Skillnad mellan versioner av "Gyllenbom"
OlaHe (diskussion | bidrag) m (→Kuriosa) |
OlaHe (diskussion | bidrag) m (→Kuriosa) |
||
Rad 42: | Rad 42: | ||
== Kuriosa == | == Kuriosa == | ||
Serien gavs ut [[Seriefigurer på frimärken#USA|på frimärke]] i USA 1995. | *Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens ''11th Bomb Squadron'', i vilken McManus tjänstgjorde under första världkriget. | ||
**Serien gavs ut [[Seriefigurer på frimärken#USA|på frimärke]] i USA 1995. | |||
"Gyllenbom" var en av förebilderna för [[Rune Moberg]]s "[[Lilla Fridolf]]" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.{{källa behövs}} | *"Gyllenbom" var en av förebilderna för [[Rune Moberg]]s "[[Lilla Fridolf]]" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.{{källa behövs}} | ||
== Externa länkar == | == Externa länkar == |
Versionen från 12 september 2012 kl. 10.05
"Gyllenbom" ("Bringing Up Father" i original), klassisk amerikansk dagspresserie skapad av George McManus.
Historik
Debuterade den 13:e januari 1913. McManus ansvarade för serien fram till sin död 1954. Därefter var det allmänt tippat att hans assistent Zeke Zekely (som jobbat på serien i tjugo år, 1935–54) skulle få ta över den, men syndikatet valde att låta jobbet gå till Vernon Greene istället.
När Greene gick bort 1965 gick serien vidare till Hal Campagna. De sista tjugo åren tecknades serien av Frank Johnson. Den lades ner 28:e maj 2000, och var vid det laget den dagliga dagspresserie som levt längst (Söndagspublicerade dagspresserier som "Knoll och Tott" har emellertid överlevt längre).
Handling
Serien handlar om en irländsk familj i USA som plötsligt blir förmögen. Mannen i huset, Jiggs/Anders Petter Gyllenbom (enbart Bom före förmögenheten), har svårt att vänja sig vid den nya livsstilen, föredrar att förlusta sig på Olssons bar med favoriträtten corned beef and cabbage och sena pokerkvällar med polarna. Hans fru, den före detta tvätterskan Maggie/Rosamunda, är desto mer statusfixerad, försöker få fason på honom och uppmanar honom att bryta kontakten med gamla bekanta. Till familjen hör också den bortskämda men ändå mer vidsynta giftasvuxna dottern Nora/Eulalia, samt en hel stab av tjänstefolk.
Bildstil
McManus teckningsstil kännetecknas av en tunn, elegant linje. Teckningarna saknar skrafferingar och skuggor. Denna stil påverkade bland annat Hergé[1], vilket i sin tur gav upphov till den så kallade "klara linjen".[källa behövs]
Bilderna är iögonfallande med sina karakteristiska och stilrena miljöteckningar. Sture Hegerfors vill i sin bok "Pratbubblan" påpeka hur konstepokerna jugend och rokoko påverkat McManus.[2] Horst Schröder vill å sin sida, i boken "De första serierna", mena att McManus är inspirerad av art deco.[3] I Judith O'Sullivans "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art" sägs att McManus utvecklade sin stil som modetecknare för tidningen St. Louis Republic under inflytande av bland annat den internationella stilriktningen Secessionismen, och att de element han då använde senare skulle komma att kallas art deco.[4]
Kuriosa
Ursprungsintrigen ska ha inspirerats av pjäsen "The Rising Generation" som spelades på den teater McManus' far ansvarade för och som behandlade en arbetarfamilj som plötsligt blev rika.
McManus' hustru, Florence Bergere McManus, var förebilden till seriens dotter Eulalia/Nora.
Svensk utgivning
I Sverige publicerades serien i veckotidningen Hemmets Journal under flera decennier. Här etablerades de svenska översättningarna av figurernas namn.
"Gyllenbom" gavs också ut som julalbum 1931–1964 och 1970 av Hemmets Journal.
"Gyllenbom" på andra språk
- Danska: "Gyldenspjæt"
- Finska: "Vihtori ja Klaara"
- Franska: "La Famille Illico"
- Norska: "Fiinbeck og Fia"
- Spanska: "Educando a Papá"
Kuriosa
- Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens 11th Bomb Squadron, i vilken McManus tjänstgjorde under första världkriget.
- Serien gavs ut på frimärke i USA 1995.
- "Gyllenbom" var en av förebilderna för Rune Mobergs "Lilla Fridolf" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.[källa behövs]
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ Benoit Peeters: "Hergé, boken om Tintin och hans skapare", Carlsen/if 1983, s. 14
- ↑ Sture Hegerfors: "Pratbubblan", Bokförlaget Bra Böcker 1981, s. 63.
- ↑ Horst Schröder: "De första serierna", Carlsen/if 1981, s. 91.
- ↑ Judith O'Sullivan: "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art".