Skillnad mellan versioner av "Serier med litterära inslag"
Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sökOlaHe (diskussion | bidrag) |
OlaHe (diskussion | bidrag) |
||
Rad 7: | Rad 7: | ||
==Exempel på serier med litterära inslag== | ==Exempel på serier med litterära inslag== | ||
*"[[Boltzius]]" av [[David Liljemark]] (historiskt/biografiskt seriealbum där annotationerna tar större plats än själva serien) | |||
*"[[Cerebus]]" av [[Dave Sim]] | *"[[Cerebus]]" av [[Dave Sim]] | ||
*"[[League of Extraordinary Gentlemen]]" av [[Alan Moore]] och [[Kevin O'Neill]] | *"[[League of Extraordinary Gentlemen]]" av [[Alan Moore]] och [[Kevin O'Neill]] |
Versionen från 18 juni 2010 kl. 19.31
De flesta serier består av både text och bild i kombination, men något som har förekommit allt mer på senare år är serier som förutom serieberättande (=sidoställda bilder i sekvens) även innehåller sekvenser av längre litterära texter, med eller utan illustrationer.
Redan på 1970-talet gjorde bland annat Steve Gerber specialnummer av serietidningar som Howard the Duck, där innehållet snarare var en illustrerad novell än en serie.
Ett specialfall är serier där utdrag ur fiktiva texter är en del av berättelsens helhet. En av de första som använde detta grepp var Alan Moore som i sin "Watchmen" (1986) inkluderade längre utdrag ur fiktiva tidningsartiklar, memoarer, dagböcker, reklamblad m.m.
Exempel på serier med litterära inslag
- "Boltzius" av David Liljemark (historiskt/biografiskt seriealbum där annotationerna tar större plats än själva serien)
- "Cerebus" av Dave Sim
- "League of Extraordinary Gentlemen" av Alan Moore och Kevin O'Neill
- "Sandman" av Neil Gaiman
- "Strangers in Paradise" av Terry Moore
- "Watchmen" av Alan Moore och Dave Gibbons
Se även
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |