Socker-Conny

Socker-Conny. Bilden är hämtad från en reklamkampanj för Sveriges Radios finsk-svenska sändningar. © Joakim Pirinen.

Socker-Conny är en klassisk kultseriefigur skapad av Joakim Pirinen, kanske främst känd för sin devis "Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!" Figuren dök först upp i albumet "Välkommen till sandlådan" 1983 och fick ett eget album 1985.

Historik

Debut och ursprung

Socker-Conny debuterade i den tre sidor långa engångshistorien "Socker-Conny hälsar på", publicerad i Joakim Pirinens debutseriealbum "Välkommen till sandlådan", utgivet 1983 på Tago Förlag.

Figurens ursprung kan spåras till en tragisk händelse ur verkliga livet; en av Joakim Pirinens föräldrars vänner hade avlidit efter en bilolycka med efterföljande långvarig sjukhusvistelse. Den dödes fru ringde då till sin bästa väninna för att meddela sorgen. "Men det har vi vetat länge att han skulle dö, sa väninnan. Måste du ringa halv tio en lördagsmorgon för att säga detta?" Av detta befängda beteende inspirerades Pirinen till att teckna de tre första sidorna med Socker-Conny. Conny säger en liknande replik på seriens förstasida, innan han flippar ur totalt, vandaliserar en lägenhet och till och med tycks döda flera personer.

Socker-Connys gestalt inspirerades från flera håll. Kroppshyddan och entusiasmen kom från en Harald Offstad, professor i praktisk filosofi, som Pirinen haft som lärare. Den karakteristiska mössan var en persedel som Pirinens kompis Trisse köpt på arméns överskottslager för fem kronor. Namnet Socker-Conny kom från en kollega till Pirinens vän Per, en äldre vaktmästare som drivit kravet att kaffeautomatens knapp "extra socker", skulle fungera inte bara för kaffe och te utan även för choklad, därav smeknamnet "Socker-Conny". Det prickiga ansiktet (prickarna kan vara både fräknar, skäggstubb och pormaskar) växte fram vid ett okänt teckningstillfälle.

I efterhand har Pirinen noterat andra influenser till Socker-Conny. Snarlika figurer går att hitta i t.ex. en bild av OA från år 1900 och i Öyvind Fahlströms målning "Ade-Ledic Nander II" från 1958.

Albumet "Socker-Conny"

Socker-Conny med sitt legendariska järnrör

1985 gavs seriealbumet "Socker-Conny" ut på Tago. Här hade Pirinen utvecklat figuren och gett honom huvudrollen i en albumlång historia. Berättelsen kretsar kring Socker-Connys missriktade försök att skaffa sig ett hederligt arbete, för att kunna betala de böter på 200 kronor som han ådragit sig efter att ha snattat modellera i en leksaksaffär. Flera av yrkena är sådana som Pirinen själv haft som extraknäck innan han började teckna på heltid. Förödelse drabbar omgivningen var Socker-Conny än drar fram; han är en barnslig, våldsam, brutal och till stora delar tragisk figur, en bärsärk som bryter mot de flesta tabun som finns i samhället. Ändå hade figuren tonats ned något i sitt eget album jämfört med debutavsnittet. Hans vansinnigheter konstrasterades också något mot hans tragiska familjebakgrund och hans uppenbara ensamhet.

Pirinen började att arbeta på albumet under våren 1984. Under hösten hoppade han av sin kurs i konstvetenskap på universitetet, och ägnade sig åt tecknandet på heltid i sina föräldrars villa på Lidingö. Två rörpennor användes till att teckna större delen av serien, vilken var helt färdigtecknad den sista januari 1985. På valborgsmässoafton anlände det färdiga albumet från tryckeriet, varefter Pirinen och förläggaren Rolf Classon gick till Norr Mälarstrand för uppvisning och försäljning. Den första som köpte ett album "för reda pengar" var förstaviolinisten i Radiosymfonikerna, Anna Lindal.

