3D-serier
3D-serier är speciella serier gjorda för att se ut att "komma ut ur tidningen". För att läsa dessa behövs speciella glasögon med ena ögat täckt av ett rött filter, och det andra av ett grönt. Serierna själva ser, utan glasögonen, ut ungefär som två kopior av samma bild, den ena röd och den andra grön, förskjutna en smula i sidledd. Poängen är att det gröna ögat ska filtrera bort den gröna bilden och bara få den röda (och vice versa), och att de två ögonen ska få varsin bild som motsvarar hur de båda ögonen i verkligheten får lätt åtskilda bilder, som hjärnan senare tolkar om för att generera djupseende. Eftersom färgerna används för att filtrera bort de olika bilderna fungerar detta bara för svartvita serier, och resultatet blir 3D-bilder som skimrar i en röd-grön färg.
3D-seriernas gyllene era var på 50-talet och sammanföll med den första 3D-boomen inom biofilm. 50-talet såg också stereo-kameror med dubbla objektiv för hemmabruk samt den även i Sverige populära Viewmaster-stereobildvisaren med bl.a. Disney-bilder.
3D-serier i USA
Bland amerikanska 3D-serier från 50-talet (de flesta oneshots från redan etablerade serier) återfinns1:
- 3D EC Classics
- 3D Love
- Abbot and Costello
- Batman
- Captain 3D (Jack Kirby)
- Felix the Cat
- Funny 3D
- House of Terror
- Katzenjammer Kids
- Sad Sack
- Sheena, Queen of the Jungle
- Superman
- Three Stooges
Kuriosa
- Ett tidigt exempel på svenska 3D-serier är "Olli och Pova reser till månen" av Nils Egerbrandt, publicerad i Tuff och Tuss.
Se även
- Ray Zone
- Skulpturserier (en helt annan form av tredimensionella serier)
Fotnot
- 1. Exempel från "Amazing 3-D" av Hal Morgan och Dan Symmes (Vermilion, 1982)
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |