Skillnad mellan versioner av "Antihjälte"
Wakuran (diskussion | bidrag) (Avlänkar uppslagsord som helt klart inte behövs...) |
Wakuran (diskussion | bidrag) m (→Den utvecklande hjälten: Trim) |
||
| Rad 14: | Rad 14: | ||
=== Den utvecklande hjälten === | === Den utvecklande hjälten === | ||
Det finns också en typ av antihjälte som börjar historien med några negativa drag, såsom fördomar, egoism, omogenhet, eller tunnelseende mot pengar, status eller hämnd. Under historien, medan vi lär känna figuren, växer den och förändras, tills den blir sympatisk. Ett välkänt exempel på den typen är [[Han Solo]] i ''[[Stjärnornas krig]]''. Skådespelaren | Det finns också en typ av antihjälte som börjar historien med några negativa drag, såsom fördomar, egoism, omogenhet, eller tunnelseende mot pengar, status eller hämnd. Under historien, medan vi lär känna figuren, växer den och förändras, tills den blir sympatisk. Ett välkänt exempel på den typen är [[Han Solo]] i ''[[Stjärnornas krig]]''. Skådespelaren Clint Eastwood blev berömd på att spela den typen av antihjälte i spaghettiwesterns. | ||
=== Vardagspersonen === | === Vardagspersonen === | ||
Versionen från 1 februari 2015 kl. 16.56
Antihjälte är centrala personer i litteratur och film som saknar de klassiska hjältekvaliteter men ändå väcker sympati hos läsaren eller publiken. Antihjältar kan vara skurkaktiga eller goda, klumpiga, jobbiga, fula, sorgliga eller trögtänkta, men alltid i avsaknad av naturliga hjälteegenskaper som snabbhet, kvicktänkthet, stilighet och mod.
Konceptet antihjälte har utvecklats från tendensen hos moderna författare att porträttera skurkarna som komplexa och till och med sympatiska figurer som har motiv som inte är onda i sig, eller till och med är goda. Gränsen mellan antihjälte och skurk är därför inte alltid tydlig.
Typer
Outsidern
En typ av antihjälte känner sig hjälplös, misstror konventionella värden i livet, och har ofta svårt att binda sig till några ideal, men han accepterar och njuter ofta av sin outsider-status. Cyberpunk-genren använder ofta den typen. Även Ignatius i "Dumskallarnas sammansvärjning" torde kunna räknas till denna kategori.
Den misslyckade hjälten
En annan typ av antihjälte är figuren som ständigt går från misslyckande till misslyckande, med kortvariga framgångar. Men han ger inte upp och får en sorts framgång som hjälte genom att fortsätta kämpa. Den typen har ofta en djup optimism om sina chanser, men möter, precis som den traditionelle skurken, till slut sitt nederlag. Ett populärt exempel på den här typen är regissören Ed Wood, känd från Tim Burtons film. Se också Don Quijote.
Vigilant
En tredje typ av antihjälte är en vigilant, en figur som har samma föresatser som vilken hjälte som helst, men som menar att "ändamålen helgar medlen". Vigilanter förekommer oftast i serietidningar. Ett typexempel är Matt Murdock som på dagarna arbetar som advokat, men som om nätterna är verksam som den maskerade hämnaren Daredevil. Vigilanter dödar ofta, men aldrig de de anser vara "oskyldiga".
Den utvecklande hjälten
Det finns också en typ av antihjälte som börjar historien med några negativa drag, såsom fördomar, egoism, omogenhet, eller tunnelseende mot pengar, status eller hämnd. Under historien, medan vi lär känna figuren, växer den och förändras, tills den blir sympatisk. Ett välkänt exempel på den typen är Han Solo i Stjärnornas krig. Skådespelaren Clint Eastwood blev berömd på att spela den typen av antihjälte i spaghettiwesterns.
Vardagspersonen
Ibland är antihjälten en vanlig person som helt saknar några specifika heroiska drag, men dessutom har några negativa drag. Sådana figurer är inte tillräckligt avskyvärda för att klassas som skurkar, men de saknar också de drag som skiljer hjältar från vanliga människor. De brukar i regel kastas in i extraordinära omständigheter, som de inte kan styra över, men som en traditionell hjälte skulle kunna hantera.
Några exempel på sådana figurer är Homer Simpson från The Simpsons, Arthur Dent från Liftarens guide till galaxen och Philip J. Fry från Futurama. Den här typen beter sig inte alltid moraliskt och har sällan goda intentioner, vilket skiljer dem från vardagshjälten eller ofrivilliga hjältar som Scooby-Doo eller figurerna som Jackie Chan spelar, men ändå saknar de de illvilliga drag som skurkaktiga hjältar som till exempel Shakespeares Rikard III visar upp. Ett annat exempel är Kalle Anka.
Skurken
Ibland har huvudpersonen i en berättelse inga förmildrande drag över huvudet taget. Denna är en skurk, men utgör ändå berättelsens fokus, och de andra karaktärerna är så pass svagt framträdande att de inte erbjuder några andra perspektiv. Läsaren eller tittaren tvingas att sympatisera eller relatera till en helt fruktansvärd person, och konfrontera sina känslor för den typen av protagonist. Pinkie Brown från Graham Greenes roman Brighton Rock, Alex från En apelsin med urverk, och Rikard III från William Shakespeares pjäs är exempel på den typen av antihjälte. Freddy Krueger, Jason Voorhees, Pinhead, Michael Myers och många andra mördare i skräckfilmer är också bra exempel.
Se även
- Litterär figur
- Tragisk hjälte
- Byronisk hjälte
- Toffelhjälte
- Gentlemannatjuv
- Misslyckad tjuv
- Trickster
