Jack Kirby
| Jack Kirby | |
 Jack Kirby på San Diego Comic-Con 1982. Foto: Alan Light © 1982 Alan Light Used by Seriewikin with the | |
| Född: | ∗ 1917-08-28 |
|---|---|
| Födelseplats: | New York City |
| Död: | † 1994-02-06 (76 år) |
| Död, ort: | Thousand Oaks, Kalifornien |
| Född som: | Jacob Kurtzberg |
| Pseudonym(er): | Jack Kirby, Jack Curtiss, Curt Davis, Lance Kirby, Ted Grey, Charles Nicholas, Fred Sande, Teddy, Martin A. Bursten, "The King" |
| Land: |  USA |
| Språk: |  Engelska |
| Serier i urval | |
| "Captain America" | |
| "Fantastic Four" | |
| "Kamandi" | |
| "New Gods" | |
Jack Kirby (28 augusti 1917 – 6 februari 1994) hette ursprungligen Jacob Kurtzberg och var en amerikansk serietecknare, författare och redaktör, som anses av såväl historiker som fans som en av de största och mest betydande serieskaparna och innovatörerna inom seriemediet.
Kirby växte upp under fattiga förhållanden i New York City och lärde sig tidigt att teckna genom att kalkera figurer från seriestrippar och politiska skämtteckningar i dagstidningar. Han kom in i den tidiga serieindustrin under 1930-talet och tecknade diverse serier under olika pseudonymer (p.g.a. den då starka antisemitismen i USA), inklusive "Jack Curtiss" innan han slutligen valde Jack Kirby som permanent pseudonym.
Hans stora genombrott inom genren kom 1940 då han med sin vän författarredaktören Joe Simon skapade superhjälten Captain America för dåvarande förlaget Timely Comics (dagens Marvel Comics). Captain America blev en stor succé, och ledde till att Kirby och Simon fick i uppdrag att skapa flera andra tidningar och figurer åt Timely, och 1942 även konkurrenten National Comics (dagens DC Comics.)
Efter att ha tjänstgjort under andra världskriget så återvände Kirby till serieskapandet och producerade verk inom en rad olika genrer och förlag såsom DC, Harvey Comics, Hillman Periodicals och Crestwood Publications. Vid den sistnämna så populariserade Kirby tillsammans med parhästen Joe Simon konceptet med romantiska serier, serier med mestadels romantiska förtecken i berättandet, ofta avsedda för en ung kvinnlig publik. Många lärde menar till och med att Kirby skapade hela konceptet, men detta råder det en viss oenighet om. Under den här tiden så startade Kirby tillsammans med Joe Simon även sitt eget förlag – Mainline Publications, hela företaget var dock kortlivat och lades snart ner. Slutligen så fann sig Kirby igen på Timelys förlag, men då, under 50-talet, omdöpt till Atlas Comics. Men inom några år så kom förlaget slutligen fram till det namn och det innehåll den har än idag: Marvel Comics. Han blev kvar där ända till, och under 60-talet, då han tillsammans med författaren och redaktören Stan Lee var med och skapade många av Marvels kändaste superhjältefigurer, såsom X-Men, Hulk, och Fantastic Four. Men trots höga försäljningssiffror och hyllningar från recensenterna av de tidningar han skapade med Stan Lee så kände sig Kirby åsidosatt och dåligt behandlad av Marvel och valde att lämna förlaget år 1970 för rivalen DC Comics.
Där skapade Kirby sin Fourth World-saga som spann över flera olika tidningar. Trots att dessa misslyckades kommersiellt och lades ner inom kort, så har karaktärerna från tidningarna, de så kallade New Gods fortsatt att ha en stor betydelse som en del av DC:s universum. Kirby återvände för en kort tid till Marvel i mitten till slutet av 1970-talet, men fortsatte snart till tv-baserad animation och indie-serier. Mot slutet av livet så började Kirby, som har kallats "seriernas William Blake", få erkännande inom mainstream–media och allmänheten för hans karriär inom serier och 1987 så var han en av de tre första serieskapare som antogs i Will Eisners Comic Book Hall of Fame. Kirby gifte sig med Rosalind "Roz" Goldstein 1942 och de fick fyra barn tillsammans. De fortsatte att vara gifta ända till Kirbys bortgång till följd av en hjärtattack år 1994, vid 76 års ålder. Seriepriserna "Jack Kirby Awards" och "Jack Kirby Hall of Fame" döptes alla till hans ära.
