Skillnad mellan versioner av "Bill Mauldin"
OlaHe (diskussion | bidrag) m (kategoribyte) |
Bnw (diskussion | bidrag) m (Det verkar ju ha förekommit flera, så obestämd form.) |
||
| Rad 7: | Rad 7: | ||
== Koppling till Snobben/Charles M. Schultz == | == Koppling till Snobben/Charles M. Schultz == | ||
I "[[Snobben]]"-serien av [[Charles M. Schultz]] brukade Snobben ofta på Veteran's Day komma hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget, för att berätta gamla krigshistorier och dricka root beer. Schultz skickade även | I "[[Snobben]]"-serien av [[Charles M. Schultz]] brukade Snobben ofta på Veteran's Day komma hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget, för att berätta gamla krigshistorier och dricka root beer. Schultz skickade även ett handritat original till Mauldin som en present. Mauldin själv förstod inte varför han förtjänade den här äran förrän han till slut träffade Schultz. Anledningen var att Schultz kände en samhörighet med Mauldin, eftersom båda var andra världskrigs-veteraner och hade upplevt krigets fasor.<ref>[http://iwvpa.net/harlve/snoopy_i.php Van E. Harl: Snoopy In Combat]</ref> | ||
==Externa Länkar== | ==Externa Länkar== | ||
Versionen från 4 januari 2011 kl. 10.15
Bill Mauldin (1921–2003) var en amerikansk skämttecknare. Han gick med i armén 1940 och deltog i strider i Europa. Skapade "Willie & Joe", två tämligen dystra soldater, genom vilkas ögon kriget ofta speglades (på ett sätt som inte alltid uppskattades av det högre befälet). Efter kriget fortsatte han som politisk skämttecknare, med vissa problem då han låg för långt till vänster för stora delar av läsekretsen.
Efter ett uppehåll då han ägnade sig åt författande och journalistik återgick Mauldin till tecknandet 1958.
Mauldin belönades med två Pulitzer-pris under sin karriär.
Koppling till Snobben/Charles M. Schultz
I "Snobben"-serien av Charles M. Schultz brukade Snobben ofta på Veteran's Day komma hem till Bill Mauldins hus klädd som en soldat från andra världskriget, för att berätta gamla krigshistorier och dricka root beer. Schultz skickade även ett handritat original till Mauldin som en present. Mauldin själv förstod inte varför han förtjänade den här äran förrän han till slut träffade Schultz. Anledningen var att Schultz kände en samhörighet med Mauldin, eftersom båda var andra världskrigs-veteraner och hade upplevt krigets fasor.[1]
