Skillnad mellan versioner av "Kung Arthur"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Rad 7: Rad 7:
'''Kung Arthur''' var en legendarisk, men historiskt tveksam, kung av Britannien på 500-talet e.Kr. Figuren är central i mycket engelsk folklore, och har figurerat i ett flertal olika serier. På svenska har hans namn också stavats Artur.  
'''Kung Arthur''' var en legendarisk, men historiskt tveksam, kung av Britannien på 500-talet e.Kr. Figuren är central i mycket engelsk folklore, och har figurerat i ett flertal olika serier. På svenska har hans namn också stavats Artur.  


==Legenden==
==Legenderna==
Kung Arthur var – OM han funnits i verkligheten – en av de keltiska hövdingar som anammat kristendomen och de romerska sedvänjorna under den tid som Britannien ingick i Romarriket. När romarna gett sig av blev de hedniska germanska stammarna ''angler'' och ''saxare'' från det europeiska fastlandet ett gissel för Britanniens invånare; de inledde flera försök att invadera ön. Kelterna satte sig dock till motvärn, och lyckades – möjligen under ledning av hövdingen '''Artorius''' – ca år 500 temporärt hindra den germanska invasionen.
===Uppkomst===
Kung Arthur-figuren, så som han har kommit att växa fram i framför allt brittisk berättartradition, har hävdats eventuellt ha sitt ursprung hos de keltiska stammar som under den tid som Britannien ingick i Romarriket anammade kristendomen. När romarna gett sig av inledde hedniska germanska stammar som angler och saxare flera försök att invadera Britannien, och omkring år 500 kan eventuellt kelterna under ledning av en hövding vid namn Artorius temporärt ha hindrat den germanska invasionen.


När medeltidens trubadurer och sagoberättare fick kännedom om de gamla legenderna om Artorius förvandlade de honom till den store krigarkungen '''Arthur''' och gjorde honom till centralfigur vid ett medeltidshov på slottet Camelot, där höviska riddare – Riddarna kring Runda Bordet – galant uppvaktade sköna damer, så som modet var i den europeiska litteraturen vid denna tid.
Under medeltiden kom dock Arthurlegenderna definitivt att bli etablerade, genom en mängd historieskrivningar, sagor och berättelser, sånger, dikter, och konstverk. Bland de mest inflytelserika utmärker sig den walesiska diktsamlingen ''Llyfr Taliesin'', som kan ha rötter ända till 500-talet; de förment historiska redogörelserna ''Historia Brittonum'' från tidigt 800-tal och ''De brittiska kungarnas historia'' från 1100-talet; den franske poeten Chrétien de Troyes episka 1100-talsdikter; Geoffrey Chaucers 1300-talsverk ''Canterburysägner''; och Sir Thomas Malorys ''Le Morte d'Arthur'' från 1485.


===Merlin===
===Innehåll===
Trollkarlen Merlin (även känd som Myrddin), en av västvärldens mest kända litterära och mytologiska gestalter, etablerades som en del av Arthur-legenden. Sedermera har Merlin fått figurera i allsköns medier – böcker, film, dataspel och tecknade serier – och inte enbart i Arthur-berättelser.
Den rika berättartraditionen om kung Arthur placerar honom på det magnifika slottet '''Camelot'''. Här, berättas det, samlade Arthur ett hov av skickliga och ärbara ädlingar runt ett cirkelformat bord, ett uttryck för samtliga närvarandes jämlikhet: så bildades riddarna kring runda bordet.


===Riddarna kring Runda Bordet===
Arthur-legenderna omfattar flera centrala figurer som delvis tolkas olika i olika sammanhang, men också har flera återkommande karaktärsdrag. Till de mest namnkunniga hör Arthus rådgivare, trollkarlen '''Merlin''' (även känd som Myrddin), som blivit en av västvärldens mest kända litterära och mytologiska gestalter, och även fått figurera i allsköns medier, och inte enbart i Arthur-berättelser. Den mystika '''Damen i sjön''' är traditionellt den som förser Arthur med det mäktiga svärdet '''Excalibur''', men utnyttjar också sin skönhet för att förföra Merlin och stjäla hans krafter. Den beräknande '''Morgan le Fay''' är Arthurs (halv-) syster, drottning av det magiska öriket '''Avalon''', och ofta omtalad som en fé. '''Morderd''' är Arthurs svekfulle son, alternativt systerson, alternativ bådaderar och resultatet av ett incestuöst förhållande mellan Arthur och en av hans systrar, inte sällan Morgan. Drottning '''Guinevere''' är Arthurs hustru.
Enligt Thomas Malorys 1400-talsverk ''Morte d'Arthur'' fanns det ursprungligen 150 riddare som "belägrade" det "Runda Bordet". Kung Leodegraunce tog med sig 100 av dem, när han gav bordet till Kung Artur. Trollkarlen Merlin valde 28 män att fylla de tomma stolarna och kung Artur valde Galdwin och Tor, och de återstående 20 stolarna var kvar för dem som var värdiga desamma.  


