Mandrake
Dagsstrippserie om trollkonstnären Mandrake och hans svarte assistent Lothar, skapad av Lee Falk, som även skapat "Fantomen".
Bakgrund
Falk skapade "Mandrake" redan 1924, vid 19 års ålder, och tecknade då ett tiotal strippar, men när han 1934 sålde serien till King Features Syndicate anlitade han tecknaren Phil Davis. Serien blev en omedelbar succé och året efter utökades den med en söndagssida. Mandrake blev förebild för en mängd liknande serier om magiker, av vilka Zatara förmodligen är den mest kända och långlivade.
Ursprungligen hade verkligen Mandrake magiska krafter, men Falk insåg snart att det blev svårt att hitta på utmaningar för en så kraftfull huvudperson. Han ändrade då konceptet så att Mandrake endast är kapabel till omedelbar masshypnos, så att det som verkar ske egentligen är en illusion. Frasen "Mandrake gör en hypnotisk gest" har kommit att känneteckna serien sedan dess.
Davis tecknade serien fram till sin död 1964. Hans fru Martha tog över under en kort tid. Hon var en tidigare modedesigner som hade assisterat sin make under flera år. 1965 tog Fred Fredericks över ritstiftet, och han har hållit sig kvar på serien sedan dess. När Lee Falk dog 1999 tog han även över författarskapet.
Söndagsserien lades ner 2002 då Fredericks ville dra ner på arbetstempot, med dagsserien lever vidare än idag (juli 2006).
Svensk utgivning
Mandrake har publicerats som biserie i en mängd olika svenska tidningar, bl.a. Fantomen, Blixt Gordon, Swisch, Serie-Pressen, Karl-Alfred och Tarzan.
Dessutom har serien getts ut i en handfull egna utgåvor, bl.a. i julalbum på 40-talet och två kortlivade egna serietidningar på 1960-talet. Ingick även i bokserien "De bästa serierna".
Mandrake i andra medier
"Mandrake" har filmatiserats flera gånger. En svartvit serie i tolv delar från 1939 med Warren Hull som Mandrake, en TV-pilot från 1954 som inte ledde till en TV-serie, samt en TV-film från 1979 med Anthony Herrera som Mandrake. Fellini sades ha planer på en långfilm med Marcello Mastroianni i huvudrollen, men av detta kom intet.
Mandrake och Lothar var även två av frontfigurerna i den tecknade tv-serien "Defenders of the Earth" (tillsammans med Fantomen och Blixt Gordon).
Kuriosa
- Seriefiguren Mandrake har påfallande likheter inte bara med Lee Falk själv utan även ännu mer med Leon Mandrake, en kanadensisk illusionist som uppträdde på scen flera år innan seriefiguren skapades, och som sedermera även blev god vän med Lee Falk själv.
- "Mandrake" är det engelska namnet på alrunan, en växt som förr ansågs ha magiska krafter. Växtens latinska namn, mandragora officinalis, i samman dragning gav upphov till namnet Dragos, under vilket serien lanserades 1938 i Danmark. Genom en förväxling av upphovsmannens två serier kom detta att bli Fantomens namn i Sverige under 38 år. – Källa: "Så gick det till när Fantomen blev Dragos", artikel av Hans Sidén i Göteborgs-Posten, "Världens gång", den 25 nov 2006.
- "Mandrake" har figurerat i "crossovers" med "Fantomen". Första gången detta skedde var när Fantomen och Diana gifte sig 1977, och Lothar "med gäst" bjöds in till bröllopet.
- Lee Falk och Fred Fredericks lade ofta in små hänvisningar till "Fantomen" i serien "Mandrake". Exempel på detta är en Fantomenmask som syns i en maskeradbutik, att Mandrake passerar en biograf där Fantomenfilmen visas, eller att Mandrake och Lothar besöker ett universitet där en viss Kit Walker fortfarande är känd för sina sportbragder! Dessa små cameos var dock mest menade som skämtsamma hälsningar till trogna Fantomen- och Mandrake-fans. Den första riktiga crossovern i "Mandrake"-serien var logiskt nog när Narda och Mandrake gifte sig 1998. Där förklaras också hur de två möttes första gången, när Mandrake var på resa i Afrika och även lärde känna Lothar.
- Sedan Lee Falk dog och Fred Fredericks tog över författarskapet har det blivit allt fler crossovers med Fantomen. I det allra sista söndagsäventyret ("Shadows on Devil Road" från 2002) samarbetar Mandrake och Fantomen genom hela äventyret. Det är dessutom en uppföljare till ett gammalt Fantomenäventyr av Lee Falk och Wilson McCoy från 1947.