Romantik- och kärleksserier
|
Romantik är ett ämne som behandlas mer eller mindre framskjutet i seriemediet, det kan blandas t.ex. med fantasy som i Fushigi Yuugi, eller med humor som i Emma och Sara.
Historia
Romantik- och kärleksserier har haft en ganska lång historia inom seriemediet, även om de riktiga succéerna i västvärlden varit fåtaliga. Genren har traditionellt starkt riktat sig till kvinnliga läsare.
Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer . |
USA
Inom serietidningsbranschen skapades kärleksserievågen under sena 40-talet, då serieskaparna Joe Simon och Jack Kirby skapade tidningen Young Romance, vilket snabbt blev en jättesuccé bland den kvinnliga publiken och snabbt fick många efterföljare.
Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer . |
Europa
Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer . |
Sverige
I Sverige har romantikserier publicerats i egna tidningar som Min Melodis Hjärtebibliotek, Starlet och Ung och kär. Albumet "Nina: en serie om kärlek" av Magnus Knutsson och Carina Hellström var ett försök att göra en seriösare kärleksserie på den svenska marknaden. Ungdomsserien "Eva & Adam" av Måns Gahrton och Johan Unenge i Kamratposten var ett senare framgångsrikt exempel.
Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer . |
Asien
I den sydostasiatiska traditionen har romantikserier länge haft en stor roll, och inom japansk manga och sydkoreansk manhwa finns det flera framgångsrika exempel, som i huvudsak riktar sig till målgruppen flickor i puberteten. I Japan finns det även speciella undergenrer om homosexuell kärlek som ofta har unga kvinnor som målgrupp: shonen ai (serier om manlig homosexuell kärlek) och shoujo ai (serier om kvinnlig homosexuell kärlek) samt deras sexuellt explicita underkategorier yaoi (sexserier med homosexuella män) respektive yuri (sexserier med homosexuella kvinnor). Rena sexserier kallas annars hentai.
Den japanska tecknaren Yoshiko Nishitani var väldigt inflytelserik då hon i sin serie "Mary Lou" (1965) lät teckna romantiska historier med huvudpersoner i läsarnas egen ålder. Det togs snabbt upp av övriga tecknare i den såkallade 24-gruppen.
Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer . |
Se även
Den här artikeln är bara påbörjad, en så kallad stubbe. Hjälp Seriewikin växa genom att fylla i mer! |