Skillnad mellan versioner av "David Heatley"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
m
Rad 8: Rad 8:
==Biografi==
==Biografi==
David Heatley föddes i Teaneck, New Jersey. Han läste konst och psykologi på Oberlin College där han tog examen 1997. Därefter studerade han film på San Francisco Art Institute till 2000.  
David Heatley föddes i Teaneck, New Jersey. Han läste konst och psykologi på Oberlin College där han tog examen 1997. Därefter studerade han film på San Francisco Art Institute till 2000.  
Idag (2011) bor Heatley i Jackson Heights, New York, med hustru (Rebecca Gopoian) och dotter.


===Serieskapande===
===Serieskapande===
I slutet av 1990-talet började Heatley teckna serier. Hans serier och illustrationer har därefter synts i publikationer som ''The New Yorker'', ''New York Times'', ''McSweeney's'', ''[[Mome]]'' och ''[[Kramers Ergot]]''.  
I slutet av 1990-talet började Heatley teckna serier. 2004 började hans serier synas i välkända tidningar och antologier, såsom ''[[Kramers Ergot]]'' ([[Gingko Press]]) och ''Timothy McSweeney's Quarterly Concern'' (McSweeney's). I ''Kramers Ergot'' nr 5 trycktes en av hans mest kända serier, den 16-sidiga [[självbiografisk]]a "My Sexual History", där han i runt 700 små rutor skildrar sitt sexuella liv från femårsåldern till idag. ''McSweeney's'' nr 13 publicerades "Portrait of My Dad" som med liknande berättarteknik berättar om Davids förhållande till sin far.  


Hans egen serietidning ''[[Deadpan]]'' gavs ut i två nummer av [[Fantagraphics]] 2005.  
Heatleys serier blev ett stadigt inslag i [[Fantagraphics]] kvartalsutgivna antologi ''[[Mome]]'' med start 2005. Här publicerades blandannat hans surrealistiska serieföljetong "[[Overpeck]]". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, ''[[Deadpan]]'', gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005.  


Den surrealistiska serien "[[Overpeck]]" gick som följetong i Fantagraphics antologi ''[[Mome]]'' med start 2005.
Hans illustrationer har även publicerats i tidningar som ''The New Yorker'' och ''New York Times'',


2008 gav [[Pantheon Books]] ut det inbundna samlinsalbumet "[[My Brain is Hanging Upside Down]]".
2008 gav [[Pantheon Books]] ut det inbundna samlingsalbumet "[[My Brain is Hanging Upside Down]]", som bland annat återtryckte "Portrait of My Dad" och "My Sexual History", men även nyare kreationer som "Portrait of My Mom" (där han avhandlar förhållandet till sin mor), en svit korta serier där han återger underliga drömmar, samt den 48-sidiga "Black History" där Heatley självbiografiskt och kronologiskt berättar om sina möten med och förhållanden till svarta medborgare.


==Inspirationskällor==
===Inspirationskällor===
Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas [[Daniel Clowes]], [[Gary Panter]] och konstnärskollektivet [[Paper Rad]].<ref>David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. [http://www.drawger.com/heatley/?cat_id=323 Läs texten här.]</ref> [[Jeffrey Brown]]s serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.<ref name="Galago">[[Fredrik Jonsson]]: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", ''[[Galago]]'' nr 2/2009 s. 59&ndash;62.</ref>
Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas [[Daniel Clowes]], [[Gary Panter]] och konstnärskollektivet [[Paper Rad]].<ref>David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. [http://www.drawger.com/heatley/?cat_id=323 Läs texten här.]</ref> [[Jeffrey Brown]]s serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.<ref name="Galago">[[Fredrik Jonsson]]: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", ''[[Galago]]'' nr 2/2009 s. 59&ndash;62.</ref> Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.<ref name="Galago"></ref>


Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.<ref name="Galago"></ref>
===Musikkarriär===
David Heatleys high school-band ''Velvet Cactus Society'' släppte två album på bolaget Shimmy Disc under tidigt 1990-tal.


==Stil och innehåll==
==Stil och innehåll==
Heatley använder sig av flera tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare har blivit de serier där han fyller sidorna med ett myller av små små rutor och en naiv stil där både bild och text är avskalade till ett minimum.
==[[Bild:Mini_sverige.gif]] {{PAGENAME}} på svenska==
==[[Bild:Mini_sverige.gif]] {{PAGENAME}} på svenska==
*En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av [[Erica Clowes]], ''[[Galago]]'' nr 88 (2006)
*En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av [[Erica Clowes]], ''[[Galago]]'' nr 88 (2006)
*"Sex-historia", ''Galago'' nr 2/2009
*"Sex-historia", ''Galago'' nr 2/2009
==Hyllningar och parodier==
*I ''[[Kramers Ergot]]'' nr 7 (2008) parodierar [[Johnny Ryan]] David Heatleys seriestil på en gigantisk seriesida med mängder av minimala rutor.


