Skillnad mellan versioner av "Lilla Fridolf"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 52: Rad 52:
*"[[Fähunden]]" av [[Murray Ball]]
*"[[Fähunden]]" av [[Murray Ball]]
*"[[Hagbard Handfaste]]" av [[Dik Browne]]
*"[[Hagbard Handfaste]]" av [[Dik Browne]]
*"[[Hubert]]" av ?
*"[[Kalle Kula]]" av [[Bob Heinz]]
*"[[Kalle Kula]]" av [[Bob Heinz]]
*"[[Knasen]]" av [[Mort Walker]]
*"[[Knasen]]" av [[Mort Walker]]

Versionen från 15 augusti 2008 kl. 16.00

Selma och Fridolf ur "Lilla Fridolf", tecknade av Torsten Bjarre ur Bildjournalen 1956. © Egmont

"Lilla Fridolf", tecknad serie baserad på Rune Mobergs populära radioserie om toffelhjälten Fridolf Olsson och hans huskors Selma.


Serien

Serieversionen skapades 1956 för tidningen Bildjournalen med Moberg som författare och Torsten Bjarre som tecknare. Året efter blev "Lilla Fridolf" även en av biserierna i tidningen 91:an (nr 2/1957), men då 91:an-redaktionen tyckte att Bjarres version av Fridolf inte var tillräckligt lik skådespelaren Douglas Håge (som gestaltat Fridolf i radio och på film) ersattes Bjarre av Gösta Gummesson som stod för en mer porträttlik insats från och med 91:an nr 4/1957. Fram till 1960 fanns det därför två helt olika versioner av serien, men båda skrevs dock av Rune Moberg. 1960 fick "Lilla Fridolf" en egen serietidning och då var det Bjarres version som gällde och Gummessons version upphörde i 91:an.

Tillsammans med hjälptecknare som Lasse Molén, Bo Majgren, Özcan Eralp, Tibor Belay, Börje Nilsson och Jan Gissberg försåg Bjarre både Bildjournalen och Lilla Fridolf med material fram till mitten av 1970-talet. Då lämnade han över serietidningsversionen till Elmar Blomberg, men fortsatte att teckna för Bildjournalen och julalbum under ytterligare några år.

Blomberg tecknade därefter serien fram till 1990-talet, då Hans Lindahl tog över serien och tecknade den i en radikalt annorlunda stil 1990-94. Moberg drog sig tillbaka från manusförfattandet och lämnade under 1980- och 90-talet över till bl.a. Thomas Andersson, Johnny Lundgren, Staffan Blomberg och Claes Reimerthi.

Nyproduktion av serien görs numera endast för de årliga julalbumen samt en handfull avsnitt för tidningen 91:an. Dessa produceras av Leif Bergendorff och Anders Persson.

Huvudfigurer

  • Fridolf Olsson, liten och rundnätt kontorschef på "Kolonialvarubolaget". Ägare av stadsvåning, sommarställe och folkvagn. Toffelhjälte.
  • Selma Olsson, Fridolfs dominanta och viljestarka hustru. Ragata.
  • Lillen, Fridolfs och Selmas dotterson, tillbringar en stor del av sin tid hemma hos morföräldrarna. (Hans riktiga förnamn, Valfrid, nämns någon enstaka gång.) Är nu i de yngre tonåren; var tidigare ännu yngre.
  • Maggan Palm, född Olsson, Fridolfs och Selmas enda barn; Lillens mamma.
  • Valdemar Palm, Maggans make, Lillens pappa och Fridolfs och Selmas svärson. Lärare till yrket. Har en pappa som, till Fridolfs förtret, också vill skämma bort Lillen.
  • Disponent Grillhagen, Fridolfs chef på "Kolonialvarubolaget". Har en något shoppinggalen hustru.
  • Bettan Gripkloo, tituleras "konsulinnan", gift med Konsul Gripkloo. Selmas struntförnäma s.k. väninna - deras vänskap tycks mest bestå i att skryta och försöka överträffa varandra.
  • Henrik Öst, Fridolfs gode vän, som på alla sätt försöker locka med sig Fridolf ut på glada kvällar på krogen "Södra Brunn" - något som Selma starkt ogillar. Öst har ett ganska bisarrt "sinne för humor".
  • Kamrer Gustafsson, arbets- och krogkamrat till Fridolf.
  • Fröken Blad, Fridolfs unga, blonda sekreterare. Tidigare föremål för Selmas svartsjuka, men det har Selma kommit över nu. Beträffande Fröken Blad, alltså...
  • Johan, lantbo, granne till Fridolfs och Selmas sommarställe.
  • Manfred, Fridolf och Selmas hund, av obestämbar ras, i de nyare serierna. I äldre serier ägde Olssons en tax vid namn Kvarten, senare hade de, under korta perioder, andra hundar, bland annat en vid namn Fabian och en jättelik blandras som hette Pyret.

