Tintingate

Tintin och Milou. © Studio Hergé

Tintingate är en inofficiell beteckning på den debatt som uppstod den 25 september 2012, när Dagens Nyheter hade rapporterat att Kulturhuset i Stockholm skulle rensa ut "Tintin" från sitt bibliotek TioTretton. Var begreppet myntades först är svårt att belägga, men tidigt blev det en hashtag på Twitter. Tidningen Resumé refererade till #tintingate som en hashtag på sin webbplats den 25 september klockan 10.48.

Bakgrund

Serien "Tintin" har diskuterats i flera år, eftersom den är en klassisk serie men samtidigt uppvisar en del värderingar särskilt i sina äldre äventyr som inte motsvarar nutida värderingar.

I "Tintins" hemland Belgien väcktes talan i domstol 2011 med krav på att albumet "Tintin i Kongo" skulle totalförbjudas. Albumet anklagades för rasistiska och kränkande teckningar och ansågs ge en oacceptabel bild av Afrika. Domstolen ansåg dock att skaparen Hergé hade speglat dåtidens framställningssätt och inte hade haft någon rasistisk avsikt, varför det inte blev något förbud. I Sverige JK-anmäldes förlaget Carlsen Comics 2007 på grund av återutgivningen av "Tintin i Kongo". Afrosvenskarnas riksförbund stödde anmälaren, men anmälan ledde inte till några åtgärder från myndigheternas sida.

Hergé har även med jämna mellanrum anklagats för att vara nazist eller nazistsympatisör efter att ha arbetat för en tyskvänlig tidning under ockupationen av Belgien under andra världskriget.

Händelsen

Tisdagen den 25 september 2012 vaknade Dagens Nyheters läsare upp med huvudrubriken "Bibliotekschef kastar ut Tintin" på förstasidan av sin morgontidning. Beslutet hade tagits av Behrang Miri, Kulturhusets nye konstnärlige ledare för barn- och ungdomsverksamhet, eftersom Tintinböckernas bild av exempelvis afrikaner skulle vara "afrofobisk" (alltså ett uttryck för främlingsrädsla, xenofobi, riktad mot afrikaner).

Dagens Nyheter hade intervjuat Behrang Miri, som berättade att han i samråd med personalen hade tagit beslutet att ta bort "Tintin" från ungdomsbiblioteket Tiotretton. Enligt Miri var "Tintin" bara ett första steg, han ansåg att det fanns många fler böcker med otidsenligt innehåll och hade bett personalen att se över om det fanns flera böcker i bibliotekets hyllor som inte borde stå där. Utrensningen av "Tintin" skulle ses som en del i en ny vision som Miri hade arbetat fram för Kulturhusets räkning med utgångspunkt i diskrimineringslagen, antirasism och genus. Han menade att barnboksfigurer som Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Alfons Åberg ligger "hästlängder före Tintin som förebilder". Värt att notera är att DN-artikeln presenterade en rad felaktigheter. Exempelvis var Behrang Miri ingen bibliotekschef, i själva verket varken chef eller biblioteksanställd. Det framställdes också som att Kulturhuset som institution rensade bort Tintinböckerna, vilket inte var fallet. Alldeles intill TioTretton ligger Serieteket, ett seriebibliotek för vuxna som har samtliga Tintinalbum och inte hade för avsikt att gallra dem.

Personalen på TioTretton förnekade senare att beslutet att rensa ut "Tintin" skulle ha tagits i någon form av samråd.

Nyheten togs redan samma dag upp av många andra nyhetsmedia. Svenska Dagbladet uppmärksammade till exempel att det tydligen inte räckte att "Tintin"-albumen i den senaste upplagan hade försetts med ett förklarande förord. Till Svenska Dagbladet sade Miri bland annat: "– Vi tar bort böckerna på ett ställe, men vill inte förbjuda dem. De finns på andra ställen i huset. Däremot vill vi få igång en debatt om alla de olika nidbilder som sprids om människor."

Nyheten orsakade också många kommentarer på olika Internetfora.

Redan senare samma dag meddelade dock Kulturhusets chef Eric Sjöström att man backade från beslutet, i ett uttalande tillsammans med Behrang Miri. Det ursprungliga beslutet grundade sig på att "Tintin" visar upp en del stereotypa och gammalmodiga bilder av utomeuropeiska länder, men efter kritik kom man fram till att det var fel att föra debatten genom att plocka bort litteratur. Även personalen på Serieteket yttrade sig, och meddelade att "Tintin" skulle vara kvar på dess klassikerhylla. Vid det laget hade kulturhuschefen redan hunnit publicera Kulturhusets pudel. Serieteket menade att "Tintin" är en serie med god kvalitet och framhöll bland annat: "Oavsett vad vi tycker om serien Tintin tror vi dock inte på att rensa ut all kultur som inte är ”god” eller som påminner om gamla (eller nya) tiders rasism från verkligheten. Ett samhälle som glömmer sina misstag kommer att göra dem igen, var det någon som sa. Vi tycker att det är viktigt att behålla forna tiders bilder och istället prata om dem. Fördöm gärna stereotyperna och fördomarna, men använd dem som föremål för diskussion hellre än att radera dem."

Efterföljande debatt kring principfrågan

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (fp), som är högsta ansvariga politiker för Kulturhuset, skrev på sin blogg redan den 25 september, men hon gjorde det efter att Kulturhuset hade tagit tillbaka beslutet. Hon skrev att det var oacceptabelt att rensa ut litteratur på det sätt som man hade tänkt att göra. Hon skrev bland annat: "Som liberal anser jag att fördomar bäst bekämpas genom yttrandefriheten och allmänhetens tillgång till litteratur, inte genom att biblioteken tar bort litteratur med ”fel” budskap. Det är just för att värna yttrandefriheten vi har ett skattefinansierat Kulturhus i hjärtat av Stockholm." Man måste kunna diskutera historien även med barnen, menade hon, och att rensa ut oönskad litteratur är ett dåligt sätt att inleda ett samtal på.