Genombrottet

Albumet "Socker-Conny" blev en succé med vuxenseriemått mätt; populariteten spred sig först per djungeltelegraf och därefter även via massmedias draghjälp. Två nya upplagor fick tryckas redan i november 1985, ca 12 000 exemplar såldes totalt under det första året.

Genomslaget blev stort. Viss reklam fick figuren också av teaterpjäsen som framfördes av gruppen Sputnik (se nedan). Många som inte läste vuxenserier visste åtminstone vem Socker-Conny var (något som i viss mån är sant ännu tjugo år senare) och figuren nämndes både i tvåloperor som "Varuhuset" och ända uppe i Sveriges riksdag. I en riksdagsdebatt om energipolitiken i februari 1990 kallade socialdemokraternas partiledare Ingvar Carlsson sina tre borgerliga kolleger "Biopelle, Flisolle och Socker-Conny", det sista namnet åsyftandes moderatledaren Carl Bildt.

Socker-Conny gick också i bräschen för den nya svenska vuxenserievåg som kom i mitten av 80-talet. Tidningen Galago fick ett uppsving och Tago förlag fick en viss ekonomisk stabilitet. I Pirinens kölvatten slog en mängd andra svenska serieskapare igenom i högre eller mindre grad, inklusive Max Andersson, Christina Alvner, Eva Lindström och Charlie Christensen. Andra hämningslösa figurer som Ulf Lundkvists Razor, Inger Edelfeldts Hondjuret och Lars Sjunnessons Åke Jävel, liksom skådespelaren Micke Dubois klassiska rollfigur Svullo, har förmodligen Socker-Conny att tacka för mycket.

Socker-Connys död

Socker-Conny dök upp i ytterligare ett fåtal korta serieepisoder, såsom "Socker-Conny Super Star" (Kannibal 1983), "Socker-Conny lussar upp grannarna" (Aftonbladet, 13 december 1985) och "En första lektion i svensk poesi" (Aftonbladets kulturbilaga). Han fick en kortlivad karriär som kolumnist i tidningen Galago, men fick bara ihop två krönikor (hans syster Lillebill gjorde ytterligare en). Kortlivade karriärer gjorde figuren också som pjäsfigur, tv-figur och partiledare (se nedan: "Socker-Conny i andra medier").

Till slut blev Pirinen själv trött på sin skapelse. I Galago nr 3/1989 publicerade han en intervju med Socker-Conny som här är inlagd på sjukhus efter en hjärtinfarkt, stillsam och försynt och dessutom samhällsanpassad, nyfrälst, gift och flerbarnsfar. Han har också återtagit sitt dopnamn Zacharias Konrad. Efter intervjun nämns i en fotnot att Socker-Conny strax därefter "avlidit i hjärtinfarkt på Sjösaladalens sjukhus i en ålder av tjugoåtta år."

Senare framträdanden

Figuren har därefter återupplivats i diverse illustrationer m.m. 1998 kom samlingen "Stora boken om Socker-Conny" som samlar såväl albumet som alla kortare historier med figuren.

I boken "Den universella bristen på respekt" (1999) har Socker-Connys streberaktige storebror Ivar de Conrad huvudrollen i en serie betitlad "Gull-Ivars resor". En utmärglad Socker-Conny, på dekis men vid liv, gästspelar här i tre rutor.

Även i "Döda Paret och deras "vänner"" (2008) skymtar Socker-Conny förbi, än mer på dekis än någonsin.

I Kapten Stofil – Jultidning (2011) bjuder Pirinen på en parafras på det gamla Socker-Connycitatet. Med ett järnrör i stjärten säger Socker-Conny "Med en schysst järnröv slår man hela världen med häpnad!"

Figurgalleri

• Zacharias Konrad, alias Socker-Conny
• Socker-Connys morfar
• Zacharias, Connys far
• Connys mor
• Ivar de Conrad, Connys storebror
• Lillebill Zacharias, Connys syster

Not: Det tycks osäkert om familjenamnet är "Konrad" eller "Zacharias".