Liv och karriär
Till en början var Kirby en flitig samarbetspartner till författaren Joe Simon och tillsammans skapade de 1941 seriehjälten Captain America. Under 1940- och 50-talen arbetade Kirby även med pojkäventyr som "Newsboy Legion" och "Boy Commandos", superhjältar som "Sandman" och "Green Arrow" samt med romantikserier.
Tillsammans med Stan Lee skapade Jack Kirby serier som "Fantastic Four" (1961), "Hulk" (1962), "Thor" (1962) och de ursprungliga X-Men (1963), och lade därmed grunden till Marvels universum.
På 1970-talet arbetade han främst för DC Comics, där han gjorde udda äventyrsserier såsom "New Gods", "The Demon", "OMAC", "Kobra" och "Kamandi".
1979-1980 skissade Kirby serieadaptionen av Walt Disney Productions långfilm "Det svarta hålet" för dagspresserien Walt Disney's Treasury of Classic Tales.
1982 skapade han serien "Destroyer Duck" tillsammans med Steve Gerber.
Barndomen (1917–1935)
Jack Kirby föddes som Jacob Kurtzberg den 28 augusti 1917 på Lower East Side på Manhattan i New York City. Där uppfostrades han av sina föräldrar Rose och Benjamin Kurtzberg, som var judiska immigranter från Österrike. Hans far jobbade som arbetare inom textilindustrin. Under sin ungdom så var Kirbys stora önskan att jobba sig upp ur det fattiga området där han växte upp, och då han gillade att teckna så satte han all sin energi på att hitta nya ställen i staden där han kunde lära sig mer om konst. Han var i princip självlärd, men han har ändå nämnt influenser från serietecknare som Milton Caniff, Hal Foster och Alex Raymond, såväl som satirtecknare som C.H Sykes, "Ding" Darling och Rollin Kirby.
Enligt egen utsago blev han nekad tillträde till konstutbildningen på judiska skolan vid anrika The Educational Alliance eftersom han "tecknade för snabbt med kol". Han fann dock senare ett utlopp för sina färdigheter genom att teckna seriefigurer åt dagstidningen som "The Boys Brotherhood Republic” (en "miniatyrstad" på East 3rd Street där de lokala barnen drev sin egen regering) gav ut.
I 14-årsåldern så kom Kirby in på konstlinjen vid anrika Pratt Institutet i Brooklyn, men hoppade av efter en vecka. "Jag var inte den sorts student som Pratt letade efter. De ville ha folk som kunde tänka sig att jobba på samma sak för evigt. Jag ville inte jobba på något projekt i resten av mitt liv. Jag hade för avsikt att faktiskt få saker gjorda."
Första jobben som tecknare (1936–1940)
1936 anslöt Kirby sig till dagstidningssyndikatet Lincoln Newspaper Syndicate och jobbade där på dagsstrippar och enrutingar såsom informationsserien "Your Health Comes First!!!” under pseudonymen Jack Curtiss. Han jobbade där tills 1939 då han började jobba för animationsstudion Fleischer Studios som en så kallad "inbetweener" (en tecknare som fyller i extra animationsrutor med rörelser åt de animerade figurerna) på Karl-Alfred-filmerna.
Kirby beskrev dock tiden på Fleischer med omilda meningar: "Jag flyttade från Lincoln till Fleischer. Och från Fleischer var jag tvungen att sluta fort, för jag orkade inte med den sortens arbete." "Det var som en fabrik, som fabriken min far jobbade på. De tillverkade bilder."[1]
Vid den här tiden så gick den amerikanska serieindustrin igenom en boom och Kirby började skriva och teckna serier åt seriedistributören Eisner & Iger – som var en handfull med olika firmor som skapade serier på beställning åt stora förlag. Genom det företaget så skapade Kirby vad han minns som sitt första serietidningsarbete, åt tidningen Wild Boy Magazine. Detta inkluderade science fiction–serier som "The Diary of Dr. Hayward" (under pseudonymen Curt Davis), västernserien "Wilton of the West" (som Fred Sande), äventyrsserien "The Count of Monte Cristo" baserad på romanen Greven av Monte Cristo (åter igen under namnet Jack Curtiss), och humorserierna "Abdul Jones" (som Ted Grey) och Karl-Alfred-kopian "Socko the Seadog" (under pseudonymen Teddy). Alla serierna skapades åt förlaget Jumbo Comics och andra klienter åt Eisner-Iger. Det var under den här tiden som han först använde efternamnet Kirby, under pseudonymen Lance Kirby i två historier med figuren "Lone Rider", i tidningen Famous Funnies #63-64 (oktober – november 1939) åt förlaget Eastman Color. Han bestämde sig slutligen för pseudonymen Jack Kirby eftersom det påminde honom om skådespelaren James Cagney. Han tog dock illa vid sig när vissa föreslog att han skulle permanent ändra sitt namn, för att dölja sitt judiska ursprung.
