Skillnad mellan versioner av "Gyllenbom"
E.G. (diskussion | bidrag) |
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 18: | Rad 18: | ||
== Handling == | == Handling == | ||
Serien handlar om en irländsk familj i USA som plötsligt blir förmögen. Mannen i huset, Jiggs/Anders Petter Gyllenbom (enbart Bom före förmögenheten), har svårt att vänja sig vid den nya livsstilen, föredrar att förlusta sig på [[Olssons bar]] med favoriträtten ''corned beef and cabbage'' och sena pokerkvällar med polarna. Hans fru, den före detta tvätterskan Maggie/Rosamunda, är desto mer statusfixerad, försöker få fason på honom och uppmanar honom att bryta kontakten med gamla bekanta. Till familjen hör också den bortskämda men ändå mer vidsynta giftasvuxna dottern Nora/Eulalia, samt en hel stab av tjänstefolk. | Serien handlar om en irländsk familj i USA som plötsligt blir förmögen. Mannen i huset, Jiggs/Anders Petter Gyllenbom (enbart Bom före förmögenheten), har svårt att vänja sig vid den nya livsstilen, föredrar att förlusta sig på [[Olssons bar]] med favoriträtten ''corned beef and cabbage'' och sena pokerkvällar med polarna. Hans fru, den före detta tvätterskan Maggie/Rosamunda, är desto mer statusfixerad, försöker få fason på honom och uppmanar honom att bryta kontakten med gamla bekanta. När detta inte lyckas försöker hon istället hunsa honom medelst brödkavlar och kastat porslin. Till familjen hör också den bortskämda men ändå mer vidsynta giftasvuxna dottern Nora/Eulalia, samt en hel stab av tjänstefolk. | ||
Ursprungsintrigen ska ha inspirerats av pjäsen "The Rising Generation" som spelades på den teater McManus' far ansvarade för och som behandlade en arbetarfamilj som plötsligt blev rika. George McManus' hustru, Florence Bergere McManus, var förebilden till seriens dotter Eulalia/Nora. | Ursprungsintrigen ska ha inspirerats av pjäsen "The Rising Generation" som spelades på den teater McManus' far ansvarade för och som behandlade en arbetarfamilj som plötsligt blev rika. George McManus' hustru, Florence Bergere McManus, var förebilden till seriens dotter Eulalia/Nora. | ||
| Rad 29: | Rad 29: | ||
==[[Bild:Mini_sverige.gif]] Svensk utgivning== | ==[[Bild:Mini_sverige.gif]] Svensk utgivning== | ||
[[Fil:Gyllenbom_-_1970.png|frame|"[[Gyllenbom]]" (1970) © KFS/Hemmets Journal]] | [[Fil:Gyllenbom_-_1970.png|frame|"[[Gyllenbom]]" (1970) © KFS/Hemmets Journal]] | ||
I Sverige publicerades serien i veckotidningen ''[[Hemmets Journal]]'' under flera decennier. Här etablerades de svenska översättningarna av figurernas namn. | ===Veckopress=== | ||
*I Sverige publicerades serien i veckotidningen ''[[Hemmets Journal]]'' under flera decennier. Här etablerades de svenska översättningarna av figurernas namn. | |||
===Dagspress=== | |||
*Serien gick tidigt i flera svenska dagstidningar, bland annat i ''[[Aftonbladet]]'' på 1940-talet. I juli 1988 publicerades ett antal klassiska strippar i ''[[Dagens Nyheter]]'' under rubriken "[[DN:s klassiker|Klassikern]]". | |||
"Gyllenbom" gavs | ===Serietidningar=== | ||
*Medverkar i engångspublikatonen ''[[Dagobert spränger atomen]]'', utgiven på svenska av [[Norstedt & söner]] 1952 | |||
*Den allra första seriesidan med "Gyllenbom" återtrycktes i ''[[Serie-Pressen]]'' nr 4/1971, under rubriken "Så började vi" (utgiven av [[Saxon & Lindström]]) | |||
*Några "Gyllenbom"-sidor av McManus publicerades i den andra inkarnationen av ''[[Serie-Pressen]]'', utgiven 1993–94 av [[Formatic Press]]. | |||
===Seriealbum=== | |||
*"Gyllenbom" gavs ut som [[julalbum]] 1931–1964 och 1970 av [[Hemmets Journal]]. | |||
*Några "Gyllenbom"-sidor av McManus publicerades i serieantologin "[[Comics – den stora serieboken]]" nr 3, utgiven 1972 av [[Carlsen/if]]. | |||
