Pantomimserie

"Ferd'nand" av Henning Dahl Mikkelsen från den allra första strippen 1937. © PIB.

En pantomimserie eller stumserie är en serie som berättas med bilder utan text.

Termen är emellertid tillräckligt bred för att inkludera olika grader av "ordlöshet". De mest renodlade pantomimserierna använder inga ord, pratbubblor eller textplattor överhuvudtaget (inklusive ljudeffekter). Vissa (som "Birger Barbaren") använder sig av pratbubblor innehållande symbolbilder, medan ytterligare andra tillåter sig att visa text på i serien avbildade skyltar, bokomslag och liknande.

Många pantomimserier är inte heller hundraprocentigt konsekventa. "Adamson" är ett exempel på en serie som använder pratbubblor vid enstaka och sparsmakade tillfällen. I "Hasse" är huvudpersonen alltid stum, medan bifigurerna ofta använder pratbubblor.

Pantomimserier har en lång historia i serievärlden, redan 1894 bestämde sig tecknaren Caran d'Ache sig för att göra ett längre serieverk i pantomimform, "Maestro". Enbart ungefär en tredjedel av projektet fullföljdes, men samlades 1999 i en fransk utgåva från CNBDI.

De vanligast förekommande pantomimserierna är humorserier i dagsstripp-, eller söndagssidesformat med enkla visuella skämt. Dit hör till exempel klassiker som "Hasse", "Ferd'nand" och "Alfredo".

Från 1900-talets sista decennier och framåt har det dessutom blivit vanligare med experimentella serier och alternativserier som berättas stumt, däribland "Frank" av Jim Woodring, "Boerke" av Pieter De Poortere och "The System" av Peter Kuper.

Även andra genrer flirtar ibland med den stumma formen, t.ex. ett avsnitt av Batmanäventyret "The Many Deaths of the Batman" av John Byrne och Jim Aparo från amerikanska Batman nr. 434 (1989). I december 2001 körde Marvel en "Nuff said"-special, då 23 av deras populäraste serier publicerades i specialavsnitt utan dialog.

Nämnas bör också Lynd Wards banbrytande grafiska romaner, "Gods' Man" från 1929 och "Mad Man's Drum" från 1930, berättade helt i träsnittsbilder.