Skillnad mellan versioner av "Ola Ambjörnsson"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m (Korr. stavn.)
Rad 70: Rad 70:


==Stil och innehåll==
==Stil och innehåll==
Ola Ambjörnsson tecknar i en mix av naivism och hyperrealism. Tydlighet präglar allt vad han gör, något han bland annat har inspirerats till av förebilderna [[Hergé]] och [[Jan Lööf]]. Figurerna tecknas i en enkel, mjuk, lite styltig stil, likt Jan Lööf eller [[Peter Csihas]]. Liksom hos Csihas känns de också naiva och ibland lite "krattigt" tecknade, kanske influerade av amerikanska [[undergroundserier]]. Bakgrunderna är å andra sidan enormt detaljerade och ofta direkt avbildade från verklgiheten. Finns miljöerna på riktigt brukar han först fotografera dem för referens, något även Hergé gjorde.<ref name="SS"></ref> Sagomiljöerna är starkt influerade av John Bauer.<ref name="SS"></ref> Flera andra klassiska konstnärer har ocskå varit tydliga inspirationskällor.
Ola Ambjörnsson tecknar i en mix av naivism och hyperrealism. Tydlighet präglar allt vad han gör, något han bland annat har inspirerats till av förebilderna [[Hergé]] och [[Jan Lööf]]. Figurerna tecknas i en enkel, mjuk, lite styltig stil, likt Jan Lööf eller [[Peter Csihas]]. Liksom hos Csihas känns de också naiva och ibland lite "krattigt" tecknade, kanske influerade av amerikanska [[undergroundserier]]. Bakgrunderna är å andra sidan enormt detaljerade och ofta direkt avbildade från verkligheten. Finns miljöerna på riktigt brukar han först fotografera dem för referens, något även Hergé gjorde.<ref name="SS"></ref> Sagomiljöerna är starkt influerade av John Bauer.<ref name="SS"></ref> Flera andra klassiska konstnärer har ocskå varit tydliga inspirationskällor.


Arrangemanget av bilderna ger enligt Ambjörnsson själv teckningarna "en onaturlig aura, som teaterkulisser, men det är också meningen". En av förebilderna här är ungraren [[Alexander Blum]] som tecknade några nummer av ''[[Illustrerade Klassiker]]'', bland annat "Hamlet" och "Macbeth".<ref name="SS"></ref>
Arrangemanget av bilderna ger enligt Ambjörnsson själv teckningarna "en onaturlig aura, som teaterkulisser, men det är också meningen". En av förebilderna här är ungraren [[Alexander Blum]] som tecknade några nummer av ''[[Illustrerade Klassiker]]'', bland annat "Hamlet" och "Macbeth".<ref name="SS"></ref>

Versionen från 3 oktober 2012 kl. 12.32

SERIESKAPARE
Ola Ambjörnsson
Född:∗ 1958-12-16 (65 år)
Land:Mini sverige.gif Sverige
Språk:Mini sverige.gif Svenska
Grupp(er):Fria Serier
Serier i urval
"Ynglingen som ville lära sig rysa"
"Den svarta stenen"
"Neanderdalen"
"Ensamma Pappan"

Ola Ambjörnsson (född 1958), svensk illustratör och serietecknare som publicerats bland annat i Kamratposten, Mammut, Galago och Dagens Nyheter. Har kommit ut med fyra egna seriealbum på Carlsen Comics. Idag illustrerar Ambjörnsson främst barnböcker.

Biografi

Redan som ung pojke fick Ola Ambjörnsson några seriestrippar publicerade i Dagens Nyheters barnavdelning Barnens Nyheter. 1976 började han sjutton år gammal att teckna serier för Kamratposten. Han var inspirerad av undergroundserier, men började att teckna för barn eftersom det då inte fanns några tidningar som köpte andra serier än barnserier.[1]

Kall Anka & C:o nr 1 1978. © Ola Ambjörnsson.

Vuxnare serier fick han till en början ge ut på egen hand. 1978 gav han tillsammans med Nisse Hvitfeldt ut det uppmärksammade fanzinet Kall Anka & C:o där även Olle Berg medverkade, och som bland annat innehöll Disneyparodier under parollen "Vält Disney!". Kall Anka kom bara i ett enda nummer, men sålde nästan slut på hela sin upplaga på 3000 exemplar, vilket troligen är ett rekord för svenska seriefanzin.[1]

I slutet av 1970-talet tog Magnus Knutsson kontakt med Ambjörnssson för att starta föreningen Fria Serier, som skulle främja utgivning av alternativserier i Sverige. Den hade sitt första årsmöte i maj 1979 och styrelsen kom förutom Knutsson och Ambjörnsson att bestå av Leif Almqvist (ordförande), Johan Höjer och Gunnar Idering. Fria Serier gav 1979–83 ut albumserierna Mammut och Mammut Special och Ambjörnsson medverkade själv i Mammut nummer 1–3. I Mammut nr 1 publicerades hans surrealistiska "Delirium" om en man som går vilse i sin egen näsa. Dock kände Ambjörnsson ganska snart att han hamnade i bakgrunden av föreningen Fria Serier.[1] Den lades ned helt 1983.

