Skillnad mellan versioner av "Rolf Gohs"
Andreas (diskussion | bidrag) m (→Senare år) |
Daha6439 (diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 17: | Rad 17: | ||
==Inter Art== | ==Inter Art== | ||
1969 startade Gohs tillsammans med redaktörerna [[Per Anders Jonsson]] och [[Janne Brydner]] förlaget [[Inter Art]] som gav ut två serietidningar. Den ena var ''Kilroy'', en svensk licensproduktion av den serie som Gohs en gång hade debuterat på. Den här gången var han dock inte själv inblandad i själva produktionen. Den andra var ''[[Mystiska 2:an]]'', en helt ny originalserie av Gohs. Serien utspelades i Stockholmsmiljö och rörde sig kring två killar i de nedre tonåren vid namn ''Stefan'' och ''Sacho''. | 1969 startade Gohs tillsammans med redaktörerna [[Per Anders Jonsson]] och [[Janne Brydner]] förlaget [[Inter Art]] som gav ut två serietidningar. Den ena var ''Kilroy'', en svensk licensproduktion av den serie som Gohs en gång hade debuterat på. Den här gången var han dock inte själv inblandad i själva produktionen. Den andra var ''[[Mystiska 2:an]]'', en helt ny originalserie av Gohs. Serien utspelades i Stockholmsmiljö och rörde sig kring två killar i de nedre tonåren vid namn ''Stefan'' och ''Sacho''. | ||
| Rad 25: | Rad 24: | ||
==Mystiska 2:an== | ==Mystiska 2:an== | ||
"Mystiska 2:an" var på många sätt en milstolpe, inte bara för Gohs. Ursprungligen var serien en relativt renodlad äventyrsserie, men den utvecklades snart till att handla mer om sociala budskap och mänskliga relationer. Gohs hade på allvar infört realismen i den svenska serietraditionen, dels genom sitt sociala patos, dels genom den fotorealistiska teckningsteknik han numera använde (och som onekligen var inspirerad av hans fotograferande). Lägg därtill ett för sin tid ovanligt expressivt användande av svartvita kontraster, extrema vinklar och diagonalkompositioner. | "Mystiska 2:an" var på många sätt en milstolpe, inte bara för Gohs. Ursprungligen var serien en relativt renodlad äventyrsserie, men den utvecklades snart till att handla mer om sociala budskap och mänskliga relationer. Gohs hade på allvar infört realismen i den svenska serietraditionen, dels genom sitt sociala patos, dels genom den fotorealistiska teckningsteknik han numera använde (och som onekligen var inspirerad av hans fotograferande). Lägg därtill ett för sin tid ovanligt expressivt användande av svartvita kontraster, extrema vinklar och diagonalkompositioner. | ||
Serien blev en mindre internationell framgång under 70-talet. Särskilt Gohs välgjorda teckningar fick ett positivt gensvar. | Serien blev en mindre internationell framgång under 70-talet. Särskilt Gohs välgjorda teckningar fick ett positivt gensvar. | ||
Förutom serietidningen som hölls vid liv åren | Förutom serietidningen som hölls vid liv åren 1970–1973, så förekom "Mystiska 2:an" även som [[dagsstripp]], och några äventyr publicerades i den svenska ''[[Fantomen]]''-tidningen. Men framför allt var det i albumform serien kom till sin rätt. Fyra album kom ut på olika förlag åren 1974–1982, plus ett samlingsalbum 1986. | ||
Sista äventyret med "Mystiska 2:an" hette "Fågelön" och publicerades 1985 i vuxenserietidningen ''[[Comet]]''. Historien handlar om en kärleksrelation mellan en ung pojke och en vuxen man vilket gav upphov till en del kontroverser. Detta kan vara en anledning till att serien inte har återupplivats sedan dess. | Sista äventyret med "Mystiska 2:an" hette "Fågelön" och publicerades 1985 i vuxenserietidningen ''[[Comet]]''. Historien handlar om en kärleksrelation mellan en ung pojke och en vuxen man vilket gav upphov till en del kontroverser. Detta kan vara en anledning till att serien inte har återupplivats sedan dess. | ||
Versionen från 14 november 2005 kl. 22.13
Rolf Gohs, serieskapare som är mest känd för sin ungdomsserie "Mystiska 2:an". Född 1933 i Estland och uppväxt i Polen under andra världskriget. Flyttade till Sverige vid 13 års ålder.
