Skillnad mellan versioner av "GeGeGe no Kitarō"
m |
|||
| (3 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 13: | Rad 13: | ||
Kitarō är en liten enögd yōkai-pojke som är född på en kyrkogård. Han är inget elakt spöke, utan räcker gärna en hjälpande hand till människor som plågas av elaka gastar. Serien är en formidabel katalog över hundratals olika yōkai, alla tolkade genom Shigeru Mizukis säregna grafiska stil. På så sätt är serien både skrämmande och humoristisk på samma gång. | Kitarō är en liten enögd yōkai-pojke som är född på en kyrkogård. Han är inget elakt spöke, utan räcker gärna en hjälpande hand till människor som plågas av elaka gastar. Serien är en formidabel katalog över hundratals olika yōkai, alla tolkade genom Shigeru Mizukis säregna grafiska stil. På så sätt är serien både skrämmande och humoristisk på samma gång. | ||
Bland seriens bifigurer (alla är ''yōkai'' liksom kitaro själv) märks Kitaros far ("Eyeball Daddy"), Neko-Musume (en kattflicka, med romantiskt intresse för Kitaro), Sandhäxan (en gammal kvinna som använder sig av olika sorters magisk sand), Gamlingen (en gammal skrynklig man med käpp, men otroligt stark) och Råttmannen (hälften människa/yōkai, beter sig oftast skurkaktigt). | |||
==Publicering== | ==Publicering== | ||
| Rad 20: | Rad 22: | ||
Kitarō publicerades redan 1959 i tidningen ''[[Yokiden]]'', som var en av efterkrigstidens p.g.a. pappersbrist så vanliga hyr-manga. Obake-temat ansågs dock väl skrämmande för barn, så det dröjde till 1965 som Kitarō publicerades igen, som följetong i ''[[Weekly Shonen Magazine]]''. | Kitarō publicerades redan 1959 i tidningen ''[[Yokiden]]'', som var en av efterkrigstidens p.g.a. pappersbrist så vanliga hyr-manga. Obake-temat ansågs dock väl skrämmande för barn, så det dröjde till 1965 som Kitarō publicerades igen, som följetong i ''[[Weekly Shonen Magazine]]''. | ||
Kodansha gav ut 17 samlingsvolymer med GeGeGe no Kitarō 1961, och dessa har återtrycks många gånger, senast 2007. | Kodansha gav ut 17 samlingsvolymer med GeGeGe no Kitarō fr.o.m. 1961, och dessa har återtrycks många gånger, senast 2007. | ||
Avläggaren "Gegege no Kitarou: Youkai Sen Monogatari" av [[Ryuuichi Hoshino]] utkom i 6 volymer 2007, och återtrycks nu 2018 av [[Kodansha]]. | Avläggaren "Gegege no Kitarou: Youkai Sen Monogatari" av [[Ryuuichi Hoshino]] utkom i 6 volymer 2007, och återtrycks nu 2018 av [[Kodansha]]. | ||
| Rad 34: | Rad 36: | ||
==I andra media== | ==I andra media== | ||
Ett dussintal tv-serier och långfilmer (alla anime) med Kitarō har producerats mellan 1971 & | Ett dussintal tv-serier och långfilmer (alla [[anime]]) med Kitarō har producerats mellan 1971–2007. En ny anime för japansk tv startade i april 2018, 50 avsnitt från [[Toei]], delfinansierad av Tottori prefektur, Shigeru Mizukis hemort, och streamad i USA med flera länder av [[Crunchyroll]]. | ||
{{stub}} | {{stub}} | ||
Nuvarande version från 9 april 2020 kl. 17.31
"GeGeGe no Kitarō" ("ゲゲゲの鬼太郎"), manga av Shigeru Mizuki.
Handling
Japansk folklore vimlar av spöken och annat oknytt med ursprung i både buddhism och shinto. Dessa övernaturliga väsen kallas yōkai eller obake, den senare termen ofta använd för formskiftande spöken, t.ex. kasa-obake, paraplyspöke, som återfinns här och var i manga, alltfrån xxxHolic till GeGeGe no Kitarō.
Kitarō är en liten enögd yōkai-pojke som är född på en kyrkogård. Han är inget elakt spöke, utan räcker gärna en hjälpande hand till människor som plågas av elaka gastar. Serien är en formidabel katalog över hundratals olika yōkai, alla tolkade genom Shigeru Mizukis säregna grafiska stil. På så sätt är serien både skrämmande och humoristisk på samma gång.
Bland seriens bifigurer (alla är yōkai liksom kitaro själv) märks Kitaros far ("Eyeball Daddy"), Neko-Musume (en kattflicka, med romantiskt intresse för Kitaro), Sandhäxan (en gammal kvinna som använder sig av olika sorters magisk sand), Gamlingen (en gammal skrynklig man med käpp, men otroligt stark) och Råttmannen (hälften människa/yōkai, beter sig oftast skurkaktigt).
Publicering
Japan
Kitarō publicerades redan 1959 i tidningen Yokiden, som var en av efterkrigstidens p.g.a. pappersbrist så vanliga hyr-manga. Obake-temat ansågs dock väl skrämmande för barn, så det dröjde till 1965 som Kitarō publicerades igen, som följetong i Weekly Shonen Magazine.
Kodansha gav ut 17 samlingsvolymer med GeGeGe no Kitarō fr.o.m. 1961, och dessa har återtrycks många gånger, senast 2007.
Avläggaren "Gegege no Kitarou: Youkai Sen Monogatari" av Ryuuichi Hoshino utkom i 6 volymer 2007, och återtrycks nu 2018 av Kodansha.
Kanada
Publiceras på engelska av Drawn & Quarterly, hittills 7 volymer.
Frankrike
Utgavs på franska av Cornelius Editions 2007-11, 11 volymer under titeln "Kitaro le repoussant".
I andra media
Ett dussintal tv-serier och långfilmer (alla anime) med Kitarō har producerats mellan 1971–2007. En ny anime för japansk tv startade i april 2018, 50 avsnitt från Toei, delfinansierad av Tottori prefektur, Shigeru Mizukis hemort, och streamad i USA med flera länder av Crunchyroll.
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