=="Gyllenbom" på andra språk== | =="Gyllenbom" på andra språk== | ||
| Rad 41: | Rad 51: | ||
==Hyllningar och parodier== | ==Hyllningar och parodier== | ||
*"Gyllenbom" lär ha varit en av förebilderna till [[Rune Moberg]]s "[[Lilla Fridolf]]" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter. | *"Gyllenbom" lär ha varit en av förebilderna till [[Rune Moberg]]s "[[Lilla Fridolf]]" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.<ref>[[Erik Sundblom]]: [http://sundblom.wordpress.com/2011/11/23/lillafridolf/ "Lilla Fridolf – Sju decennier av roliga relationsproblem"], artikel publicerad på bloggen "Rutor och reflektioner" 2011-11-23. [länkad 2012-09-17]</ref> | ||
*I amerikanska ''[[MAD Magazine]]'' och svenska versionen ''[[Svenska Mad]]'' förekom ett flertal parodier, bland annat i "Gäster i serierutan" (''Svenska Mad'' nr 2/1965), "Dödsrunor över seriefigurer" (''Svenska Mad'' nr 3/1967), och "Avslöjande pratbubblor" (''Svenska Mad'' nr 2/1974). | *I amerikanska ''[[MAD Magazine]]'' och svenska versionen ''[[Svenska Mad]]'' förekom ett flertal parodier, bland annat i "Gäster i serierutan" (''Svenska Mad'' nr 2/1965), "Dödsrunor över seriefigurer" (''Svenska Mad'' nr 3/1967), och "Avslöjande pratbubblor" (''Svenska Mad'' nr 2/1974). | ||
| Rad 47: | Rad 57: | ||
*Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens ''11th Bomb Squadron'', i vilken McManus tjänstgjorde under första världskriget. | *Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens ''11th Bomb Squadron'', i vilken McManus tjänstgjorde under första världskriget. | ||
*Serien gavs ut [[Seriefigurer på frimärken#USA|på frimärke]] i USA 1995. | *Serien gavs ut [[Seriefigurer på frimärken#USA|på frimärke]] i USA 1995. | ||
==Recensioner== | |||
*[[Simon Wigzell]]: "Bra teckningar, dåligt manus: "Bringing up Father", recension på bloggen "Simon säger" 2010-02-13. [http://smorkin.wordpress.com/2010/02/13/bra-teckningar-daligt-manus-bringing-up-father/ Läs här.] [länkad 2012-09-17] | |||
== Externa länkar == | == Externa länkar == | ||
Versionen från 17 september 2012 kl. 10.04
"Gyllenbom" ("Bringing Up Father" i original), klassisk amerikansk dagspresserie skapad av George McManus.
Historik
Serien debuterade den 13:e januari 1913. Den handlar om den nyrika familjen Gyllenbom och de kulturkrockar som familjen råkar ut för i de fina salonger som de nu får tillträde till.
McManus ansvarade för serien fram till sin död 1954. Därefter var det allmänt tippat att hans assistent Zeke Zekely (som jobbat på serien i tjugo år, 1935–54) skulle få ta över den, men syndikatet valde att låta jobbet gå till Vernon Greene istället.
När Greene gick bort 1965 gick serien vidare till Hal Campagna. De sista tjugo åren tecknades serien av Frank Johnson. Den lades ner 28:e maj 2000, och var vid det laget den dagliga dagspresserie som levt längst (Söndagspublicerade dagspresserier som "Knoll och Tott" har emellertid överlevt längre).
Handling
Serien handlar om en irländsk familj i USA som plötsligt blir förmögen. Mannen i huset, Jiggs/Anders Petter Gyllenbom (enbart Bom före förmögenheten), har svårt att vänja sig vid den nya livsstilen, föredrar att förlusta sig på Olssons bar med favoriträtten corned beef and cabbage och sena pokerkvällar med polarna. Hans fru, den före detta tvätterskan Maggie/Rosamunda, är desto mer statusfixerad, försöker få fason på honom och uppmanar honom att bryta kontakten med gamla bekanta. När detta inte lyckas försöker hon istället hunsa honom medelst brödkavlar och kastat porslin. Till familjen hör också den bortskämda men ändå mer vidsynta giftasvuxna dottern Nora/Eulalia, samt en hel stab av tjänstefolk.