==Mer om {{PAGENAME}}==
==Mer om {{PAGENAME}}==

Versionen från 15 februari 2011 kl. 21.58


Arbete.png Vänta ett ögonblick med att redigera denna artikel! OlaHe håller sedan 14 feb på med en större omarbetning av den.
  • Mallens syfte är att undvika redigeringskonflikter och effektivisera större arbeten
  • Mallen får användas i maximalt två timmar. Mallar som legat längre än så, betraktas som bortglömda och kan plockas bort utan vidare
  • Den som lagt in mallen bör inte redigera andra artiklar under denna tid
  • Mallen ska inte användas i artikel med mallen "pågående", i aktuell veckas "veckans artikel", "veckans samarbete" eller liknande
  • Om du redigerar i artikeln under den tid denna mall ligger inne är det möjligt att din redigering kommer att raderas
"My Brain is Hanging Upside Down" av David Heatley, utgiven 2008 av Pantheon Books. © Heatley.

David Heatley (född den 17 oktober 1974) är en amerikansk skapare av alternativa serier, samt illustratör, grafisk designer och musiker. Upphovsman till serier som "Deadpan" och "Overpeck" och samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down". Har publicerats i bl.a. New York Times, McSweeney's och Mome, samt i svenska Galago.


Biografi

David Heatley föddes i Teaneck, New Jersey. Han läste konst och psykologi på Oberlin College där han tog examen 1997. Därefter studerade han film på San Francisco Art Institute till 2000.

Idag (2011) bor Heatley i Jackson Heights, New York, med hustru (Rebecca Gopoian) och dotter.

Serieskapande

I slutet av 1990-talet började Heatley teckna serier. 2004 började hans serier synas i välkända tidningar och antologier, såsom Kramers Ergot (Gingko Press) och Timothy McSweeney's Quarterly Concern (McSweeney's). I Kramers Ergot nr 5 trycktes en av hans mest kända serier, den 16-sidiga självbiografiska "My Sexual History", där han i runt 700 små rutor skildrar sitt sexuella liv från femårsåldern till idag. McSweeney's nr 13 publicerades "Portrait of My Dad" som med liknande berättarteknik berättar om Davids förhållande till sin far.

Heatleys serier blev ett stadigt inslag i Fantagraphics kvartalsutgivna antologi Mome med start 2005. Här publicerades blandannat hans surrealistiska serieföljetong "Overpeck". En egen serietidning med enbart Heatleys serier, Deadpan, gavs ut i två nummer av Fantagraphics 2005.

Hans illustrationer har även publicerats i tidningar som The New Yorker och New York Times,

2008 gav Pantheon Books ut det inbundna samlingsalbumet "My Brain is Hanging Upside Down", som bland annat återtryckte "Portrait of My Dad" och "My Sexual History", men även nyare kreationer som "Portrait of My Mom" (där han avhandlar förhållandet till sin mor), en svit korta serier där han återger underliga drömmar, samt den 48-sidiga "Black History" där Heatley självbiografiskt och kronologiskt berättar om sina möten med och förhållanden till svarta medborgare.

Inspirationskällor

Bland de serieskapare och konstnärer som Heatley har framhållit som inspirationskällor kan nämnas Daniel Clowes, Gary Panter och konstnärskollektivet Paper Rad.[1] Jeffrey Browns serier inspirerade honom till att skildra historien om sitt sexliv.[2] Bland konceptkonstnärer och experimentfilmare har han nämnt Sol Lewitt, Sophie Calle, Lawrence Weiner, Stan Brakhage, Scott Stark, Lewis Klahr, Luther Price och Joe Gibbons som några av sina favoriter.[2]

Musikkarriär

David Heatleys high school-band Velvet Cactus Society släppte två album på bolaget Shimmy Disc under tidigt 1990-tal.

Stil och innehåll

Heatley använder sig av flera tecknings- och berättarstilar, men hans signum som serieskapare har blivit de serier där han fyller sidorna med ett myller av små små rutor och en naiv stil där både bild och text är avskalade till ett minimum.

Mini sverige.gif David Heatley på svenska

  • En svit korta drömserier, tecknade av Heatley och skrivna av Erica Clowes, Galago nr 88 (2006)
  • "Sex-historia", Galago nr 2/2009

Hyllningar och parodier

  • I Kramers Ergot nr 7 (2008) parodierar Johnny Ryan David Heatleys seriestil på en gigantisk seriesida med mängder av minimala rutor.

Mer om David Heatley

  • Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.

Externa länkar

Fotnoter

  1. ↑ David Heatley: "Inspiration", biografi på drawger.com. Läs texten här.
  2. ↑ 2.0 2.1 Fredrik Jonsson: "Dåligt sex, längtan och letande efter kärlek: En intervju med David Heatley", Galago nr 2/2009 s. 59–62.
Stub.png Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! 
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=David_Heatley&oldid=145174"