Skillnad mellan versioner av "Bryan Talbot"
Daha6439 (diskussion | bidrag) |
Wille (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 12: | Rad 12: | ||
Talbots första publicerade verk var med i ''[[Brainstorm Comics]]'' nummer 1 (1975). 1978 gjorde han [[science fiction-serie]]n "[[The Adventures of Luther Arkwright]]" för tidningen ''[[Near Myths]]''. Vid samma tidpunkt fick han allt fler illustrationsuppdrag, men på [[Alan Moore]]s rekommendation fick han förtroendet att skapa serien "[[Scrimworld]]" för musiktidningen '' Stones''. Han fick även ta över teckningspennan på serien "[[Nemesis]]" för den klassiska brittiska serietidningen ''[[2000 AD]]''. Författaren [[Pat Mills]] var ett fan av "The Adventures of Luther Arkwright" och gav därmed Talbot jobb i flera år på "Nemesis". Talbot gjorde även kortare historier med "[[Judge Dredd]]". 1988 kontaktades Talbot av Dover, Ltd, ett förlag som repriserat "The Adventures of Luther Arkwright" i tidningen ''[[Pssst Magazine]]'' 1981 och nu var villiga att betala honom för att slutföra serien. Det tog Talbot två år att bli klar. Serien har sedan dess bland annat samlats i [[trade paperback]] av [[Dark Horse]] i USA och på senare år även publicerats som webbserie på Talbots egen webbplats.<ref name=dc></ref> | Talbots första publicerade verk var med i ''[[Brainstorm Comics]]'' nummer 1 (1975). 1978 gjorde han [[science fiction-serie]]n "[[The Adventures of Luther Arkwright]]" för tidningen ''[[Near Myths]]''. Vid samma tidpunkt fick han allt fler illustrationsuppdrag, men på [[Alan Moore]]s rekommendation fick han förtroendet att skapa serien "[[Scrimworld]]" för musiktidningen '' Stones''. Han fick även ta över teckningspennan på serien "[[Nemesis]]" för den klassiska brittiska serietidningen ''[[2000 AD]]''. Författaren [[Pat Mills]] var ett fan av "The Adventures of Luther Arkwright" och gav därmed Talbot jobb i flera år på "Nemesis". Talbot gjorde även kortare historier med "[[Judge Dredd]]". 1988 kontaktades Talbot av Dover, Ltd, ett förlag som repriserat "The Adventures of Luther Arkwright" i tidningen ''[[Pssst Magazine]]'' 1981 och nu var villiga att betala honom för att slutföra serien. Det tog Talbot två år att bli klar. Serien har sedan dess bland annat samlats i [[trade paperback]] av [[Dark Horse]] i USA och på senare år även publicerats som webbserie på Talbots egen webbplats.<ref name=dc></ref> | ||
Under tidigt 1990-tal anslöt han sig till de brittiska serieskapare som vid den här tiden slog igenom i USA, man talade om "The British Invasion". 1989 gjorde han ''[[Hellblazer Annual]]'' nummer 1 åt [[DC Comics]], till manus av [[Jamie Delano]]. Därefter har han arbetat på ''[[The Nazz]]'' (1990), "[[Sandman (DC Comics)|The Sandman]]" (1991–93), ''[[The Dead Boy Detectives]]'' (2001) samt ''[[Legends of the Dark Knight]]'' för förlaget, samtliga med en lite vuxnare karaktär. Bland hans övriga verk | Under tidigt 1990-tal anslöt han sig till de brittiska serieskapare som vid den här tiden slog igenom i USA, man talade om "The British Invasion". 1989 gjorde han ''[[Hellblazer Annual]]'' nummer 1 åt [[DC Comics]], till manus av [[Jamie Delano]]. Därefter har han arbetat på ''[[The Nazz]]'' (1990), "[[Sandman (DC Comics)|The Sandman]]" (1991–93), ''[[The Dead Boy Detectives]]'' (2001) samt ''[[Legends of the Dark Knight]]'' för förlaget, samtliga med en lite vuxnare karaktär. Bland hans övriga verk återfinns "[[Grandville]]" (2009-), "[[Cherubs!]]" (2007, manus och layout av Talbot, bild av [[Mark Stafford]]), "[[Alice in Sunderland]]" (2007), "[[Dotter of Her Father's Eyes]]" (2012, manus av hans fru [[Mary Talbot]]) och "[[The Tale of One Bad Rat]]" (1994–95). Han har även gett ut den erotiska serieromanen/diktverket "[[Metronome]]" under pseudonymen Véronique Tanaka 2006. | ||
Bland hans illustrationsjobb finns flera kort för spelet "[[Magic: The Gathering]]". | Bland hans illustrationsjobb finns flera kort för spelet "[[Magic: The Gathering]]". | ||
| Rad 21: | Rad 21: | ||
==Priser och utmärkelser== | ==Priser och utmärkelser== | ||
Bryan Talbot tilldelades [[Seriefrämjandet]]s pris [[Unghunden]] 1999 i samband med att "[[The Tale of One Bad Rat]]" gavs ut på svenska under namnet "[[Sagan om den Stygga Råttan]]". | Bryan Talbot tilldelades [[Seriefrämjandet]]s pris [[Unghunden]] 1999 i samband med att "[[The Tale of One Bad Rat]]" gavs ut på svenska under namnet "[[Sagan om den Stygga Råttan]]". Han har utnämnts till hedersdoktor vid University of Sunderland (2009) och Northumbria University (2012). I januari 2013 vann "[[Dotter of Her Father's Eyes]]" Costapriset för bästa biografi.<ref>[http://www.guardian.co.uk/books/2013/jan/02/costa-awards-graphic-novel-biography The Guardian 2 januari 2013]</ref> | ||
==Recensioner== | ==Recensioner== | ||
Versionen från 5 januari 2013 kl. 00.01
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Bryan Talbot (född 24 februari 1952), skapare av bland annat "The Adventures of Luther Arkwright" och "Sagan om den Stygga Råttan". Belönades med Unghunden 1999. Han fick sitt stora genombrott i USA tillsammans med en rad andra brittiska serieskapare under 90-talet. Han är även känd under pseudonymen Véronique Tanaka.