I Kamratposten tecknade han serier som "Harulven", "Haren Lillemans äventyr" (med Marina Hill), "Ynglingen som ville lära sig rysa" och "Neanderdalen" (till manus av Sonja Hulth). När KP gav ut samlingsalbumet "Samlade serier" 1980 stod Ambjörnsson för 38 av de 125 sidorna. Både "Ynglingen" och "Neanderdalen" samlades senare som album, utgivna på Carlsen Comics. Carlsen gav även ut albumen "Den svarta stenen" 1985 och "Vildmannen" 1997, som båda samlade flera kortare historier av vilka några tidigare publicerats i KP. Många av hans barnserier var baserade på eller inspirerade av gamla folksagor, från Bröderna Grimm såväl som från svensk berättartradition.

Ambjörnsson medverkade även i ett par tidiga nummer av Galago.

"Ynglingen som ville lära sig rysa", omslagsteckning av Ola Ambjörnsson. © Ambjörnsson/ Carlsen
Bilden är hämtad med tillstånd från The Grand Comic Book Database.

I början av 1990-talet tecknade han strippserien "Ensamma Pappan" som publicerades som gästserie i Dagens Nyheter. Huvudfiguren var visuellt baserad på Dagobert Krikelin och det övriga figurgalleriet bestod av allsköns berömdheter från seriernas värld.

I slutet av 90-talet meddelade Ambjörnsson att han inte längre var särskilt intresserad av seriernas bildtänkande.[1] Sedan dess har han illustrerat flera böcker, främst barnböcker. Den egna "Lilla Rosa och Långa Leda", baserad på en svensk folksaga nedtecknad av Sven Sederström, gavs ut av Bonnier Carlsen 1995.

Stil och innehåll

Ola Ambjörnsson tecknar i en mix av naivism och hyperrealism. Tydlighet präglar allt vad han gör, något han bland annat har inspirerats till av förebilderna Hergé och Jan Lööf. Figurerna tecknas i en enkel, mjuk, lite styltig stil, likt Jan Lööf eller Peter Csihas. Liksom hos Csihas känns de också naiva och ibland lite "krattigt" tecknade, kanske influerade av amerikanska undergroundserier. Bakgrunderna är å andra sidan enormt detaljerade och ofta direkt avbildade från verkligheten. Finns miljöerna på riktigt brukar han först fotografera dem för referens, något även Hergé gjorde.[1] Sagomiljöerna är starkt influerade av John Bauer.[1] Flera andra klassiska konstnärer har ocskå varit tydliga inspirationskällor.

Arrangemanget av bilderna ger enligt Ambjörnsson själv teckningarna "en onaturlig aura, som teaterkulisser, men det är också meningen". En av förebilderna här är ungraren Alexander Blum som tecknade några nummer av Illustrerade Klassiker, bland annat "Hamlet" och "Macbeth".[1]

Utgivna serier

Seriealbum

Fanzin

Medverkan i tidningar

Medverkan i antologier

"Samlade serier" (1980), omslag av Ola Ambjörnsson © Ambjörnsson/ Kamratposten.

Övrig bokutgivning

Egna bilderböcker

  • Ola Ambjörnsson: "Lilla Rosa och Långa Leda: svensk folksaga". Efter Sven Sederströms uppteckningar. Bonnier Carlsen 1995. ISBN 91-638-0209-0

Övrig bokillustration (urval)

  • Marianne Söderbäck: "Vem är varulven?", Rabén & Sjögren 1987. ISBN 91-29-58198-2
  • Marianne Söderbäck: "Vargpälsen", Rabén & Sjögren 1988. ISBN 91-29-59017-5
  • Marianne Söderbäck: "Hämndens väg", Rabén & Sjögren 1989. ISBN 91-7396-472-7
  • Sven Wernström: "Fredagen den 13:e", Gidlund 1990. ISBN 91-7844-171-4
  • Marianne Söderbäck: "Svartboken", Rabén & Sjögren 1990. ISBN 91-29-59667-X
  • Sonja Hulth: "Barnens svenska historia. 4, När svenskarna flyttade till stan", Rabén & Sjögren 1992. ISBN 91-29-58443-4
  • Thomas Danielsson: "Kapten Skröna och den hungriga hajen", Bonnier Carlsen 1994. ISBN 91-638-0053-5
  • Gunila Ambjörnsson: "Ivar den förskräcklige: en storebrors berättelse", Eriksson & Lindgren 1996. ISBN 91-87805-01-4
  • Sonja Hulth: "Läs i nivåer: Tor hos Utgårdaloke", Almqvist & Wiksell 2001. ISBN 91-21-19776-8, ISBN 9789121197769
  • Ronny Ambjörnsson m fl: "Inspirerad av antroposofi" (redaktör: Birgitta Fritz), Natur och kultur/Fakta etc., 2004. ISBN 91-27-35499-7

Kuriosa

Ola är son till idéhistorikern och författaren Ronny Ambjörnsson samt till författaren, dramatikern och regissören Gunila Ambjörnsson. Han har illustrerat böcker åt båda.

Mer om Ola Ambjörnsson

Externa länkar


I sina sagor är Ola ofta inspirerad av stora klassiska konstärer. En scen ur "Vildmannen" av Ola Ambjörnsson, fritt efter Carl Larssons "Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523". © Ambjörnsson

Fotnoter

  1. ↑ 1.0 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 Nisse Larsson: "Svenska serietecknare", Alfabeta 1992, s. 94–97.
Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=Ola_Ambjörnsson&oldid=167250"