Skillnad mellan versioner av "Journalistiska serier"
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
OlaHe (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 16: | Rad 16: | ||
*"[[Simons 120 dagar]]" av [[Simon Gärdenfors]] | *"[[Simons 120 dagar]]" av [[Simon Gärdenfors]] | ||
*"[[So watcha sayin']]" av [[Martin Kellerman]] | *"[[So watcha sayin']]" av [[Martin Kellerman]] | ||
*"[[To Afghanistan and | *"[[To Afghanistan and Back]]" av [[Ted Rall]] | ||
==Se även== | ==Se även== | ||
Versionen från 4 februari 2008 kl. 14.19
Journalistiska serier är en relativt ovanlig genre i serievärlden. Termen betecknar journalistiska reportage återgivna i serieform.
Joe Sacco är den store banbrytaren och förgrundsgestalten inom seriejournalistiken, och har med serier som "Palestine" fört in en journalistisk dimension i de självbiografiska serierna.
I svenska sammanhang har bl.a. Daniel Ahlgren och Simon Gärdenfors publicerat intervjuer i serieform i sina album, och Martin Kellerman har publicerat tecknade artistintervjuer i tidningen Rocky och i serieboken "So watcha sayin'".
Ibland kan det tyckas som termen "journalistisk" överanvänds och istället används för att saluföra serier som är mer renodlat självbiografiska eller vardagsbetraktande, alternativt traditionella faktaserier.
Exempel på journalistiska serier
- "Fucking Vittula" av Anders Annikas
- "Lura mig" av Simon Gärdenfors
- "Palestine" av Joe Matt
- Intervjusekvensen i "Samtalen med Stefan" av Daniel Ahlgren
- "Simons 120 dagar" av Simon Gärdenfors
- "So watcha sayin'" av Martin Kellerman
- "To Afghanistan and Back" av Ted Rall
