Skillnad mellan versioner av "Färgläggare"
Daha6439 (diskussion | bidrag) (stomme) |
Wakuran (diskussion | bidrag) m (→Historik) |
||
| (21 mellanliggande versioner av 7 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Serietermer]] | [[Kategori:Serietermer]] | ||
'''Färgläggare''' är en yrkesgrupp som har till uppgift att färglägga egna eller andras | [[Kategori:Serieproduktion]] | ||
'''Färgläggare''' är en yrkesgrupp som har till uppgift att färglägga egna eller andras serier, som tecknaren har skapat i svartvitt, oftast i linjeteckningar utan mycket [[skraffering]] eller [[raster|rastrering]]. Idag är det främst på amatörnivå som en tecknare färglägger sina egna serier – i den mer kommersiella serieproduktionen görs detta av ateljéer eller reproföretag. Färgläggning kan vara mer eller mindre avancerad och göras manuellt eller digitalt. En liten grupp serieskapare målar sina serier eller serieomslag direkt. | |||
==Historik== | ==Historik== | ||
Den första tidningen som tryckte färgbilder var ''Le Petit Journal'' i Paris 1892. I New York hade George Turner R. Hoe & Co uppfunnit en egen färgpress och publicerade den första färgsidan i tidningen ''New York Recorder'' den 2 april 1893. Pulitzers ''New York World'' tryckte en månad senare tecknaren Walt McDougalls "The Possibilities of the Broadway Cable Car" som en färgsida den 21 maj 1893. | |||
Det var i Joseph Pulitzers ''New York World'' som serietecknaren [[Richard Outcault]]s legendariska färglagda "[[The Yellow Kid]]" gjorde sin debut 1895. | |||
[[Winsor McCay]]s serie "[[Little Nemo in Slumberland]]" startade 1905. [[Stephen Becker]] menar i boken [[Comic Art in America]] att denna serie förmodligen var den första som utnyttjade färgen för rent estetiska skäl. | |||
År 1906 hade flera amerikanska tidningar färglagda serier på söndagarna. Därefter har ”[[söndagssidor]]”, där serier som under vardagarna publiceras i svartvita [[stripp]]ar. trycks som hel- eller halvsidor i färg, blivit en amerikansk tradition.<ref>http://en.wikipedia.org/wiki/Sunday_comics</ref> | |||
==Traditionell metod== | ==Traditionell metod== | ||
Vid tryck måste de olika färgerna tryckas separat. En vanlig metod har varit så kallat [[fyrfärgstryck]]. Vid tryckningen blandas de fyra färgerna cyanblå, magenta (en rödrosa färg), gul, och svart, och vi uppfattar ett brett spektrum av färger. Från början skar man från filmer av olika densiteter ut passande former för att användas vid framställning av tryckplåtar. Färgläggaren målade på fotokopior av de tecknade seriesidorna, dessa handmålade sidor användes sedan som guider för tryckaren. | |||
Med senare teknik kunde färgläggaren arbeta med transparenta färger som akvareller och airbrush, som sedan fotograferades, därigenom kunde mer subtila och måleriska effekter åstadkommas.<ref>http://en.wikipedia.org/wiki/Colorist</ref> | |||
==Digital metod== | ==Digital metod== | ||
{{StubAvsnitt}} | |||
==Exempel på kända färgläggare== | |||
[[Bild:Tintin-enhörning.jpg|thumb|250px|Ruta från sidan 43 i Tintinalbumet "Enhörningens hemlighet". Teckning: Hergé, '''färgläggning''': [[Edgar P. Jacobs]]. © Hergé]] | |||
* [[Edgar P. Jacobs]] fick, pga sina erfarenheter inom området, 1944 anställning som Hergés assistent med uppgift att färglägga och redigera äldre Tintin-äventyr. | |||
*[[Tatjana Wood]] arbetade från 1973 och till mitten av 1980-talet framförallt med att förlägga omslag för [[DC Comics]]. | |||
* [[Hermann]] – färglägger sina egna alster, exempelvis "[[On a tue Wild Bill]]" och "[[Caatinga]]" | |||
* [[Steve Oliff]] – en av pionjärerna när det gäller digital färgläggning | |||
* [[Lynn Varley]] – [[Frank Miller]]s hustru som bl.a. färglagt "[[The Dark Knight Returns]]" och "[[300]]" | |||
== | ==Fotnoter== | ||
* [[ | <references /> | ||
==Se även== | |||
* [[Lingonsylt]] | |||
==Externa länkar== | ==Externa länkar== | ||
{{stub}} | {{stub}} | ||
Nuvarande version från 21 maj 2018 kl. 14.55
Färgläggare är en yrkesgrupp som har till uppgift att färglägga egna eller andras serier, som tecknaren har skapat i svartvitt, oftast i linjeteckningar utan mycket skraffering eller rastrering. Idag är det främst på amatörnivå som en tecknare färglägger sina egna serier – i den mer kommersiella serieproduktionen görs detta av ateljéer eller reproföretag. Färgläggning kan vara mer eller mindre avancerad och göras manuellt eller digitalt. En liten grupp serieskapare målar sina serier eller serieomslag direkt.
Historik
Den första tidningen som tryckte färgbilder var Le Petit Journal i Paris 1892. I New York hade George Turner R. Hoe & Co uppfunnit en egen färgpress och publicerade den första färgsidan i tidningen New York Recorder den 2 april 1893. Pulitzers New York World tryckte en månad senare tecknaren Walt McDougalls "The Possibilities of the Broadway Cable Car" som en färgsida den 21 maj 1893.
Det var i Joseph Pulitzers New York World som serietecknaren Richard Outcaults legendariska färglagda "The Yellow Kid" gjorde sin debut 1895.
Winsor McCays serie "Little Nemo in Slumberland" startade 1905. Stephen Becker menar i boken Comic Art in America att denna serie förmodligen var den första som utnyttjade färgen för rent estetiska skäl.
År 1906 hade flera amerikanska tidningar färglagda serier på söndagarna. Därefter har ”söndagssidor”, där serier som under vardagarna publiceras i svartvita strippar. trycks som hel- eller halvsidor i färg, blivit en amerikansk tradition.[1]
Traditionell metod
Vid tryck måste de olika färgerna tryckas separat. En vanlig metod har varit så kallat fyrfärgstryck. Vid tryckningen blandas de fyra färgerna cyanblå, magenta (en rödrosa färg), gul, och svart, och vi uppfattar ett brett spektrum av färger. Från början skar man från filmer av olika densiteter ut passande former för att användas vid framställning av tryckplåtar. Färgläggaren målade på fotokopior av de tecknade seriesidorna, dessa handmålade sidor användes sedan som guider för tryckaren.
Med senare teknik kunde färgläggaren arbeta med transparenta färger som akvareller och airbrush, som sedan fotograferades, därigenom kunde mer subtila och måleriska effekter åstadkommas.[2]
Digital metod
|
|
Exempel på kända färgläggare
- Edgar P. Jacobs fick, pga sina erfarenheter inom området, 1944 anställning som Hergés assistent med uppgift att färglägga och redigera äldre Tintin-äventyr.
- Tatjana Wood arbetade från 1973 och till mitten av 1980-talet framförallt med att förlägga omslag för DC Comics.
- Hermann – färglägger sina egna alster, exempelvis "On a tue Wild Bill" och "Caatinga"
- Steve Oliff – en av pionjärerna när det gäller digital färgläggning
- Lynn Varley – Frank Millers hustru som bl.a. färglagt "The Dark Knight Returns" och "300"
Fotnoter
Se även
Externa länkar
|
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |
