Brother Power the Geek
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.
Det finns åtskilliga kandidater till titeln "världens sämsta serie", men Joe Simons serie om den levande hippiedockan är en av dem som frekventast dyker upp i diskussionerna. Simon, som under 1940-talet hade varit en av pionjärerna inom hela superhjältegenren, bland annat som medskapare till "Captain America", försökte sig i slutet av 1960-talet och början av 70-talet att följa med sin tid och göra serier som talade direkt till ungdomarna från kärleksgenerationen. Ett av resultaten blev "Brother Power the Geek".
Historik
Tidningen Brother Power the Geek gavs ut i två nummer av DC Comics 1968. Fler blev det inte. Serien sägs ursprungligen ha varit tänkt att heta Brother Power the Freak, men titeln byttes ut eftersom "freak" ansågs vara en drogreferens. Serien spöktecknades av Al Bare, som Simon tidigare hade samarbetat med i Mad-kopian Sick. Historien handlade om en modelldocka av tyg i naturlig människostorlek, som får liv under en åskstorm. Han adopteras av ett gäng unga hippies (eller åtminstone ungdomar som Joe Simon anser vara hippies) och får namnet "Brother Power" på grund av sin övermänskliga styrka. Styrkan använder han bland annat för att bistå sina nyvunna vänner i kamp mot våldsamma motorcykelgäng, en ond cirkustrupp och lagens långa arm. Efter att ha blivit kär i flicka vid namn Cindy, kedjas han fast på en rymdraket av sina fiender och skjuts ut i rymden.
Och där slutar historien. Tidningen lades abrupt ner. Dock lär det inte ha berott på den usla kritiken eller på försäljningssiffrorna. I en intervju från 1998 avslöjade DC-medarbetaren Carmine Infantino att det framför allt berodde på att DC-redaktören Mort Weisinger hatade hippiekulturen och därför propagerade för att tidningen skulle försvinna.[1]
Enligt Simon lades tidningen ned just när det tredje numret var färdigtecknat och redo att nå pressarna, men Simon har iövrigt varit motvillig till att prata om serien, eller att offentliggöra något av originalteckningarna.
Serien blev närmast legendarisk som en av DC:s värsta kalkonserier genom tiderna, och fick därigenom en mindre kultstatus med tiden. Den förste att återanvända figuren var Neil Gaiman som gjorde Brother Power till huvudfigur i ett Swamp Thing-avsnitt från 1989. Här avslöjades det att Brother Power liksom Swamp Thing var en sorts naturkraft i humanoid form. Rachel Pollack fortsatte därefter att berätta Brother Powers moderna historia i engångspublikationen Vertigo Visions: The Geek från 1993. Därefter har figuren gjort enstaka gästspel och cameos i andra tidningar från DC och Vertigo.
Brother Power på svenska
Första avsnittet av "Brother Power" publicerades på svenska i Pox nr 9/1987, ett specialnummer dedikerat till "världens sämsta kalkonserier". Här fick serien titeln "Brother Power som Missfostret".
Brother Power-index
| Publikation | Nr | Datum | Titel | Manus | Bild | Svensk publicering | Svensk titel |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Brother Power the Geek | 1 | September-oktober 1968 | "A Thing is Born" | Joe Simon | Al Bare | Pox nr 9/1987 | "Brother Power som Missfostret" |
| Brother Power the Geek | 2 | November-december 1968 | "A Visit from the Dead" | Joe Simon | Al Bare | ||
| Swamp Thing Annual Vol. 2 | 5 | 1989 | "Brothers" | Neil Gaiman | Richard Piers Rayner, Mike Hoffman och Kim DeMulder | ||
| Vertigo Visions: The Geek | 1 | Juni 1993 | "Homelands of the Dolls" | Rachel Pollack | Mike Allred |
Alternativa versioner
Brother Power spelar även en roll i miniserien "Conjurors" av Chuck Dixon och Eduardo Baretto från 1999. Serien är en s.k. "Elseworlds" och utspelar sig därmed inte i DC:s ordinarie kontinuitet. Här har Brother Power en helt annan personlighet och skildras som en publicitetshungrig helbrägdagörare.
