Mall:Utvald: Skillnad mellan sidversioner

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
E.G. (diskussion | bidrag)
Ingen redigeringssammanfattning
E.G. (diskussion | bidrag)
mIngen redigeringssammanfattning
 
(8 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Mumin Fazer chokladask.jpg|thumb|right|[[Mumin]]troll på en chokladask med julmotiv.<br>© [[Tove Jansson]]/Moomin Characters & Oy Karl Fazer Ab.]]
<small>'''''Månadens utvalda artikel''' mars 2026''</small>
<small>'''''Månadens utvalda artikel''' december 2025''</small><br>
-----
"'''Mumin'''" heter serieversionen av [[Tove Jansson]]s berättelser om [[Mumintroll]]en, men serien har också publicerats under titlarna '''"Mumintrollen"''' och '''"Mumintrollet"'''. Dagspresserien, som producerades 1954–1975 och torde vara den mest kända serieversionen av "Mumin", originalpublicerades i många år på engelska i en brittisk dagstidning och seriens engelska namn är "'''Moomin'''". Förutom av Tove Jansson själv, så har många avsnitt av dagsstrippserien skrivits och tecknats av hennes bror [[Lars Jansson]]. Senare serieversioner av "Mumin" har gjorts av andra serieskapare.
[[Fil:Eva Billow 1950-tal.jpg|thumb|200px|right|Eva Billow, 1950-tal.]]
'''Eva Billow''', född '''Forss''' (2 maj [[1902]]–22 februari [[1993]]), var en svensk konstnär, författare, grafisk formgivare, illustratör och serieskapare. Hon var 1925–1968 lärare i grafisk formgivning vid [[Konstfack]]skolan i [[Stockholm]]. Hon gifte sig 1939 med förlagsredaktören och bokformgivaren Anders Billow, som hon också samarbetade mycket med i yrkeslivet.


Den första boken om mumintrollen publicerades 1945 &ndash; varför <span style="background:yellow;">mumintrollen firar 80 år 2025</span> &ndash; och hette "Småtrollen och den stora översvämningen", Året efter kom "Kometjakten", som i omarbetat skick 1947-1948 blev den allra första muminserien: "[[Mumintrollet och jordens undergång]]".
Billow studerade vid Tekniska skolan, det som senare blev Konstfackskolan där hon också blev lärare. Hon kan anses ha utvecklat sin stil på 1940-talet till den stramhet som hon syntes ha eftersträvat redan i tidigare år och hon räknas som en av de mest tongivande bilderbokskonstnärerna under 1940- och 1950-talen. Hennes modernistiska stil har liknats vid den samtida funktionalismen inom arkitekturen. Hon satte oftast barnet i centrum av sina böcker och barnperspetkivet fanns där även i böcker som handlade om [[antropomorf]]a djur. Hennes kvinnoporträtt kan sägas spegla kvinnorollens utveckling under de år som hennes karriär omfattade och även hennes egen roll som konstnär.


Till skillnad från de skrivna berättelserna, bilderböckerna och de senare serierna, är dagspressversionen från 1954-1975 inte i första hand ämnad för barn. Den innehåller en del alkohol, droger, våld, ohörsamhet mot ordningsmakten och kärlekstrubbel samt samhällssatiriska kommentarer som barn kanske inte förstår. Seriens premiär i ''The Evening News'' föregicks av en omfattande reklamkampanj. Mumintrollen var redan kända i Storbritannien, eftersom romanerna "Kometjakten" och "Trollkarlens hatt" hade utkommit på engelska några år tidigare. Tove Jansson ritade och skrev från början alla serieavsnitt själv. Hon skrev på svenska, och sedan översatte brodern Lars till engelska. Det var till den tecknade serien som muminpappan i igenkänningssyfte försågs med sin svarta hatt och muminmamman med sitt förkläde.
Något som är relativt okänt för eftervärlden är nog att Billow producerade en betydande volym [[tecknade serier]] under sin livstid – [[barnserie]]n "[[Kajsa och Snurran]]" som publicerades i både veckopress och barntidningar åren 1925–1961. Det var faktiskt med "Kajsa och Snurran" som hennes karriär som professionell illustratör inleddes. Den första tidningen den publicerades i var ''[[Svenska Journalen]]'' och den utkom som bok första gången 1929, med undertiteln "en bilderbok med vers för snälla barn".


*[[Mumin|Läs mer om '''Mumin''']]
Hon skapade ett flertal serier. Även "Resan till Stockholm" (1933) och "Lille Truls äventyr i skogen" (1934) har påståtts vara i serieform, men åtminstone den förstnämnda är snarare att betrakta som en bilderbok.
 
*[[Eva Billow|Läs mer om '''Eva Billow''']]
<br>
<br>
<noinclude>[[Kategori:Startsidan|Utvald]]</noinclude>
<noinclude>[[Kategori:Startsidan|Utvald]]</noinclude>

Nuvarande version från 26 februari 2026 kl. 22.56

Månadens utvalda artikel mars 2026


Eva Billow, 1950-tal.

Eva Billow, född Forss (2 maj 1902–22 februari 1993), var en svensk konstnär, författare, grafisk formgivare, illustratör och serieskapare. Hon var 1925–1968 lärare i grafisk formgivning vid Konstfackskolan i Stockholm. Hon gifte sig 1939 med förlagsredaktören och bokformgivaren Anders Billow, som hon också samarbetade mycket med i yrkeslivet.

Billow studerade vid Tekniska skolan, det som senare blev Konstfackskolan där hon också blev lärare. Hon kan anses ha utvecklat sin stil på 1940-talet till den stramhet som hon syntes ha eftersträvat redan i tidigare år och hon räknas som en av de mest tongivande bilderbokskonstnärerna under 1940- och 1950-talen. Hennes modernistiska stil har liknats vid den samtida funktionalismen inom arkitekturen. Hon satte oftast barnet i centrum av sina böcker och barnperspetkivet fanns där även i böcker som handlade om antropomorfa djur. Hennes kvinnoporträtt kan sägas spegla kvinnorollens utveckling under de år som hennes karriär omfattade och även hennes egen roll som konstnär.

Något som är relativt okänt för eftervärlden är nog att Billow producerade en betydande volym tecknade serier under sin livstid – barnserien "Kajsa och Snurran" som publicerades i både veckopress och barntidningar åren 1925–1961. Det var faktiskt med "Kajsa och Snurran" som hennes karriär som professionell illustratör inleddes. Den första tidningen den publicerades i var Svenska Journalen och den utkom som bok första gången 1929, med undertiteln "en bilderbok med vers för snälla barn".

Hon skapade ett flertal serier. Även "Resan till Stockholm" (1933) och "Lille Truls äventyr i skogen" (1934) har påståtts vara i serieform, men åtminstone den förstnämnda är snarare att betrakta som en bilderbok.