Gnidén
"Gnidén" ("Fedthas" i original) var en dansk skämtserie skapad 1942 av Kaj Engholm. Manus skrevs av Jens Brandt.[1] Den publicerades i Sverige bland annat i Göteborgsposten (från 1960-talet), Kvällsposten (åtminstone från 1950- till 1960-talet) och Svenska Dagbladet (åtminstone från 1940-talet till 1990-talet).
Handling
Serien handlade om en extremt snål medelålders man. Skämten rörde sig därför ofta om hur han försökte spara pengar även på de mest obetydliga småsakerna i vardagen.
Utöver huvudskämtet i varje stripp, som framfördes med pratbubblor, förekom det också ofta ytterligare ett skämt, av pantomimkaraktär, i bakgrunden.
Huvudfigurer
- Frede Gnidén, huvudpersonen själv; ständigt i bekymmer över sin ekonomi.
- Frode Gnidén, hans tvillingbror, som ibland kom och hälsade på – vilket ställde till stora problem för ortens fyllo, som inte visste om han bara såg dubbelt...
- Oskar, den äldre av Gnidéns nevöer; en sorglös ung man (antagligen studerande) som sjöng hellre än bra, och – enligt onkel Gnidén – hade en sorgligt lättsinnig inställning till pengars värde. Förlovad med den vackra Valborg.
- Emanuel, Gnidéns yngre nevö och Oskars kusin; en lagom odygdig liten pojke.
- Tant Eufemia, Gnidéns förmögna äldre släkting, som han gärna ville få ärva. När hon varit sjuk, men kom på bättringsvägen, bad hon doktorn att underrätta Gnidén "så skonsamt som möjligt" !
- Lena, Gnidéns unga, söta hembiträde.
- Bamse, Gnidéns hund.
- Fröken Nimmersen, en romantiskt lagd ungmö av obestämd ålder, som nog hade vissa – givetvis helt fåfänga – äktenskapliga förhoppningar angående Gnidén...
- Professorn, Gnidéns lärde vän.
Historik
Erik Eberlin, reklambyrådirektör, fick 1940 idén till serien. Han frågade om Kaj Engholm var intresserad av att teckna den, och Eberlin gav 8-10 idéer och rättigheter att fortsätta serien för 100 kronor. Kaj Engholm tyckte mycket om serien själv, men var osäker på dess slagkraft och han behöll serierna för sig själv. 1942 anordnades en tävling om en ny serie, Kaj Engholms hustru Astrid sände in Gnidén utan att tala om det för sin make. Serien vann, och Kaj Engholm fick nu börja producera Gnidén-serier i rask takt. Det var då Jens Brandt kopplades in på manussidan. Serien fortsatte i olika danska dagstidningar fram till mitten av 80-talet. Serien fortsatte dock att göras för den svenska och finska tidningsmarknaden. Serien slog aldrig i Norge, och en anekdot berättar att norrmän inte såg någon komik i den snåle Gnidéns uppträdande.
