Skillnad mellan versioner av "RanXerox"
Wakuran (diskussion | bidrag) m |
Daha6439 (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 30: | Rad 30: | ||
==Mer om {{PAGENAME}}== | ==Mer om {{PAGENAME}}== | ||
*[[Horst Schröder]]: Ledare i ''[[Pox]]'' nr 10/1990 | *[[Horst Schröder]]: Ledare i ''[[Pox]]'' nr 10/1990 | ||
{{Maxx}} | |||
Versionen från 7 februari 2020 kl. 10.40
"RanXerox" eller "Ranxerox" var en ultravåldsam italiensk serie skapad och skriven av Stefano Tamburini och tecknad av Liberatore. På svenska publicerades serien i egna album och i serietidningarna Maxx, Pox och Crack.
Huvudpersonen är en maskinvarelse, delvis skapad av delar från en kopieringsmaskin av märket Rank Xerox, därav namnet. Företaget tyckte dock inte om att deras varumärke användes i detta sammanhang och figuren fick därför döpas om till RanXerox, och har även kallats Ranx.
Bifigurer inkluderar Ranxerox minderåriga, drogberoende ägarinna och älskarinna Lubna, som gärna programmerar om Ranxerox för sina egna syften.
Historik
Ursprungligen tecknades serien av Tamburini själv. Denna outvecklade, svart-vita version av serien publicerades på svenska i Pox nr 8 och 9 1989. Det var sedan när Tamburinis vän Liberatore började teckna serien som den fann sin form och blev en kommersiell framgång. RanXerox utvecklades till en kultfigur, men väckte också förfäran hos många läsare med sin råhet och brutalitet i både bild och handling.
"Ur-Ranxen var bara en knäpp robot som hade mekats ihop av en flyktig radikal student. Nu blev roboten som fått fnatt till en symbol för åttiotalets uppror och desperation: en psykotisk värsting i ett framtida dekadent förtryckarsamhälle som växt fram ut 70-talets misslyckade revolution. Men Ranx uppror stod inte för någonting, och inte heller var det riktad [sic!] mot någonting." — Horst Schröder, ledare i Pox nr 10/1990.. | |
|
Liberatores och Tamburinis "RanXerox" gavs ut i två albumäventyr:
- "Ranxerox". På svenska utgiven som album nr 10 i Studio Epix (1988), samt publicerad som följetong i Maxx nr 1-5/1986.
- "Ranxerox i New York". På svenska utgiven som album nr 17 i Studio Epix (1989), samt publicerad som följetong i Maxx nr 9-11/1986.
Ett sista albumäventyr med Ranxerox, "Psykopesten", påbörjades men avslutades inte på grund av Tamburins plötsliga död 1986. Den del av serien som färdigställdes publicerades i Pox nr 9-10/1990.
Hyllningar och parodier
- "Bamzerox – världens snällaste robot" i Elixir nr 1/1987.
Recensioner
- Hans Anders Wallin: "Studio Epix" nr 17: "Ranxerox i New York" (Bild & Bubbla nr 2/1990)
Mer om RanXerox
- Horst Schröder: Ledare i Pox nr 10/1990
