Chris Ware

"Jimmy Corrigan" av Chris Ware. © upphovsmannen.

Chris Ware (född 28 december 1967) är en amerikansk serieskapare som är känd för tidningen Acme Novelty Library, och därifrån i synnerhet den kritikerrosade serieromanen "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth".

Biografi

Franklin Christenson Ware föddes den 28 december 1967 i Omaha, Nebraska, USA, och visste tidigt att han ville bli konstnär. Hans första publicerade serier syntes i slutet av 1980-talet i den dagliga studenttidningen The Daily Texan, där bl.a. de tidigaste versionerna av "Quimby the Mouse" och "Floyd Farland: Citizen of the Future" debuterade. Under samma period fanzinpublicerade han egna publikationer såsom Lonely Comics and Stories och återtryck av "Quimby the Mouse". Ware upptäcktes sedermera av serienestorn Art Spiegelman som lät publicera hans serier i sitt legendariska seriemagasin RAW, vilket ledde till att Ware blev ett namn i vidare kretsar av alternativserieläsare.

På 1990-talet inledde Ware ett långvarigt samarbete med förlaget Fantagraphics, och 1993 kom hans egen serietidning/albumserie, The Acme Novelty Library, ut med sitt första nummer. Innehållet bestod av nyproducerat seriematerial uppblandat med återtryck av äldre serier som "Quimby the Mouse". Acme Novelty Library har sedan dess oregelbundet och existerar än idag. Under det tidiga 00-talet reviderade Ware samarbetet med Fantagraphics och från och med nummer sexton är det Ware själv som står för publiceringen av tidningen, medan Fantagraphics fortfarande handhar distributionen. I Acme debuterade serier som "Rusty Brown" och "Jimmy Corrigan".

Flera av Wares serier har återtryckts i samlingsalbum, och även vissa nummer av Acme Novelty Library har formen av sammanhållna seriealbum.

Chris Wares serier och illustrationer har dessutom publicerats i tidningar som New City, The Chicago Reader, Nest Magazine, The New Yorker, Kramers Ergot och Sunday New York Times Magazine.

Ware bor idag (2010) i Oak Park, Illinois.

Stil och innehåll

När det gäller manus och innehåll varierar sig Ware en hel del, och arbetet rör sig genremässigt över ett brett spektrum. Ett vanligt innehåll i flera av Wares verk (t.ex. "Jimmy Corrigan" och "Rusty Brown") är en banal, ofta tristessartad vardag, mixad med bisarra situationer och hjärtskärande tragikomik (inte helt olikt Daniel Clowes serier). Drömlika, surrealistiska scenarion är ett annat element som ofta dyker upp. "Den lilla människan i den stora världen" är ett återkommande karaktärsdrag hos huvudfigurerna.

Bildmässigt hämtar Chris Ware sin inspiration från alla möjliga håll. Det finns ett tydligt drag av Hergés klara linje i hans bilder, och Ware har själv berättat att han inspirerats av holländaren Joost Swarte (som i sin tur parafraserar Hergé). Ännu tydligare är kanske influenserna från amerikanska dagspresserier från det tidiga 1900-talet, såsom "Little Nemo", "Gyllenbom". "Gasoline Alley" och "Lisa och Sluggo", inte minst layoutmässigt.

Den amerikanska tidiga 1900-talsestetiken gör sig även påmind i det Ware avbildar i sina serier – från arkitektur och mode till avbildade annonser, konstverk och bruksföremål. En inspirationskälla utanför serievärlden som Ware själv har nämnt är konstnären och skulptören Joseph Cornell, som liksom Ware har ett nostalgiinriktat designintresse och även han ofta arbetar med att rama in sina avbildningar i en sorts "lådor".

Inspirerade av gamla tiders tidningspublikationer är även Wares "Miniature Workings", små pappersmodellbyggen, urklippbara leksaker och pysselbilagor som han ofta trycker i sina seriepublikationer, framför allt i Acme Novelty Library.

