Mangamålet

Simon Lundström framför Högsta domstolen (i en intervju för SVT:s Kulturnyheterna/Aktuellt), rättegångsdagen den 16 maj 2012.

Mangamålet kallas ett uppmärksammat svenskt rättsfall där Simon Lundström åtalades för innehav av barnpornografi, med anledning av att man på hans hårddisk fann ett antal tecknade bilder av barn i situationer som kunde bedömas som sexuella. Lundström frikändes 2012 av Högsta domstolen.

Tingsrätten och hovrätten

Den 30 juni 2010 dömdes den svenske översättaren och serieexperten Simon Lundström till villkorlig dom och 80 dagsböter för innehav av ett femtiotal japanska tecknade bilder i Uppsala tingsrätt. Några av bilderna var i genren lolikon och föreställde minderåriga i sexuella situationer, något som i svensk lag är olagligt även i tecknad form. Domen överklagades och rättegångsförhandlingarna hölls den 14 januari 2011 i Svea hovrätt. Resultatet var att hovrätten släppte ett dussin bilder fria som hovrätten ansåg inte vara antingen "barn" eller "porr". Domslutet i tingsrätten fastslogs dock, med samma straff – villkorlig dom och 80 dagsböter.

Det har förekommit olika uppgifter om bötesbeloppet. Det blev samma straff i både tings- och hovrätt, 80 dagsböter, men eftersom den åtalade mellan domarna förlorat sitt arbete och sin inkomst så är själva beloppet lägre efter hovrättens dom då dagsböter är baserade på den aktuella inkomsten.

Högsta domstolen

Domen överklagades till Högsta domstolen av försvaret. I september 2011 uttryckte Riksåklagaren att Högsta domstolen borde ta upp målet och i november 2011 blev det klart att Högsta domstolen tar upp målet. Frikännande dom meddelades den 15 juni 2012.

Högsta domstolen konstaterar att det i lagens förarbeten inte har förts någon diskussion kring skillnader mellan olika typer av teckningar, såsom "mellan teckningar som utgör avbildningar av ett verkligt övergrepp och teckningar av fantasifigurer med mänskliga drag".

Högsta domstolen anser visserligen att teckningarna får bedömas vara pornografiska. Avsikten med lagen är dock inte att straffbelägga alla bilder där barn framställs nakna utan viss försiktighet har anmodats från lagstiftarens sida och Högsta domstolen anser att en analogi får göras när det kommer till bilder av fantasifigurer. Av de bilder som åtalet omfattar, bedöms endast en bild vara verklighetstrogen och därmed möjlig att rendera fällande dom för innehav av barnpornografi, medan de andra bilderna ligger så långt från verklighetsbeskrivningar att de måste omfattas av informations- och yttrandefrihetsreglerna i regeringsformen. Högsta domstolen anser vidare att: "En fällande dom i målet ligger inom ramen för en möjlig tolkning av bestämmelsen om barnpornografibrott", men att ett fällande av de 38 bilder som alltså visar rena fantasifigurer inte står i proportionalitet mot informations- och yttrandefriheten. Mot bakgrund av Lundströms yrke, anser Högsta domstolen att det var försvarligt att han innehade den enda bild "som i och för sig är sådan att innehav av den annars vore straffbart" då den är barnpornografisk.

Lundström frias alltså, dels på grund av en bedömning att de flesta bilderna inte alls är barnpornografiska och dels på grund av att det får anses försvarligt att han på grund av sitt yrke och expertis innehar en bild som faktiskt har bedömts vara barnpornografisk och innehav av den således skulle ha varit straffbart för andra.

Debatt

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer .

Ett flertal bedömare har varit kritiska mot domen, och domen har debatterats flitigt i media och på Internet sedan 2010.

Den 15 maj 2012, dagen innan ärendet togs upp i Högsta domstolen, skrev Björn Sellström vid Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp i en debattartikel i Svenska Dagbladet om ärendet: "Högsta Domstolen bör ändra bedömningen om vad som är en skildring av ett barn. Låt polisen fokusera på att bekämpa riktiga övergrepp i stället för att tvingas ägna tid åt fantasifigurer".

Hanne Kjöller skrev om målet på Dagens Nyheters ledarsida den 20 maj 2012 och menade att kriminaliseringen av tecknade bilder är moralism som tar fokus från verkliga övergrepp.

Under den allmänna motionstiden i riksdagen under hösten 2012 lämnade Maria Abrahamsson (m) in en motion med anledning av domen. Hon ansåg att Högsta domstolen inte på ett tillräckligt tydligt sätt hade klargjort att fiktiva tecknade bilder inte skall omfattas av barnpornografiförbudet och uttalade i motionen att lagstiftaren därför måste göra detta genom att förtydliga lagtexten. Hon har fortsatt att driva på i frågan, i och med att lagstiftningen fortfarande 2015 inte har förändrats. Abrahamsson är utbildad jurist och har jobbat som journalist innan hon valdes in i riksdagen 2006.

Mer om Mangamålet

• David Haglund: "Manga är barnporr – uppmärksammad svensk dom" (Bild & Bubbla nr 3/2010, s. 22–25)

• Helena Giertta: "Yttrandefriheten är hotad – även i Sverige" (Kollega nr 6/2010, s. 56–57) Läs artikeln här.

• Fredrik Strömberg: "Organisationer kräver revidering av lagen" (Bild & Bubbla nr 2/2011, s. 10–11)

• David Haglund: "Sagt om »Mangadomen»" (Bild & Bubbla nr 2/2011, s. 12–13)
• Dan Jönsson: "Estetisk rensning", 10tal bok, Stockholm 2012
• Stefan Westrin: "I skuggan av teckning 39", Svenska Dagbladet 2013-06-09. Läs artikeln här.

Externa länkar

• Svensk dom: nakna mangafigurer är barnporr Inlägg på Bildochbubbla.se inkl. länkar
• "Mangamålet" - taggade artiklar på Bildochbubbla.se

Se även

• Pox-rättegången

Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer!