Diskussion:Fransk-belgiska serier

Är det inte Buck Danny på bilden? -- Hoff 30 juli 2012 kl. 18.45 (CEST)

Svårt att se... men jag undrar om det inte snarare är Buck Danny på bilden (eller Dan Cooper?), för Tanguy brukar nästan alltid uppträda i par med Laverdure. Serien (Jaktfalkarna) heter i original Tanguy et Laverdure. Är det någon som kan skilja på uniformsmössor från olika delar av världen? T&L är franska flygare, Buck Danny amerikan och Dan Cooper kanadensere... Hoff 30 juli 2012 kl. 18.45 (CEST)

Det ser definitivt ut som Buck Danny; [1], [2]. Någon som är säker på kvinnan bredvid? Det ser ut litet som en Georges Pichard-figur, men kan inte helt placera henne. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 1 augusti 2012 kl. 14.46 (CEST)

Det finns ytterligare en figur på bilden som skulle behöva namnges: den gröna figuren mellan Tintin och Spirou. E.G. den 1 augusti 2012 kl. 16.50 (CEST)

Jovisstjo. Det ser ut som någon sorts krokodil, men känner inte igen figuren. Bedetheque verkar inte ge någon ledtråd [3] 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 1 augusti 2012 kl. 17.05 (CEST)

Aaahh, det är Prémolaire av Mouminoux, men det var närmast tur att jag lyckades hitta den... [4] [5] 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 1 augusti 2012 kl. 17.16 (CEST)

Kvinnan bredvid Buck Danny skulle möjligen kunna vara Carmen av Georges Pichard? --Johnny Hazard 2 augusti 2012 kl. 09.39 (CEST)

Nja, nu är teckningen visserligen ganska slarvig, men ansiktsformen och detaljerna i kläderna tycker jag inte stämmer riktigt... 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 2 augusti 2012 kl. 12.47 (CEST)

Vissa av de andra figurerna på bilden är inte heller riktigt på pricken ritade som de brukar vara framställda. Jag tror att Johnny har rätt i att det är Carmen. Jag har inte läst den serien själv, men när jag letar efter bilder på henne så tycker jag att det kan passa in. I vilket fall som helst så borde det väl handla om en seriefigur som är ganska välkänd åtminstone i de franskspråkiga länderna. Hon är för övrigt den sista figuren som är kvar att identifiera på bilden, så det vore väl bra om vi kan komma fram till något... E.G. den 9 augusti 2012 kl. 13.16 (CEST)

Tecknaren är ganska medelmåttig, men han verkar vara noga med detaljerna. Buck Dannys ansikte är ganska kladdigt, men insigniet på hans mössa har tydligt samma form. Carmen har en blomma i håret, verkar ha annan typ av överdel, och saknar ögonskuggan som kvinnan på bilden. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 9 augusti 2012 kl. 13.30 (CEST)

Eller iofs, ögonskuggan kan bero på slarvig tuschning... 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 9 augusti 2012 kl. 13.32 (CEST)

Det skulle kunna vara Marie-George, någon S/M-artad serie som antagligen skulle anklagats för olaga våldsskildring på 80-talet, eller Madoline (men hon brukar ha en blomma i håret), eller Caroline Choléra (verkar ligga åt Phoebe Zeitgeist-hållet, fast kläderna stämmer inte överens). 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 9 augusti 2012 kl. 13.47 (CEST)

Sedan gjorde han även två serier, L'usine (Fabriken) och Ceux-là (De där), där han blandade sin SM-fetisch med vänsterkritik mot produktion jämte militarism, så där verkar kvinnorna skräckslagna på riktigt. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 9 augusti 2012 kl. 14.32 (CEST)

Collaget är från 1979, och Carmen kom först 1981, så det funkar inte. På bilden anar man ett örhänge i form av en ring, så troligen är det i så fall Pichards "Lolly Strip" från 1972. --Johnny Hazard 10 augusti 2012 kl. 17.51 (CEST)

Aaaahh, det är ju en bra begränsning. Jag håller inte riktigt med om örhänget, dock. Det sitter litet för högt upp, och det kan i princip vara ett hårstrå. Men Pichard har ju tecknat väldigt många karaktärer som ser väldigt lika ut. Jag tror det framförallt är kläderna man ska titta på, och frisyren. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 10 augusti 2012 kl. 19.27 (CEST)

Jag hittade en beskrivning av Pichard i boken "Encyclopédie de la bande dessinée érotique". Där framkommer det tydligare vad han gjorde innan 80-talet. (En del grejer samlades i album långt efter att de publicerats i tidningar, t.ex.) 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 10 augusti 2012 kl. 23.06 (CEST)

Jag funderar på om det kan vara Joseph från serien Paulette, fast hon brukar inte bära såna kläder... 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran (diskussion) 31 december 2012 kl. 20.36 (CET)