Sommaren 1940 flyttade Kirby med sin familj till Brooklyn – där mötte han Rosalind "Roz" Goldstein, som levde i samma lägenhetshus som Kirbys familj. De började uppvakta varandra inte långt efteråt. Kirby friade till Goldstein på hennes artonde födelsedag, och de inledde en förlovning.
Samarbetet med Joe Simon
Kirby gick vidare till serietidningsförlaget och dagsstrippssyndikatet Fox Feature Syndicate, där han fick en för dåtiden skälig lön – 15 dollar i veckan. Det var också där som han började utforska konceptet med superhjältar med seriestrippen "The Blue Beetle" som publicerades mellan januari och mars 1940. Han skapade karaktären under pseudonymen Charles Nicholas, ytterligare en i hans långa rad av pseudonymer, och behöll namnet under hela produktionstiden på 3 månader. Under den här tiden så mötte Kirby Joe Simon - som jobbade för Fox Feature som tecknare och redaktör, men även utförde frilansuppdrag vid sidan av.
I en intervju 1988 berättade Simon om sitt första möte med Kirby: "Jag älskade Jacks teckningar, och första gången jag såg dem så kunde jag knappt tro mina ögon. Jack frågade om vi kunde göra lite frilansande tillsammans. Jag blev positivt överraskad och tog med honom till mitt lilla kontor. Vi arbetade från och med andra numret av "Blue Bolt" fram till… ungefär 25 år tillsammans."
När de lämnade Fox så landade duon Kirby-Simon snart hos den kände pulp-magasinsförläggaren Martin Goodman och hans Timely Comics (som senare skulle bli Marvel Comics). Där skapade de den patriotiska superhjälten Captain America mot slutet av år 1940. Joe Simon gjorde ett avtal med Goodman som gav honom och Kirby 25 procent av intäkterna från serien, såväl som avlönade fasta tjänster som förlagets redaktör och art director, respektive. Det första numret av den nya tidningen, Captain America Comics, som började säljas första kvartalet 1941 sålde ut på bara några dagar, och det andra numrets upplaga trycktes i över en miljon exemplar. Tidningens framgång etablerade duon Simon-Kirby som en anmärkningsvärd kreativ kraft inom den amerikanska serieindustrin. Det var efter första numret publicerats som Joe Simon bad Kirby att ansluta sig till Timelys redaktion som företagets art director.
Trots den otroliga framgång som Captain America hade som figur så kände Joe Simon att Goodman inte betalade ut hela deras andel av intäkterna som figuren drog in, och därmed arrangerade han frilansarbete åt dem för förlaget National Comics (som senare skulle bli DC Comics).
Kirby och Simon förhandlade där fram ett avtal som skulle ge dem en kombinerad lön på 500 dollar i veckan, till skillnad från de 75 och 85 dollar i veckan som de respektive tjänade hos Timely. Av rädsla för att Goodman skulle hålla inne deras lön om han fick veta att de skulle flytta till National Comics så höll Kirby och Simon sitt avtal hemligt för alla utom deras medarbetare Stan Lee (som senare skulle bli chefredaktör för Marvel Comics) medan de fortsatte att producera material åt Timely. Till slut fick dock Goodman nys om avtalet och duon Kirby-Simon, som var övertygade om att Stan Lee hade avslöjat deras planer för Goodman, lämnade Timely Comics i och med Captain America Comics #10.
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Kirby och Simon spenderade sina första veckor på National Comics med att försöka skapa nya seriefigurer medan företaget försökte hitta det bästa användningsområdet för duon. Efter ett par misslyckade spökskrivar respective spöktecknar-experiment de tilldelats från förlagets redaktörer, så sa Nationals Jack Liebotwitz åt dem att "gör bara vad ni känner för." Radarparet Kirby-Simon skapade då superhjälten Manhunter och moderniserade seriefiguren Sandman. (som del av tidningen Adventure Comics).
