Skillnad mellan versioner av "Fickjournalen"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
Rad 10: Rad 10:


{{stub}}
{{stub}}
Åtminstone på sena 50-talet ingick en återkommande spalt "Finn Fel i Filmen". Man kunde skriva och berätta, om man t.ex i Quo Vadis upptäckt en säkerhetsnål, eller någon annan anakronism. Hur man skulle skriva på engelska till Hollywood-stjärnor gavs råd om, ungefär " var säker på att Ert Porträtt får en hedersplats i mitt hem". Men det viktigaste var att få schlagertexterna i mitten av journalen. Dem rev man ut och sparade. "Handklaver och Kärlek" t.ex.

Versionen från 11 november 2007 kl. 18.19

Fickjournalen nr 12/1955 © Richters Förlag

Fickjournalen, svensk ungdomstidning i miniformat från 1940-talet. Tidningen var bokstavligen i fickformat, någonstans mitt emellan A5 och A6. Innehållet var främst inriktat för tonårsflickor och omfattade filmstjärnereportage, musikrecensioner och romantiska noveller. Utgivningen fortsatte åtminstone till slutet av 50-talet.

Den Innehöll också ett flertal tidiga publikationer av importerade serier såsom "Pelle och Lisa" ("Snobben"), "Acke Andersson" ("Acke"), "Lilla Lulu" ("Lilla Lotta") m.fl. Några fick aldrig riktigt luft under vingarna; "Philanders", "Linda Lind", "Sportis" och "Mortimer". Vits-sidorna hade inslag av alster som var svåra att definiera om de var serier eller skämtteckningar, medan till exempel "Dolly" och "Bibban" rönte en viss popularitet och publicerades också i några andra tidningar.

I Fickjournalen gjorde även Jan Romare sin seriedebut med originalserien "Igelkotten Hubert" 1955.

Som seriekuriosa i Fickjournalen kan nämnas annonsen för tandkrämen Colgate, som i ett flertal tidningar på 50-talet var i form av en serie i söndagsside-format, som alltid började med någon som blev mobbad för sin andedräkt, och som efter att på slutet ha använt bemälde tandkräm inte längre mobbades, och yttrade något grötrim som berömde densamme.

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 

Åtminstone på sena 50-talet ingick en återkommande spalt "Finn Fel i Filmen". Man kunde skriva och berätta, om man t.ex i Quo Vadis upptäckt en säkerhetsnål, eller någon annan anakronism. Hur man skulle skriva på engelska till Hollywood-stjärnor gavs råd om, ungefär " var säker på att Ert Porträtt får en hedersplats i mitt hem". Men det viktigaste var att få schlagertexterna i mitten av journalen. Dem rev man ut och sparade. "Handklaver och Kärlek" t.ex.