Ursprungsintrigen ska ha inspirerats av pjäsen "The Rising Generation" som spelades på den teater McManus' far ansvarade för och som behandlade en arbetarfamilj som plötsligt blev rika. George McManus' hustru, Florence Bergere McManus, var förebilden till seriens dotter Eulalia/Nora.
Bildstil
McManus teckningsstil kännetecknas av en tunn, elegant linje. Teckningarna saknar skrafferingar och skuggor. Denna stil påverkade bland annat Hergé[1], vilket i sin tur gav upphov till den så kallade "klara linjen".[källa behövs]
Bilderna är iögonfallande med sina karakteristiska och stilrena miljöteckningar. Sture Hegerfors vill i sin bok "Pratbubblan" påpeka hur konstepokerna jugend och rokoko påverkat McManus.[2] Horst Schröder vill å sin sida, i boken "De första serierna", mena att McManus är inspirerad av art deco.[3] I Judith O'Sullivans "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art" sägs att McManus utvecklade sin stil som modetecknare för tidningen St. Louis Republic under inflytande av bland annat den internationella stilriktningen Secessionismen, och att de element han då använde senare skulle komma att kallas art deco.[4]
Svensk utgivning
Veckopress
- I Sverige publicerades serien i veckotidningen Hemmets Journal under flera decennier. Här etablerades de svenska översättningarna av figurernas namn.
Dagspress
- Serien gick tidigt i flera svenska dagstidningar, bland annat i Aftonbladet på 1940-talet. I juli 1988 publicerades ett antal klassiska strippar i Dagens Nyheter under rubriken "Klassikern".
Serietidningar
- Medverkar i engångspublikatonen Dagobert spränger atomen, utgiven på svenska av Norstedt & söner 1952
- Den allra första seriesidan med "Gyllenbom" återtrycktes i Serie-Pressen nr 4/1971, under rubriken "Så började vi" (utgiven av Saxon & Lindström)
- Några "Gyllenbom"-sidor av McManus publicerades i den andra inkarnationen av Serie-Pressen, utgiven 1993–94 av Formatic Press.
Seriealbum
- "Gyllenbom" gavs ut som julalbum 1931–1964 och 1970 av Hemmets Journal.
- Några "Gyllenbom"-sidor av McManus publicerades i serieantologin "Comics – den stora serieboken" nr 3, utgiven 1972 av Carlsen/if.
"Gyllenbom" på andra språk
Danska: "Gyldenspjæt"
Finska: "Vihtori ja Klaara"
Franska: "La Famille Illico"
Norska: "Fiinbeck og Fia"
Spanska: "Educando a Papá"
Hyllningar och parodier
- "Gyllenbom" lär ha varit en av förebilderna till Rune Mobergs "Lilla Fridolf" som startade som radioserie 1955 och som tecknad serie året efter.[5]
- I amerikanska MAD Magazine och svenska versionen Svenska Mad förekom ett flertal parodier, bland annat i "Gäster i serierutan" (Svenska Mad nr 2/1965), "Dödsrunor över seriefigurer" (Svenska Mad nr 3/1967), och "Avslöjande pratbubblor" (Svenska Mad nr 2/1974).
Kuriosa
- Gyllenbom står som symbol för USA:s flygvapens 11th Bomb Squadron, i vilken McManus tjänstgjorde under första världskriget.
- Serien gavs ut på frimärke i USA 1995.
Recensioner
- Simon Wigzell: "Bra teckningar, dåligt manus: "Bringing up Father", recension på bloggen "Simon säger" 2010-02-13. Läs här. [länkad 2012-09-17]
Externa länkar
Fotnoter
- ↑ Benoit Peeters: "Hergé, boken om Tintin och hans skapare", Carlsen/if 1983, s. 14
- ↑ Sture Hegerfors: "Pratbubblan", Bokförlaget Bra Böcker 1981, s. 63.
- ↑ Horst Schröder: "De första serierna", Carlsen/if 1981, s. 91.
- ↑ Judith O'Sullivan: "The Great American Comic Strip: One Hundred Years of Comic Art".
- ↑ Erik Sundblom: "Lilla Fridolf – Sju decennier av roliga relationsproblem", artikel publicerad på bloggen "Rutor och reflektioner" 2011-11-23. [länkad 2012-09-17]