Serietidningen

Lilla Fridolf nr 1/1960, omslagsteckning av Torsten Bjarre © Egmont

"Lilla Fridolf" fick en egen serietidning 1960. Inledningsvis trycktes tidningen i svart/vitt/rött (s.k. "lingonsylt") fram till mitten av 1980-talet då man övergick till fyrfärg.

Under 1980-talet hade tidningen sin största upplaga, och gavs ut varannan vecka. Under 1987 såldes tidningen i ungefär 50 000 exemplar per nummer och hade normalt ett sidantal på 52–68 sidor. Under 1990-talet sjönk upplagan gradvis, och utgivningstakten minskade till månadsutgivning 1992. Sedan 1995 innehöll tidningen endast repriser av gamla "Lilla Fridolf"-avsnitt och gavs ut varannan månad.

Tidningen levde kvar till och med 2006. Från och med 2007 är tidningen sammanslagen med Åsa-Nisse under den nya titeln Humorklassiker.

Övriga serier som publicerats i tidningen (urval)

Övrig utgivning

Serien har också publicerats i tidningen 91:an i olika omgångar, samt i årliga julalbum sedan 1958. 1971 gavs en pocket med "Lilla Fridolf" ut. Året efter blev serien en av de roterande titlarna i "Serie-Pocket", där den förekom i 17 utgåvor 1972–1986.

En faksimilutgåva av det första numret medföljde tidningen Knasen nr 6/2004.

2005 utgavs albumet "Klassiska relationer: nya sidor av Lilla Fridolf och Selma". Detta är en bok där Lilla Fridolf och Selma får gestalta diverse kända par genom tiderna (Adam & Eva m.fl.). Boken är skriven av Peter Mansson och illustrerad av Anders Persson, samt kompletteras med några klassiska serieavsnitt av Rune Moberg och Torsten Bjarre.

I Norge publicerades "Lilla Fridolf", under namnet "Lille Bjartmar", i några utgåvor av Serie-Pocket samt i 12 nummer av Blondie 1982.

I Finland hade "Lilla Fridolf" en tidning vid namn "Pikku Riku" på 70-talet. Förutom "Pikku Riku" (ung. Lilla Riku) innehöll tidningen även "Härmän Janne" ("Åsa-Nisse").

I andra medier

Radioserien

Familjeradioserien startade hösten 1955 och sändes varje onsdag. Rollerna skräddarsyddes av Rune Moberg för skådespelarna Douglas Håge och Hjördis Pettersson som utgjorde de båda centralfigurerna Fridolf och Selma. Inspirationen till de båda figurerna fick Rune Moberg av tre olika förebilder: Seriefiguren "Gyllenbom" från veckotidningen Hemmets Journal, seriefiguren "Fridolf Celinder" i tidningen Allt för Alla samt Rune själv. Serien som kom att sändas i ett 40-tal veckor, blev snabbt populär.

Filmerna

För att följa upp radioserien gjordes 1956 en första långfilm om Fridolf och Selma. Huvudpersonerna här var även här Douglas Håge som Fridolf och Hjördis Pettersson som Selma. Fridolf och Selmas enda barn "Maggan" spelades av Inga Gill i alla filmer utom den andra från 1957 där Meg Westergren spelade Maggan (Inga Gill var själv gravid och födde samma år dottern My) tillsammans med Lars Ekborg som spelade Maggans man Valdemar i de tre första filmerna. Valdemar var pappa till barnbarnet "Lillen" och skollärare till yrket.

  • "Lille Fridolf och jag" (1956)
  • "Lille Fridolf blir morfar!" (1957)
  • "Fridolf sticker opp!" (1958)
  • "Fridolfs farliga ålder" (1959)

Källor

  • Artikel i Lilla Fridolf nr 16/1987
"Klassiska relationer: nya sidor av Lilla Fridolf och Selma".

Wikipedia-logo.png Artikeln, i den version den hade den 20 september 2007, innehåller till stor del information hämtad från Wikipedia:Lilla Fridolf.

Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!