Stanley and His Monster

Stanley and His Monster nr 112 (1968). Omslag av Bob Oksner och Tex Blaisdell. © DC Comics.

---

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

Stanley and His Monster från Green Arrow nr 9 (2001). Omslag målat av Matt Wagner. © DC Comics.

---

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

"Stanley and His Monster", humoristisk serie från DC Comics om en liten pojke och hans tama monster som bara han kan se. Serien skapades av Arnold Drake (text) och Win Mortimer (bild) och debuterade i tidningen The Fox and the Crow nr 95 (1965).

Ursprungsversionen

I det första avsnittet hittar den brådmogne sexåringen Stanley Dover ett lurvigt monster, och eftersom han inte får ha en hund för sina föräldrar bestämmer han sig för att låta monstret bli ställföreträdande hund. Följaktligen kallar Stanley det namnlösa monstret för Spot (=Pricken), eller snarare "Thpot" eftersom han läspar. (Monstret vill bli kallat för "Massachusetts", men det är för svårt att uttala.) Tillsammans lever Stanley och Monstret barndomens glada dagar med lekar och bus.

"Stanley and His Monster" fortsatte att publiceras i The Fox and the Crow nr 96–108. Avsnitten skrevs av Arnold Drake, och tecknades först av Win Mortimer och sedan av Bob Oksner. I och med nr 109 bytte tidningen namn till Stanley and His Monster och fortsatte att publiceras t.o.m. nr 112, då den lades ner. Därefter föll serien i glömska under många år.

Modern version

1990 återupplivade Phil Foglio figurerna för en kort berättelse i Secret Origins. Här knöt han samman serien med kontinuiteten i DC:s universum och mytologin i Neil Gaimans "Sandman", men behöll samtidigt seriens ursprungliga komiska ådra. Stanleys Monster visade sig här vara en förrymd demon som varit för snäll för att stanna i Helvetet. Historien blev väl emottagen och föranledde 1993 en fyra nummers miniserie i samma anda, skriven och tecknad av Foglio.

Därefter dröjde det nästan tio år innan Stanley och Monstret återvände i en betydande roll. Denna gång var det i en seriösare version som bifigurer i superhjälteserien "Green Arrow". Författaren Kevin Smith använde sig här av Foglios ursprungsberättelse, men lade till detaljer i den och avslöjade att Monstret – The Beast With No Name – egentligen hade blivit kallad till Jorden av Stanleys ondskefulle morfar, amatörmagikern Stanley Dover Sr. Den äldre Stanley hade försökt få kontroll över demonen, men misslyckats då Monstret istället tytt sig till hans barnbarn.

Green Arrow upptäcker att den äldre Stanley har torterat pojken för att frammana demonen igen, men faller själv nästan offer för den ondskefulle ockultisten. Till slut dyker emellertid Monstret upp och räddar dagen genom att äta upp Stanleys morfar och döma honom till en evighet i Helvetet. Monstret återgår sedan till sitt vänskapliga jag, och raderar Stanleys onda minnen av händelsen. De båda fortsätter därefter sin bekymmerslösa tillvaro med trädkojor och busstreck.

Stanley och Monstret har sedan dess synts tillsammans med ett gäng andra magiska figurer i "Infinite Crisis".

Kuriosa

Temat med den hyperaktive och intelligente pojken som har en fantasivän som inga andra kan se, har senare använts av Bill Watterson i "Kalle och Hobbe". Det tycks dock inte finnas några belägg för att Watterson influerats av "Stanley and His Monster". Till skillnad från Hobbe råder det heller inga tvivel om att Monstret är verkligt.