Den tidiga karriären
Ankommen till Sverige upptäckte Gohs för första gången tecknade serier och han bestämde sig tidigt för att bli serietecknare. Vid 16 års ålder hoppade han av realskolan och började arbeta på Centerförlaget som ateljétecknare (tillsammans med bland andra Nils Egerbrandt).
Seriedebuten kom när den unge Gohs fick hoppa in som tecknare på Seriemagasinets "Kilroy". Seriens upphovsman, italienaren Tony Chan, hade av personliga skäl inte färdigställt mer material av serien (den svenska redaktionen skyllde rentav på att han var död vilket inte var fallet), så en svensk produktion var nödvändig för att möta läsarnas krav på fler avsnitt. Strax därefter fick han även göra några egna serier åt Centerförlaget, såsom science fictionserien "Mannen från Claa" och skräckserien "Dödens Fågel".
Under några år övergick Gohs till att arbeta med illustrationer (främst i tidskriften Levande Livet), fotografering och film. Hans kortfilm "Statyetten" från den här tiden blev prisbelönt.
Han återvände till seriernas värld under 1960-talet, då han fick alltfler uppdrag av Semic. Bland annat gjorde han omslag till svenska Fantomen och tecknade även ett par äventyr av tidningens huvudserie (bland de första av de licensproducerade Fantomen-avsnitten i Sverige). Tillsammans med Börje Nilsson gjörde han på uppdrag av Semic en dagspressversion av "Pelle Svanslös".
Inter Art
1969 startade Gohs tillsammans med redaktörerna Per Anders Jonsson och Janne Brydner förlaget Inter Art som gav ut två serietidningar. Den ena var Kilroy, en svensk licensproduktion av den serie som Gohs en gång hade debuterat på. Den här gången var han dock inte själv inblandad i själva produktionen. Den andra var Mystiska 2:an, en helt ny originalserie av Gohs. Serien utspelades i Stockholmsmiljö och rörde sig kring två killar i de nedre tonåren vid namn Stefan och Sacho.
På grund av ekonomiska svårigheter var de tre tvungna att lägga ner förlaget redan efter sex månader. Semic Press köpte emellertid upp det och fortsatte utgivningen av Mystiska 2:an i ytterligare tre år.
Mystiska 2:an
"Mystiska 2:an" var på många sätt en milstolpe, inte bara för Gohs. Ursprungligen var serien en relativt renodlad äventyrsserie, men den utvecklades snart till att handla mer om sociala budskap och mänskliga relationer. Gohs hade på allvar infört realismen i den svenska serietraditionen, dels genom sitt sociala patos, dels genom den fotorealistiska teckningsteknik han numera använde (och som onekligen var inspirerad av hans fotograferande). Lägg därtill ett för sin tid ovanligt expressivt användande av svartvita kontraster, extrema vinklar och diagonalkompositioner.
Serien blev en mindre internationell framgång under 70-talet. Särskilt Gohs välgjorda teckningar fick ett positivt gensvar.
Förutom serietidningen som hölls vid liv åren 1970–1973, så förekom "Mystiska 2:an" även som dagsstripp, och några äventyr publicerades i den svenska Fantomen-tidningen. Men framför allt var det i albumform serien kom till sin rätt. Fyra album kom ut på olika förlag åren 1974–1982, plus ett samlingsalbum 1986.
Sista äventyret med "Mystiska 2:an" hette "Fågelön" och publicerades 1985 i vuxenserietidningen Comet. Historien handlar om en kärleksrelation mellan en ung pojke och en vuxen man vilket gav upphov till en del kontroverser. Detta kan vara en anledning till att serien inte har återupplivats sedan dess.
Senare år
På senare tid har Gohs främst arbetat med att teckna omslag till Fantomen (vilket han gjort i ett fyrtiotal år nu) och andra tidningar som Agent X9 och Seriemagasinet. 1985 publicerades hans skräckserie "Blodsmak" i Comet, och i början av 2000-talet gjorde han serien "De Oskyldiga" om barnkorståget på 1200-talet, vilken publicerades som biserie i Fantomen.
Enligt egen utsago vill han nu helst färdigställa några filosofiska kortfilmer om konst och konstnärskap.