I juli 1942 påbörjade de arbetet på biserien "Boy Commandos", en serie om ett gäng ungdomar som slogs mot nazisterna, som kom ut senare det året. Serien var duons första bi-serie åt National Comics som fick sin egen tidning. Serien sålde i upplagor på över en miljon per månad och blev Nationals tredje bästsäljande titel. De skapade snart ännu en hit med en annan serie på liknande tema, men som utspelade sig på hemmafronten – "The Newsboy Legion", som var biserie i tidningen Star-Spangled Comics.
År 2010 så nämnde dåvarande författaren och chefen för DC Comics, Paul Levitz att: "Liksom Jerry Siegel och Joe Shuster innan dem, så var serieduon Joe Simon och Jack Kirby ett varumärke med bevisad säljkraft och kvalitet."
Giftermålet och Krigsåren (1943–1945)
Kirby gifte sig med Roz Goldstein den 23e Maj 1942. Andra världskriget hade just brutit ut och Liebowitz anade att Simon och Kirby skulle bli värvade, så han bad paret att skapa ett mindre lager med material som kunde publiceras allt eftersom, medan de låg inne i armén. Serieduon hyrde därför in författare, tuschare, textare och färgläggare för att skapa material för ett helt år. Kirby värvades till den amerikanska armén den 7e juni 1943. Efter att ha gått igenom grundutbildningen vid Camp Stewart nära Savannah i Georgia, så ingick han i Kompani F i det 11e infanteriregementet. Han landade på Omaha Beach i Normandie den 23e augusti 1944, två och en halv månad efter Dagen D. Kirby själv minns det dock som att han kom dit endast 10 dagar efter Dagen D. Enligt Kirby så hände det sig att en löjtnant att fick reda på att han hade en serietecknare under sitt befäl, och därför gjorde honom till spanare, som skulle gå in och rekognosera i städer och teckna kartor och bilder – vilket ansågs vara en extremt farlig uppgift. Kirby och hans fru Roz korresponderade ofta via V-mail (amerikanska arméns post-system), och Roz skickade enligt egen utsago "ett brev om dagen", när hon jobbade i en underklädesbutik, samtidigt som hon bodde hos sin mor på 2820 Brighton, 7e gatan i Brooklyn.
Under vintern 1944 så drabbades Kirby av allvarliga frostskador på sina ben och togs till ett sjukhus i London, England, för återhämtning. Läkarna övervägde att amputera Kirbys ben, men han lyckades återhämta sig från frostskadorna. Han återvände till de förenta staterna i januari 1945 och blev då förflyttad till militärbasen Camp Butner i North Carolina, där han spenderade sina sista sex månader av sin militärtjänst som en del av fordonsskvadronen.
Kirby avslutade sin militärtjänst med ranken Private First Class den 20e juli 1945, efter att ha mottagit utmärkelserna "Combat Infantryman Badge" (för att ha deltagit under öppen strid) och "European/African/Middle Eastern Theater ribbon" (för att ha slagits i Europa), med en tillhörande Bronsfärgad stridsstjärna.
Efterkrigstiden (1946–1955)
Joe Simon fixade arbete åt sig själv och Kirby på förlaget Harvey Comics och under det tidiga 50-talet skapade duon många olika tidningar som barnäventyrsserierna "Boy Explorers Comics", "Western Boys' Ranch" och superhjälteserierna "Stuntman" och "Captain 3-D" (då 3-D filmer var populära vid den här tiden). De frilansade även åt Hillman Periodicals (deckarserien "Real Clue Crime") och för Crestwood Publications (deckarserien "Justice Traps the Guilty"). Men teamet fann sin största framgång under efterkrigstiden genom att skapa romantiska serier. Simon, inspirerad av Macfadden Publications romantiska självbekännelsemagasin True Story, överförde konceptet till serietidningar och skapade tillsammans med Kirby ett första prototyp-nummer av tidningen Young Romance. När de visade prototypen åt en av cheferna för förlaget Crestwood – Maurice Rosenfeld, så bad Joe Simon om 50% av seriens intäkter. Crestwoods förläggare Teddy Epstein och Mike Bleier sa ja, men i gengäld så fick duon ingen förskottsbetalning. Young Romance #1 (med utgivningsdatum okt. 1947) "blev Jack och Joes största hit på många år." Och tidningen sålde verkligen bra – den sålde ut hela 92 % av sin förstautgåva, vilket fick Crestwood att utöka upplagan med hela tre gånger, i o m det tredje numret.