Bland de mer kända av riddarna av Runda Bordet märks Sir Lancelot (förebilden för trohet, tapperhet, moralisk svaghet i kärlek och ruelse – inleder en passionerad kärleksrelation med drottning Guinevere); Sir Galahad (kyskhet); Sir Gawain (hövlighet); Sir Tristan (mest känd för sin romans med Isolde); däremot visade Sir Kay sig vara en brutal, skrytsam riddare och Sir Mordred var en trolös och förrädisk riddare. En lista över samtliga riddare och deras vapenrustning beskrivs i ''Theatre of Honour'' (1622) av Andrew Fairne.
Antalet riddare kring runda bordet varierar beroende på källa från tolv till hundratals. Enligt "Le Morte d'Arthur" fanns det ursprungligen 150 riddare som "belägrade" det runda bordet. Drottning Guineveres far, kung '''Leodegraunce''', tog med sig 100 av dem, när han gav bordet till kung Artur. Merlin valde 28 män att fylla de tomma stolarna och kung Artur valde två, och de återstående 20 stolarna var kvar för dem som visade sig värdiga desamma. Bland de mer kända av runda bordets riddare utmärker sig '''Sir Lancelot''' (den tappre; förebilden för trohet, men också omtalad för sin passionerade kärleksrelation med drottning Guinevere), '''Sir Galahad''' (den kyske), '''Sir Tristan''' (mest känd för sin romans med den iriska prinsessan Isolde), '''Sir Perceval''' (som blir den heliga Graals väktare), '''Sir Gawain''' (Mordreds (halv-) bror), samt Arthurs fosterfar '''Sir Hector''' och dennes son '''Sir Kay'''.


Efter att ha samlats under Arthur fortsatte Runda Bordets riddare sitt sökande efter lyckan, och deras huvudsakliga bedrift var att finna den heliga Graal, och Bordets 151:e stol tillägnades Graalen.  
===Modern tid===
 
I modern tid har flera skönlitterära författare fortsatt att försöka sammanställa, bygga ut, och nytolka Arthur-sagorna. Bland andra utmärker sig Lord Tennysons "Konung Arthur och hans riddare" (1859–1885), Mark Twains "En yankee vid kung Arthurs hov" (1889), Howard Pyles "Kung Arthur och hans riddare" (1903), T. H. Whites "[[Svärdet i stenen]]" (1938), Mary Stewarts "Kristallgrottan" (1970), John Steinbecks "Kung Arthur och hans ädla riddare" (1976), Marion Zimmer Bradleys "Avalons dimmor" (1983), och Bernard Cornwells "Vinterkungen" (1995). Härutöver har berättelserna gett upphov till scenuppsättningar som "Kung Arthur" av Henry Purcell och John Dryden (1695), "Tristan och Isolde" av Richard Wagner (1865), "Camelot" av Frederick Loewe och Alan Jay Lerner (1960), samt en stor mängd filmatiseringar.
Ännu idag finns det i Storbritannien en ''Riddarna av Runda Bordet''-klubb, som påstår sig vara den äldsta "sällskapsklubben" i världen. Den grundades 1722 och bland dess medlemmar genom åren kan nämnas David Garrick, [[Charles Dickens]] och Sir Henry Irving.
 
Det Runda Bordet finns att beskåda i en angränsande byggnad till katedralen i Winchester i England.


==Tecknade serier==
==Tecknade serier==

Versionen från 17 april 2020 kl. 13.25

En ung Arthur i serien "Svärdet i stenen". Tecknad av Pete Alvarado
©Disney

Kung Arthur var en legendarisk, men historiskt tveksam, kung av Britannien på 500-talet e.Kr. Figuren är central i mycket engelsk folklore, och har figurerat i ett flertal olika serier. På svenska har hans namn också stavats Artur.

Legenderna

Uppkomst

Kung Arthur-figuren, så som han har kommit att växa fram i framför allt brittisk berättartradition, har hävdats eventuellt ha sitt ursprung hos de keltiska stammar som under den tid som Britannien ingick i Romarriket anammade kristendomen. När romarna gett sig av inledde hedniska germanska stammar som angler och saxare flera försök att invadera Britannien, och omkring år 500 kan eventuellt kelterna under ledning av en hövding vid namn Artorius temporärt ha hindrat den germanska invasionen.

