Skillnad mellan versioner av "David Heatley"
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
Wakuran (diskussion | bidrag) m (→Serieskapande) |
||
| (3 mellanliggande versioner av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 11: | Rad 11: | ||
===Serieskapande=== | ===Serieskapande=== | ||
Heatley har ägnat sig åt olika typer av konst i många år,men först i slutet av 1990-talet började han att teckna serier. 2004 började hans serier synas i välkända tidningar och antologier, såsom ''[[Kramers Ergot]]'' ([[Gingko Press]]) och ''Timothy McSweeney's Quarterly Concern'' (McSweeney's). I ''Kramers Ergot'' nr 5 trycktes en av hans mest kända serier, den 16-sidiga [[självbiografisk]]a "My Sexual History", där han i runt 700 små rutor skildrar sitt sexuella liv från femårsåldern till idag. ''McSweeney's'' nr 13 publicerades "Portrait of My Dad" som med liknande berättarteknik berättar om Davids förhållande till sin far. | |||
Heatleys serier blev ett stadigt inslag i [[Fantagraphics]] kvartalsutgivna antologi ''[[Mome]]'' med start 2005. Här publicerades bland annat hans surrealistiska serieföljetong "[[Overpeck]]". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, ''[[Deadpan]]'', gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005. | Heatleys serier blev ett stadigt inslag i [[Fantagraphics]] kvartalsutgivna antologi ''[[Mome]]'' med start 2005. Här publicerades bland annat hans surrealistiska serieföljetong "[[Overpeck]]". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, ''[[Deadpan]]'', gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005. | ||
| Rad 20: | Rad 20: | ||
Ett samlingsalbum med "Overpeck" ska vara på väg från Pantheon Books. | Ett samlingsalbum med "Overpeck" ska vara på väg från Pantheon Books. | ||
===Musikkarriär=== | ===Musikkarriär=== | ||
| Rad 33: | Rad 30: | ||
I en intervju i ''Galago'' bekänner sig Heatley delvis till den s.k. "Chicagoskolan" av serier ([[Daniel Clowes]], [[Chris Ware]]), men anser även att något som förenar hans "generation" av serietecknare, speciellt tecknarna i Providence, Rhode Island ([[Christopher Forgues]], [[Brian Chippendale]], [[Mat Brinkman]], [[Paper Rad]], ''[[Kramers Ergot]]'' m.fl.) är "en förkärlek för konst och grafisk formgivning som en integrerad del av berättelsens uttryck".<ref name="Galago"></ref> | I en intervju i ''Galago'' bekänner sig Heatley delvis till den s.k. "Chicagoskolan" av serier ([[Daniel Clowes]], [[Chris Ware]]), men anser även att något som förenar hans "generation" av serietecknare, speciellt tecknarna i Providence, Rhode Island ([[Christopher Forgues]], [[Brian Chippendale]], [[Mat Brinkman]], [[Paper Rad]], ''[[Kramers Ergot]]'' m.fl.) är "en förkärlek för konst och grafisk formgivning som en integrerad del av berättelsens uttryck".<ref name="Galago"></ref> | ||
===Inspirationskällor=== | |||
Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas [[Daniel Clowes]], [[Gary Panter]] och konstnärskollektivet [[Paper Rad]].<ref>David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. [http://www.drawger.com/heatley/?cat_id=323 Läs texten här.]</ref> [[Jeffrey Brown]]s serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.<ref name="Galago">[[Fredrik Jonsson]]: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", ''[[Galago]]'' nr 2/2009 s. 59–62.</ref> Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.<ref name="Galago"></ref> | |||
==Utgivning i andra länder== | ==Utgivning i andra länder== | ||
| Rad 40: | Rad 40: | ||
*En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av [[Erica Clowes]], ''[[Galago]]'' nr 88 (2006) | *En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av [[Erica Clowes]], ''[[Galago]]'' nr 88 (2006) | ||
*"Sex-historia", ''Galago'' nr 2/2009 | *"Sex-historia", ''Galago'' nr 2/2009 | ||
==Kuriosa== | |||
"My Sexual History" är en ytterst explicit självbiografisk berättelse om Heatleys sexliv. När den först publicerades i ''Kramers Ergot'' nr 5 avbildades nakna kroppar utan problem, men när den återtrycktes i boken "My Brain is Hanging Upside Down" hade alla könsdelar censurerats med rosa fyrkanter. Censuren stod Heatley själv för, med hänvisning till att han ville tona ner den "pornografiska" aspekten av historien.<ref name="Galago"></ref> Då serien publicerades som "Sexhistoria" i ''Galago'' nr 96 så var det dock den ocensurerade versionen som trycktes. | |||
==Hyllningar och parodier== | ==Hyllningar och parodier== | ||
Nuvarande version från 10 oktober 2024 kl. 14.13
David Heatley (född den 17 oktober 1974) är en amerikansk skapare av alternativa serier, samt illustratör, grafisk designer och musiker. Upphovsman till serier som "Deadpan" och "Overpeck" och samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down". Har publicerats i bl.a. New York Times, McSweeney's och Mome, samt i svenska Galago.