Ursprungligen kom tidningen ut varannan månad, men Young Romance fick snart en snabbare utgivningstakt och började komma ut varje månad, och producerade snart en spin-off-tidning – Young Love. Tillsammans sålde de två tidningarna i två miljoner exemplar per månad, enligt Joe Simon. P.g.a. den stora framgången så lanserade snart Crestwood ytterligare två titlar, Young Brides och In Love – där den senare innehöll "längre romantiska historier". Young Romance gav upphov till dussintals imitationer från andra förlag, som Timely, Fawcett, Quality och Fox Features Syndicate. Trots mättnaden på marknaden så fortsatte ändå Simon och Kirbys romantiska tidningar att sälja i upplagor på flera miljoner per månad. Framgången tillät Kirby att köpa ett hus åt sin familj i Mineola på Long Island, utanför New York 1949, vilket skulle komma att bli familjens hem de kommande 20 åren. Kirby jobbade därifrån från en studio i källaren som bara var 10 fot bred – vilket kallades av de andra i familjen för "The Dungeon" (övers. "Fängelsehålan").
Bittra och arga över att Timely Comics, som nu blivit Atlas Comics, hade återlanserat Captain America utan dem år 1954, så skapade Kirby och Simon figuren "Fighting American". Simon nämnde att: "Vi skulle visa dem hur man egentligen gjorde Captain America."
Trots att serien i början framställde protagonisten som en antikommunistisk hjälte, så gjorde Simon och Kirby snart om serien till en satir på superhjältar, i o m andra numret. Detta p.g.a. efterdyningarna av McCarthy-förhören och allmänhetens backlash mot Senator Joseph McCarthys hetsande mot socialismen.
Efter Joe Simon (1956–1957)
Efter uppmuntran från en av Crestwoods säljare så startade snart Kirby och Simon sitt eget serieförlag, Mainline Publications, vilket fick ett distributionsavtal med Leader News omkring slutet av år 1953 till början av år 1954. Förlaget hyrde redaktions och lagerutrymme från Kirby och Simons vän Al Harvey och hans Harvey Publications, på adressen 1890 Broadway.
Mainline existerade mellan 1954 och 1955 och publicerade fyra titlar: western-serien "Bullseye: Western Scout", krigsserien "Foxhole" (eftersom EC Comics & Atlas Comics hade stora framgångar med krigsserier, så fick Kirby och Simon idén att lansera en egen serie, men promotad med att riktiga krigsveteraner gjorde serien, vilket de båda var), In Love (eftersom deras tidigare romantiska tidning, Young Love fortfarande hade många imitatörer på marknaden) och deckarserien "Police Trap" (som hävdade att dess äventyr var baserade på sanna historier från riktiga arbetare inom rättsväsendet).
Efter duon arrangerade om och återpublicerade teckningar från en gammal serie publicerad av Crestwood, i den nya tidningen In Love, så vägrade Crestwood att betala Kirby och Simon. De krävde då en genomgång av Crestwoods finanser, och under genomgången så fann deras advokat att företaget var skyldig dem 130,000 dollar för arbete som de utfört under de senaste sju åren. Crestwood betalade dem då 10,000 dollar plus lönen för den omarrangerade serien. Men partnerskapet mellan Kirby och Simon hade blivit ansträngt.
Joe Simon lämnade serieindustrin för en karriär inom reklambranschen, medan Kirby fortsatte att frilansa som serietecknare. Kirby kommenterade händelsen i en intervju 1971: "Han ville göra andra saker, och jag fortsatte med serier. Det var ok. Det fanns ingen anledning att fortsätta jobba tillsammans, och vi skiljdes åt som vänner."
Vid den här tiden, i mitten av 1950-talet så återvände Kirby tillfälligt till före detta Timely Comics, som nu hette Atlas Comics (den direkta föregångaren till Marvel Comics). Tuscharen Frank Giacoia hade talat med chefredaktören Stan Lee om anställning, och nämnde att han "skulle kunna få Kirby tillbaka hit för att teckna lite grejer." Medan han frilansade för National Comics (det framtida DC Comics) så tecknade Kirby 20 olika historier åt Atlas mellan år 1956 och år 1957 – han började med den 5-sidiga "Mine Field" i nummer 14 av tidningen Battleground (nov. 1956). Kirby tecknade, och i vissa fall tuschade (tillsammans med sin fru, Roz) och skrev historier om western-hjälten "Black Rider", den Fu Manchu–liknande skurken "Yellow Claw" (övers. "Gula Klon") och många fler.