• Kent och Kristina, Socker-Connys något motvilliga "vänner". Dyker upp redan i första tresidorsavsnittet, men har fått en något annan framtoning i albumet. Kent är baserad på Pirinen själv.
• Butikskontrollanten på leksaksaffären Lek & Lars
• Kicki, kollega på bryggeriet och sedermera misslyckad date

Gästspel

• I albumet dyker en del bekanta ansikten upp, däribland serieförläggaren Horst Schröder, seriehandlaren Staffar Moberg och författaren Sven Delblanc.

Socker-Conny i andra medier

Teaterpjäsen

Vid en PR-afton för förlaget övertalade den stockholmsbaserade teatergruppen Bellamkåm, som snart döpte om sig till Sputnik, Pirinen att skriva en pjäs om figuren, vilket han gjorde på fyra dagar. Sputnik repeterade i ytterligare två veckor och spelade sedan 200 föreställningar av "Socker-Conny" med Bengt Rydén i titelrollen. Senare har pjäsen satts upp av amatörgrupper runtom i landet, vid något tillfälle även med en kvinna i huvudrollen, Socker-Connie.

Filmen som aldrig blev av

Svenske filmmogulen Bo Arne Vibenius ville tillskansa sig alla framtida filmrättigheter till "Socker-Conny" för tusen kronor inklusive alla avgifter. Pirinen avböjde givetvis och ställde sedermera ut kontraktförslaget på Moderna Museet.

TV-sketchen

En TV-sketch med figuren ska ha producerats av Sveriges Television. Enligt Pirinen själv får den honom "fortfarande att rysa".

Galagopartiet

Figuren blev frontfigur ("statsöverhuvud") i det nystartade skämtpartiet Galagopartiet De Glada 1988.

Hyllningar och parodier

En parodi på Socker-Connys jättelika popularitet dök upp i Elixir nr 1/1987 med serien "Socker-Orvar i sandlådan" av Mikael Grahn, en mix av Socker-Conny och Grahns egen skapelse Orvar. I serien gräver Socker-Orvar ner sitt huvud i sandlådan för att slippa all uppmärksamhet.

En dörrvakt som ser ut som Socker-Conny medverkar i "A True Story" av Daniel X.X. Hansen i Svenska Serier nr 4/1990.

Kuriosa

Joakim Pirinen har hävdat att det statliga seriestödet från Statens Kulturråd har varit avgörande för hans konstnärliga och kommersiella utveckling och säger i en intervju i Svenska Dagbladet 1992: "Det är otänkbart att 'Välkommen till Sandlådan' och 'Socker-Conny' skulle kommit till utan Kulturrådet, det där att bra saker kommer fram ändå, oavsett ekonomiskt stöd, är inte sant annat än i teorin. Kommersiella serieförlag är för fega för att stödja och upptäcka nya saker."

Socker-Conny på andra språk

• Finska: (första serien) Donuts Osmo, (albumet) Sokeri-Sakari

Seriealbum med Socker-Conny

• "Välkommen till sandlådan", 1983
• "Socker-Conny", 1985
• "Kvarteret Kniven", 1989
• "Stora boken om Socker-Conny", 1998
• "Den universella bristen på respekt", 1999
• "Döda Paret och deras 'vänner'", 2008

Finländsk utgivning

• Joakim Pirinen: "Sokeri-Sakari", Jalava 1987. Nyutgiven av Suuri Kurpitsa 2003.

Mer om Socker-Conny

• "Allt går mot svart – men jag är glad ändå" (Bild & Bubbla 5/1983)
• Lars Thulin: Socker-Conny analyserad (B&B 1/1987)
• Daniel Atterbom: Joakim Pirinen har tröttnat på mig (B&B 1/1987)
• Henrik Gundenäs: Fyra tecknares serier skärskådas (B&B 4/1998)

Recensioner

• Inger Edelfeldt: "Socker-Conny" (Bild & Bubbla 1/1985)