Psykiatrikern och författaren David Eberhard skrev ett polemiskt blogginlägg redan den 25 september, där han utropar "Förbud allt!" och tyckte att det är motsägelsefullt att människor i våra dagar blir allt mer toleranta mot andra och samtidigt allt mer känsliga mot verkliga eller inbillade kränkningar mot både sig själva och kanske framförallt mot andra.

Dagen efter, den 26 september, skrev journalisten Jesper Högström i Expressen och kritiserade Behrang Miri för att vilja rensa ut serier utan att diskutera dem och den bild av utomeuropéer som ges i dem. Om "Tintin" skall rensas ut utan debatt, frågade sig Högström om detsamma också skall gälla verk av August Strindberg, William Shakespeare och Salman Rushdie.

Frilansskribenten och kulturdebattören Oivvio Polite skrev i samma tidning samma dag och gav sitt perspektiv på beslutet mot bakgrund av sitt afroamerikanska ursprung och hur han vill att hans barn skall bemötas. Han tyckte att det vore ett bra beslut att flytta "Tintin" från ungdomsbiblioteket Tiotretton till vuxenseriebiblioteket Serieteket.

Den liberale författaren och debattören Johan Norberg skrev i Metro den 27 september och berättade att "Tintin" hade gjort honom till antirasist när han var liten. Norberg hänvisade till "Blå Lotus", där Tintin och hans kinesiske vän Tchang vid ett tillfälle jämför de fördomar som de egna landsmännen har om vännens landsmän och inser att båda har lika grova felaktiga fördomar om varandra. "Just där och då lärde jag mig att andra seder, bruk och färger inte ger en människa mindre värde", menade Norberg.

Malin Ullgren skrev en krönika i Dagens Nyheter den 4 oktober där hon försvarade Miris rätt till sin litteratursyn och kritiserade Madeleine Sjöstedt för att vilja styra Kulturhusets värderingar politiskt. Ullgren menade att hela debatten blev assymetrisk. Sjöstedt svarade i samma tidning den 5 oktober och skrev bland annat att Ullgren tycktes mena att "de som försvarar yttrandefriheten i själva verket är yttrandefrihetens fiender" och fortsatte med att försvara bibliotekariernas urvalsarbete av litteratur framför Miris utrensningsiver och menade att hennes egen syn var att biblioteken inte skall vara ett politiskt instrument.

I november framträdde Miri i media och menade att han ångrade den metod han hade använt, eftersom den poäng han ville få fram hade överröstats i debatten. Han menade att det trots allt bara handlade om en flytt på några meter av ett antal seriealbum och att debatten hade förlorat sina proportioner.

Metadebatt: hade debattörerna fakta klart för sig?

En vanföreställning som förekom i en stor del av nyhetsrapporteringen var att gallringen främst skulle handla om "Tintin i Kongo", vilket inte var sant. Just detta album hade aldrig ens funnits på TioTretton och fanns inte med bland de gallrade böckerna. Överhuvudtaget gjorde Miri ingen urskillning i sin gallring, utan rensade ut samtliga Tintinalbum oavsett innehåll.

Redan i den ursprungliga artikeln i Dagens Nyheter togs "Tintin i Kongo" upp som ett exempel på rasism i serien "Tintin". Många efterföljande inslag i media tog fasta på "Tintin i Kongo", däribland Svenska Dagbladet. Personalen på TioTretton meddelade dock att "Tintin i Kongo" aldrig funnits på biblioteket eller varit aktuell att köpa in.

I DN-artikeln citeras Behrang Miri som även beskriver "Tintin" som en serie där "[a]frikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor." Flygande mattor har dock aldrig förekommit i serien, vilket senare togs upp på DN:s ledarsida.

Serieskaparen Åke Forsmark fanns bland dem som kritiserade svenska medias brist på faktakoll i frågan, han skrev om saken den 1 oktober. Journalisten Jan Gradvall skrev likaså i Expressen den 7 oktober och påtalade att många som yttrade sig i debatten tycktes vara dåligt pålästa avseende innehållet i den diskuterade serien.

I samband med att Kalle Ankas jul-TV-program klipptes om av Disney inför visningen på julafton 2012 togs Tintingate upp i debatten. I ett inlägg av journalisten Elisabet Höglund i Aftonbladet den 17 december påstods återigen att det var just "Tintin i Kongo" som Behrang Miri ville plocka bort "från barnbokhyllan och flytta ner [...] till vuxenbiblioteket", men att han inte fick sin vilja igenom.

Hot

Debatten ledde till att Behrang Miri tog ledigt från arbetet. Han vågade för en tid inte ens vistas i sitt hem, eftersom han upplevde sig hotad från folk som inte uppskattade hans beslut om "Tintin". Till följd av hoten har hans rätt till sin åsikt också försvarats och den typen av hot har fördömts. Även delar av Kulturhusets publika personal möttes av hot och trakasserier.

Internationell uppmärksamhet

Händelsen har också väckt internationell uppmärksamhet, vilket inte är så konstigt med tanke på att "Tintin" är en av Europas mest kända serier. Bland annat har det skrivits om saken i Frankrike.

Kommentarer i efterhand

Med viss distans till en händelse, kan den ofta kommenteras på ett mer holistiskt sätt. Svenska barnboksinstitutet tog upp Tintindebatten (tillsammans med debatten om "Lilla hjärtat" av Stina Wirsén) när det skulle sammanfatta svensk barn- och ungdomslitteratur för år 2012.