Men 1957 så orsakade distributionsproblem den så kallade "Atlas-implosionen", som resulterade i att flera tidningar lades ner och inget nytt seriematerial producerades under flera månader. Det dröjde tills året efter innan Kirby återigen återvände till det nu nyfödda Marvel Comics, som började resa sig ur askan från Atlas.
Under den här tiden så gjorde Kirby serier åt DC Comics, bl.a. så skapade han tillsammans med författarna Dick och Dave Wood äventyrsserien "Challengers of the Unknown" i tidningen Showcase #6 (feb. 1957), samt medverkade i antologitidningar som House of Mystery.
Under de 30 månader han frilansade åt DC så tecknade Kirby lite mer än 600 sidor serier, vilket inkluderade 11 st. sex-sidingar med figuren "Green Arrow", i tidningarna World’s Finest Comics och Adventure Comics, vilka utmärks av att de ovanligt nog är tuschade av Kirby själv.
Kirby omlanserade pilbågeskytten som en science fiction-hjälte och var den förste att föra honom bort från hans ursprungliga Batman-lika skrud. Under processen förargade han dock en av Green Arrows medskapare, Mort Weisinger.
Han började även teckna en dagstidningsstripp, "Sky Masters of the Space Force" skriven av bröderna Wood, och till att börja med tuschad av den orelaterade Wally Wood.
Kirby slutade på National Comics mestadels p.g.a. en kontraktsdispyt, där redaktören Jack Schiff som hade varit med om att införskaffa uppdraget och kontraktet åt Kirby och bröderna Wood för att göra "Sky Masters", hävdade att han (Schiff) hade rätt till royalties från Kirbys andel av dagsstrippens intäkter.
Schiff vann slutligen en stämning mot Kirby.
Några av DC’s redaktörer började snart kritisera honom över felaktiga detaljer i hans teckningar – såsom att han inte "tecknade skosnörena på en soldats kängor" och att han gjorde en ruta där en amerikansk urinvånare "besteg sin häst från fel sida".
Marvel Comics under silveråldern (1958–1970)
Flera månader senare, efter att Kirby slutat på DC, så började han frilansa regelbundet åt Atlas Comics trots att han fortfarande var arg över hur han kände att han behandlats av Lieber under 1940-talet.
På grund av den dåliga betalningen per sida så var Kirby tvungen att arbeta närmast non-stop i upp till 12-14 timmar per dag och kunde då producera mellan åtta till tio sidor serier på en enda dag.
Hans första publicerade arbete åt Atlas var omslaget till, och den tillhörande sjusidorsserien "I discovered the Secret of the Flying Saucers" i tidningen Strange Worlds #1 (dec. 1958). I början tuschades han oftast av Christopher Rule, men snart ersattes denne av den legendariske Dick Ayers. Kirby tecknade nu serier som spann över alla genrer – från romantiska, krigs, brotts, western, etc. han tecknade allt. Men han gjorde mestadels avtryck genom diverse övernaturliga, fantasy och science fiction–historier om jättelika monster, med namn som "Groot", "The Thing from Planet X", "Grottu, King of the Insects" och "Fin Fang Foom", åt bolagets många antologitidningar såsom Amazing Adventures, Strange Tales, Tales to Astonish, Tales of Suspense och World of Fantasy.
Hans bisarra utomjordiska skapelser visade sig snart vara en hit bland läsarna. Men vid den här tiden frilansade han även åt förlaget Archie Comics (sv. t.ex. tidningen Acke), där han återförenades kortvarigt med Joe Simon för att hjälpa till att ta fram serierna "The Fly" och "The Double Life of Private Strong".
Slutligen så tecknade han även några nummer av tidningen Classics Illustrated (sv. Illustrerade Klassiker), en tidning som återskapade klassiska romaner i serieform.
Men det var först vid Marvel, i partnerskapet med författaren och chefredaktören Stan Lee som Kirby återigen kom tillbaka i toppform med serier igen, när de tillsammans började göra superhjälteserier, med början i Fantastic Four #1 (nov. 1961).
