Skillnad mellan versioner av "Charles Burns"
OlaHe (diskussion | bidrag) m |
OlaHe (diskussion | bidrag) m (→Form och stil) |
||
| Rad 18: | Rad 18: | ||
==Form och stil== | ==Form och stil== | ||
Redan från början experimenterade Burns med den stil som han med åren har utvecklat och gjort till sitt signum. De rena grafiska teckningarna med skarpa svart-vita kontraster. Historierna som blandar det vardagliga med det bisarra, det roliga med det makabra, det monstruösa med det oskuldsfulla, det realistiska med det surrealistiska. Åratal innan filmskapare som [[David Lynch]] och Todd Solondz skildrade den amerikanska medelklassens ångestfyllda idyller, gjorde Burns | Redan från början experimenterade Burns med den stil som han med åren har utvecklat och gjort till sitt signum. De rena grafiska teckningarna med skarpa svart-vita kontraster. Historierna som blandar det vardagliga med det bisarra, det roliga med det makabra, det monstruösa med det oskuldsfulla, det realistiska med det surrealistiska. Åratal innan filmskapare som [[David Lynch]] och Todd Solondz skildrade den amerikanska medelklassens ångestfyllda idyller, gjorde Burns detsamma i serier som "[[Big Baby]]". | ||
Många teman återkommer som röda trådar i Burns' alla serier. Ångestfylld medelklassidyll, kinky-sex och degenererade vetenskapsmän är bara några exempel. Hans fascination för könssjukdomar, hudsjukdomar, kroppsliga defekter och deformeringar återkommer säkert i 90 % av hans verk. | Många teman återkommer som röda trådar i Burns' alla serier. Ångestfylld medelklassidyll, kinky-sex och degenererade vetenskapsmän är bara några exempel. Hans fascination för könssjukdomar, hudsjukdomar, kroppsliga defekter och deformeringar återkommer säkert i 90 % av hans verk. | ||
Versionen från 16 mars 2006 kl. 10.09
Charles Burns (född 1955), amerikansk serieskapare och illustratör, främst i den alternativa fåran. Har gjort sig känd med serier som "Black Hole", "Big Baby" och "El Borbah". Född i Washington DC. Bor idag i Philadelphia, men har även levt och verkat i Rom.
Historik
Charles Burns började teckna serier och illustrationer under sent 1970-tal i universitetstidningen Cooper Point Journal (en tidning som även härbärgerade Lynda Barry och Matt Groening). I början av 1980-talet fortsatte publiceringen i fanzin som Sub Pop och serietidningar som Heavy Metal, innan serietecknaren Art Spiegelman upptäckte honom och beslöt sig för att publicera hans verk i sitt seriemagasin RAW. Burns första bidrag till RAW publicerades i nr. 3 (1981), och etablerade ett samarbete som skulle fortsätta i tio år.
I RAW trycktes åtskilliga av Burns udda och makabra historier, bland dem de återkommande serierna "Dog Boy" och "Big Baby" samt engångshistorier som "The Voice of Walking Flesh" och "A Marriage Made in Hell". Burns publicerades i RAW fram till 1991.
Parallellt dök hans serier upp i tidningar som Rocket, El Vibora och Heavy Metal. I den sistnämnda publikationen gjorde han "El Borbah" en bisarr, hårdkokt deckare vars huvudperson är iklädd wrestlingkostym och lädermask.
Mellan 1989 och 1991 förekom "Big Baby" som syndikerad dagsstripp och publicerades i ett tjugotal amerikanska dagstidningar.
1993 påbörjade Burns det projekt som än så länge får betecknas som hans "magnum opus", den skräckfyllda och surrealistiska relationsberättelsen "Black Hole", utgiven i egen tidning á 12 nummer av Fantagraphics. Sista numret färdigställdes år 2004 och hela serien tog alltså tio år att färdigställa. "Black Hole" har hyllats av en närmast enig kritikerkår över stora delar av världen.
Form och stil
Redan från början experimenterade Burns med den stil som han med åren har utvecklat och gjort till sitt signum. De rena grafiska teckningarna med skarpa svart-vita kontraster. Historierna som blandar det vardagliga med det bisarra, det roliga med det makabra, det monstruösa med det oskuldsfulla, det realistiska med det surrealistiska. Åratal innan filmskapare som David Lynch och Todd Solondz skildrade den amerikanska medelklassens ångestfyllda idyller, gjorde Burns detsamma i serier som "Big Baby".
Många teman återkommer som röda trådar i Burns' alla serier. Ångestfylld medelklassidyll, kinky-sex och degenererade vetenskapsmän är bara några exempel. Hans fascination för könssjukdomar, hudsjukdomar, kroppsliga defekter och deformeringar återkommer säkert i 90 % av hans verk.
Inspirationen kommer i hög grad från populärkulturella fenomen som skräckfilmer och romantikserier.
Samlingsvolymer
De flesta av Burns kortare serier har samlats i tre tjocka volymer med titeln Charles Burns' Library: "El Borbah" (1999), "Big Baby" (2000) och "Skin Deep" (2001). En fjärde och sista volym med titeln "Bad Vibes" har aviserats men ännu inte kommit ut.
"Black Hole" kom ut i en efterlängtad (och lätt bearbetad) samlingsutgåva i slutet av 2005, utgiven av Pantheon Books.
Burns på svenska
Charles Burns' serier har publicerats i Pox (1/84, 4/85, 6/85, 9/85, 1/86, 6–8/86, 1/87, 3/87, 7–8/87, 11–12/87, 1/89, 3/89, 6/90 samt 3–4/92), "Bild & Bubblas andra seriebok" (1992), samt Galago (1/06).
Skivomslag
Burns har designat skivomslag till flera prominenta artister, däribland Iggy Pop ("Brick by Brick"), och, kanske lite förvånande, svenska Orup ("Teddy").
Burns på TV
"Dog Boy" adapterades till en TV-version av MTV i början av 1990-talet som en del av deras Liquid Television.
Artiklar i Bild & Bubbla
- Paul Gravett: I Charles Burns värld härskar skräckfilmen ("Bild & Bubblas andra seriebok", 1992)