Här har hon iofs likadana kläder: [6]. Albumet kom ut 1975, så det passar bra i tid, också. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran (diskussion) 31 december 2012 kl. 23.02 (CET)

Om man undrar varför Joseph är en kvinna med ett tydligt mansnamn, ska det bero på att hon var en gammal gubbe från början, men hon fick en förbannelse åkallad i något tidigt album och blev förvandlad till en ung kvinna, och sedan förblev hon i den transmogrifikationen. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran (diskussion) 24 september 2017 kl. 14.47 (CEST)

Fortsättningsserier

Som artikeln är formulerad nu verkar det som det var något specifik franskt-belgiskt med antologiserietidningar som innehöll fortsättningsserier, men konceptet hade ju fungerat tidigare i Sverige med tidningar som Karl-Alfred och Serie-Magasinet. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 12 september 2012 kl. 22.59 (CEST)

Nu skummade jag bara igenom artikeln, men jag kan inte riktigt se vad du syftar på. Är det partiet "Serietidningar" du syftar på delar jag inte din uppfattning att man skulle få intrycket av att det är specifikt franskt-belgiskt. // Sir-L 13 september 2012 kl. 09.22 (CEST)

Jag tänkte på formuleringen om att svenska läsare var ovana med fortsättningsserier, när det egentligen hade förekommit i årtionden redan. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 13 september 2012 kl. 11.30 (CEST)

Skillnaden mellan Tintin/Spirou/osv och Karl-Alfred/SM/mfl är nog att de franskbelgiska serierna producerades för just den tidningen och hela systemet var klart för en viss serie. Först matades den ut bit för bit i kanske sju nummer i följd och sedan kom den som album nästa år. Om vi tittar på exempelvis Lone Ranger eller Prins Valiant i Karl-Alfred så var det ju gamla amerikanska serier (söndagsserier) som återtrycktes i serietidning. Helt olika sätt att jobba med materialet. Fantomen funkade ju så också i början. Men man frångick det alltmer. De franska och belgiska ungdomarna kom mycket närmare sina serier och serieskapare både geografiskt och tidsmässigt. Det förekom rätt mycket kommunikation mellan redaktioner och läsare också. Det var ju inte precis så att elvaårige Nils i Vetlanda kunde skriva till Karl-Alfred: Vad bra Prins Valiant var den här veckan, hälsa Hal Foster! Men det kunde lille Jean i Etterbeek: Oj, vad rolig Spirou var, tack Franquin. Och redaktionen skickade kanske en signerad liten bild osv. Och äventyren var ju inte klara heller, ibland visste inte ens tecknarna själva hur äventyren skulle sluta när de publicerades veckovis. Det ger en helt annan fräschhetskänla än när man kör tio- eller sextio år gamla serier. Med andra ord: serietidningarna och hela utgivningssystemet var/är unikt i det franskbelgiska området. Och kan vara en förklaring till varför det funkar.Hoff 13 september 2012 kl. 14.05 (CEST)

Fast detta med att de inte visste hur det slutade var ju inget nytt, dagspresserierna hade väll funkat så bra länge (speciellt söndagssidorna/veckoserier går ju att jämföra, speciellt då det var på en helsida). Sen har vi ju seriebilagorna, tex The Spirit, de funkade väl på samma sätt, eller? Som du ser håller inte alls med om att det var unikt, möjligen med undantag att det samlades i album sedan (fast där har vi å andra sidan Big Little Books och Better Little Books, visserligen inte lika attraktivt format). // Sir-L 13 september 2012 kl. 23.23 (CEST)

I The Spirits fall tror jag den mest kända varianten publicerades som avslutad serie i en specialbilaga varje söndag. Dessutom fanns det en dagsstrippsvariant som producerades simultant. Diger produktionstakt som hölls genom Will Eisners stab av ihärdiga studioarbetare. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 14 september 2012 kl. 09.09 (CEST)

Ok, där kan jag hålla med dig Wakuran. Så hade svenska serietidningar fungerat i årtionden innan Banggg och Champion. // Sir-L 13 september 2012 kl. 23.25 (CEST)

Så analysen känns litet hafsig. Nu kan det iofs fortfarande vara så att under 70-talet var tidningar med många utpräglade korta fortsättningsserier något ovanligt. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 14 september 2012 kl. 09.09 (CEST)

Så kan det vara, men det känns spekulativt. Min röst går nog till att ta bort det, eller omformulera. // Sir-L 14 september 2012 kl. 09.29 (CEST)

Det enda vi vet är väl egentligen att tidningen sålde dåligt, inte varför. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 14 september 2012 kl. 09.33 (CEST)

