Stål-Kalle

Stål-Kalle på omslaget till "Jag Stål-Kalle" från 1981. Omslaget tecknat av Marco Rota © Disney och Richters.

Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

"Stål-Kalle" ("Paperinik" i original) är en ursprungligen italiensk seriefigur – Kalle Ankas alter ego. En hemlig identitet som huvudsakligen skapades för att låta Kalle hämnas nattetid på folk som behandlade honom illa under dagtid, såsom Joakim von Anka och Alexander Lukas. Det svenska namnet är baserat på Stålmannen.

Historik

Den klassiska Stål-Kalle i en rafflande scen tecknad av Mårdøn Smet. © Disney

Stål-Kalle skapades 1969 då Elisa Penna, redaktör på italienska Topolino föreslog konceptet för Guido Martina som skrev ett manus som tecknades av legenden Giovan Battista Carpi.

I en intervju med den italienska ankisten Luca Boschi, då hon fortfarande var ansvarig på Disney/Mondadori, sade Penna att inspirationen till Stål-Kalle kom från den italienska tv-serie- och filmhjälten "Dorellik". "Dorellik" var en ensam hjälte med hemlig identitet och ungefär samma koncept som serierna "Diabolik", "Satanik", etc. som kom ut under samma tidsperiod. Alla mer eller mindre inspirerade av varandra och ursprungligen från böckerna om Fantômas av Marcel Allain och Pierre Souvestre. "Dorellik" var dock en parodi av samma koncept. Som serien sedan utvecklades så blev även influenserna fler och fler, framför allt märks figurerna Läderlappen, Spindelmannen, Zorro och James Bond.

"Stål-Kalle" publicerades för första gången i Topolino nr 706-707 1969. En bild på honom fanns dock med redan i nr 705 som försmak av "nästa nummer". Fem sidor av seriens trettio publicerades i Kalle Anka & C:o nr 13/1971, och publicerades i sin helhet i "Jag Stål-Kalle" 1981.

I sina första serier var Stål-Kalle inte en traditionell superhjälte, utan snarare en hämnare som hämnades oförrätter mot Kalle, ibland med påtagligt olagliga metoder. Möjligen för att undvika att göra om Kalle till en skurk permanent, tonade manusförfattarna med tiden ner denna aspekt och förvandlade honom till en mer traditionell superhjälte som bekämpar brott i Ankeborg.

Stål-Kalles två ansikten

Stål-Kalle nr 7/2005. "Nya" Stål-Kalle. Slutet? © Disney

Det finns två distinkta versioner av Stål-Kalle. 1996 bestämde man sig i Italien för att förnya konceptet och skapade en ny serie med ett (delvis) nytt universum. Farbror Joakim och Uppfinnar-Jocke är med i första serierna, men försvinner snabbt och ersätts av en helt ny uppsättning av figurer.

Den klassiska Stål-Kalle-serien

Kalle vinner av misstag en gammal ruin, Villa Rosa, som visar sig ha tillhört gentlemannatjuven Fantomius, egentligen är det Alexander Lukas som vinner, men brevet delas ut fel av posten. I villan hittar Kalle en svart dräkt och utrustning som tillhört Fantomius, med hjälp av dessa hämnas han på Alexander och Farbror Joakim. Kalle gör Villa Rosa till sitt högkvarter och tar senare hjälp av Oppfinnar-Jocke att skapa Stål-Kalles fantastiska utrustning. Senare gräver han även ut ett hemligt utrymme under huset för att ha ett högkvarter som ligger mer centralt i Ankeborg. Ingången till den hemliga Stål-Kalle-grottan är en hiss kamouflerad av garderoben i Kalles sovrum.

I de första historierna använder Kalle sina nya färdigheter och utrustning för stöld och hämnd, men utvecklas senare till en superhjälte av Läderlappen-typ.

I "Stål-Kalle tar revansch" avslöjar Kalle för Oppfinnar-Jocke att det är han som är ankan bakom Stål-Kalle. Från och med nu blir Jocke och hans uppfinningar en aldrig sinande källa när Stål-Kalle behöver nya hjälpmedel.

Den nya Stål-Kalle-serien

Stål-Kalle råkar ut för skurkar som verkar konstiga på något sätt. Hans vapen hjälper inte mot dem alls. Till slut hämtas motståndarna upp av en mystisk utomjording. Senare köper Farbror Joakim Ducklair Tower, som byggts av det försvunna geniet Everett Ducklair och anställer Kalle som vaktmästare. Där upptäcker Kalle (eller snarare upptäcks av) byggnadens artificiella intelligens Ettan. Joakim försvinner snabbt ur serien (med enstaka undantag) och en mängd nya figurer och skurkar dyker upp som evronianerna (en fientlig utomjordisk ras), Angus Fangus (fientlig reporter), Lyla Lay (välvillig reporter och tidspolis), Kamera 9 (tystlåten fotograf), Härjaren/Kronin (tidsbandit) m.fl.