Biografi
David Heatley föddes i Teaneck, New Jersey. Han läste konst och psykologi på Oberlin College där han tog examen 1997. Därefter studerade han film på San Francisco Art Institute till 2000.
Idag (2011) bor Heatley i Jackson Heights, New York, med hustru (Rebecca Gopoian) och dotter.
Serieskapande
Heatley har ägnat sig åt olika typer av konst i många år,men först i slutet av 1990-talet började han att teckna serier. 2004 började hans serier synas i välkända tidningar och antologier, såsom Kramers Ergot (Gingko Press) och Timothy McSweeney's Quarterly Concern (McSweeney's). I Kramers Ergot nr 5 trycktes en av hans mest kända serier, den 16-sidiga självbiografiska "My Sexual History", där han i runt 700 små rutor skildrar sitt sexuella liv från femårsåldern till idag. McSweeney's nr 13 publicerades "Portrait of My Dad" som med liknande berättarteknik berättar om Davids förhållande till sin far.
Heatleys serier blev ett stadigt inslag i Fantagraphics kvartalsutgivna antologi Mome med start 2005. Här publicerades bland annat hans surrealistiska serieföljetong "Overpeck". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, Deadpan, gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005.
Hans illustrationer har även publicerats i tidningar som The New Yorker och New York Times,
2008 gav Pantheon Books ut det inbundna samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down", som bland annat återtryckte "Portrait of My Dad" och "My Sexual History", men även nyare alster som "Portrait of My Mom" (där han avhandlar förhållandet till sin mor), en svit korta serier där han återger underliga drömmar, samt den 48-sidiga "Black History" där Heatley självbiografiskt och kronologiskt berättar om sina möten med och förhållanden till afroamerikanska vänner och bekanta, sett ur ett rasperspektiv.
Ett samlingsalbum med "Overpeck" ska vara på väg från Pantheon Books.
Musikkarriär
David Heatleys high school-band Velvet Cactus Society släppte två album på bolaget Shimmy Disc under tidigt 1990-tal.
Stil och innehåll
David Heatley arbetar främst i två olika seriegenrer, självbiografisk vardagsrealism och drömlik surrealism. Serierna om hans familj, hans sexliv och hans möten med svarta är exempel på det förstnämnda. Drömserierna är självbiografiska såtillvida att de är skildringar av självupplevda drömmar, men de har mer gemensamt med hans surrealistiska serier, som "Overpeck" i Mome.
Heatley använder sig av flera olika tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare har blivit de serier där han fyller sidorna med ett myller av små små rutor och en naiv stil där både bild och text är avskalade till ett minimum. Själv anser Heatley att stilen är påverkad av den period då han företrädesvis ägnade sig åt konceptkonst.[1]
I en intervju i Galago bekänner sig Heatley delvis till den s.k. "Chicagoskolan" av serier (Daniel Clowes, Chris Ware), men anser även att något som förenar hans "generation" av serietecknare, speciellt tecknarna i Providence, Rhode Island (Christopher Forgues, Brian Chippendale, Mat Brinkman, Paper Rad, Kramers Ergot m.fl.) är "en förkärlek för konst och grafisk formgivning som en integrerad del av berättelsens uttryck".[1]
Inspirationskällor
Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas Daniel Clowes, Gary Panter och konstnärskollektivet Paper Rad.[2] Jeffrey Browns serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.[1] Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.[1]
Utgivning i andra länder
"My Brain is Hanging Upside Down" har även översatts och kommit ut i Frankrike, Belgien och Spanien.
David Heatley på svenska
- En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av Erica Clowes, Galago nr 88 (2006)
- "Sex-historia", Galago nr 2/2009
Kuriosa
"My Sexual History" är en ytterst explicit självbiografisk berättelse om Heatleys sexliv. När den först publicerades i Kramers Ergot nr 5 avbildades nakna kroppar utan problem, men när den återtrycktes i boken "My Brain is Hanging Upside Down" hade alla könsdelar censurerats med rosa fyrkanter. Censuren stod Heatley själv för, med hänvisning till att han ville tona ner den "pornografiska" aspekten av historien.[1] Då serien publicerades som "Sexhistoria" i Galago nr 96 så var det dock den ocensurerade versionen som trycktes.
Hyllningar och parodier
- I Kramers Ergot nr 7 (2008) parodierar Johnny Ryan David Heatleys seriestil på en gigantisk seriesida med mängder av minimala rutor.
Mer om David Heatley
- Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.
- ↑ David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. Läs texten här.