Hävdar fortfarande att det var skillnad mellan de svenska serietidningarna och de fra/belgiska. Dels för att det fanns mycket närmare kontakt (geografisk, språklig, kulturell, samtidighet) mellan läsare och skapare i Belgien/Frankrike. (De fick serierna mer eller mindre innan tuschet hade torkat! (kanske kunde det till och med finnas syftningar på dagsaktuella saker som läsarna kände igen från politiken och vardagen!)). Även om den franskspråkige/flamländske läsaren de facto inte kunde påverka förloppet i serien så fanns det ändå en känsla av att deras närvaro och lojalitet påverkade resultatet. /// En redan färdig gammal amerikansk serie (tecknad för fyra eller tio år sedan) kunde ju omöjligt påverkas av en svenska Fantomen- eller Karl-Alfredläsare 1953. Det fanns inget nyhetsvärde som kunde motivera att serien matades ut med sex (eller två) sidor i taget. Eftersom det bara var gammal skåpmat (som köpts in billigt) hade det mest hederliga sättet att hantera materialet varit att trycka hela äventyr. Fortfarande på sjuttiotalet försökte man f.ö. paketera om tjugo eller femtio år gamla serier som nyheter. I Sverige är det för övrigt först på 2000-talet som man konsekvent börjat sätta ut serieskaparnas namn. Man kan bläddra igenom hela nummer av gamla Seriemagasinet där tecknarsignaturerna metodiskt rensats bort från alla serier. Men för lille elvaårige Jean i Etterbeek var Hergé, Jijé och Franquin välkända namn, nästankompisar (också en skillnad, en kulturskillnad, när det gäller synen på konstens och hanverkets värde...) Hoff 14 september 2012 kl. 13.25 (CEST)

Jag är fortfarande lätt skeptisk. Seriens ålder är väl sällan något som en elvaåring har direkt koll på. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 14 september 2012 kl. 13.55 (CEST)

Det må så vara, men jag tycker inte det motiverar raden: "Dessa tidningar fick lägga ner efter bara några få nummer, svenska läsare var för ovana vid detta sätt att läsa flera serier parallellt med bara några enstaka sidor i taget". Som Wakuran satte sig emot. // Sir-L 14 september 2012 kl. 13.59 (CEST)

Dessutom tycker jag att "nyhetsvärde som kunde motivera att serien matades ut med sex (eller två) sidor i taget" kan appliceras på tex Karl-Alfred och tidiga Seriemagasinet, då serierna var nya för den svenska publiken. Sen att kanske inte gamla avdankande fransk-belgiska serier inte hade ett nyhetsvärde på sjuttiotalet, det kan jag hålla med om. // Sir-L 14 september 2012 kl. 14.02 (CEST)

Ber om ursäkt för att jag var otydlig, för mig är ALLA Seriemagasinet gamla! Jag menade snarare sjuttiotal eller tidigt åttiotal än de tidiga, från de första åren. Och Sir L, jag tror att vi talar samma språk beträffande Banggg och Champion också. De hade haft större chans om man kört åtminstone en hel serie i varje nummer (+ några fortsättningsserier). Som det var nu fick ju strököparen ingenting, eller möjligen någon halvlöjlig humorsida komplett. Sedan gjorde man ett annat misstag med Super-Tempo, som ju hade hela albumäventyr. Dels var det (för de svenska läsarna) okända serier man försökte mata ut, dels skåpmat. Ingetdera funkade som huvudattraktion. Man måste varva några välkända etablerade serier (X9/SM-modellen) eller ha en huvudserie (Fantomen) --- sedan kan man experimentera med biserier och fortsättningsserier.Hoff 14 september 2012 kl. 14.18 (CEST)

Karl-Alfred sägs ju iofs ha gått ned i försäljning när det dök upp andra serietidningar med fler avslutade äventyr. Dagens Spirou verkar bestå runt 50%-50% av avslutade humorserier och fortsatta äventyrsserier. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran 14 september 2012 kl. 14.53 (CEST)

Spannet 1995-2007

Det jag försökte beskriva var "De förbannade manga- och dåligt tecknade Galagoserie-ökenåren" från 1994 (när det sista albumet med Blårockarna kom ut) till 2008 (när Albumförlaget skakade igång sin utgivning). Det vill säga: en ganska lång period när ingen på allvar trodde att det här med fransk-belgiska album någonsin skulle komma tillbaks i Sverige...Hoff (diskussion) 18 februari 2015 kl. 14.03 (CET)

Fast det kändes ju litet som att det redan var beskrivet i artikeln som det var. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran (diskussion) 18 februari 2015 kl. 15.50 (CET)

Det mesta av dina tillägg är dessutom kvar. 惑乱 * \)/ (\ (< \) (2 /) /)/ * Wakuran (diskussion) 18 februari 2015 kl. 15.53 (CET)