Seriemässig

Seriemässighet är ett begrepp som har använts i svensk serieteori, med olika definitioner.

Rolf Classon

Rolf Classon använde begreppet 1986, i en text skriven för Boken om serier där han översatte det engelska begreppet "cartoony" med en egen definition, där han främst poängterade det filmiska flödet:

"Jan Lööf visade med Bellman och sina övriga hjältar Felix och Ville (som gick som följetong i tidningen Vi) att han behärskade konsten att vara något för svenska tecknare så ovanligt som "seriemässig", eller som amerikanarna själva uttrycker det "cartoony", dvs att en speciell spänning uppstår i och framförallt mellan bilderna. Bildrutornas innehåll bygger upp ett tempo som flyter fram på ett sätt som upplevs som filmiskt. Den främste av dessa seriemässiga tecknare var Wilson McCoy som tecknade Fantomen från 1948 fram till 1961." — Rolf Classon

Jonas Lidström

Termen användes på ett annat sätt av Jonas Lidström i sin Y-uppsats (2006) . Där definierar han begreppet som:

Seriemässighet är termen för en "känsla av att det är en serie eller liknar en serie". Seriemässighet handlar således om igenkännbara tecken på vad man allmänt brukar associera med seriemediet, den gällande konventionen av vad serier är. Det definierar inte vad som är en serie eller vad som inte är en serie, kan heller inte användas som ett slutgiltigt kriterium på vad en serie är. Det handlar mer om igenkännbara tecken, form, layout, presentation, uttryck — Jonas Lidström

Termen är inspirerad av Neil Cohns ickedefinition av seriemediet, utan att för den skull vara avsedd att användas för definierandet av seriemediet, utan för diskussion om (överenskomna) serieliknande element i andra uttryck eller när den tecknade serien når (eller passerar) gränsen för vad som "allmänt ses som en tecknad serie".