Skillnad mellan versioner av "Samnärvaro"
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
m (→Fotnoter) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Serietermer]] | [[Kategori:Serietermer]] | ||
[[Kategori:Serieteori]] | |||
[[Bild:Skymasters.jpg|frame|right|Genom [[samnärvaro]]n upplever man en serie bilder både i sekvens och sammantaget samtidigt.<BR>"[[Sky Masters of the Space Force]]"<BR>av [[Jack Kirby]] och [[Wally Wood]].<BR>© [[George Matthew Adams Service]]?]] | [[Bild:Skymasters.jpg|frame|right|Genom [[samnärvaro]]n upplever man en serie bilder både i sekvens och sammantaget samtidigt.<BR>"[[Sky Masters of the Space Force]]"<BR>av [[Jack Kirby]] och [[Wally Wood]].<BR>© [[George Matthew Adams Service]]?]] | ||
'''Samnärvaro''' är termen för det faktum att serien består av flera berättelsestadier som visas upp samtidigt för läsaren. Begreppet är besläktat med "[[sidoställdhet]]", men sidoställdhet är ett mer tekniskt ord, som syftar på den praktiska omständigheten att flera rutor visas sida vid sida. "Samnärvaro" beskriver snarare ''konsekvensen'' av sidoställdheten, nämligen att serien har en tidsdimension och en rumsdimension samtidigt, och att serierutorna kan betona eller rentav lägga till saker i berättelsen när man ser dem tillsammans som inte finns där när man läser dem en i taget. Resultatet är en holistisk effekt där upplevelsen av hela seriesidan blir större än summan av sidans rutor var för sig. Detta är – medvetet eller omedvetet – en fundamental del av seriemediets berättarteknik, och påverkar både tids- och rumsperspektiven i berättandet. | '''Samnärvaro''' är termen för det faktum att serien består av flera berättelsestadier som visas upp samtidigt för läsaren. Begreppet är besläktat med "[[sidoställdhet]]", men sidoställdhet är ett mer tekniskt ord, som syftar på den praktiska omständigheten att flera rutor visas sida vid sida. "Samnärvaro" beskriver snarare ''konsekvensen'' av sidoställdheten, nämligen att serien har en tidsdimension och en rumsdimension samtidigt, och att serierutorna kan betona eller rentav lägga till saker i berättelsen när man ser dem tillsammans som inte finns där när man läser dem en i taget. Resultatet är en holistisk effekt där upplevelsen av hela seriesidan blir större än summan av sidans rutor var för sig. Detta är – medvetet eller omedvetet – en fundamental del av seriemediets berättarteknik, och påverkar både tids- och rumsperspektiven i berättandet. | ||
| Rad 5: | Rad 6: | ||
Samnärvaron är i sig en naturlig del av seriemediet, men vissa serieskapare har särskilt lyckats med att utnyttja denna egenskap för ett effektivare berättande, däribland [[Alan Moore]], [[Dave Sim]] och [[Chris Ware]]. | Samnärvaron är i sig en naturlig del av seriemediet, men vissa serieskapare har särskilt lyckats med att utnyttja denna egenskap för ett effektivare berättande, däribland [[Alan Moore]], [[Dave Sim]] och [[Chris Ware]]. | ||
Termen myntades av [[Göran Ribe]]. | Termen myntades av [[Göran Ribe]].<ref>{{B&B|Göran Ribe|"En film som är en tavla"|3|1983}}</ref> | ||
{{Fotnoter}} | |||
Nuvarande version från 13 mars 2016 kl. 14.08
"Sky Masters of the Space Force"
av Jack Kirby och Wally Wood.
© George Matthew Adams Service?
Samnärvaro är termen för det faktum att serien består av flera berättelsestadier som visas upp samtidigt för läsaren. Begreppet är besläktat med "sidoställdhet", men sidoställdhet är ett mer tekniskt ord, som syftar på den praktiska omständigheten att flera rutor visas sida vid sida. "Samnärvaro" beskriver snarare konsekvensen av sidoställdheten, nämligen att serien har en tidsdimension och en rumsdimension samtidigt, och att serierutorna kan betona eller rentav lägga till saker i berättelsen när man ser dem tillsammans som inte finns där när man läser dem en i taget. Resultatet är en holistisk effekt där upplevelsen av hela seriesidan blir större än summan av sidans rutor var för sig. Detta är – medvetet eller omedvetet – en fundamental del av seriemediets berättarteknik, och påverkar både tids- och rumsperspektiven i berättandet.
Samnärvaron är i sig en naturlig del av seriemediet, men vissa serieskapare har särskilt lyckats med att utnyttja denna egenskap för ett effektivare berättande, däribland Alan Moore, Dave Sim och Chris Ware.
Termen myntades av Göran Ribe.[1]
Fotnoter
- ↑
- Göran Ribe: ""En film som är en tavla"" (Bild & Bubbla nr 3/1983)
