Skillnad mellan versioner av "David Liljemark"

Från Seriewikin
Hoppa till navigeringHoppa till sök
m
Rad 7: Rad 7:


==Bakgrund==
==Bakgrund==
Inom [[fanzin]]-kretsar blev David Liljemark känd både som en av de mest egensinniga och en av de mest produktiva seriefanzinutgivarna i slutet av 80-talet och början av 90-talet, en verksamhet som han var aktiv med i över ett decennium. Publiceringar i diverse svenska serietidningar ledde så småningom till albumdebuten "[[Inte ett Rätt]]", utgiven på [[Optimal Press]] 1996. Sedan dess har det blivit ytterligare sex seriealbum och en mängd publiceringar i antologier, serietidningar, dagspress och den politiska pressen. På senare år har han dragit ner något på kvantiteten jämfört med sin tidiga karriär, men är fortfarande väldigt produktiv.
Inom [[fanzin]]-kretsar blev David Liljemark känd både som en av de mest egensinniga och en av de mest produktiva seriefanzinutgivarna i slutet av 80-talet och början av 90-talet, en verksamhet som han var aktiv med i över ett decennium. Publiceringar i diverse svenska serietidningar ledde så småningom till albumdebuten "[[Inte ett Rätt]]", utgiven på [[Optimal Press]] 1996. Sedan dess har det blivit ytterligare sex seriealbum och en mängd publiceringar i antologier, serietidningar, dagspress och den politiska pressen. På senare år har han dragit ner något på kvantiteten jämfört med sin tidiga karriär, men är fortfarande synnerligen produktiv.


==Särdrag och bredd==
==Särdrag och bredd==

Versionen från 3 oktober 2005 kl. 10.54

David Liljemark, även kallad Dayw, född 1973 i Karlstad och uppvuxen i värmlandsförorten Skåre. Bor numera i Stockholm. Liljemark är en av Sveriges mest varierade serieskapare och dessutom verksam som skämttecknare, barnboksförfattare, konstnär, illustratör, musiker och skribent.

"Susanna och Bo" av David Liljemark. Copyright tillhör upphovsmannen.


Bakgrund

Inom fanzin-kretsar blev David Liljemark känd både som en av de mest egensinniga och en av de mest produktiva seriefanzinutgivarna i slutet av 80-talet och början av 90-talet, en verksamhet som han var aktiv med i över ett decennium. Publiceringar i diverse svenska serietidningar ledde så småningom till albumdebuten "Inte ett Rätt", utgiven på Optimal Press 1996. Sedan dess har det blivit ytterligare sex seriealbum och en mängd publiceringar i antologier, serietidningar, dagspress och den politiska pressen. På senare år har han dragit ner något på kvantiteten jämfört med sin tidiga karriär, men är fortfarande synnerligen produktiv.

Särdrag och bredd

Liljemark har många strängar på sin lyra. Han tycker om att syssla med saker som varierar i stil, utformning, nivå och typ av publiceringsforum. Han är känd för att blanda högt och lågt och att respektlöst skämta om ämnen som av många anses som tabu. I serien "Susanna och Bo" kan han avsluta en känsligt berättad historia om hustrumisshandel med ett slapstickskämt. I fanzinet Laban retuscherar han bilder och pratbubblor i traditionella skämtserier som "Laban" och "Blondie" och får dem att handla om familjer som ägnar sig åt pedofili, bajsätning och judeutrotning. Barnsliga skämt eller konstnärlig provokation på hög nivå? Eller båda? Därom tvistas det.

Alla uppskattar inte Liljemarks verk. En serie med sexscener, publicerad i Mega-Pyton, visades i TV4:s nyheter som ett exempel på serier som några lärare ville beteckna som "barnfarliga". En annan gång portades han från en konstutställning där han ämnat att bidra med en travesti på August Malmströms tavla "Grindslanten" – med en vaselinburk och en gigantisk erigerad penis infogade i bilden.

Han kan samtidigt skriva manus för "Bamse" och teckna Pixi-böcker utan att finna någon motsättning i det, och han har gjort rena beställningsjobb för tidningar som Svenska Serier, Pyton och Svensk Mad. Idog publicering har det även blivit i Galago, Mega-Pyton, Magasin Optimal och det feministiska magasinet Bang. Genrerna (om man nu kan kalla dem det) har växlat vilt mellan crazyhumor, rena provokationer, relationsdrama, politisk satir och i enstaka fall även självbiografiska serier.

Som skämttecknare har han bland annat synts på Dagens Nyheters "Namn och Nytt"-sidor, flera gånger med uppbragda läsarreaktioner som följd.

Musik

Musiken är en viktig del i Liljemarks liv. Flera av hans serier är späckade med referenser till såväl kända som obskyra rockband, och han är/har varit aktiv musiker i band som Slöphead, Sugar Daddy och Wonder Boys.

Seriealbum

Medverkan i serieantologier

Övriga serier i urval

Seriefanzin i urval

(flera av dem utgivna i samarbete med andra kreatörer)

  • Bo Bödel (1989)
  • Corpse Comix (1989)
  • D.I.T.: De Inödlas Tidning #1-12 (1987-1988)
  • Den Hemskes Latrintunna (1990)
  • DJ:Röv (1997)
  • Fizzo #1-11,5 (1988-1995)
  • Flask (1989)
  • Gylf #1-2 (1990-2001)
  • Hjärnsläpp (1989)
  • Kadaver (1989)
  • Karlson! (1989)
  • Laban #1-5 (1994-2001)
  • Magnus (1990)
  • Orgoböld (1992)
  • Phallos #1-2 (1993-1996)
  • Terror på Postlåda 665 Street (1990)
  • Underhudsfett #17-17,5 (1989)

Barnböcker

  • "Knisen & Knåkan har Tårtkalas" (med Christian Kastén, Pixi-bok utgiven av Bonnier Carlsen 2003)

Skämtteckningar och illustrationer i urval

  • Skämtteckningar publicerade på "Namn och Nytt"-sidan i Dagens Nyheter 2001-2005
  • Illustrationer till "Klitty-deckare 1: Den Vidrige" av Anastasia Wahl (Vertigo Förlag 2002)
  • Illustrationer till "Klitty-deckare 2: Akta dig för dvärgen, Klitty!" av Anastasia Wahl (Vertigo Förlag 2003)
  • Illustrationer till "Klitty 3: Mysteriet med den oknullade fittan" av Anastasia Wahl (Vertigo Förlag 2004)
  • Omslag, turneplanscher m.m. för rockgruppen The Soundtrack of Our Lives

Skrivet om serier

Externa länkar

Hämtad från "https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php?title=David_Liljemark&oldid=6674"