Skillnad mellan versioner av "Seriernas historia"
E.G. (diskussion | bidrag) |
E.G. (diskussion | bidrag) (→Seriernas rötter: Charles Jameson Grant) |
||
| (6 mellanliggande versioner av 3 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Serieteori]] | [[Kategori:Serieteori]] | ||
[[Kategori:Seriehistoria]] | [[Kategori:Seriehistoria]] | ||
Sekventiellt bildberättande har funnits länge i olika sammanhang, men seriemediet som det uppfattas idag uppstod i slutet av 1800-talet i Europa och USA. | Sekventiellt bildberättande har funnits länge i olika sammanhang, men seriemediet som det uppfattas idag uppstod i slutet av 1800-talet i Europa och USA. | ||
| Rad 8: | Rad 7: | ||
===Seriernas rötter=== | ===Seriernas rötter=== | ||
{{stubAvsnitt}} | {{stubAvsnitt}} | ||
Britten [[William Hogarth]] var förmodligen den förste som på ett personligt, konstnärligt sätt använde bildberättande i sekvensföljd, i sviter av målningar och kopparstick på 1730- och 1740-talen. Skämtteckningar och karikatyrteckningar kom under de följande decennierna i Storbritannien att användas för att illustrera bildberättelser. En mer sammanhållen sekventiell bildberättelse gjordes av schweizaren [[Rodolphe Töpffer]] på 1800-talet,<ref name=NEts>''Nationalencyklopedin'', vol. 18, uppslagsordet "tecknade serier", Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1995</ref> hans "[[Histoire de M. Jabot]]" från 1833 kan vara det tidigaste exemplet på sekvensbaserat bildberättande, som även samlades i bokform och bildade en narrativ helhet. Ungefär samtida var också britten [[Charles Jameson Grant]]. | |||
Med allt bättre trycktekniker, kom man att mot slutet av 1800-talet kunna göra allt bättre återgivning av bilder i tryckta media som böcker och tidningar. Tidigare hade man arbetat med träsniderier och liknande metoder, vilket hade varit tidsödande och därmed dyrt. | Med allt bättre trycktekniker, kom man att mot slutet av 1800-talet kunna göra allt bättre återgivning av bilder i tryckta media som böcker och tidningar. Tidigare hade man arbetat med träsniderier och liknande metoder, vilket hade varit tidsödande och därmed dyrt. | ||
Illustrerade humoristiska berättelser och skämtteckningar ledde så småningom till att man började framställa bildberättelser som trycktes i tidningarna och detta utvecklades till sekventiellt bildberättande med integrerad text, i stället för att bilden bara stod vid sidan om texten för att illustrera den. | Illustrerade humoristiska berättelser och skämtteckningar ledde så småningom till att man började framställa bildberättelser som trycktes i tidningarna och detta utvecklades till sekventiellt bildberättande med integrerad text, i stället för att bilden bara stod vid sidan om texten för att illustrera den. | ||
===Tidiga exempel=== | ===Tidiga exempel=== | ||
| Rad 22: | Rad 21: | ||
{{stubAvsnitt}} | {{stubAvsnitt}} | ||
===Utvecklingen i olika länder=== | ===Utvecklingen i olika länder=== | ||
:''Se huvudartikel: [[Serier: Geografiska traditioner]]'' | :''Se huvudartikel: [[Serier: Geografiska traditioner]]'' | ||
| Rad 30: | Rad 30: | ||
{{stubAvsnitt}} | {{stubAvsnitt}} | ||
{{Stub}} | {{Stub}} | ||
==Källor== | |||
<references/> | |||
==Se även== | ==Se även== | ||
*[[Seriekronologi]] | *[[Seriekronologi]] | ||
Nuvarande version från 3 januari 2017 kl. 00.10
Sekventiellt bildberättande har funnits länge i olika sammanhang, men seriemediet som det uppfattas idag uppstod i slutet av 1800-talet i Europa och USA.
Seriernas historia
- Se även moderartikeln Serier samt artikeln om Seriernas geografiska traditioner
Seriernas rötter
|
|
Britten William Hogarth var förmodligen den förste som på ett personligt, konstnärligt sätt använde bildberättande i sekvensföljd, i sviter av målningar och kopparstick på 1730- och 1740-talen. Skämtteckningar och karikatyrteckningar kom under de följande decennierna i Storbritannien att användas för att illustrera bildberättelser. En mer sammanhållen sekventiell bildberättelse gjordes av schweizaren Rodolphe Töpffer på 1800-talet,[1] hans "Histoire de M. Jabot" från 1833 kan vara det tidigaste exemplet på sekvensbaserat bildberättande, som även samlades i bokform och bildade en narrativ helhet. Ungefär samtida var också britten Charles Jameson Grant.
Med allt bättre trycktekniker, kom man att mot slutet av 1800-talet kunna göra allt bättre återgivning av bilder i tryckta media som böcker och tidningar. Tidigare hade man arbetat med träsniderier och liknande metoder, vilket hade varit tidsödande och därmed dyrt.
Illustrerade humoristiska berättelser och skämtteckningar ledde så småningom till att man började framställa bildberättelser som trycktes i tidningarna och detta utvecklades till sekventiellt bildberättande med integrerad text, i stället för att bilden bara stod vid sidan om texten för att illustrera den.
Tidiga exempel
Vilken som är den allra första serien kan vara svårt att avgöra, för det beror på hur man definierar begreppet serie. Ofta har man satt startskottet med R.F. Outcaults serie "the Yellow Kid", som publicerades för första gången 1894, eftersom den innehåller många av de särdrag som senare kom att ses som typiska för seriemediet, framförallt det faktum att den berättande texten flyttade in i bilderna i stället för att stå vid sidan om. Den som mer regelbundet samlade alla de delar som sedan har kommit att definiera serier var dock sannolikt Rudolph Dirks med sin serie Knoll och Tott, som startade 1897.[1]
Å andra sidan hade liknande sekventiellt bildberättande också förekommit tidigare. Serier uppkom inte plötsligt, utan deras framväxt kan ses parallellt med utveckling av pressmediet, ny tryckteknik och andra nya kommunikationsmedel som film och radio.
|
|
Utvecklingen i olika länder
- Se huvudartikel: Serier: Geografiska traditioner
|
|
De moderna serierna
|
|
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