Under medeltiden kom dock Arthurlegenderna definitivt att bli etablerade, genom en mängd historieskrivningar, sagor och berättelser, sånger, dikter, och konstverk. Bland de mest inflytelserika utmärker sig den walesiska diktsamlingen Llyfr Taliesin, som kan ha rötter ända till 500-talet; de förment historiska redogörelserna Historia Brittonum från tidigt 800-tal och De brittiska kungarnas historia från 1100-talet; den franske poeten Chrétien de Troyes episka 1100-talsdikter; Geoffrey Chaucers 1300-talsverk Canterburysägner; och Sir Thomas Malorys Le Morte d'Arthur från 1485.

Innehåll

Den rika berättartraditionen om kung Arthur placerar honom på det magnifika slottet Camelot. Här, berättas det, samlade Arthur ett hov av skickliga och ärbara ädlingar runt ett cirkelformat bord, ett uttryck för samtliga närvarandes jämlikhet: så bildades riddarna kring runda bordet.

Arthur-legenderna omfattar flera centrala figurer som delvis tolkas olika i olika sammanhang, men också har flera återkommande karaktärsdrag. Till de mest namnkunniga hör Arthus rådgivare, trollkarlen Merlin (även känd som Myrddin), som blivit en av västvärldens mest kända litterära och mytologiska gestalter, och även fått figurera i allsköns medier, och inte enbart i Arthur-berättelser. Den mystika Damen i sjön är traditionellt den som förser Arthur med det mäktiga svärdet Excalibur, men utnyttjar också sin skönhet för att förföra Merlin och stjäla hans krafter. Den beräknande Morgan le Fay är Arthurs (halv-) syster, drottning av det magiska öriket Avalon, och ofta omtalad som en fé. Morderd är Arthurs svekfulle son, alternativt systerson, alternativ bådaderar och resultatet av ett incestuöst förhållande mellan Arthur och en av hans systrar, inte sällan Morgan. Drottning Guinevere är Arthurs hustru.

Antalet riddare kring runda bordet varierar beroende på källa från tolv till hundratals. Enligt "Le Morte d'Arthur" fanns det ursprungligen 150 riddare som "belägrade" det runda bordet. Drottning Guineveres far, kung Leodegraunce, tog med sig 100 av dem, när han gav bordet till kung Artur. Merlin valde 28 män att fylla de tomma stolarna och kung Artur valde två, och de återstående 20 stolarna var kvar för dem som visade sig värdiga desamma. Bland de mer kända av runda bordets riddare utmärker sig Sir Lancelot (den tappre; förebilden för trohet, men också omtalad för sin passionerade kärleksrelation med drottning Guinevere), Sir Galahad (den kyske), Sir Tristan (mest känd för sin romans med den iriska prinsessan Isolde), Sir Perceval (som blir den heliga Graals väktare), Sir Gawain (Mordreds (halv-) bror), samt Arthurs fosterfar Sir Hector och dennes son Sir Kay.

Modern tid

I modern tid har flera skönlitterära författare fortsatt att försöka sammanställa, bygga ut, och nytolka Arthur-sagorna. Bland andra utmärker sig Lord Tennysons "Konung Arthur och hans riddare" (1859–1885), Mark Twains "En yankee vid kung Arthurs hov" (1889), Howard Pyles "Kung Arthur och hans riddare" (1903), T. H. Whites "Svärdet i stenen" (1938), Mary Stewarts "Kristallgrottan" (1970), John Steinbecks "Kung Arthur och hans ädla riddare" (1976), Marion Zimmer Bradleys "Avalons dimmor" (1983), och Bernard Cornwells "Vinterkungen" (1995). Härutöver har berättelserna gett upphov till scenuppsättningar som "Kung Arthur" av Henry Purcell och John Dryden (1695), "Tristan och Isolde" av Richard Wagner (1865), "Camelot" av Frederick Loewe och Alan Jay Lerner (1960), samt en stor mängd filmatiseringar.

Tecknade serier

Kung Arthur, Merlin, Drottning Guinevere och riddarna kring runda bordet ur "Camelot 3000" av Brian Bolland. © DC Comics

Kung Arthur, Merlin, och riddarna kring Runda Bordet har också gett upphov till flera serier, bland annat inklusive:


Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Kung_Arthur&oldid=227916"