Kapten Haddock
Kapten Haddock är en seriefigur i "Tintin" av belgaren Hergé. Hans fullständiga namn är Archibald Haddock.
Kapten Haddock är en råbarkad man med ett mycket gott hjärta. Hans "uppfinningsrika" svordomar är världsberömda. Två vanliga exempel är "anfäkta och anamma" samt "bomber och granater". Haddock gillar också att dricka whisky och bor på slottet Moulinsart, som en gång har tillhörde hans anfader François Haddoque, vilken i slutet av 1600-talet var kapten i Ludvig XIV:s kungliga flotta. Kapten Haddock i sin tur köpte tillbaka Moulinsart i äventyret "Rackham den rödes skatt" med hjälp av pengar från professor Karl Kalkyl.
Beskrivning
Kapten Haddock är egentligen den figur i Tintin som genomgår störst förändring om man följer honom i de olika Tintinalbum som han finns med i. Allra första gången som han är med är i "Krabban med guldklorna". Första åsynen av honom är en mycket sorglig syn. Han är kapten på ett lastfartyg som transporterar opium utan att han har någon aning om lasten. Den som egentligen bestämmer över fartyg]et är Styrman Allan som dessutom ser till att Kapten Haddock super sig full. Det framgår också att Kapten Haddock är en mycket olycklig människa men vad som är anledningen till detta får man aldrig veta. Det som är hans största olycka är ändå alkoholismen. Man förstår också att detta är en människa som är på väg till fördärvet. Tintin träffar honom på ett oväntat sätt. Han flyr från ett lastrum på fartyget och hamnar oväntat i Kapten Haddocks hytt. I denna situation får Kapten Haddock veta att hans fartyg transporterar opium och att han har blivit lurad. Efter ett tag lyckas Tintin fly från fartyget och han tar Kapten Haddock med sig. De flyr i en livbåt och här börjar man också tro att Kapten Haddock är helt oduglig ute på sjön då styr åt fel håll och dessutom är på väg att sätta eld på båten. De hamnar i Sahara och här börjar Kapten Haddock förändras i den ökenhetta som de måste stå ut med i kombination av törst. Kapten Haddock är flera gånger på väg att förstöra för Tintin men ändå börjar han bättra sig. Omgivningen behandlar honom dock som en galen alkoholist då polisen är på väg att arrestera honom. Kapten Haddock inser vilken skada alkoholen har ställt till för honom och i slutet av detta album berättar han om alkoholism i radio.
Nästa gång som han dyker upp är i "Den mystiska stjärnan". Här är han redan ganska förändrad. Även om han dricker en del whisky ibland så dricker han ändå mest i ganska måttliga mängder. I stället är han kapten på ett polarfartyg och får i uppdrag att leda en allvarlig expedition med att leta upp en meteorit som ska utforskas. Det framgår tydligt att samhället åter har förtroende för honom eftersom han har fått detta uppdrag. Han visar sig här vara en mycket effektiv kapten som smidigt genomför sitt uppdrag trots att han någon gång ibland tar ett glas whisky eller får något utbrott ibland.
I "Enhörningens hemlighet" börjar Kapten Haddock bli en ännu viktigare person. Här får man veta att Kapten Haddock härstammar från en gammal fin släkt och att han har en stamfader som heter Francois Haddoque som var riddare och kapten i Ludvig XIV:s kungliga flotta. Berättelsen fortsätter i "Rackham den rödes skatt" där de gör en ännu längre resa med ett fartyg än tidigare och där han åter visar sig vara en duktig kapten som Tintin dessutom har 100 % förtroende för. det visar sig att han får tag på den skatt som de söker och att han dessutom lyckads komma över det fina slottet Moulinsart som tillhört hans släkt. Här slutar det med att han har en visning för allmänheten i en utställningslokal som han ordnar i det fina slottet.
I nästa album som han dyker upp nämligen "De sju kristallkulorna" börjar han inse att han har blivit slottsherre. Han försöker leva upp till den rollen med att klä sig i fina kläder, bära monokel och hålla på med ridning. Han försöker här att leva sig in i livet i societeten. Detta lyckas mindre bra i början och efter ett tag dyker istället problem upp som bland annat innebär att Professor Kalkyl blir kidnappad. Detta innebär att han omedelbart byter om till sina gamla kläder igen och ger sig ut för att reda ut problemen tillsammans med Tintin. Han har därmed blivit sig själv igen. Berättelsen fortsätter i "Solens tempel" där han tar sig till Peru och träffar inka-folket.
I de berättelser som sedan kommer har han slutat med både monoklar och ridning. Vid det här laget har han inte längre intresse för att försöka tillhöra societeten utan bestämmer sig för att vara sig själv. Istället blir han ändå en del av societeten i alla fall, men nu är det istället omgivningen som för in honom på den platsen och inte han själv. I "Castafiores juveler" märks detta extra tydligt.
Sin allra största roll gör han ändå i "Tintin i Tibet". Här är Tintin inte riktigt sig själv och går omkring med ångest och har drömmar om en vän från Kina heter Tchang. Tintin är på väg i ett vansinnigt tillstånd att ge sig ut på ett uppdrag som ingen människa skulle kunna klara av. Kapten Haddock inser här vansinnet i detta uppdrag och försöker att övertala Tintin att låta bli att genomföra denna resa som ingen människa kan klara av. Tintin är envis och bestämmer sig för att ge sig av ändå. Kapten Haddock bestämmer sig då för att trots allt följa med och det är också han som ser till att experter på den här typen av uppdrag följer med och hjälper till. Här är alltså nästan rollerna ombytta i jämförelse med hur det var i Krabban med guldklorna. I Tintin i Tibet är i stället Kapten Haddock den som står för det sunda förnuftet. Att Kapten Haddock envist följer med Tintin i detta livsfarliga uppdrag kan ha att göra med dels att han vill hålla uppsikt över att inget händer, dels att han vet att han aldrig hade levt ett normalt liv om inte han en gång i tiden hade träffat Tintin. Den som läser Tintin i Tibet mer noga upptäcker att den som kanske är den verklige hjälten i denna berättelse är just Kapten Haddock.
Exempel från Kapten Haddocks vokabulär
|
|