Serien är annorlunda jämfört med andra Disneyserier då det rör sig om en driven sammanhängande historia, mer i stil med de nya superhjälteserierna från DC och Marvel. Serien är också mörkare och allvarligare än vanligt i dagens Disneyserier.

Den nya Stål-Kalle-serien kan i sin tur delas upp i tre olika sviter. Den första sviten vars inledning beskrivits här ovan avslutas med att Everett Ducklair återvänder från sin självvalda exil. Den andra sviten som började år 2001 svensk utgivning är om möjligt ännu mörkare än den första. Det första Everett gör när han återvänder till Ankeborg är att stänga av Ettan och sedan låsa ute Stål-Kalle från Ducklair Tower. Det hela får sin upplösning med att Everett än en gång lämnar Ankeborg. Den tredje sviten startar om historien från början som om de andra två delarna aldrig hade hänt. Den börjar med att Kalle blir medlem av de Galaktiska Väktarna och verkar vara riktad mot en yngre publik än de andra två delarna. Om Ettan och Stål-Kalle i den första sviten haft en kamratlig jargong med varandra får Ettan i den tredje sviten en mer uppfostrande ton.

Stål-Kalle i Sverige

Den första serien med Stål-Kalle som nådde Sverige blev "Stål-Kalle tar revansch" (Historiekod: I TL 743-AP), som publicerades i Kalle Ankas jul-kul 1972. Vid den här tiden redigerade man dock ofta de italienska serierna innan de trycktes i Sverige, något som också blev fallet med denna serie, och Stål-Kalles medverkan i serien togs bort.

Istället skulle det dröja ända till 1978 och "Kalle Ankas Pocket 28: Stål-Kalle i farten", som helt fylldes med Stål-Kalle-serier, innan figuren blev känd för den svenska publiken. Översättaren till denna bok är Ingrid Emond, som alltså var den som gav Stål-Kalle sitt svenska namn. "Stål-Kalle i farten" följdes upp av "Kalle Ankas Pocket 32: Stål-Kalle går i fällan" (1980), '"Kalle Ankas Pocket 38: Stål-Kalle på nya äventyr" (1981) och "Kalle Ankas Pocket 43: Stål-Kalle slår till igen" (1982). 1982 utkom även "jag-boken" "Jag Stål-Kalle", som samlar åtta av de äldsta serierna med Stål-Kalle, däribland ursprungsserien "Stål-Kalle och den hemska hämnaren" (Historiekod: I TL 706-A ), som här fick sin svenska premiär, och Stål-Kalle tar revansch, i intakt skick. Andra tidiga svenska uppträdanden av Stål-Kalle skedde i fem nummer av Farbror Joakim: 11/1978, 1 och 5/1979, samt 5 och 9/1980.

Efter "Jag Stål-Kalle" kom ut har figuren varit ett stående inslag i "Kalle Ankas Pocket", Farbror Joakim och andra svenska tidningar av pocketformat.

Publicering

I Sverige har klassiska "Stål-Kalle" publicerats i Kalle Ankas Pocket, Kalle Anka & C:o, Farbror Joakim och i den stora boken "Jag Stål-Kalle" mfl; och den nya versionen i egen tidning.

Serietidningen med "nya" Stål-Kalle-serien

Stål-Kalle Reloaded nr 08/2005. Början! © Disney

Serietidningen innehåller den nya Stål-Kalle-serien från 1996.

Sverige

Stål-Kalle kommer ut regelbundet sedan 1997. Från och med nr 8/2005 startade serietidningen om igen från början genom att publicera serien nr 0 som man hoppade över första gången. Har nu även undertiteln "Reloaded".
Stål-Kalle var den första svenska Disneytidningen att kontinuerligt ange seriernas upphovsmän, ett ganska nytt koncept.

Italien

Paperinik e altri supereroi kom ut med 139 nummer 1993–2005 och innehåller klassiska Stål-Kalle-serier (I) och serier med Stål-Långben, brasilianska superhjälteserier (José Carioca), Batank, mfl.
Paperinik New Adventures kom ut med 49 nummer från och med 1996, följdes sedan av PK² med 18 nummer 2001–2002 och PK Pikappa med 32 nummer från och med 2002. Serien startade om 2005 och heter nu Paperinik New Adventures Reloaded och repriserar serierna från Paperinik New Adventures. (Motsvarar svenska Stål-Kalle och Stål-Kalle Reloaded).

Argentina

Aventuras de Ciber Pato

Brasilien

Superpato Novas Aventuras

Danmark

Stålanden på nye eventyr

Finland

Taikaviitta 2000/Taikaviitta, kom ut med 2 nummer 1999 och 12 nummer 2000. Bytte namn från Taikaviitta 2000 till Taikaviitta från och med nr 7/2000.