Wares bildkomposition och sidlayouter framhålls av många som mästerliga, av andra som svårlästa. Sidorna består ofta av många små rutor, ibland frimärksstora eller ännu mindre, inte sällan symmetriskt upplagda. Läsordningen av rutorna är ofta traditionell och läsflödet lätt. Andra gånger har Ware arbetat mer experimentellt med layouterna och försökt få läsaren att följa en läsordning som bryter mot alla normer. Själv har han vid något tillfälle sagt att han försöker att åstadkomma en form av berättande där läsaren inte måste ta in varje enskild bild, utan där helheten är det viktiga.^{[källa behövs]}

Det pedantiska arbetet med bildrutor kan förleda läsaren att tro att de är gjorda med datorn som verktyg, men Ware använder sig huvudsakligen av papper, penna och linjal.

Färgläggningen är traditionell till utseendet, liksom hos Wares förebilder inom serievärlden är det fyrfärg och tvådimensionalitet som gäller.

Viktiga och återkommande serier

• "Quimby the Mouse"
• "Floyd Farland: Citizen of the Future"
• "Potato Guy"
• "Sparky"
• "Big Tex"
• "Rocket Sam"
• "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth"
• "The Super-Man"
• "Building Stories"
• "Tales from the Future"
• "Rusty Brown"

Priser och utmärkelser

Ware har vunnit åtskilliga utmärkelser genom åren. 1999 fick Acme Novelty Library amerikanska National Cartoonists Society Award för "bästa serietidning". Serieromanen "Jimmy Corrigan, the Smartest Kid on Earth" vann 2001 ett Guardian First Book Award, den första tecknade serien någonsin som erhållit ett prestigefyllt brittiskt litteraturpris. "Jimmy Corrigan" vann också priset för bästa album på franska Angoulême-festivalen 2003. Samma år tilldelades Ware den svenska Adamsonstatyetten som bästa utländska serieskapare 2003.

Tillsammans med storheter som Will Eisner, Jack Kirby, Harvey Kurtzman, Robert Crumb och Gary Panter hedrades Ware som en av huvudattraktionerna på utställningen "Masters of American Comics" på judiska museet i New York 2006–2007.

Övrig produktion

På senare år har Chris Ware bland annat arbetat med formgivning och redigering i samband med återutgivningen av flera av de gamla dagspresserier som är hans inspirationskällor, t.ex. bokutgivningen av "Gasoline Alley" på Drawn & Quarterly, och samlingsböckerna med "Krazy Kat" från Fantagraphics.

Ware har tecknat och formgivit åtskilliga skivomslag och affischer för diverse ragtime-orkestrar, däribland Et Cetera String Band, Virginia Tichenor, Reginald R. Robinson, the Paragon Ragtime Orchestra, och Guido Nielsen. Som ett hängivet ragtime-fan (se kuriosa nedan) ger han även ut den årliga tidskriften The Ragtime Ephemeralist.

Skivomslag har även tecknats för icke-ragtimeartister såsom Andrew Bird's Bowl of Fire och 5ive Style.

Ett samarbete med radio- och tv-mannen Ira Glass 2004 resulterade i det tecknade bildspelet "Lost Buildings" som getts ut som bok och DVD.

2005 tecknade Ware omslaget till Penguin Books nya utgåva av Voltaires "Candide".

2007 producerade Ware en animerad film för Ira Glass' tv-program "This American Life"

Chris Ware i Sverige

Chris Ware kommer till Sverige med en separatutställning på Gävle Konstcentrum den 12 juni–15 augusti 2010. Ware medverkar själv på vernissagen den 12 juni, där han även deltar i ett samtal med Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg. Ett publikt samtal med serieskaparen Johan Höjer och curatorn Carl Bergström arrangeras även på Gävle Högskola den 10 juni.

Kuriosa

Musikern Sean Lennon (son till John Lennon) har kallat Chris Ware för "den största nu levande konstnären". [1]

Chris Ware är en hängiven älskare av musikstilen ragtime. Han samlar på instrument och ragtime-relaterade souvenirer och ger även ut en årlig ragtime-tidskrift (se "övrig produktion" ovan). Influenserna från ragtimekulturen går ibland att skönja i hans serier, logotyper etc.

Mer om Chris Ware

• Øyvind Holen och Morten Harper: Den sørgmodige serieskaperen (Bild & Bubbla 1/2004)
• David M. Ball och Martha B. Kuhlman: "The Comics of Chris Ware: Drawing Is a Way of Thinking", University Press of Mississippi 2010. ISBN 1604734434
• Presentation på Lambiek Comiclopedia
• Bibliografi på Acme Novelty Warehouse