Serien var något av en landvinning inom genren och blev en sådan hit att den revolutionerade hela serieindustrin i USA, med sina (i jämförelse med tidigare superhjälteserier) realistiska karaktärer och senare "kosmiska" äventyr, samt Kirbys revolutionerande nya bildspråk. Allt detta matchade väldigt väl med den då expanderande ungdomskulturen i USA under 1960-talet.
Under nästan ett årtionde så var Kirbys teckningar grunden för Marvels "stil" – alla andra tecknare fick order om att försöka efterlikna hans uttryck, eftersom att de tidningar han jobbade på var så pass framgångsrika. Tillsammans med Stan Lee så skapade han många av Marvels karaktärer och designade deras visuella aspekter. Kirbys stil var så viktig för Marvel att Stan Lee ofta bad Kirby göra grova layout-skisser (så kallade "breakdowns") åt de nyare unga tecknarna, så att de sedan kunde tuscha och fylla i med sina egna teckningar, för att sätta sig in i stilen på Marvels serier.
Serietecknaren Gil Kane beskrev det hela på detta vis:
"Jack var den mest inflytelserika figuren i vändningen i Marvels framgång (efter att ha fört en tynande tillvaro som Atlas Comics) efter att han återanslöt sig till företaget… Det var inte bara att Jack kom på de flesta av deras figurer som de gör än i dag... men även Jacks synsätt och tecknarfilosofi, som blev den styrande filosofin på hela förlaget, och bortom Marvel i sig, i hela seriefältet… Marvel tog Jack och använde honom som en grundfärg. När de hittade nya tecknare så var Jack som "den heliga skrift" och det var bara att följa honom, utan avvikelse. Det är vad som berättades för mig... Det var så de lärde alla att smälta samman allas olika attityder och metoder till en enda mästarsyn."
Höjdpunkter förutom Fantastic Four inkluderade: Hulk, Thor, Iron Man, de första X-Men, Doctor Doom, Uatu the Watcher, Magneto, Ego – den levande planeten, Inhumans och deras gömda stad, Attilan, samt Black Panther, som av en del anses vara seriernas första kända svarta superhjälte – och hans afrikanska nation Wakanda.
Kirby sägs även ha tecknat det första Spider-Man–äventyret skulle publiceras i Amazing Fantasy #15, men Stan Lee valde istället att låta Steve Ditko designa om figuren helt och teckna om hela äventyret innan publicering.
Snart samlade Lee och Kirby flera av sina nya karaktärer i ett superhjältelag i tidningen "The Avengers" samtidigt som de återlanserade karaktärer från 1940-talet som Sub-Mariner, Captain America och Ka-Zar.
Under den här tidsperioden så skapade Lee-Kirby–duon även den historia som oftast omnämns som deras främsta, "Galactus-trilogin" som började i Fantastic Four #48 (mars 1966).
Revitalisering av superhjältegenren
Kirby är en av dem som har betytt mest för utvecklingen av de amerikanska seriernas grafiska berättande, dels under 1940-talets pionjärarbete, men kanske framför allt under 1960-talet då han revitaliserade superhjältegenren. Bland USA:s serieintresserade är det populärt att framhålla Kirby som de moderna seriernas fader. Detta kan visserligen diskuteras, men att han har haft enorm betydelse för seriemediet i USA går knappast att förneka. Det är inte utan anledning som hans smeknamn "The King" fortfarande håller i sig.
Kampen om upphovsrätten
Jack Kirbys efterlevande har försökt få upphovsrätten till flera av Marvel-figurer, men under flera år misslyckats.[2] Man har hävdat att Kirbys serieskapande inte var "work-for-hire" utan eget, kreativt arbete. Detta godkändes inte som argument av en domstol i New York i en dom av den 28/7 2011, som strikt hänvisar till 1909 års copyrightlag. Kirbys efterlevande fortsatte dock att driva fallet, och den 26/9 2014 lyckades Kirbys dödsbo nå en juridisk överenskommelse med Marvel Entertainment, vars innebörd dock inte är närmare känd, men det torde röra sig om en förlikning.[3]
Se även
Fotnoter
- ↑ Jack Kirby Interview, The Comics Journal
- ↑ Taking Back the Kirby Case, The Comics Journal
- ↑ Prof. Charles Hatfields blogg
