Kontinuitet

Kontinuitet är ett begrepp som används inom både film- och seriebranschen och innebär att nya scener bygger på sådant som etablerats redan tidigare. I filmer där man slarvat med kontinuiteten mellan tagningarna kan man ibland se en rollfigur hålla ett halvtomt glas i en scen och ett fullt glas någon sekund senare. (Inom svensk film använder man även begreppet klaff och det är scriptans uppgift att se till att allt stämmer mellan tagningarna.) I seriernas värld är kontinuitet ett mycket vidare begrepp och innebär att seriefigurer har enhetliga karaktärsdrag och ett förflutet som de kan referera tillbaka till – exempelvis då till tidigare möten med andra figurer som också lever i samma fiktiva universum.

I en serievärld som har byggts upp under många år med många olika serier och seriefigurer som har kopplats samman, och där många berättelser har skrivits av olika författare, kan kontinuitetsproblem uppstå när nya författare anlitas och man försöker utveckla serierna för nya målgrupper.

En författare kan också själv leka med kontinuitetsbrott i sin egen serie, som när Hergé i den nytecknade och färglagda nyutgåvan (1955) av Tintin-albumet "Faraos cigarrer" (första utgåvan 1934) låter Tintin träffa en Tintinentusiast som har albumet "Månen tur och retur del 1" (från 1953) i sin ägo, ett äventyr som Tintin då ännu inte har upplevt!

En ogentlig form av kontinuitetsproblem är de som kan uppstå, när albumserier översätts till andra språk och ges ut i en numrerad upplaga som inte stämmer överens med originalspråkets numrering. Ett albumäventyr som egentligen kommer efter ett annat kan då ges ut före det andra och i berättelsen hänvisa tillbaka till albumet som har ett högre nummer och kanske ännu inte har givits ut på det språket. Vid nyutgåvor har man därför ibland gjort om numreringen av albumen, så till exempel avseende Tintin på svenska.

Kontinuitet i olika specifika serieuniversa

Marvel Comics var inte först med att skapa gemensamma superhjälteuniversum där figurer regelmässigt sprang in i varandra, men de var först med att skapa och underhålla ett konsekvent universum där kontinuiteten användes som ett verktyg för att skapa ett större sammanhang och på sätt och vis även en större realism. Ett exempel på detta var att det Atlantis som Fantastic Four mötte Sub-Mariner i även var samma undervattensstad när någon annan Marvelfigur kom till Atlantis.

DC Comics hade genom sin långa historia en mycket rörig kontinuitet i sitt superhjälteuniversum (det så kallade DC:s universum), där man ofta bortförklarade missar av Atlantistypen med att motsägelsefulla historier utspelades på en parallell jord. Till slut gjorde man i stort sett rent hus med all tidigare kontinuitet i och med miniserien Crisis on Infinite Earths 1985, efter vilken många seriehjältar fick en nystart. Resultatet skulle bli en enda fiktiv jord med en enda enhetlig historia och en mer lättfattlig kontinuitet för alla figurer. DC Comics har sedan gjort liknande omstarter av sitt universum ett flertal gånger.

Fördelar och nackdelar med kontinuitet

För en del författare tjänar kontinuiteten som en inspirationskälla, medan andra ser den som en hämsko för den kreativa processen i och med att den sätter vissa restriktioner på hur en figur förväntas agera, samt tvingar läsaren eller tittaren att följa flera av verken, dessutom i viss ordning. Även om många fans av särskilt superhjältegenren inte har några problem att hänga med i figurernas invecklade historia har man på senare år kunnat skönja en utveckling mot mer fristående historier.

Seriernas version av revisionistisk historieskrivning kallas retcon.

Se även

• Kanon