Biografi
Bryan Talbot föddes i Wigen, Lancaster (Storbritannien) 1952. Som ung läste han engelska humorserier, men som åttaåring köpe han sitt första nummer av Batman och blev förtjust i amerikanska serier. Han ritade även egna serier i tidig ålder. Hans serieintresse förstärktes ytterligare när han på 1960-talet började läsa tidningar från Marvel Comics samt skräcktidningarna Creepy och Eerie. "Det fanns en historia i Creepy nummer 10, tror jag det var, som verkligen fick mig att börja se på serier med andra ögon. Det var en historia av Archie Goodwin och Steve Ditko kallad 'Collector's Edition'. Mitt serieintresse förstärktes verkligen. Tidigare hade jag läst och samlat på serier lie halvhjärtat, men när jag hade läst den historien tänkte jag att det är så här man gör serier. Det var en riktigt mäktig historia, ett verkligt konstverk."[1]
Talbot gick vidare till att läsa amerikanska undergroundserier på 1970-talet av bland annat Robert Crumb, Dave Sheridan och Tom Veitch. "Men jag hade aldrig en tanke på att man kunde leva på att göra serier. Jag var väldigt serieintresserad, men det var först när jag var arbetslös efter college, där jag pluggat grafisk design, som jag hade tid över och tänkte att jag skulle göra ett försök att teckna en serie."[1]
Talbots första publicerade verk var med i Brainstorm Comics nummer 1 (1975). 1978 gjorde han science fiction-serien "The Adventures of Luther Arkwright" för tidningen Near Myths. Vid samma tidpunkt fick han allt fler illustrationsuppdrag, men på Alan Moores rekommendation fick han förtroendet att skapa serien "Scrimworld" för musiktidningen Stones. Han fick även ta över teckningspennan på serien "Nemesis" för den klassiska brittiska serietidningen 2000 AD. Författaren Pat Mills var ett fan av "The Adventures of Luther Arkwright" och gav därmed Talbot jobb i flera år på "Nemesis". Talbot gjorde även kortare historier med "Judge Dredd". 1988 kontaktades Talbot av Dover, Ltd, ett förlag som repriserat "The Adventures of Luther Arkwright" i tidningen Pssst Magazine 1981 och nu var villiga att betala honom för att slutföra serien. Det tog Talbot två år att bli klar. Serien har sedan dess bland annat samlats i trade paperback av Dark Horse i USA och på senare år även publicerats som webbserie på Talbots egen webbplats.[1]
Under tidigt 1990-tal anslöt han sig till de brittiska serieskapare som vid den här tiden slog igenom i USA, man talade om "The British Invasion". 1989 gjorde han Hellblazer Annual nummer 1 åt DC Comics, till manus av Jamie Delano. Därefter har han arbetat på The Nazz (1990), "The Sandman" (1991–93), The Dead Boy Detectives (2001) samt Legends of the Dark Knight för förlaget, samtliga med en lite vuxnare karaktär. Bland hans övriga verk återfinns "Grandville" (2009-), "Cherubs!" (2007, manus och layout av Talbot, bild av Mark Stafford), "Alice in Sunderland" (2007), "Dotter of Her Father's Eyes" (2012, manus av hans fru Mary Talbot) och "The Tale of One Bad Rat" (1994–95). Han har även gett ut den erotiska serieromanen/diktverket "Metronome" under pseudonymen Véronique Tanaka 2006.
Bland hans illustrationsjobb finns flera kort för spelet "Magic: The Gathering".
Trots att han gjort en del serier som tangerar genren ser han inte sig själv som någon traditionell superhjältetecknare: "Jag gillar serier med lite bett, en liten edge. Det är något som de flesta superhjältehistorierna saknar."[1]
Om sina arbetsmetoder har han sagt följande: "Jag vill helst skriva mina egna historier, men jag är inte någon riktig författare. Jag känner en hel del författare här hemma – Alan Moore, Pat Mills, Alan Grant och alla de andra. Jag vet att de kan stiga upp på morgonen och hitta på en historia på morgonen och en ny på eftermiddagen på samma gång som de jobbar med en annan serie. Jag funkar inte så. När jag får en idé måste jag få leka lite med den och utveckla den gradvis."[1]
Priser och utmärkelser
Bryan Talbot tilldelades Seriefrämjandets pris Unghunden 1999 i samband med att "The Tale of One Bad Rat" gavs ut på svenska under namnet "Sagan om den Stygga Råttan". Han har utnämnts till hedersdoktor vid University of Sunderland (2009) och Northumbria University (2012). I januari 2013 vann "Dotter of Her Father's Eyes" Costapriset för bästa biografi.[2]
Recensioner
- Karl-Erik Lindkvist: "Sagan om den stygga råttan" (Bild & Bubbla nr 2/1999, s. 56)
Externa länkar
- bryan-talbot.com (officiell webbplats)
- Wikipedia-artikel
- Lambiek-artikel
- GCD-lista över publicerade verk
