Skillnad mellan versioner av "Pippi Långstrump"
Keffy (diskussion | bidrag) |
Keffy (diskussion | bidrag) |
||
Rad 27: | Rad 27: | ||
===[[Bild:Mini_kanada.gif]] [[Bild:Mini_usa.gif]] Engelskspråkig utgivning=== | ===[[Bild:Mini_kanada.gif]] [[Bild:Mini_usa.gif]] Engelskspråkig utgivning=== | ||
2012–2014 gav [[Drawn & Quarterly]] ut albumen med de av Björn Hedlund redigerade serierna i engelsk översättning av [[Tiina Nunnally]]: | 2012–2014 gav [[Drawn & Quarterly]] ut de tre albumen med de av Björn Hedlund redigerade serierna i engelsk översättning av [[Tiina Nunnally]]: | ||
#"Pippi Moves In", Drawn & Quarterly 2012. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770460997 | #"Pippi Moves In", Drawn & Quarterly 2012. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770460997 | ||
#"Pippi Fixes Everything", Drawn & Quarterly 2013. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770461314 | #"Pippi Fixes Everything", Drawn & Quarterly 2013. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770461314 |
Versionen från 11 maj 2021 kl. 02.43
Pippi Långstrump, Astrid Lindgrens barnboksfigur och världens starkaste flicka, förekommer även i en serieversion. Totalt producerades 36 avsnitt under åren 1957–1959, samtliga skrivna av Lindgren själv,[1] och tecknade av kapitelböckernas illustratör Ingrid Vang Nyman.
Stil och innehåll
Serieäventyren baserades på de ursprungliga barnromanerna om Pippi, och Ingrid Vang Nyman tecknade serierna liksom bokillustrationerna i en naiv stil som hyllats av många kritiker.[källa behövs] Däremot kan man konstatera att hon, åtminstone till en början, inte behärskade serieberättande. Pratbubblor är placerade i fel läsordning, det råder viss obalans mellan bild och dialog, dramaturgiskt kan scener som är korta och bagatellartade i böckerna dras ut i serien, etc.
Utgivning
Serierna ursprungspublicerades i Rabén & Sjögrens barntidning Klumpe Dumpe 1957–1959, och 1957 samlade förlaget de första avsnitten i seriealbumet "Här kommer Pippi Långstrump".
Åren 1969-1971 samlades samtliga 36 avsnitt i albumform – sex böcker med vardera sex avsnitt publicerades:
- "Pippi flyttar in", Rabén & Sjögren, 1969
- "Pippi ordnar allt", Rabén & Sjögren, 1969
- "Pippi är starkast i världen", Rabén & Sjögren, 1970
- "Pippi håller kalas", Rabén & Sjögren, 1970
- "Pippi går till sjöss", Rabén & Sjögren, 1971
- "Pippi vill inte bli stor", Rabén & Sjögren, 1971
De sex seriealbumen har därefter utkommit i flera nyupplagor. 2010–2011 publicerade Rabén & Sjögren dessutom, samtliga serier i tre dubbelvolymer: "Pippi flyttar in och andra serier" (med serierna från ovan listade volym 1 och 3), "Pippi ordnar allt och andra serier" (med vol. 2 & 4), och "Pippi vill inte bli stor och andra serier" (med vol. 5 & 6) – till denna utgivning hade Björn Hedlund varsamt reviderat bilderna för att underlätta läsningen.
2011 publicerades dessutom, i samarbete med Läsfrämjandet och McDonald's, "Pippi och Starke Adolf och andra serier", som innehåller ett urval av serierna.
Engelskspråkig utgivning
2012–2014 gav Drawn & Quarterly ut de tre albumen med de av Björn Hedlund redigerade serierna i engelsk översättning av Tiina Nunnally:
- "Pippi Moves In", Drawn & Quarterly 2012. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770460997
- "Pippi Fixes Everything", Drawn & Quarterly 2013. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770461314
- "Pippi Won't Grow Up", Drawn & Quarterly 2014. Inbunden hårdpärm. ISBN 9781770461680
2015 publicerade Drawn & Quarterly "Pippi - the Strongest in the World" (ISBN 9781770462151) som samlar de tre ovanstående volymerna i en utgåva. Samlingsutgåvan var, till skillnad från de tre tidigare volymerna, i mjukpärm.
Kontroverser kring Pippi Långstrump
Böckerna om Pippi skrevs ursprungligen delvis som ett inlägg i den på 1940-talet aktuella debatten om vanartiga barn, där Astrid Lindgren ansåg att de samhällsinsatser som gjordes för att åtgärda problemet med föräldralösa och utlevande barn var alldeles för ingripande mot individen, särskilt som barn som en svag part i regel inte kan försvara sig.[2]
Under 2000-talet har kritik mot Pippi Långstrump snarare riktat in sig på att den framställer exotiska folk i Söderhavet på ett sätt som kan betraktas som rasistiskt.[3]