljningen hade vid det här laget sjunkit i sådan omfattning att det föranledde kraftåtgärder. Utvalda medlemmar ur redaktionen och Team Fantomen bildade den s.k. "Hjärntrusten" som sedan 1992 regelbundet har hållit möten för att planera tidningens och seriens utveckling. Detta fick till följd att tidningen gjordes om rejält 1994. Sidantalet utökades till 84 sidor och tonen i Fantomenserien blev mörkare när den onde Kigali Lubanga introducerades och blev president i Bengali. Detta löpte som en röd tråd genom äventyren, som tidigare hade varit i stort sett fristående. Fantomeninnehållet i tidningen utökades även med den ambitiösa följetongen "Fantomenlegender". Trots en prisbelönt reklamkampanj i samband med detta påverkades inte försäljningssiffrorna nämnvärt. 1997 var det mesta "som vanligt" igen.

En sidoeffekt av den dyra övergången till färgtryck var att samarbetet med de norska och finska Fantomentidningarna utökades. Numera samtrycks alla tre tidningarna, vilket sparar pengar men också kräver att innehållet är detsamma. Tidigare kunde de olika utgåvorna t.ex. ha olika biserier och publicera Fantomenäventyren i varierande ordningsföljd.

2000-talet

En tydlig trend under slutet av 1990- och början av 2000-talet var att allt fler amerikanska serieskapare knöts till Team Fantomen. Den vikande seriemarknaden i USA gjorde att allt fler amerikanska serieskapare sökte sig till andra marknader, samtidigt som t.ex. Internet underlättat kommunikationerna.

Bland de amerikaner som producerat material för den svenska Fantomentidningen finns Tony De Paul, Ben Raab, Graham Nolan, Don Perlin, John Cassaday, Bob McLeod och Paul Ryan. DePaul, Nolan och Ryan kom sedermera att jobba med den amerikanska dagspressversionen av serien, vilket också gjorde att denna version åter började publiceras i tidningen regelbundet.

En annan trend var en satsning på äventyr som sträckte sig över flera nummer, utan att för den skull återgå till "Lubanga-tiden" där i stort sett samtliga äventyr var en del i en större, övergripande följetong.

Svensk dags- och veckopresspublicering

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 

Andra serietidningsversioner

Mini italien.gif Italien

Fantomen av Germano Ferri © KFS/Bulls

Äran för att ha publicerat det allra första Fantomenäventyret producerat för en serietidning tillfaller Italien och förlaget La Freccia. Året var 1962, och tecknaren hette Massimo Liorni. Strax därefter bytte tidningen L'Uomo Mascherato förlag till Fratelli Spada, som blivit mest förknippade med produktionen av Italienska Fantomenäventyr. Bland de mest kända tecknarna hos Fratelli Spada kan nämnas Germano Ferri, Felmang, Usam (som alla har tecknat Fantomen även för den svenska tidningen), Guido Buzzelli, Senio Pratesi och Alberto Giolitti. Av de äventyr som inte skrevs av tecknarna själva stod Giovanni Fiorentini för de flesta manusen. Totalt producerades nästan 400 Fantomenäventyr av Fratelli Spada under ungefär tio års tid. Ett drygt 80-tal av dessa har publicerats i Sverige, men har dock varit redigerade näst intill oigenkännlighet.

Faktum är att serietidningsäventyr med Fantomen producerats i Italien ända sedan tiden för andra världskriget, då amerikanska serier var förbjudna. Det rör sig dock om olagligt producerade äventyr, skrivna av bl.a. Federico Fellini och tecknade av Roberto Lemmi.

Mini usa.gif USA

Fantomen av Don Newton © KFS/Bulls

Trots att Fantomen är en amerikansk serie har den aldrig varit lika poulär eller känd i hemlandet som i t.ex. Skandinavien. Att det rör sig om en dagstidningsserie och inte en serietidningsfigur har säkerligen med saken att göra. Försök att lansera serietidningar med Fantomen har dock gjorts ett flertal gånger.

I november 1962 startade den Fantomentidning som blev mest långlivad. Förlaget var ursprungligen Gold Key men gick sedan över till King Comics och slutligen Charlton Comics innan den lades ner 1977. De flesta serierna tecknades under gold Key- och King-perioden tecknades av Bill Lignante, som tidigare hade gjort en kort sejour på den vanliga Fantomenserien innan Sy Barry tog över. Lignantes serietidningsavsnitt var oftast baserade på gamla dagspressäventyr. De flesta har publicerats på svenska, men i tidningen X9 istället för Fantomens egen titel. Charlton gav ut tidningen längst men hade lägre kvalitet på sina äventyr. Tecknare som Jim Aparo och Don Newton gjorde dock minnesvärda insatser.

DC Comics gjorde ett försök 1988 med The Phantom, en miniserie i fyra delar av Peter David, Joe Orlando och Dennis Janke. Denna blev lyckad så en månadstidning startade året efter, med serier av Mark Verheiden och Luke McDonnell, men efter 13 nummer försvann den p.g.a. dålig försäljning.

