Kung Arthur

En ung Arthur i serien "Svärdet i stenen". Tecknad av Pete Alvarado
©Disney

Kung Arthur var en legendarisk, men historiskt tveksam, kung av Britannien på 500-talet e.Kr. Figuren är central i mycket engelsk folklore, och har figurerat i ett flertal olika serier. På svenska har hans namn också stavats Artur.

Legenderna

Uppkomst

Kung Arthur-figuren, så som han har kommit att växa fram i framför allt brittisk berättartradition, har hävdats eventuellt ha sitt historia ursprung hos de keltiska stammar som under den tid som Britannien ingick i Romarriket anammade kristendomen. När romarna gett sig av inledde hedniska germanska stammar som angler och saxare flera försök att invadera Britannien, och omkring år 500 kan eventuellt kelterna under ledning av en hövding vid namn Artorius temporärt ha hindrat den germanska invasionen.

Under medeltiden kom dock Arthurlegenderna definitivt att bli etablerade, genom en mängd historieskrivningar, sagor och berättelser, sånger, dikter, och konstverk. Bland de mest inflytelserika utmärker sig den walesiska diktsamlingen Llyfr Taliesin, som kan ha rötter ända till 500-talet; de förment historiska redogörelserna Historia Brittonum från tidigt 800-tal och De brittiska kungarnas historia från 1100-talet; den franske poeten Chrétien de Troyes episka 1100-talsdikter; Geoffrey Chaucers 1300-talsverk Canterburysägner; och Sir Thomas Malorys Le Morte d'Arthur från 1485.

Innehåll

Den rika berättartraditionen om kung Arthur placerar honom på det magnifika slottet Camelot. Här, berättas det, samlade Arthur ett hov av skickliga och ärbara ädlingar runt ett cirkelformat bord, ett uttryck för samtliga närvarandes jämlikhet: så bildades "riddarna kring runda bordet". Bland deras många bragder utmärker sig framför allt berättelsen om hur de kommer över den heliga Graal.

Arthur-legenderna omfattar flera centrala figurer som delvis tolkas olika i olika sammanhang, men också har flera återkommande karaktärsdrag. Till de mest namnkunniga hör Arthus rådgivare, trollkarlen Merlin (även känd som Myrddin), som blivit en av västvärldens mest kända litterära och mytologiska gestalter, och även fått figurera i allsköns medier, och inte enbart i Arthur-berättelser. Den mystika Damen i sjön är traditionellt den som förser Arthur med det mäktiga svärdet Excalibur, men utnyttjar också sin skönhet för att förföra Merlin och stjäla hans krafter. Drottning Guinevere är Arthurs hustru.

Arthur föddes som utomäktenskaplig son till Britanniens kung Uther Pendragon, något som han dock först långt senare, genom Merlin, får reda på. Den beräknande Morgan le Fay är dotter till Arthurs mor Igraine och ofta omtalad som trollkvinna eller fe. Morderd är Arthurs svekfulle son, alternativt systerson, alternativ båda delar och i så fall resultatet av ett incestuöst förhållande mellan Arthur och en av hans systrar, inte sällan Morgan. Vid slaget vid Camlann möts Arthur och Mordred i en sista strid, som slutar med bådas död. Därefter gravsätts Arthur i Morgans magiska örike Avalon.

Antalet riddare kring runda bordet varierar beroende på källa, från tolv stycken till hundratals. Enligt Le Morte d'Arthur fanns det ursprungligen 150 riddare som "belägrade" det runda bordet. Drottning Guineveres far, kung Leodegraunce, tog med sig 100 av dem, när han gav bordet till kung Artur. Merlin valde 28 män att fylla de tomma stolarna och kung Artur valde två, och de återstående 20 stolarna var kvar för dem som visade sig värdiga desamma. Bland de mer kända av runda bordets riddare utmärker sig Sir Lancelot (den tappre; förebilden för trohet, men också omtalad för sin passionerade kärleksrelation med drottning Guinevere), Sir Galahad (den kyske), Sir Tristan (mest känd för sin romans med den iriska prinsessan Isolde), Sir Perceval (som blir den heliga Graals väktare), Sir Bedevere (Arthurs enarmade marskalk); Sir Gawain och Sir Agravain (Mordreds (halv-)bröder), samt Arthurs fosterfar Sir Hector och dennes son Sir Kay.

Modern tid

I modern tid har flera skönlitterära författare fortsatt att försöka sammanställa, bygga ut, och nytolka Arthur-sagorna. Bland andra utmärker sig Lord Tennysons "Konung Arthur och hans riddare" (1859–1885), Mark Twains "En yankee vid kung Arthurs hov" (1889), Howard Pyles "Kung Arthur och hans riddare" (1903), T. H. Whites "Svärdet i stenen" (1938), Roger Lancelyn Greens "Kung Arthur och hans riddare av runda bordet" (1953), Mary Stewarts "Kristallgrottan" (1970), John Steinbecks "Kung Arthur och hans ädla riddare" (1976), Marion Zimmer Bradleys "Avalons dimmor" (1983), och Bernard Cornwells "Vinterkungen" (1995). Härutöver har berättelserna gett upphov till scenuppsättningar som "Kung Arthur" av Henry Purcell och John Dryden (1695), "Tristan och Isolde" av Richard Wagner (1865), och "Camelot" av Frederick Loewe och Alan Jay Lerner (1960), samt en stor mängd filmatiseringar.

Tecknade serier

Från vänster till höger: Sir Tristan, Sir Percival, Sir Gawain, kung Arthur, Sir Lancelot, drottning Guinevere, Sir Galahad, Merlin, och Sir Kay, ur "Camelot 3000" av Brian Bolland. © DC Comics

Kung Arthur, Merlin, och riddarna kring runda bordet har också gett upphov till flera serier, bland annat inklusive:

• Illustrerade klassiker nr 24 1957 "Riddarna kring runda bordet". USA nr 108 "Knights of the Round Table". Även publicerad i Stjärnklassiker nr 33 1972.
• Arthur är en av huvudpersonerna i "Prins Valiant".
• Han finns också i Disney-tappning: den tecknade Disneyfilmen "Svärdet i stenen" som handlar om hans tid som lärling hos Merlin, har även överförts till seriemediet.
• Även i den belgiska serien "Riddar Eldhjärta" är en kung Arthur en av huvudpersonerna – men han har nog bara namnet gemensamt med den legendariske kungen av Britannien.
• I de brittiska Marvel-serierna "Knights of Pendragon" och "Captain Britain" utgör Arthur-legenden en central del av bakgrundshistorien.
• I DC:s universum har Arthur-legendens persongalleri bl.a. figurerat i serierna "The Demon", "Books of Magic", "Tyste Riddaren", "Shining Knight", och "Hellblazer".
• I en annan serie från DC Comics, "Camelot 3000", vaknar Arthur och hans riddare upp i en avlägsen framtid.