Även Marvel har gett ut Fantomenrelaterade serier, dock har det främst rört sig om olika framtidsversioner av figuren. Först och främst en tidning baserad på den tecknade TV-serien "Defenders of the Earth" där Fantomen kämpar tillsammans med Mandrake och Blixt Gordon mot den onde kejsar Ming. Fyra nummer gavs ut 1987.

En ny miniserie med en mer futuristisk Fantomen gavs ut i 3 delar 1994–95. Det var ett omfattande och ambitiöst projekt som dock inte blev populär bland de gamla fansen och inte heller lyckades locka till sig många nya. Kort därefter gav Marvel istället ut en serieversion baserad på TV-serien "Phantom 2040" med 4 nr. Det mest minnesvärda med denna är att den tecknades av legenden Steve Ditko.

Det enda amerikanska serieföretaget som publicerar Fantomen i USA idag är det lilla Moonstone Books. Huvudförfattare på deras version av Fantomen har varit Ben Raab, som började som Fantomenförfattare på den svenska tidningen.

En mörkare Fantomen än vi är vana vid av Luke McDonnell. © KFS/Bulls

Mini tyskland.gif Tyskland

Under 1970- och 1980-talet gav Bastei i dåvarande Västtyskland ut ett flertal Fantomentitlar. Dessa innehöll serier från samtliga befintliga källor (dagspress, serietidningsäventyr från Sverige, Italien och USA), men dessutom egenproducerat material. De tyska äventyren saknar dock jämförelsevis all känsla för Fantomenfiguren, vilket framgår tydligt jämfört med det övriga Fantomen-materialet i Basteis publikationer. Den enda "förmildrande" omständigheten är att Fantomen pratar swahili med infödingarna, vilket onekligen är rätt logiskt.

Närmare ett hundratal Fantomenavsnitt producerades av Bastei, inga av dessa har publicerats i Sverige. Samtliga skrevs av Peter Mennigen och tecknades av mer eller mindre anonyma studiotecknare.

Mini brasilien.gif Brasilien

Förlaget RGE (Rio Gráfica e Editora) i Brasilien har producerat ett okänt antal äventyr för den brasilianska marknaden under 1970-talet. Äventyren skrevs av José Menezes och Walmir Amaral, och tecknades av bl.a. Amaral, Júlio Shimamoto, Antonio Hombono, Adauto Silva, Wanderley Mayhé och Milton Sardella. Dessa äventyr har endast publicerats i Brasilien.

Mini australien.gif Australien

Frew Publications i Australien har gjort fyra egna Fantomenäventyr på 90-talet. Samtliga skrivna av Jim Shepherd, tre tecknade av Keith Chatto och ett av Glenn Ford.

Därutöver finns tre specialutgåvor producerade av olika myndigheter med "public service"-innehåll riktade mot aboriginer.

Fantomen i andra medier

Filmerna

Musikalen

Fantomen på olika språk

Karta över länder som har givit ut Fantomen 2005. Gröna länder har fasta Fantomen-publikationer, och blå länder ger ut Fantomen i dagspresserier och/eller söndagssidor.
Bilden är hämtad från Wikimedia Commics
Språk Namn
Mini norge.gif Norska Fantomet
Mini sverige.gif Svenska Fantomen
Mini danmark.gif Danska Fantomet
Mini finland.gif Finska Mustanaamio (Svarta Masken)
Mini frankrike.gif Franska Le Fantôme
Mini italien.gif Italienska L'uomo Mascherato (Den maskerade mannen)
Mini spanien.gif Spanska (Spanien) El Hombre Enmascarado (Den maskerade mannen)
Mini mexiko.gif Spanska (Sydamerika) El Fantasma
Mini brasilien.gif Portugisiska O Fantasma
Mini usa.gif Engelska The Phantom
Mini nederlanderna.gif Nederländska Het Fantoom
Mini turkiet.gif Turkiska Kızılmaske (Röda masken)
Mini israel.gif Hebreiska Phantomas
Mini grekland.gif Grekiska Φαντομ (Fantom)
Mini ryssland.gif Ryska Фантом (Fantom)
Mini serbien och montenegro.gif Serbiska Fantom, Фантом (Fantom)
Mini ungern.gif Ungerska Fantom
Mini estland.gif Estniska Fantoom
Mini polen.gif Polska Fantom
Mini fiji.gif Fijianska Bera-Na-Liva
Mini tyskland.gif Tyska Phantom
Mini tjeckien.gif Tjeckiska Fantom
Mini slovakien.gif Slovakiska Fantom
Mini indien.gif Kannada Betal
Mini indien.gif Bengali Aranyadeb
Mini indien.gif Tamil தமிழ்
Mini papua nya guinea.gif Tok pisin Fantom

Se även

Externa länkar

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 

Wikipedia-logo.png Artikeln, i den version den hade den 2006-11-24, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Fantomen (seriefigur).